Postoperativ shivering (PAS) definieras som en serie ofrivilliga muskelrörelser som ökar den metabola värmeproduktionen i kroppen. Förekomsten av postoperativ shivering är ett problem inom den perioperativa vården. Det finns flera orsaker till shivering. Termoregulativa och icke termoregulativa. PAS förekommer i ca 5-65% av alla anestesier, men frekvensen har under åren minskat. Det är tidigare känt att anestesi sätter termoregulationen ur spel. Konsekvenserna kan leda till vårdlidande för patienten och högre kostnader för samhället. Syftet med studien är att undersöka orsaken till shivering. Arbetet utgår från en kvantitativ metod. I samarbete med SÄS utarbetades ett datainsamlingsformulär. Studien som genomfördes på tre sjukhus i västra delen av Sverige inkluderade 350 patienter >18 år. Materialet analyserades i SPSS, version 19. Resultatet visade att ålder, kön, operationstid (knivtid) och vissa typer av operationsingrepp (öron- ögon- hals- käk- näs- och endoskopisk kirurgi), hade signifikans för uppkomsten av PAS. Övriga variabler som undersöktes (anestesimetod, temperatur och övriga undersökta operationsingrepp) hade ingen signifikans. Resultatet talar delvis emot tidigare forskning, som visar att anestesimetod har betydelse för uppkomsten av PAS. Studien överensstämmer med tidigare forskning gällande signifikans för kön, ålder, operationstid och temperatur. Genom identifiering av olika faktorer, som kan leda till postoperativ shivering, kan vi, som anestesisjuksköterskor, förebygga fenomenet och ge patienten en trygg och säker vård samt minska vårdlidande. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot anestesisjukvård

Bakgrund: Vid operationer är patienten utsatt för risk att drabbas av en postoperativ infektion som kan leda till ohälsa och ett ökat lidande för patienten. Operationssjuksköterskan som arbetar förebyggande mot smittspridning behöver ha kunskap om sterila instrument och hur länge de kan vara uppdukade. Detta för att motverka postoperativa infektioner. Idag finns inga nationella riktlinjer för hur länge en övertäckt uppdukning kan stå i uppdukningsrum i väntan på användning.   Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur tiden påverkar bakteriekontaminationen på ett uppduktat och övertäckt instrumentbord i ett uppdukningsrum.   Metod: Studien utgick från en kvantitativ ansats där experiment utfördes med hjälp av agarplattor under två, fyra och sex timmars intervall. Totalt användes 79 agarplattor under 6 olika experiment.   Resultat: Resultatet visar att efter sex timmar är ett övertäckt instrument bord utan kontamination på agarplattorna. Emellertid finns det andra faktorer som kan påverka en uppdukning som kan leda till en infektion hos patienten och orsaka ohälsa och lidande.   Slutsats: I operationssjuksköterskans ansvar ingår det att ha goda kunskaper kring hantering av sterila instrument samt aseptik eftersom detta kan vara avgörande för smittspridning som kan orsaka patienten ett onödigt vårdlidande. Resultatet kan ge en vägledning för evidensbaserad hantering av sterila instrument och hur länge ett övertäckt instrumentbord kan stå i ett uppdukningsrum, men studien är liten och det behövs mer forskning i ämnet. / Background: At surgery the patient is exposed to develop a surgical site infection. This can cause the patient illness and suffering. The theatre nurse is working to prevent these infections and needs knowledge about how long sterile instruments can be unpacked, covered with a sterile cloth without getting contaminated with bacteria causing surgical site infections. Today there are no national guidelines for how long a covered instrument table can stand in a set-up room before operation.   Aim: The aim of the study is to examine how time affects bacterial contamination of a covered instrument table up in a set-up room.   Method: The study has a quantitative approach were the experiments where conducted on agar in two, four or six hour. A total of 79 agar plates were used in 6 different experiments.   Results: The result shows that after six hours there is no contamination on the agar plates on covered instrument table. However, there are other factors that may affect a covered instrument table and can lead to an infection and cause the patient illness and suffering.   Conclusion: The theatre nurse must have knowledge about how to handle with sterile instruments and aseptic who can be crucial for surgical site infection that may cause the patient an unnecessary suffering from care.  The result can provide guidelines and evidence for how long a covered instrument table can stand in a set-up room, however the study is small and more research is needed in the subject.

