Bakgrund: Patienter är ibland missnöjda i det vårdande mötet. Om inget görs för att förhindra lidandet som orsakas av vårdpersonal kan det leda till att många patienter undviker att söka vård eller får ett dåligt förtroende för sjukvården. Syfte: Var att belysa patienters upplevelser av lidande orsakat av vårdpersonal. Metod: En systematisk litteraturstudie. Datainsamling gjordes i tre databaser, Cinahl, PubMed och Psycinfo. Åtta kvalitativa artiklar inkluderades och analyserades med hjälp av innehållsanalys. Resultat: Patienter kunde uppleva lidande relaterat till vården på olika sätt. Vårdrelaterade kränkningar var centralt. Patienter blev inte tagna på allvar, de kände sig inte unika och möttes inte med respekt. Känslor av skuld och skam kunde upplevas när patienter inte fick någon personlig ursäkt och kunde leda till att de förlorade förtroendet för sjukvården. Patienter fick lida för att vårdpersonal inte gav dem tillräckligt med information vilket ledde till obesvarade frågor och att patienter kände sig utanför. Slutsats: Möten mellan patienter och vårdpersonal behöver uppmärksammas mer. Patienter ska känna att de blir tagna på allvar och att de får den vård de behöver. Vi anser att som sjuksköterska bör du vara ödmjuk och lyhörd inför vad patienter uttrycker.

Syfte: Syftet med denna systematiska litteraturstudie var att beskriva hur patienter upplevde sin livskvalitet efter ett hjärtstopp samt hur närstående upplevde att livet påverkades efter en anhörigs hjärtstopp. Metod: Sökningar efter artiklar skedde via PubMed, CINAHL och Medline. Inklusionskriterierna var att artiklarna skulle vara skrivna på svenska eller engelska, primärkällor samt publicerade i vetenskapliga tidskrifter mellan 2000-2012. Huvudresultat: Livskvaliteten påverkades inom flera områden hos patienterna. Det aktiva dagliga livet (ADL) och/eller den fysiska förmågan var försämrad, dock rapporterades en tillfredsställande livskvalitet och en god ADL nivå 15 år efter hjärtstoppet. Trötthet var uttalat hos patienterna vilket påverkade livskvaliteten negativt. Även närstående upplevde en ökad trötthet med tillägg av andra fysiska symtom. Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) var vanligt hos patienterna men påverkade endast den fysiska upplevelsen av livskvalitet. Oro, ångest och depression var vanligt förekommande hos patienter och var korrelerat till en sämre livskvalitet. Dessa symtom var även vanliga hos närstående. Sociala relationer upplevdes som viktiga hos både patienter och närstående. Livskvalitet upplevdes i relation med närstående. Kvinnor upplevde en sämre social funktion än män. Närstående kände sig isolerade och var rädda för att uppröra sin partner. Slutsats: Att överleva ett hjärtstopp påverkar patientens livskvalitet både fysiskt, psykiskt och socialt. Även närstående påverkas i hög grad. Både patienter och närstående skulle vara behjälpliga av stöd och vägledning tiden efter hjärtstopp. Stödgrupper för närstående i liknande situationer ansågs kunna minska den psykiska påfrestningen. Sjuksköterskans roll var att tidigt försöka identifiera patienter och närstående i riskzonen för att utveckla stressyndrom.

