Syfte: Att beskriva personers upplever att få pre-diabetes som en del av livet. Metod: Kvalitativ design. Studien genomfördes med fokusgrupper bestående av personer med pre-diabetes. Tre olika grupper med totalt 12 personer ingick i studien. Resultat: Ur diskussionerna kunde tre olika kategorier urskiljas. Pre-diabetes som en del av livet, egen erfarenhet och kunskap om tillståndet samt behov av information och stöd för ökad kunskap om livsstilsförändringar. Pre-diabetes var för de flesta studiedeltagare ett okänt begrepp. Känslor som osäkerhet och rädsla för tillståndet, samt för eventuell utveckling till manifest diabetes var vanligt. Det ansågs värdefullt att få besked i tidigt skede om förhöjda blodsockervärden, eftersom individen då hade möjlighet att påverka sin livsstil och förebygga annan sjukdom. Alla deltagare önskade mer kunskap och stöd kring pre-diabetes och livsstilsåtgärder. Respondenterna beskrev besvikelse över vårdpersonalens bemötande i samband med beskedet om förhöjda blodsockervärden. Informationen ansågs vara för knapphändig vilket gav uppfattning om att tillståndet inte var något att bry sig om. Konklusion: Respondenterna ville i största möjligaste utsträckning förhindra utvecklingen av T2DM genom egenvårdsinsater i form livsstilsförändringar. För att lyckas med det uppgav studiedeltagarna behov av information om vad tillståndet pre-diabetes innebär. Personer som får pre-diabetes bör få saklig information, råd och stöd om tillståndet i samband med beskedet.

Improved insulin sensitivity and glucose tolerance may be attributable to vitamin D sufficiency. An experimental design was created to investigate the use of phototherapy to increase serum vitamin D levels and improve circulating blood glucose levels in pre-diabetics. Seven participants with a pre-diabetic condition were randomly allocated to either 3 months of phototherapy or no therapy. OGTT, HbA1c, and serum vitamin D levels were assessed before and after treatment. In 2 treatment participants, pre-diabetes status was reduced from combined IFG/IGT to iIFG in one and iIGT in the second, while 1 control participant developed combined IFG/IGT and another, type 2 diabetes. HbA1c values improved in the phototherapy group but not in the controls. Phototherapy also increased serum vitamin D levels in the treatment group but not in the controls. This pilot study suggests that the experimental protocol was effective and it should be implemented in a larger sample size to confirm those trends.

Catecholaminergic polymorphic ventricular tachycardia (CPVT) and pre-diabetic cardiomyopathy (pre-DC) are two cardiac diseases characterized by dysfunction in sarcoplasmic reticulum (SR) Ca2+ release channel RyR2. Despite similar defects in RyR2 leading to aberrant Ca2+ release (ACR), CPVT and pre-DC display divergent pathological phenotypes. Recent findings suggest SR-mitochondria interplay could contribute to pathological development; therefore, the role of SR-mitochondria interplay in shaping intracellular Ca2+ signaling was examined in CPVT and pre-DC by pharmacologically modulating mitochondria Ca2+ handling. Mitochondria can affect cytosolic/global Ca2+ dynamics through at least two mechanisms: buffering cytosolic Ca2+, or generating ROS to modulate RyR2 functionality via posttranslational modifications. Our data from cellular experiments suggests that CPVT mitochondria buffer Ca2+ to alleviate ACR, while pre-DC mitochondria cannot handle excess Ca2+, generating excess ROS to exacerbate ACR. These results were further consolidated by genetic models specifically targeting mitochondria Ca2+ handling proteins, which provided additional evidence SR-mitochondria crosstalk shapes cardiac pathological phenotypes.

