Introduktion:  Operationssjuksköterskors  arbete  är  svårdefinierat  och  komplext  där  huvudansvaret  ligger  på patientens perioperativa omvårdnad, medicintekniska produkter och instrumentvård. Operationssjuksköterskor är skyldiga att utföra patientsäker vård i samråd med patienten. Preoperativa samtal kan vara ett redskap för att inhämta patientcentrerad information. Syfte: Att beskriva hur operationssjuksköterskor inhämtar information om patienten avseende säker vård samt undersöka operationssjuksköterskors erfarenheter av den perioperativa dialogen. Metod: En deskriptiv kvalitativ intervjustudie genomfördes. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med tio operationssjuksköterskor från tre sjukhus. Intervjuerna transkriberades och texterna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Tre huvudkategorier framkom: ”Olika sätt att erhålla information”, ”Olika sätt att arbeta patientsäkert”, ”Möjligheter och hinder att genom den perioperativa dialogen erhålla information”. Operationssjuksköterskorna prioriterade inte samtal med patienten för att inhämta information. Tidsbrist, vårdorganisation och operationssjuksköterskornas attityder ansågs vara hinder för patientsamtal. De använde sig istället av operationsanmälan, journal och andrahandsinformation från kollegor. Operationssjuksköterskorna ansåg vården vara patientsäker även utan preoperativa samtal. Konklusion: Studien visar att operationssjuksköterskorna anser sig kunna utföra patientsäker vård och kan inhämta den information de behöver om sin patient utan att ha kommunicerat med patienten. Operationssjuksköterskorna har ett ansvar att hävda sin roll som patientens advokat för att kunna utföra en individanpassad vård. För att operationssjuksköterskan ska kunna utöva en mer patientcentrerad vård behövs kanske en förändring av operationssjuksköterskornas attityder och om så ska ske är det viktigt med ett organisatoriskt erkännande av hela deras arbetsfält.

Ångest är ett vanligt fenomen som många patienter upplever i den perioperativa vården. Vilket genererar ett lidande för patienten och ökar risken för postoperativa komplikationer. Under den perioperativa perioden är anestesisjuksköterskor ålagda att arbeta evidensbaserat och patientsäkert för att tillgodose individens trygghet och välbefinnande. Forskning kring risker med ångest hos patienter finns väl beskrivet. Dock är den begränsad kring omvårdnadsstrategier som anestesisjuksköterskan kan använda sig av för att minska patientens perioperativa ångest. Syftet var att utforska omvårdnadsstrategier som anestesisjuksköterskor kan tillämpa för att lindra patienters ångest perioperativa. Metoden utgjordes av en systematisk litteraturöversikt med induktiv ansats där tio kvalitativa artiklar ingick. Metoden utgick ifrån Bettany-Saltikov och McSherrys (2016) modell. Resultatet utgjordes av tre kategorier: Personcentrerad vård, perioperativa dialogen, samt strategisk omvårdnad. Till dessa följde sex subkategorier. Genom att anestesisjuksköterskan låter första mötet och den perioperativa dialogen få ta tid, kan tillit och trygghet skapas hos patienten. Även strategisk patientinformation och utformning av den perioperativa miljön har inverkan på patientens nivå av ångest. Anestesisjuksköterskan behöver se patientens unika livsvärld för att finna de omvårdnadsbehov som patienten har. Den perioperativa dialogen ska inte bara vara ett informationsutbyte, utan också inbringa hopp hos patienten. Genom att strategiskt vårda patienten enligt ett personcentrerat förhållningssätt kan patientens ångest lindras.

Vid den perioperativa dialogen möter den perioperativa sjuksköterskan patienten vid tre tillfällen i samband med operation. Detta har visat sig komma både patienter och sjuksköterskor till godo. För att införa perioperativ dialog krävs förändringar i organisationen. Syftet med arbetet var att undersöka vilka förutsättningar som krävs för att införa och arbeta med perioperativ dialog på operationsavdelning. Arbetet är en pilotstudie med kvalitativ ansats, där chefssjuksköterskor intervjuats. I resultatet framkom kategorierna förutsättningar och hinder med sub- och sub-subkategorier. Chefssjuksköterskorna i undersökningen hade svårt att se hur perioperativ dialog skulle kunna införas i deras operationsverksamhet. De pekade på personalbrist, och genom det svårigheter för operationssjuksköterskan att få tid att följa patienten. Vidare framkom det att det måste finnas ett behov hos patienter och personal av att använda perioperativ dialog. De såg också möjligheter att införa det i elektiv verksamhet och att det finns behov av en drivande person som kan starta upp införandet genom projekt. / Perioperative dialogue is a way of working where the perioperative nurse meets the patient at three occasions, which has proved to be beneficial for both patients and nurses. To implement the perioperative dialogue, organization changes are needed. The aim of the study was to investigate what is required to implement and work with perioperative dialogue. A pilot study has been performed, with a qualitative approach, where head-nurses were interviewed. The result presented two main categories, opportunities and hindrances with sub- and sub-subcategories. The interviewed head-nurses had difficulties to see how to implement perioperative dialogue in their organization. Shortage of staff, and therefore difficulties for the theater nurse to have the time to follow the patient was emphasized. Perioperative dialogue demands a need from patients and staff. In daily work the participating head nurses did see the possibility for easier implementation in elective surgery and also the need for a special person to head the project.