Studier visar att ungefär var tionde patient upplever stickrädsla, en rädsla för nålstick som gör att de undviker att söka vård vilket i sin tur kan leda till hälsoproblem på lång sikt. Att utföra venpunktion är en vanlig arbetsuppgift för anestesisjuksköterskan och hur hon hanterar patientens stickrädsla är av stor betydelse för hur patienten upplever vården som helhet. Anestesisjuksköterskan ska genom dialog med patienten bekräfta patientens rädsla och hjälpa patienten att känna trygghet på bästa sätt. När patienten upplever lidande på grund av vård, i detta sammanhang venpunktion uppstår vårdlidande och detta vårdlidande kan anestesisjuksköterskan förebygga. Syftet med studien är att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenhet av mötet med vuxna patienter med stickrädsla. Åtta anestesisjuksköterskor intervjuades på fyra olika operationsavdelningar i Västsverige. Studien har en kvalitativ ansats och de utskrivna intervjuerna är analyserade med innehållsanalys. I resultatet framkom tre kategorier; stödjande faktorer och hindrande faktorer för anestesisjuksköterskan i mötet med den stickrädda patienten samt patientnära faktorer som påverkar mötet. Anestesisjuksköterskorna utför omvårdnadsåtgärder för att minska patientens vårdlidande och har som mål att göra det bästa för patienten. De ser och tolkar patienternas tecken på rädsla och bemöter dem utifrån dessa. Anestesisjuksköterskornas erfarenhet och kunskap gör att de blir trygga i sin yrkesroll och kan på så sätt skapa en trygghet hos patienten. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot anestesisjukvård

Bakgrund: Många patienter väljer att vårdas i sitt hem den sista tiden i livet. Antalet patienter i palliativ vård i hemmiljö ökar och mer avancerad behandling erbjuds i hemmet. Patienter som erhåller palliativ vård i hemmet har ofta ett behov av en central infart för att kunna få läkemedel, infusion eller att ta blodprover i syfte att minska vårdlidande. Syfte: Syftet med denna studie var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av inläggning av perifert inlagd central venkateter (PICC) på patienter i palliativ vård i hemmiljö. Metod: I studien användes en konventionell innehållsanalys med induktiv ansats för att analysera de sex genomförda semistrukturerade intervjuerna. Resultat: Resultatet presenteras i tre kategorier med tillhörande nio underkategorier. De tre kategorierna var: behov av formell och reell kompetens, förberedelser inför och under genomförande samt utvärdering av inläggning av PICC. De nio underkategorierna som framkom var: att ha erfarenhet av att lägga in PICC, att vara kreativ, att ha kännedom om patientens hälsotillstånd, att det finns materiella resurser, att samarbeta med andra vårdenheter, att arbeta i hemmet är en utmaning för arbetsmiljö, att kunna avsätta tid, att risk finns för komplikationer samt att registrera antalet inlagda PICC. Informanternas tidigare erfarenheter av att lägga in PICC på sjukhus var en förutsättning för att kunna lägga in PICC hemma hos en patient. Att vara förberedd genom att ha kunskap om patientens tillstånd var viktigt. Att arbeta i någons hem krävde kreativitet för att lösa situationer och problem som kunde uppstå. Utvärdering av komplikationer skedde fortlöpande.  Slutsats: Resultatet visade att informanternas förvärvade erfarenheter av inläggning av PICC i slutenvården under det tidigare yrkeslivet låg till grund för en lyckad inläggning av PICC på patienter i palliativ vård i deras hem, men att det krävdes noggranna förberedelser inför ingreppet. Komplikationer efter inläggning var få. / Background: Many patients choose to be in their home during the final time of their lives. The number of patients in palliative care in the home environment is increasing and more advanced treatment can be offered at home. Patients who receive palliative care at home often have a need for a central line to receive medication, infusion, or to take blood samples. Aim: The aim of the study was to shed light on nurses' experiences of inserting a peripherallyinserted central catheter (PICC) on patients in palliative care in a home environment.   Method: A conventional content analysis with an inductive approach to analyze the six semi-structured interviews was used.  Results: The results were presented in three categories with nine subcategories. The three categories are: need for formal and prior competence, preparations for and during implementation and evaluation of insertion of PICC. The nine sub-categories that emerged were: to have experience of inserting PICC, to be creative, to have knowledge of the patient's health condition, that there are material resources, to collaborate with other care units, to work at home is a challenge for the work environment, to be able to set aside time, that there is risk for complications and to register the number of PICCs inserted. Informants' previous experiences of inserting PICCs in hospitals were a prerequisite for being able to insert PICCs at patient's home. Being prepared by having knowledge of the patient's condition as well as the home environment was important. Working in someone´s home required creativity to handle situations and problems that may arise. Evaluation of complications took place continuously. Conclusion. The results showed that the informants' acquired experiences of inserting PICC in inpatient care during their previous professional life were the basis for successful insertions of PICC:s to patients in palliative are in their homes, but careful preparations were required before the procedure.

