Bakgrund: Hur mödrar knyter an till sitt väntade barn, vad det påverkas av och vad det kan få för konsekvenser samt hur de lär känna sitt barn under graviditeten innefattas av prenatal anknytning. Prenatal anknytning har stor plats inom mödrahälsovården men som begrepp är det relativt odefinierat. Syfte: Syftet var att beskriva begreppet prenatal anknytning genom en begreppsanalys. Metod: En begreppsanalys med kvalitativ design. Först utfördes en litteratursökning, den teoretiska fasen, och sedan blev fem barnmorskor identifierade genom ett bekvämlighetsurval och intervjuades i fältstudiefasen. Resultatet från fältstudiefasen sammanställdes med resultatet från den teoretiska fasen. Resultat: Begreppet prenatal anknytning resulterar i flera definierade attribut där fosterrörelser har stor del. Andra attribut är interaktion, dela med sig, fantasier och känslor. Referensramen för begreppet bestäms av dess förutsättningar och konsekvenser. Slutsats: Prenatal anknytning kan ses som ett komplext begrepp som anpassas till varje graviditet utifrån de definierade attributen. / Background: Mothers prenatal attachment, what it is influenced by and what the consequences might be and how the mothers experience their child during pregnancy are included in prenatal attachment. The concept is lacking clear definitions. Prenatal attachment has a great part within maternal health care but as a concept it's relatively undefined. Aim: The aim was to describe the concept of prenatal attachment through a concept analysis. Methods: A concept analysis with qualitative design. Five midwives were selected trough a convenience sampling and were interviewed, earlier a literature review was conducted. The result from the field study phase was brought together with the result from the theoretical phase. Results: The concept of prenatal attachment results in defined attributes. Fetal movement was a significant attribute. Other attributes were interaction, sharing, fantasies and emotions. The frame around the concept is set due to its conditions and consequences. Conclusion: Prenatal attachment can be identified as a complex concept adapted to each pregnancy based on the defined attributes.

Föräldrablivandet är en process som startar redan under graviditeten, då förälderns emotionella band till sitt ofödda barn – den prenatala bindningen – har visat sig ha en betydande inverkan på barnets framtida utveckling och hälsa. Denna prenatala bindning är ett område som har tenderat att förbli ouppmärksammat i den kliniska verksamheten och delvis även inom forskningen, trots att brister i bindning har lyfts fram som bland det allvarligaste inom området. Syftet med föreliggande intervjustudie var därför att undersöka och således erhålla en ökad förståelse för psykologers upplevelse och erfarenhet av arbetet med prenatal bindning. Åtta intervjuer med åtta yrkesverksamma psykologer vid mödra- och barnhälsovårdsenheter genomfördes och analyserades med tematisk analys. Det sammantagna resultatet av analysen påvisade att det finns en samstämmighet i deltagarnas upplevelser och erfarenheter. Deltagarna uppmärksammar en brist på nationella riktlinjer för arbetet med prenatal bindning, vilket skapar en viss osäkerhet i yrkesutövandet. Denna grundas främst på ett svårtillgängligt och otillräckligt kunskapsunderlag samt att det är ett relativt okänt och oanvänt begrepp. Däremot lyfts behovet av att på ett enklare sätt kunna kommunicera kring graviditetens relationella aspekter, där begreppet prenatal bindning blir centralt. Resultaten indikerar ett behov av att på ett tydligare och mer nationellt jämlikt sätt lyfta det psykologiska perspektivet inom mödra- och barnhälsovården, där psykologprofessionen har ett viktigt bidrag utifrån sin expertis. / Becoming a parent is a process that starts during pregnancy, where the parent's emotional bond to their unborn child – the prenatal bond – has been shown to have a significant impact on the child's future development and health. Prenatal bonding is an area that has tended to remain inattentive, in clinical practice and partly also in scientific research, even though insufficient bonding has been highlighted as among the most severe in the field. The purpose of the present interview study was therefore to investigate and thus gain an increased understanding of psychologists' experience of working with prenatal bonding. Eight interviews with eight psychologists at different Maternal Health Care units were conducted and analyzed using thematic analysis. The result showed that there is a consistency in the participants' experiences. They draw attention to a lack of national guidelines for the work with prenatal bonding, which creates an amount of uncertainty in the health practice. This is mainly since it is a relatively unknown and unused concept, with a difficult-to-access and insufficient knowledge base. The need to be able to communicate in a simpler way about the relational aspects of pregnancy is emphasized, where the concept of prenatal bonding becomes central. The results indicate a need to raise the psychological perspective within Maternal Health Care units in a clearer and more nationally equal way, where psychologists as a profession have an important contribution based on their expertise.