Bakgrund: Vårdrelationen som etableras mellan patienten och specialistsjuksköterskan inom anestesi i det tidsbegränsade preoperativa mötet är en förutsättning för att specialist-sjuksköterskan ska kunna ge personcentrerad vård. Det har tidigare inte studerats hur vårdrelationen etableras utifrån ramverket Fundamentals of Care i den preoperativa kontexten. Syfte: Att beskriva hur vårdrelationen etableras i det tidsbegränsade preoperativa mötet mellan patienten och specialistsjuksköterskan inom anestesi utifrån Fundamentals of Care.  Metod: Litteraturstudie med systematisk ansats. Deduktiv innehållsanalys enligt Elo och Kyngäs. Resultat: Studiens resultat visar hur vårdrelationen kan etableras i det preoperativa mötet, beskrivet utifrån Fundamentals of Care, vilket inte gjorts tidigare. Resultatet visade på kunskap, erfarenheter, sinnen och förmågor som anestesisjuksköterskan behövde besitta för att etablera vårdrelationen. Det som kan lyftas fram var anestesisjuksköterskans speciella kommunikationsförmåga, mentala närvaro, metoder för att lugna patienten, olika sätt att visa fysisk närvaro samt hennes simultankapacitet för att etablera vårdrelationen preoperativt. Ramverket Fundamentals of Care gjorde det möjligt att överföra tidigare forskning för att beskriva etablerandet av vårdrelationen. Fortsatt fördjupning och forskning inom detta område skulle kunna ligga till grund för praktisk vägledning för specialistsjuksköterskan inom anestesi. Slutsats: Studien visar hur det är möjligt att etablera en vårdrelation i det tidsbegränsade preoperativa mötet mellan patienten och specialistsjuksköterskan inom anestesi, för att ge personcentrerad vård. Resultatet kan ses som en introduktion eller underlag för diskussion för nyexaminerade anestesisjuksköterskor om hur hon kan etablera en vårdrelation i det preoperativa mötet med patienten. / Background: The relationship established preoperatively between the patient and the nurse anesthetic specialist is a prerequisite for the nurse specialist to give person-centered care. The establishment of the caring relationship has not earlier been investigated using the Fundamentals of Care framework in the perioperative context. Aim: To describe the establishment of the relationship between the nurse anesthetic specialist and the patient within a limited period in the preoperative setting using Fundamentals of Care. Method: Literature review with a systematic approach. The collected data was analyzed with a deductive approach according to Elo and Kyngäs. Result: The result of the study shows how the establishment of the caring relationship in the preoperative setting, described from Fundamentals of Care, which have not been done before. The result brings forth knowledge, experiences, senses, and abilities that the nurse anesthetist needed to possess to establish the caring relationship. Skills worth mentioning are her specific communication skills, her mental attendance, methods of calming the patient, different ways of showing physical presence and her simultaneous capacity for establishing the perioperative relationship. The framework Fundamental of Care itself made it possible to transfer former research to describe the establishment of a caring relationship. Furthermore, in-depth research in this area could be the basis to practical guidance for the nurse anesthetist.  Conclusions: The study shows how it is possible to establish a caring relationship between the patient and the nurse anesthetist within the limited period in the preoperative setting in order to deliver person-centered care. The result can be an introduction or basis for discussion for the new graduate nurse anesthetist about the establishment of a caring relationship in the preoperative meeting with the patient.

