Syftet med den här uppsatsen är att tolka Janne i Peter Pohls Janne, min vän utifrån ett queerteoretiskt perspektiv. Genom att använda mig av queerteorins tankar om kön/genus, normalitet och identitet tror jag mig kunna ge en alternativ bild av Jannes liv. Mitt mål är att försöka hitta en bild som skiljer sig från den, så ofta förekommande i tidigare forskning, om flickan som måste klä ut sig till kille för att ha en chans till frihet. Istället kommer jag fokusera på hur Janne, i vänskapen med Krille och gänget, får möjlighet att skapa en identitet och ett liv på egna premisser.

Syftet med min uppsats har varit att synliggöra den rådande barnsynen i Peter Pohls debutroman Janne, min vän från 1985. Med hjälp av diskursanalys och med en utgångspunkt i Allison James och Alan Prouts teori om barndomen som social konstruktion har jag undersökt hur konstruktionen av barn och barndom ser ut i romanen. Barnsynen har studerats dels genom verkets gestaltning av barnet men även genom skildrande av barnets relation till vuxna så väl som till vuxenvärlden. Jag kommer i min undersökning fram till att Pohl främst utmanar äldre så väl som nyare barnsyn. Diskurser som det onda barnet, det oskuldsfulla barnet och det kompetenta barnet blir synliga och även många gånger kritiseras i romanen men framför allt kritiseras den vuxna världen och det ojämna maktförhållandet mellan barn och vuxna. I skildrandet av relationen däremellan ställer sig Pohl i sitt skrivande på barnets sida och ger en röst åt dem som tystas av de vuxna. Barnlitteratur, likt Janne, min vän, som utmanar samhällets rådande barnsyn gör det möjligt att dekonstruera så väl som omkonstruera samhällets diskurser om barn och barndom.