Bakgrund: Som vårdgivare möter vi ofta patienter med psykosomatiska symtom och sjukdomar, patienter med fysiska symtom som saknar tydlig organisk förklaring. Inom primärvården har cirka 30% av patienterna medicinskt oförklarliga symtom. Tidigare forskning har visat att vårdgivare känner sig osäkra och otillräckliga när de handlägger patienter med psykosomatiska symtom. Det tycks vara svårt att veta hur man ska bemöta denna patientgrupp och hjälpa dem att uppnå god hälsa. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva hur vuxna patienter med psykosomatiska symtom upplevde mötet med och bemötandet av sin vårdgivare samt beskriva de inkluderade artiklarnas datainsamlingsmetod. Metod: En beskrivande litteraturstudie baserades på tio vetenskapliga artiklar. Artiklarna söktes fram i databaserna PubMed och Cinahl. Ansatsen på de inkluderade artiklarna var både kvalitativ och kvantitativ. Artiklarna har noggrant granskats i syfte att finna skillnader och likheter. Resultat: Patienter som fick känslomässigt stöd, förklaringar, togs på allvar och var delaktiga i beslut var de som kände mest välbefinnande och tillfredsställelse med vårdgivaren och det bemötande de fick. De patienter som möttes av oengagerade vårdgivare, blev ifrågasatta och upplevde ett motstånd, kände att de var en börda för sjukvården. De inkluderade artiklarnas datainsamlingsmetoder var intervjuer och enkäter. Slutsats: Resultatet visade att många patienter med psykosomatiska symtom sökte bekräftelse. Kommunikation var viktigt för att dessa patienter skulle känna trygghet och förtroende. Genom vidare forskning och viss förändring i omhändertagandet av dessa patienter, skulle sjuksköterskan kunna bidra med denna trygghet i större utsträckning. / Background: As healthcare providers we often meet patients with psychosomatic symptoms and diseases, patients with physical symptoms who lack clear organic explanation. In primary care, approximately 30% of patients have medically unexplained symptoms. Previous research has shown that healthcare providers feel insecure and insufficient when handling patients with psychosomatic symptoms. It seems difficult to know how to respond to this patient group and help them achieve good health. Aim: The aim of the literature study was to describe how adult patients with psychosomatic symptoms experienced the encounter with and the treatment of their healthcare providers, and to describe the data collection methods of the included articles. Method: A descriptive literature study based on ten scientific articles. The articles were searched in the PubMed and Cinahl databases. The included articles were designed both qualitative and quantitative. The articles have been carefully reviewed in order to find differences and similarities. Result: Patients who received emotional support, explanations, were taken seriously and participated in decisions were those who felt most well-being and satisfaction with the care and the response they received. Patients who were met by uncommitted healthcare providers, and were questioned and experienced a resistance from their providers, were those who felt that they were a burden on healthcare. Data collection methods in the included articles were interviews and questionnaires. Conclusion: The result showed that many patients with psychosomatic symptoms sought confirmation. Communication was important for these patients to feel safe and confident. Through further research and some change in the treatment of these patients, the nurse could contribute to this safety to a greater extent.

Antenatal depression (depression under graviditeten) drabbar 10–20% av gravida och innebär risker för både den gravida och barnet. Forskning visar att internetbaserad kognitiv beteendeterapi (IKBT) tycks vara effektivt jämfört med sedvanlig mödravård. Uppsatsen var en sambands- och prediktionsstudie som genomfördes inom den randomiserade DANA-studien för IKBT vid antenatal depression. En inomgruppsdesign med upprepade mätningar tillämpades där 40 kvinnor med antenatal depression deltog. Syftet var att undersöka (a) patientnöjdhet med bedömningssamtalet i relation till behandlingsföljsamhet, avhopp och minskning av depressionssymtom under IKBTbehandlingen, samt (b) jämföra förändring i depressionssymtom mot två tidigare studier. Resultatet visade att en högre patientnöjdhet med bedömningssamtalet signifikant predicerade en mindre minskning av depressionssymtom mellan screening och förmätning. Inga signifikanta samband hittades mellan patientnöjdhet med bedömningssamtalet och behandlingsföljsamhet eller avhopp. Slutsatser bör dras med stor försiktighet utifrån metodologiska begränsningar. Resultatet visade även att depressionssymtom jämfört med förmätningen signifikant minskade från andra veckomätningen i behandlingen till och med eftermätningen vecka tio. Detta bekräftade tidigare studiers resultat. Framtida randomiserade prövningar kan ge underlag till utvecklingen av bedömningssamtal och IKBT mot antenatal depression. / Antenatal depression (depression during pregnancy) affects 10–20% of pregnant women and involves risks for both the pregnant woman and the child. Research shows that internet-based cognitive behavioral therapy (ICBT) seems to be effective compared to conventional maternity care. The thesis was a correlational predictive study that was conducted within the randomized DANAstudy for ICBT during antenatal depression. An in-group design with repeated measurements was applied in which 40 women with antenatal depression participated. The purpose was to examine (a) patient-satisfaction with the assessment interview in relation to adherence, dropouts and remissionof depressive symptoms during ICBT treatment, and (b) compare changes in depressive symptoms against two previous studies. The result showed that a higher patient-satisfaction with the assessment interview significantly predicted a lesser reduction of depressive symptoms between screening and pre-measurement. No significant correlations were found between patient-satisfaction with the assessment interview and treatment adherence or dropouts. Conclusions should be drawn with great caution based on methodological limitations. The result also showed that depressive symptoms compared with the pre-measurement decreased significantly from the second weekly measurement in the treatment until the post-measurement week ten. This confirmed the results of previous studies. Future randomized trials may provide a basis for the development of assessment interviews and ICBT for antenatal depression.