<p> </p><p><strong>Bakgrund: </strong>I Sverige insjuknar årligen cirka 30 000 människor i stroke. Medelåldern för män är cirka 74 år och för kvinnor cirka 78 år. Ätsvårigheter är vanligt efter stroke och det har visat sig att incidensen ökar med stigande ålder. Nära hälften av alla som drabbas kan besväras av: ätsvårigheter, tuggsvårigheter, ansamling av mat i kind, läckage av mat från munhålan, svårigheter med att förstå att maten skall tuggas och sväljas ner. <strong>Syfte:</strong> Belysa och sammanställa forskning som beskriver patienters upplevelser av ätsvårigheter efter insjuknande i stroke.  <strong>Metod: </strong>En litteraturöversikt har genomförts för att besvara studiens syfte, där sammanlagt sex vetenskapliga artiklar inom området har analyserats. <strong>Resultat: </strong>Fem teman framkom vid analysen och dessa var: känslor och upplevelser under ätandet, hantering av mat, sociala relationer, förlust av ätfunktioner och att vara beroende. Denna kunskap kan öka sjuksköterskans förståelse för hur patienter upplever sin matsituation och därmed finna individanpassade lösningar i det kliniska arbetet.</p>

Bakgrund: Cancer är en av de sjukdomar som ökar mest och detta kan bero på att vi lever längre. En cancerdiagnos påverkar vardagen, både under pågående behandling och efteråt. Personerr som får ett cancerbesked hamnar ofta i kris och det är viktigt att de får stöd och hjälp av andra för att orka. Det är mycket känslor som uppkommer vid ett cancerbesked och under sjukdomstiden. Ordet cancer får många att känna rädsla och obehag. Studiens teoretiska referensram utgick ifrån omvårdnadsteoretikern Katie Eriksson som bland annat har inriktat sig på lidande. Syfte: Syftet med studien var att belysa personers utsagor av olika känslor vid cancersjukdom. Metod: Metoden är en litteraturstudie med kvalitativ inriktning. Studien är baserad på två skönlitterära böcker skrivna av personer med cancer. Böckerna analyserades med inspiration av Burnads (1996) analysmetod. Resultat: Analysen resulterade i fyra subkategorier: existentiellt hot, förlust av livet, att blicka framåt och inre ro. Kategorierna speglar författarnas känslor och tankar från cancerdiagnos till att känna inre ro trots sin sjukdom. Slutsats: Resultatets fyra kategorierna visar att ökad förståelse av hur personer hanterar och uttrycker känslor olika kan underlätta för vårdpersonalen inför möte och behandling av patienter med cancersjukdom.

No description available.

Alla har någon gång upplevt ensamhet men ensamheten är så mångfasetterad att den kan upplevas på flera olika sätt, både som ett lidande men också som en vilsam och behaglig känsla. Ensamheten ses som ett angeläget folkhälsoproblem men kan vara svår att upptäcka eller känna igen då det är svårt att sätta ord på. Syftet med studien var att belysa patienters upplevelse av ensamhet. Metoden som användes var en litteraturstudie baserat på tolv artiklar vars resultat analyserades och sammanställdes. I resultatet identifierades tre teman: Sociala relationer och ensamhet, Sjukdom och ensamhet och Känslor i samband med ensamhet. Ensamhet kan upplevas i sociala relationer men också i vårdrelationer beroende på hur sjuksköterskantar sig tid att bemöta och informera. För att bättre möta patientens omvårdnadsbehov kan sjuksköterskan använda sig av NANDAs omvårdnadsdiagnoser. Det är angeläget att arbeta fram en tydligare definition om vad ensamhet står för så att sjuksköterskan lättare ska kunna identifiera ensamhet hos patienten.

No description available.

Diss. Umeå : Umeå universitet, 2004.

