I denna avhandling fokuseras akademins (o)föränderliga genusmönster för att öka kunskapen om förutsättningarna för långsiktig förändring av rådande genusmönster i akademin. Trots olika jämställdhetsinsatser vid högskolor och universitet är de nämligen fortfarande könssegregerade, vilket är speciellt tydligt på höga positioner. Endast 27 procent av professorerna i akademin är kvinnor (SCB, 2016) och vid Luleå tekniska universitet är motsvarande andel 19 procent (Luleå tekniska universitet, 2017). För att förstå bakgrunden till detta och undersöka vägar till förändring studeras i avhandlingen fem projekt vid Luleå tekniska universitet som genomförts under perioden 2005-2013. Utifrån tidigare forskning om akademins genusmönster analyseras och kategoriseras projektens jämställdhetsinsatser som individorienterade, strukturorienterade och processorienterade insatser. Genom intervjuer, fokusgrupper, observationer, olika interaktiva metoder och workshopar söks svar fyra frågeställningar: Vilka förutsättningar i form av metaforer och diskurser råder i projektens akademiska kontext? Hur kan en individorienterad, strukturorienterad respektive process-orienterad ansats användas för att förstå förutsättningarna för jämställdhetsinsatser i akademin? Hur påverkar kombinationen av genusteori och interaktiva metoder förutsättningarna för jämställdhetsinsatser i akademin? Hur påverkar persona som förändringsmetod förutsättningarna för jämställdhetsinsatser?   I avhandlingen kombineras genusteori med interaktiva metoder, dels för att skapa förståelse för hur genusmönster skapas och återskapas i strukturer, symboler, interaktioner och identiteter (Acker, 1990, 1992, 1999), dels för att minska motståndet mot förändringar genom att involvera aktörer som berörs av forskningen i förändringsprocessen. Trots en tydlig jämställdhetsambition vid Luleå tekniska universitet visar resultaten att den meritokratiska diskursen och diskursen om den jämställda akademin överskuggar jämställdhetsdiskursen, vilket bidrar till att upprätthålla rådande genusmönster. Metaforer som den avsmalnande pyramiden, läckande pipelinen eller svarta hålet kan enligt analysen både främja och hindra förutsättningarna för jämställdhetsinsatser i akademin. Universitetets jämställdhetsinsatser har över tid förändrats från individorienterade med fokus på att stärka enskilda kvinnor, till mer strukturorienterade med inriktning på att förändra missgynnande strukturer för kvinnor och andra missgynnade grupper. På senare tid har även insatser med en processorienterad ansats gjorts som fokuserar på att medvetandegöra och förändra könsskapande processer i akademin. Persona i kombination med andra interaktiva metoder, som värderingsövningar, forumteater och scenarios, visar sig i avhandlingen kunna fungera som förändringsmetod vid jämställdhetsinsatser för att synliggöra och kritiskt reflektera över bristande jämställdhet samt främja förändring.