Obstetriskt våld innebär ett vårdlidande i form av avsaknad av samtycke och kränkningar som påverkar kvinnans fysiska, psykiska, emotionella och existentiella hälsa. Vilket kan få konsekvenser för hela kvinnans livsvärld. Tidigare forskning visar på att obstetriskt våld medför en ökad risk att drabbas av förlossningsdepression, akut stressyndrom och posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Syftet med studien var att beskriva kvinnors upplevda konsekvenser som orsakats av obstetriskt våld. Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie med en induktiv ansats. Metoden valdes då det var kvinnornas egna berättelser och erfarenheter ur ett livsvärldsperspektiv som studien skulle belysa. Nio kvinnor deltog i studien.  Den kvalitativa innehållsanalysen av det insamlade datamaterialet mynnade ut i ett tema; En förödelse för kvinnans livsvärld följt av tre kategorier; Egen hälsa, Sociala relationer och Tillit till vården. Resultatet redovisade att obstetriskt våld fick konsekvenser som var förödande för kvinnans livsvärld. Det orsakade både fysisk och psykisk ohälsa. Det skadade hennes nära relationer till sin partner och anknytningen till sitt nyfödda barn. Tilltron till vården försvagades då hon kände att hon inte fick det stödet hon behövde. Tilltron till förlossningsvården skadades och orsakade konsekvenser för den sexuella och reproduktiva hälsan, exempelvis genom rädsla inför att skaffa flera barn. Ur ett hållbarhetsperspektiv visar resultatet att konsekvenserna påverkar kvinnans relation till sin familj. Vilket inte enbart skapar hälsoproblem för kvinnan utan också hennes partner och barn. Obstetriskt våld är ett vårdlidande som inte hör hemma inom förlossningsvården och bör heller inte få förekomma. / Obstetric violence means care suffering in the form of lack of consent and violations that affect the woman's physical, psychological, emotional and existential health. Which can have consequences for the woman's entire life world. Previous research shows that obstetric violence leads to an increased risk of suffering from postpartum depression, acute stress disorder and post traumatic stress disorder (PTSD). The aim of the study was to describe women's perceived consequences after being exposed to obstetric violence. The study was conducted as a qualitative interview study with an inductive approach. The method was chosen as it was the women's own stories and experiences from a lifeworld perspective that the study would highlight. Nine women participated in the study. The qualitative content analysis of the collected data resulted in a theme; A devastation for the woman's lifeworld followed by three categories; Own health, Social relationships and Trust in care. The result reported that obstetric violence had consequences that were devastating for the woman's life world. It caused both physical and mental illness. It damaged her close relationships with her partner and her attachment to her newborn child. Confidence in care weakened as she felt she was not getting the support she needed. The trust in maternity care was damaged and caused consequences for the sexual and reproductive health, for example through fear of having several children. From a sustainability perspective, the results show that the consequences affect the woman’s relationship with her family, which not only creates health problems for the woman but also her partner and child. Obstetric violence is a phenomenon that does not belong in maternity care and should not be allowed to occur either.

Bakgrund: Intraoperativ awareness, där patienter upplever medvetenhet under anestesi kan leda till varierande grader av sinnesintryck. Detta fenomen är sällan förekommande men för den drabbade innebär det ett lidande med psykologiska eftereffekter. För att förebygga oavsiktlig medvetenhet under operationer kan anestesisjuksköterskan integrera både kliniska tecken och avancerad teknologi som EEG och BIS för noggrann övervakning av anestesidjupet. Det är av vikt för anestesisjuksköterskan att få en fördjupad förståelse av patienters upplevelser av awareness för att inse betydelsen av att förebygga ett lidande.  Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelser av awareness vid anestesi och sedering.  Metod: En integrativ litteraturöversikt där både kvalitativa och kvantitativa artiklar inkluderades. En systematisk litteratursökning genomfördes i databaserna CINAHL, MEDLINE och PsycINFO. Totalt inkluderades 13 artiklar, som analyserades enligt Whittmore och Knafl.  Resultat: Upplevelser av awareness är förenat med starka sinnesintryck som smärta och hörsel, samt emotionella reaktioner som ångest och hjälplöshet under anestesi. Awareness upplevs olika av patienter och beskrivs från att vara medveten om sin omgivning utan att känna tillstymmelse av sensoriskt påfrestande intryck till att befinna sig i det värsta tänkbara sceneriet.  