Syftet med denna studie var att beskriva distriktssköterskans arbete med, och erfarenhet av livsstilsförändringar hos patienter med pre-diabetes inom primärvården. Metod var en empirisk intervjustudie med en kvalitativ ansats. Åtta semistrukturerade intervjuer utfördes, intervjumaterialet analyserades utifrån Graneheim och Lundmans innehållsanalys. Resultatet visade att patienter med pre-diabetes oftast upptäcktes i samband med årskontrollen hypertoni eller då de sökte för andra besvär. Blodsockret kontrollerades på patienter med riskfaktorer. Det var diabetessköterskan som tog hand om patienterna och gav information om pre-diabetes, typ 2-diabetes, samt råd vad gäller livsstilsförändringar. De använde sig av olika pedagogiska verktyg och metoder i arbetet med att förebygga typ 2-diabetes hos patienter med pre-diabetes. Hur ofta dessa patienter följdes upp var individuellt. Att få patienten att förstå betydelsen av livsstilsförändringar upplevdes som en utmaning. Tid- och resursbrist nämndes som hinder i det förebyggande arbetet men ändå upplevdes möjligheterna som många. Slutsats är att om strukturerade rutiner för upptäckt av pre-diabetes och förebyggande av typ 2-diabetes fanns skulle patienter med pre-diabetes hittas tidigare. Därmed skulle onödigt lidande för patienten och de samhällskostnader som typ 2-diabetes medför minska. / The Aim of this study was to describe the Community Health Care nurse´s work and experience with lifestyle changes in patients with pre-diabetes, within the primary health care. The Method was an empirical interview study with a qualitative approach. Eight semi structured interviews were accomplished, the interview material were analyzed with Graneheim and Lundmans qualitative content analysis. The Results showed that the patients with pre-diabetes was discovered during the annual check-up for hypertension, or when the patients sought care for other symptoms. Blood glucose were checked on all patients with risk factors. It was the diabetes nurse who informed the patients about pre-diabetes, type 2- diabetes, and gave advice about lifestyle changes. They used different pedagogic tools and methods in the preventive work. The follow-up was adapted individually. It was a challenge to get the patients to understand that lifestyle changes were needed. Recourses and lack of time were an obstacle in the preventive work. Still the opportunities were seen as many. The Conclusion is that patients with pre-diabetes would be found earlier if structured routines for discovery of pre-diabetes and prevention of type 2-diabetes excited in the primary health care. Therefore, unnecessary suffering for the patient, and social costs would decrease.

The purpose of this ethnographic study was to explore the understanding of pre-diabetes and the possibility of developing diabetes among Mexican Americans at the U.S.-Mexico border. This study also explored how Mexican Americans adjust to living with pre-diabetes. While extensive research has been conducted regarding pre-diabetes, diabetes, and how individuals perceive their susceptibility to these illnesses, few studies have examined how Mexican Americans understand pre-diabetes and the possibility of developing diabetes. The increased prevalence of diabetes among this population, the divergent understandings of risk held by diverse cultural groups, and the large presence of Mexican Americans in the U.S.-Mexico border region prompted this study.There are gaps in the literature about how Mexican Americans understand pre-diabetes and their possibility of developing diabetes. Current literature focuses on studies of causality, folk beliefs, symptoms, and treatments. Current studies do not provide a framework in which healthcare professionals can identify how Mexican Americans understand pre-diabetes and the possibility for developing diabetes or how to incorporate these lay understandings into their practice, research, and education.An ethnographic study, guided by Freire's framework (2000) was conducted to provide insight into the understanding of pre-diabetes and the possibility of developing diabetes among Mexican Americans living at the U.S.-Mexico border. An overarching theme Living with Pre-diabetes emerged. This theme emerged from two major themes: 1) Awareness; and 2) Adjusting to Living with Pre-diabetes.This study revealed that Mexican Americans may not understand pre-diabetes or their possibility of developing diabetes until told of having pre-diabetes by a healthcare provider. Becoming aware of pre-diabetes may not necessarily imply understanding of what pre-diabetes is. The study also revealed that an awareness of having pre-diabetes may lead to changes in lifestyle, but may not always make these changes sustainable. The use of Freire's framework may prove useful when addressing the needs of Mexican Americans with pre-diabetes.

Question: Can passive static stretching lower blood glucose in an at-risk population? Design: Randomised, within-participant experimental study. Participants: 22 adults (17 males) either at increased risk of Type 2 diabetes or with Type 2 diabetes. Intervention: The participants reported to the laboratory 2. hr after eating a meal, and drank 355. ml of fruit juice (∼43. g carbohydrate). Thirty minutes later, they underwent either a 40. min passive static stretching regimen or a mock passive stretching regimen. Stretching consisted of six lower body and four upper body static passive stretches. For the mock stretches, the same positions were adopted, but no tension was applied to the musculature. Outcome measures: Blood glucose levels for both the stretching and mock stretching were analysed from a finger prick sample using a hand-held glucometer. Values were obtained at baseline (0. min), during the regimen (20. min), and after the regimen (40. min) on both study days. Results: Compared to mock stretch, stretching resulted in a significantly greater drop in blood glucose at 20. min (mean difference 28. mg/dL, 95% CI 13 to 43; or 1.57. mmol/L, 95% CI 0.72 to 2.39). This effect was also statistically significant at 40. min (mean difference 24. mg/dL, 95% CI 9 to 39; or 1.35. mmol/L, 95% CI 0.50 to 2.17). Conclusion: These results suggest that passive static stretching of the skeletal muscles may be an alternative to exercise to help lower blood glucose levels.