SAMMANFATTNING   Syfte: Att undersöka om isolerade hematologiska patienters fysiska aktivitetsnivå kunde förbättras med hjälp av en skriven individuell vårdplan och ett motiverande samtals förhållningssätt, samt om en ökad fysisk aktivitetsnivå kunde påverka behovet av transfusioner, analgetika, antibiotika och antalet isoleringsdagar.   Metod: En kvasiexperimentell design valdes och interventionsgruppen jämfördes med hematologiska patienter på en motsvarande avdelning i södra Sverige. Personalen på interventionsavdelningen fick en kort motiverande samtals utbildning. Sexton patienter inkluderades i varje grupp, 13 patienter slutförde studien på interventionsavdelningen och 12 i jämförandegruppen. Patienterna skrev aktivitetsdagböcker dagligen och all aktivitet räknades om till METs (Metabolic Equivalent of Task), ett validerat sätt att mäta fysisk aktivitet.   Resultatet: En signifikant skillnad på METsmedelvärden framkom i de två grupperna, 11,1 METs/dag i interventionsgruppen mot 6,8 METs i jämförandegruppen. Avseende behovet av transfusioner, analgetika, antibiotika och antalet isoleringsdagar är det signifikant skillnad enbart på isoleringstiden. Däremot är det signifikanta skillnader gällande alla testade variabler utom för antalet erytrocytkoncentrat när samtliga patienters METs värden kategoriserades i tre grupper enligt aktivitetsnivå.   Slutsats: Ett motiverande samtals förhållningssätt tillsammans med en skriven individuell vårdplan kan ha betydelse för patienternas fysika aktivitetsnivå. Patienter som rör sig dagligen från 5 METs och uppåt har lägre behov av trombocyter, antibiotika och analgetika och de är inte isolerade lika länge. / ABSTRACT   Purpose: To investigate if the physical activity level of isolated haematological patients can be improved by using individual care plans and a motivational interviewing approach (MI), as well as if an increasing level of physical activity affects the need of transfusions, analgesics, antibiotics and number of days in isolation.   Methods: A kvasiexprimental design was chosen and the intervention group was compared to haematological patients at a ward in the southern Sweden. The staff at the intervention ward received a short MI education. Sixteen patients were included in each group, 13 patients completed the study at the intervention ward and 12 in the comparing group. The patients wrote daily activity diaries and every movement was counted as METs (Metabolic Equivalent of Task), a validated way of measuring physical activity.   Results: A significant difference in METs means was seen between the two groups, 11,1 METs per day in the intervention group compared to 6,8 METs in the comparing group. A difference in the need of transfusions, analgesics, antibiotics and the number of isolation days was only seen in time of isolation. There were significant differences in all tested variables except for the number of blood transfusions when all patients together were categorized into three groups according to activity level.   Conclusions: An MI approach together with an individual care plan may have an impact on patients’ physical activity level. Patients that are active from 5 METs per day need less thrombocytes, antibiotics and analgesics and they need shorter times of isolation.

Introduktion: Andelen äldre personer ökar stadigt, och denna grupp utgör en majoritet av akutbesöken i Sverige idag. Omvårdnaden av äldre patienter på akutmottagningen kan vara en utmaning, relaterat till komplexa symtom och behov, tidsbrist, miljö och organisation. De äldre spenderar ofta längre tid på akutmottagningen än andra åldersgrupper. Det ställer krav på sjuksköterskan som har ett stort ansvar för de äldre patienterna under deras vistelse på akutmottagningen. Syfte: Att belysa de äldre patienternas upplevelser av vistelsen på akutmottagningen. Metod: En litteraturstudie som utgått från en niostegsmodell av Polit och Beck, modifierad av författarna. Databaser som använts för sökning var CINAHL, PubMed och PsychINFO. Resultat: Två huvudkategorier av positiva respektive negativa upplevelser identifierades; Trygghet och tillfredsställelse, samt Otrygghet och otillfredsställelse, med sammanlagt sex underkategorier. De negativa upplevelserna var övervägande, och handlade om Frustration, missnöje och misstro, Fysiskt obehag, Ensamhet, utanförskap och maktobalans, samt Oro och ovisshet. De positiva upplevelserna präglades av Förtroende, förståelse och acceptans, samt Uppmärksamhet och bekräftelse. Slutsats: Då de äldre övervägande uttrycker upplevelser som karaktäriseras av otrygghet och otillfredsställelse, relaterat till dåligt bemötande, bristande information, och långa väntetider, är det viktigt att som sjuksköterska använda denna kunskap för att förbättra vården av de äldre på akutmottagningen.