Studier visar att ungefär var tionde patient upplever stickrädsla, en rädsla för nålstick som gör att de undviker att söka vård vilket i sin tur kan leda till hälsoproblem på lång sikt. Att utföra venpunktion är en vanlig arbetsuppgift för anestesisjuksköterskan och hur hon hanterar patientens stickrädsla är av stor betydelse för hur patienten upplever vården som helhet. Anestesisjuksköterskan ska genom dialog med patienten bekräfta patientens rädsla och hjälpa patienten att känna trygghet på bästa sätt. När patienten upplever lidande på grund av vård, i detta sammanhang venpunktion uppstår vårdlidande och detta vårdlidande kan anestesisjuksköterskan förebygga. Syftet med studien är att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenhet av mötet med vuxna patienter med stickrädsla. Åtta anestesisjuksköterskor intervjuades på fyra olika operationsavdelningar i Västsverige. Studien har en kvalitativ ansats och de utskrivna intervjuerna är analyserade med innehållsanalys. I resultatet framkom tre kategorier; stödjande faktorer och hindrande faktorer för anestesisjuksköterskan i mötet med den stickrädda patienten samt patientnära faktorer som påverkar mötet. Anestesisjuksköterskorna utför omvårdnadsåtgärder för att minska patientens vårdlidande och har som mål att göra det bästa för patienten. De ser och tolkar patienternas tecken på rädsla och bemöter dem utifrån dessa. Anestesisjuksköterskornas erfarenhet och kunskap gör att de blir trygga i sin yrkesroll och kan på så sätt skapa en trygghet hos patienten. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot anestesisjukvård

Sammanfattning Bakgrund: Det är fortsatt förekommande med komplikationer relaterat till medelsvår och svår postoperativ smärta. Anestesisjuksköterskan har det samlade omvårdnadsansvaret för patienten perioperativt. En helhetsbedömning av patienten avgör postoperativt smärtlindringsbehov. Den Perioperativa dialogen skapar mening i arbetet och trygghet för patienten. Författarna identifierade avsaknad av riktlinjer vid genomförandet av en individuell helhetsbedömning vid handläggning av postoperativ smärtlindring. Syfte: Syftet var att belysa hur anestesisjuksköterskor planerar, genomför och utvärderar postoperativ smärtlindring i generell anestesi utefter tidsfaserna pre-, intra- och postoperativt samt inverkan av den perioperativa dialogen. Metod: En kvalitativ studie genomfördes med tio semistrukturerade intervjuer. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. Resultat: I resultatet framkom fyra huvudkategorier med totalt elva underkategorier som berör informanternas handläggning. Preoperativa åtagande - Planeringsprocess Känna ansvar för planering, Skapa vårdrelation, Beakta patientens känslotillstånd. Intraoperativa vårdmoment - Konstant utvärdering av behandling, Anpassa behandling fortlöpande, Självständigt ansvarsområde. Postoperativa förhoppningar - Eftersträva återkoppling, Undvika smärtgenombrott. Perioperativa organisatoriska aspekter - Anpassa utefter arbetsförhållanden, Avsaknad av den Perioperativa dialogen. Slutsats: Handläggningen av postoperativ smärtlindring är ett komplext område vilket kräver beaktning av flera faktorer för ett gott utfall. Den perioperativa dialogen är inte prioriterad. Det saknas konsensus för anestesisjuksköterskans handläggning av postoperativ smärta. Det krävs utveckling och ett utökat samarbete av hela vårdkedjan för att kunna möta den postoperativa smärtproblematiken. / Abstract Background: Complications still occur in connection to moderate and severe postoperative pain. The nurse anaesthetic´s is completely responsible for the patient care perioperative. An overall assessment of the patient all together determine the postoperative need of analgesic. The perioperative dialogue is a method which gives the nurse anaesthetic´s a sense of meaningfulness of the work and creates a perception of safety for the patient. The authors identified the absence of guidelines to make an individual overall assessment when managing postoperative pain. Aim: The aim of the study was to elucidate the nurse anaesthetic´s planning, implement and evaluate postoperative analgesic during total anaesthesia along the time-phases pre-, intra and postoperative and the impact of the perioperative dialogue. Method: A qualitative study was conducted with ten semistructured interviews. A qualitative content analysis was made with an inductive approach. Result: The result is presented in four head categories and eleven sub-categories that illuminate the informants’ experiences. Preoperative undertakings - Feeling responsibility for planning, Create a care-relation, Respect the patients emotional state. Intraoperative steps – Constant evaluation of treatment, Adapt the treatment continuously, Independent responsibility. Postoperative expectations – trying to obtain feedback, Avoid outbreak of pain. Perioperative organizational aspects – Adjustment along work situation, Absence of the perioperative dialogue.    Conclusion: The postoperative pain management is a complex matter that demand consideration of several aspects to achieve a good outcome. The perioperative dialogue is not prioritised. There is a lack of consensus among nurse anaesthetic´s managing postoperative pain. Developing and increasing cooperation along the entire chain of care is necessary to manage the issue of postoperative pain.