The purpose of this study was to determine the prevalence of known risk factors associated with diabetes among James Moody Adams (JMA) clinic patients in order to develop and test educational material and clinical interventions to reduce the incidence of pre-diabetes and uncontrolled Type II Diabetes. The research objectives for this study focused on: 1. prevalence of Type II Diabetic patients at the Clinic; 2. pre- and post-test knowledge level of patients regarding their Type II Diabetes; 3. relationship between dependent variables (body mass index [BMI], blood glucose level, blood pressure, waist circumference, level of tobacco use, and level of depression) and the independent variables (age, gender, family history of diabetes, socio-demographical data [education level, level of income], literacy, and exercise regimen, medication, and diabetes knowledge); 4. effectiveness of a nutritional and lifestyle modification intervention program to control Type II Diabetes. Two hypotheses tests: 1. decrease blood glucose levels of Type II Diabetes Mellitus patients; 2. decrease weight by 5 percent among pre-diabetic and Type II Diabetes Mellitus patients. A follow-up survey determined participant's reflection on key dimensions of the study and impact of unforeseen political unrest that occurred during this study. The methodology was a case study with clinical and educational intervention across a 6 months. The population included patients presenting at the JMA clinic at onset of the study; an initial sample of 96 reduced to 48 due in part to political unrest was still within power test specification. Instrumentation include researcher developed, standard of care clinical practice and standardized forms. Analyses utilized descriptive statistics and t-test. Significant gain was determined for diabetic knowledge (p < 0.001); and significant decrease in Type II Diabetic blood glucose with p = 0.031. An important conclusion is that implementing a Type II Diabetic prevention program is feasible and effective in this study. Future recommendations include replication of the study and implementation of protocols and education that were successful in this study. / Ph. D.