Slutsats: Awareness är ett komplext fenomen och upplevelserna mångsidiga. För patienten innebär awareness ett betydande psykologiskt lidande med risk för långsiktiga emotionella skador såsom PTSD. För att förebygga intraoperativ medvetenhet rekommenderas att kombinera kliniska tecken med tekniskövervakning såsom BIS och ETAC, vilket ger en noggrannare bedömning av anestesidjupet och minskar risken för intraoperativ awareness. / Background: Intraoperative awareness, where patients experience consciousness during anesthesia, can lead to varying degrees of sensory impressions. Although this phenomenon is rare, for those affected, it results in suffering with psychological aftereffects. To prevent unintentional awareness during surgeries, anesthesia nurses can integrate both clinical signs and advanced technology such as EEG and BIS for precise monitoring of anesthesia depth. It is crucial for anesthesia nurses to gain a deeper understanding of patients' experiences of awareness to appreciate the importance of preventing suffering.  Objective: The aim was to describe patients' experiences of awareness during anesthesia and sedation.  Method: An integrative literature review was conducted including both qualitative and quantitative articles. A systematic literature search was performed in the databases CINAHL, MEDLINE, and PsycINFO. A total of 13 articles were included, analyzed according to Whittmore and Knafl.  Results: Experiences of awareness are associated with strong sensory impressions such as pain and hearing, as well as emotional reactions such as anxiety and helplessness during anesthesia. Awareness is experienced differently by patients and is described from being aware of one's surroundings without any sensation of sensory strain to being in the worst conceivable scenario.  Conclusion: Awareness is a complex phenomenon and the experiences are diverse. For the patient, awareness entails significant psychological suffering with the risk of long-term emotional damage such as PTSD. To prevent intraoperative awareness, it is recommended to combine clinical signs with technical monitoring such as BIS and ETAC, which provides a more accurate assessment of anesthesia depth and reduces the risk of intraoperative awareness.

Bakgrund: Tidigare forskning visar att invasiv ventilation varit obehagligt för patienterna, därav har de varit djupt sederade. Rutinerna har ändrats och numera är patienterna ofta lätt sederade under invasiv ventilation på IVA. Lätt sedering har visats ge positiva fysiologiska effekter. Därför är det av stor vikt att belysa patienternas upplevelser av att vara lätt sederade under invasiv ventilation. Syfte: Syftet var att beskriva lätt sederade patienters upplevelser under invasiv ventilation på IVA. Metod: En strukturerad litteraturstudie med systematisk datainsamling har genomförts. 13 resultatartiklar inkluderades efter kvalitetsgranskning. Det kvalitativa innehållet analyserades med hjälp av dataextraktion. Resultat: Följande tre huvudkategorier, med subkategorier, utgjorde resultatet: Upplevelser av sitt tillstånd, Upplevelser av att bli sedd och hörd och Upplevelser av längtan. Patienterna hade både positiva och negativa upplevelser av att vara lätt sederade. Upplevelser av maktlöshet och förlorad värdighet var centralt i resultatet. Majoriteten av patienterna ville trots allt vara lätt sederade. Flera förbättringsområden framkom ur resultatet baserat på patienternas upplevelser. Slutsats: Resultatet kan ge ökad kunskap hos IVA-sjuksköterskan för att förbättra patienternas vårdupplevelse genom förbättringsarbeten inom verksamheten. Patienternas vårdvistelse kan underlättas med hjälp av hälsofrämjande åtgärder med minskad risk för vårdlidande. Sjuksköterske-patient ratio 1:1 tror författarna kan ge ökad patientfokuserad vård. Litteraturstudien har kartlagt befintlig forskning och även förslag på vidare forskning inom ämnet. / Background: Earlier research show that invasive ventilation has been uncomfortable for the patients. Therefore the patients have been deeply sedated. Routines have changed and the patients are nowadays often lightly sedated during invasive ventilation in the ICU. Light sedation results in positive physical effects. It's important to illuminate the patients'  experiences by light sedation during invasive ventilation. Aim: The aim of the study was to describe lightly sedated patients experiences during invasive ventilation in the ICU.  Method: A structured literature study with systematic data collection was implemented. 13 articles was included after quality control. The qualitative content were analyzed with data extraction.  Result: The result were constituted by the following three main categories with subcategories: Experiences of the condition, Experiences of being seen and heard, and Experiences by yearning. The patients expressed both positive and negative experiences associated with light sedation. Experiences of powerlessness and lost dignity were central parts of the result. Nevertheless, the majority of patients wanted to be lightly sedated. Several areas of improvement emerged from the result based on the patients' experiences. Conclusion: The result can provide the ICU-nurse with increased knowledge about the patients experiences of care during improvement within the intensive care. Patients hospital stay could be facilitated by health-promoted actions and reduced risk of suffering in care. The authors believe that nurse-patient ratio 1:1 can provide increased patient-focused care. The literature study has also illustrated the existing research and ideas for further research.