How can political participatory processes online be understood in the dynamic, conflicted and highly mediated situations of contemporary society? What does democracy mean in a scenario where inequality and difference are the norms, and where people tend to abandon situations in which they and their interests are not recognized? How can we accommodate differences rather than consensus in a scenario where multiple networks of people are the starting point rather than a single community? In this thesis, these questions are explored through an iterative process in two studies that have used or resulted in three prototypes and one art exhibition. The first study is of communication practices in a global interest community, which resulted in two prototypes: Actory, a groupware that takes differences rather than equality as the starting point for a collaborative tool, and The Affect Machine, a social network where differences are used as a relational capital. The second study is of communication practices in a local commonality where the art exhibition Performing the Common created a public space and involved participants. This resulted in Njaru, a collaborative tool with integrated decision support and visualization of representativeness. In summary, these works depart from the notion of the importance of belonging for e-participation, where the individual can be seen as a participant in several performative states, more or less interconnected trans-local publics. Here the individuals’ participation in the local public sphere compete with their participation in other communities, and affect the conditions for local democracy. This thesis contributes to a deeper understanding of these processes, and discusses how differences in democratic participation can be managed with the help of ICT. / Hur kan politiskt deltagande på Internet förstås, i de dynamiska, konfliktfyllda och medierade situationerna i dagens samhälle? Vad innebär demokrati i ett scenario där ojämlikhet och skillnad är normen och där människor tenderar att överge situationer där de själva och deras intressen inte erkänns? Hur kan vi hantera skillnader snarare än konsensus i ett scenario där flera nätverk av människor är utgångspunkten i stället för en enda gemenskap? I denna avhandling har dessa frågor utforskas genom en iterativ process i två studier som har använt eller resulterat i tre prototyper och en konstutställning. Den första studien gäller kommunikationen i en global intressegemenskap vilket resulterade i två prototyper: Actory, som tar olikheter snarare än jämlikhet som utgångspunkt för ett samarbetsverktyg, och The Affect Machine, ett socialt nätverk där olikheter används som ett relationskapital. Den andra studien gäller kommunikationen i en lokal gemenskap där konstutställningen Föreställningar om det gemensamma skapat ett offentligt rum och engagerade deltagare. Resultatet resulterade bland annat i Njaru, ett samarbetsverktyg med integrerat beslutsstöd och visualisering av graden av representativitet i processen. Sammanfattningsvis utgår dessa arbeten från en idé om vikten av tillhörighet för e-deltagande, där individen kan ses som en deltagare i flera performativa stater, mer eller mindre sammankopplade translokala målgrupper. Här konkurrerar individernas deltagande i den lokala offentligheten med deras deltagande i andra samhällen, och påverkar förutsättningarna för lokal demokrati. Denna avhandling bidrar till en djupare förståelse av dessa processer, och diskuterar hur skillnaderna i demokratiskt deltagande kan hanteras med hjälp av IKT. / <p>At the time of the doctoral defense, the following papers were unpublished and had a status as follows: Paper 1: Submitted. Paper 8: Submitted.</p>

In this thesis, the central interest is to better understand how participatory methods applied during participatory processes in natural resources management can serve as nuclei for social learning. Thereby, the main focus is on learning via interaction in groups. My approach begins with the aim of developing an analytical framework which reflects the main processes that are effective within participatory methods. The framework presents an analytical tool, including proposed methods to monitor and compare the results of participatory approaches with respect to social learning. Building upon this framework, I develop an agent-based model to simulate and explore group dynamics. This model is intended to support a theoretical exploration of whether or not and if so, at what stage, personal views of a problem evolve into a shared understanding of a problem (which can be seen as a key element of social learning), and an assessment of how individual mental models and group properties relate to each other. Results of the model are interpreted to offer suggestions about factors hindering or fostering social learning during the application of participatory methods.

This thesis aims to develop a participatory method with children that allows them to organically share their experiences of the built environment, for urban planning bodies to utilise and integrate children’s localised knowledge and expertise in their work. The method development was conducted for Malmö’s Planning Office (SBK), who highlight a lack of qualitative data on children’s use of space and experiences of their built environment, preventing the proper fulfilment of children’s needs in their planning work. Using SBK’s requirements, three framing principles based on existing literature on children’s participation in planning - namely accountability and transparency, agency and sustainability - , Third-Generation CPTED’s liveability principle and existing best practice examples and case studies, a tangible participatory method consisting of two techniques was developed. The method, which was tested twice, starts with a mental mapping technique to gain an initial understanding of children’s use of space and which locations in the neighbourhood are important to them. From the locations included in the children’s mental maps, a limited number are selected to conduct a Gåtur, i.e. a walk through the neighbourhood during which the children answer a set questionnaire at each location. With the data collected from the mental mapping and the Gåtur, the children can design a malmöinitaitiv or make a formal complaint to impact their neighbourhood. Hereby, the method not only allows planning practitioners to gain a detailed understanding of children’s local knowledge that can be directly utilised in their work, but it also develops the democratic capabilities of the children as they are taught to advocate for themselves through existing channels of participation. It also demonstrates that including children in planning does not have to be complex, highlighting the importance of adapting existing planning processes to children’s communication culture, capabilities and agency in order to lower the threshold for participation.