Abstract Aim: The primary aim of this study was to investigate whether continuous glucose monitoring (CGM) can be used to control glucose levels and whether CGM can improve eating habits and physical activities for people who use this device. Method: The study had 6 participants, aged between 26 to 30 years. The study contained two parts, a digital form, and an interview. All participants completed different questionnaires about their experience with the Lifestyle Libre sensor that they had already used for two weeks or more. Results: CGM is an effective tool for improving people's health. All participants believe that CGM can help them avoid foods that are high in energy and can cause blood sugar to rise a lot. The majority of the participants felt no anxiety about eating patterns. On the other hand, it depended on the individual and their knowledge. The use of the CGM can be painful for some due to the sensor being inserted under the skin, usually on the back of the upper arm. However, this was not an obstacle for the participants in testing the system. One of six participants experienced pain due to the sensor, while all others ranged from slightly painful to no pain at all. Regarding the comfort of wearing the CGM for two weeks, we received different responses from the participants. Regarding activities, four of the six experienced no change in activities because they were already active before the use of the CGM. However, one of the six participants expressed a desire to have the system measure other biomarkers, such as blood oxygen levels, temperatures, etc. Conclusion: In conclusion, the CGM is an effective tool for assisting people in living healthier lives. / En relativt ny teknik är kontinuerligt glukosmättning (continuous glucose monitoring, CGM). Kontinuerlig glukosmättning är en av många självspårningsanordningar som har utvecklats och som är användbar inom bland annat hälsobranschen och för personer med diabetes. CGM är ett öppet system som gör att användaren kan följa upp och förstå hur kroppen reagerar på glukosnivåer. Genom ett öppet system kan blodsockernivån avläsas och därmed ge en varning i realtid. Detta kan exempelvis ge patienter med diabetes en större möjlighet till att ingripa och kontrollera sin diabetes. Det finns alltså många möjligheter med CGM-systemet och det kan uppmuntra många användare att övervaka sin blodsockernivå och göra justeringar mot en mer tillfredsställande. Detta är en intervjustudie och den undersöker hur CGM kan användas för att underlätta individens livsstil eftersom ändringar i människans kost kan ha stora konsekvenser för hälsan. Detta kan i sin tur minska användarnas risk att utveckla diabetes till exempel diabetes typ2. Syftet med studien var att undersöka om CGM kan användas för att kontrollera blodsockernivåerna, och om CGM kan förbättra kostvanor och fysisk aktivitet för personer som använder systemet. Detta kan leda till att utvecklingen av diabetes och andra relaterade sjukdomar kan förhindras. Avgränsningar för studien var att undersöka om CGM kan användas för att förbättra deltagarnas liv. I denna studie analyserade vi inte data från systemet utan vi analyserade den information som deltagarna hade givit till oss. Studien använder sig av sex olika deltagare som alla har använt CGM tidigare. En av dem har diabetes typ 1 och de andra fem deltagarna är helt friska. Studien har delats in i två steg, där det första steget var att skicka en enkät till alla deltagare. Det andra steget var ett digitalt möte för att få mer information samt diskutera svaren som vi redan hade fått från enkäten. Vi spelade in alla digitala intervjuer för att säkerställa att all given information fanns att tillgå senare vid behov. Vi delade sedan in de olika frågeställningarna i olika teman för att få en strukturerad helhetsbild. Utifrån detta kunde vi sedan analysera deltagarnas svar. Resultaten som vi fick från denna studie var positiva. CGM är ett effektivt hjälpmedel som kan användas för att förbättra människors liv genom att hjälpa dem att leva mer hälsosamt. Alla deltagarna anser att CGM kan hjälpa dem att undvika kost som är energirik och som kanorsaka att blodsockernivån stiger mycket och hastigt. Majoriteten av deltagarna kände ingen ängslan kring ätmönster, men det berodde till stor del på individen själv och dennes kunskap. Användningen av CGM kan vara smärtsamt för vissa på grund av att en sensor sättas in under huden, vanligtvis på baksidan av överarmen. Däremot var detta inget hinder för deltagarna att testa systemet. En av sex deltagare upplevde smärta på grund av sensorn medan alla andras upplevelser varierade mellan lite smärtsamt till ingen smärta alls. När det gäller hur bekvämt det är att bära CGM under två veckor, fick vi olika svar från deltagarna. Gällande fysisk aktivitet upplevde fyra av sex ingen ändring eftersom de redan var aktiva innan användningen av CGM. Deltagarna önskade att systemet kunde mäta andra biomarkörer liksom syrenivå i blod, temperatur och liknande. Slutsatsen vi kom fram till med denna studie var att CGM är ett användbart system som kan hjälpa individer att leva mer hälsosamt. För att kunna få en bättre förståelse för hur ämnesomsättningen fungerar i kroppen kan man behöva använda CGM under mer än två veckor.

Introdução: A lesão do podócito exerce um papel crítico na nefropatia diabética (ND) e é um fator preditivo de albuminúria patológica e progressão da doença. Neste estudo foi avaliada a expressão gênica de proteínas associadas ao podócito na urina de pacientes diabéticos em diferentes estágios da ND e em indivíduos com pré diabetes. Material e Métodos: Foram estudados 67 pacientes diabéticos com normo (n=34), micro (n=14) ou macroalbuminúria (n=19), dezenove indivíduos pré diabéticos e 15 controles saudáveis. O RNAm de nefrina, podocina, podocalixina, sinaptopodina, Transient Receptor Potential Cation Channel 6 (TRPC6), alfa actinina-4 e TGF1 foi quantificado por PCR em tempo real (2-ΔΔCt) em células do sedimento urinário. A expressão dos genes alvo do podócito foi correlacionada com albuminúria, controle glicêmico e função renal. O desempenho diagnóstico dos genes para albuminúria patológica foi determinado por curva ROC, e o seu efeito independente sobre esse desfecho foi avaliado por análise de regressão de Poisson. Resultados: O RNAm na urina dos genes alvo foi significativamente maior nos pacientes diabéticos em comparação aos não diabéticos, exceto de sinaptopodina e TGFβ1. A expressão de nefrina foi mais elevada nos indivíduos diabéticos micro e macroalbuminúricos comparado aos controles (p=0,04 e p<0,001 respectivamente), pré diabéticos (p<0,05) e normoalbuminúricos (p<0,05). Embora sua expressão tenha sido maior do que nos não diabéticos, os genes TRPC6, podocalixina e alfa actinina-4 não discriminaram os estágios da ND. A correlação da expressão dos genes com albuminúria e hemoglobina glicada foi estatisticamente significativa. Pacientes pré diabéticos tiveram expressão gênica semelhante aos controles. Na análise multivariada, apenas o gene da nefrina foi preditivo de albuminúria patológica. 6 Conclusões: A expressão das proteínas associadas ao podócito na urina foi maior nos pacientes diabéticos, mas não houve correlação direta do RNAm dos genes com níveis crescentes de albuminúria, exceto de nefrina. O gene da nefrina foi o único que discriminou os diferentes estágios da ND e foi preditivo de albuminúria patológica, mas a podocalixina e o TRPC6 também se correlacionaram com albuminúria e controle glicêmico. Neste estudo preliminar não se identificou aumento da expressão gênica das proteínas do podócito na urina em indivíduos com pré diabetes. / Introduction: Podocyte damage plays a critical role in the development of diabetic nephropathy (DN). The present study evaluated gene expression of podocyte-associated proteins in urine of pre-diabetic and diabetic patients at different stages of DN. Material and Methods: We studied 19 pre-diabetic patients, 67 diabetic patients with normo (n = 34), micro (n = 15), or macroalbuminuria (n = 19), and 15 healthy controls. Levels of mRNA of nephrin, podocin, podocalyxin, synaptopodin, transient receptor potential cation channel 6 (TRPC6), alpha-actinin-4, and TGF-1 were quantitatively measured by real-time polymerase chain reaction in urinary sediment. Gene expression was correlated with albuminuria, glycemic control, and renal function. The diagnostic performance of the genes for detecting pathological albuminuria was assessed by the receiver operating characteristic (ROC) curve and Poisson regression. Results: The mRNA expression of target genes in urinary sediment was significantly higher in diabetic compared to pre-diabetic patients and controls. Levels of nephrin were higher in diabetic patients with micro or macroalbuminuria than controls (p= 0.04 and p<0.001, respectively), pre-diabetic (p<0.05), and diabetic patients with normoalbuminuria (p<0.05), and increased with increasing rates of albuminuria. Gene expression was similar in pre-diabetic patients and controls. There was a significant positive correlation of gene expression with albuminuria and glycated hemoglobin. In the multivariate analysis, only nephrinuria predicted pathological albuminuria. Conclusions: The expression of podocyte-associated proteins in urine was higher in diabetic patients, but only nephrin correlated with increasing albuminuria and predicted 8 pathological albuminuria. This preliminary study did not find increased gene transcription in pre-diabetic patients.

Personer med pre-diabetes löper hög risk att utveckla diabetes mellitus typ två, vilket kan medföra flera allvarliga komplikationer. Förbyggande arbete kan minska personligt lidande och samhällets kostnader. Flera studier visar att livsstilsinterventioner är effektiva och kan skjuta upp eller förhindra debut av sjukdomen. Projektet ”Hälsosamma levnadsvanor vid förhöjda blodsockervärden” är ett pågående projekt, som är inriktat på att aktivt finna pre-diabetiker och ge dem stöd. Syftet med vår studie var att beskriva hur personer med pre-diabetes upplever det att ingå i projektet. Sju personer med pre-diabetes har därför intervjuats med kvalitativ intervjumetod och analysen har skett med stöd av kvalitativ innehållsanalys. Resultatet belyses genom fem huvudkategorier: Personlig insikt i att kunna påverka sin framtida hälsa, Främjande av egna resurser, Individuella strategier för livsstilsförändringar, Mer hälsosam livsstil och en ökad medvetenhet samt Att följas upp inger trygghet. Tilltron till den egna förmågan främjades, men även oro och tvivel på den egna förmågan uttrycktes. I resultatet belyses vikten av bemötandet och betydelsen av en dialog som utgår från pre-diabetikerns livsvärld, vilket upplevdes viktigt för att motivera till livsstilsförändringar. Deltagarnas upplevelser av att ingå i ett projekt av detta slag visar på att detta är ett sätt att bedriva hälsofrämjande arbete för denna patientgrupp. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot distriktssköterska