Introduction: Close emotional bands develop between mother and child and begin already during pregnancy, several factors affect how this band develops. Fetal life and the first few hours after childbirth are important for the infant's emotional development. Purpose: The purpose of this study is to investigate how midwives in post-natal care pay attention to emotional reactions in the mother, which these reactions are and how the midwives consider themselves to promote the relationship between mother and child. Issues: How do midwives describe that they pay attention to emotional reactions in the mother after childbirth, and what reactions are described? And how do midwives describe that they are working to promote the relationship between mother and child during the aftercare? Method: Five midwives working in the aftercare were interviewed based on a qualitative approach. The data collection method that has been used for this study is a semi-structured interview. The study material has been processed using an inductive thematic analysis. Result: What appears in the study is that midwives find it central to identify the woman's way of thinking about the child's needs and her ability to interpret the child's signals. The participants pay particular attention to those women where the emotional stress has been great after giving birth and can be assumed to need support. Discussion: Most studies and literature support what emerged from this study on the midwives' knowledge and experience about emotional reactions and its influence on the relationship between mother children. The mother's care for the child's needs and the midwife's work in promoting the relationship between these two can be interpreted as the concept of mentalization. / Inledning: Nära känslomässiga band utvecklas mellan mor och barn och påbörjas redan under graviditeten, flertalet faktorer påverkar hur detta band utvecklas. Fosterlivet och de första timmarna efter förlossningen är av betydelse för spädbarnets känslomässiga utveckling. Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka hur barnmorskor inom eftervården uppmärksammar känslomässiga reaktioner hos modern, vilka dessa reaktioner är och hur barnmorskorna anser sig främja relationen mellan mor och barn. Frågeställningar: Hur beskriver barnmorskorna att de uppmärksammar känslomässiga reaktioner hos modern efter förlossningen, och vilka reaktioner beskrivs? Samt hur beskriver barnmorskorna att de arbetar för att främja relationen mellan mor och barn under eftervården? Metod: Fem barnmorskor verksamma inom eftervården intervjuades utifrån en kvalitativ ansats. Datainsamlingsmetod som har används för denna studie är en semistrukturerad intervju. Studiens material har bearbetas med hjälp av en induktiv tematisk analys. Resultat: Det som framkommer i studien är att barnmorskorna finner centralt att identifiera är kvinnans sätt att tänka om barnets behov och hennes förmåga att tolka barnets signaler. Deltagarna uppmärksammar särskilt de kvinnor där den känslomässiga påfrestningen har varit stor efter förlossningen och kan antas behöva stöd. Diskussion: Flertalet studier samt litteratur stödjer det som framkom i denna studie om barnmorskornas kunskap och erfarenhet om känslomässiga reaktioner och dess påverkan på relationen mellan mor barn. Moderns omsorg om barnets behov samt barnmorskans arbete i att främja relationen mellan dessa två kan tolkas till begreppet mentalisering.

Bakgrund: Yoga under graviditet har blivit allt mer populärt i Sverige och västvärlden på senare tid. Tidigare studier föreslår att yoga för gravida kan ge ökat välmående under graviditet, minska förlossningsrädsla och öka prenatal anknytning. Idag finns yoga för gravida att tillgå på privata yoga- och träningscenter, samt på vissa mödravårdscentraler. Det verkar dock finnas en kunskapslucka i forskningen angående barnmorskors upplevelse av att arbeta med yoga för gravida. Syfte: Beskriva barnmorskors upplevelse av att arbeta med yoga för gravida. Metod: Åtta semistrukturerade intervjuer genomfördes med barnmorskor som har erfarenhet av att leda klasser i yoga för gravida. Kvalitativ innehållsanalys användes för analys av materialet. Resultat: Fyra kategorier identifierades. Kategorierna var Förlossningsförberedelse, Välmående under graviditet, Prenatal anknytning samt Avrådan eller Anpassning. Vidare framträdde 11 underkategorier och ett övergripande tema: Trygghet och Tillit. Slutsats: Barnmorskorna upplever att yoga under graviditet kan bidra till ökat välmående både psykiskt och fysiskt, skapar möjlighet till prenatal anknytning samt förbereder de gravida inför förlossningen. Barnmorskorna betonar att deras erfarenheter från barnmorskeprofessionen ger en djupare dimension i yogaklasserna och gör att de kan leda yoga för gravida på ett säkert sätt. Klinisk tillämpbarhet: Studien kan inspirera barnmorskor till att arbeta med, eller rekommendera yoga för gravida samt inspirera till vidare studier. / Background: Yoga during pregnancy has become increasingly popular in Sweden and the western world in recent years. Earlier studies suggest that yoga for pregnant women may increase well-being during pregnancy, reduce fear for giving birth and increase prenatal attachment. Today, yoga for pregnant women is available at private yoga and fitness centres and at certain maternity clinics. However, there seems to be a gap of knowledge about midwifes experiences of working with yoga for pregnant women. Aim: Describe midwives experiences of working with prenatal yoga. Method: Eight semistructured interviews were conducted with midwives who have experience instructing yoga classes during pregnancy. Qualitative content analysis was used for analysis of the material. Result: Four main categories were identified. The categories were Birth Preparation, Well-being during Pregnancy, Prenatal attachment, and Contraindication or Adjustment. Furthermore, there were 11 subcategories and an overall theme: Sense of security and Trust. Conclusion: The midwives experience that yoga during pregnancy can contribute to increased well-being, both mentally and physically, establish prenatal attachment and prepare the pregnant women for childbirth. The midwives emphasize that their professional experiences in midwifery contributes to a deeper dimension in the yoga classes, enabling a safe practise during pregnancy. Clinical application: The study can inspire midwives to work with, or recommend prenatal yoga and inspire to further studies.

I Sverige drabbas ca 10 - 20% av kvinnor av depression under graviditeten eller efter förlossningen. Då tidigare forskning har gett indikationer på att depression kan ha en negativ inverkan på prenatal anknytning och mamma-barn bindning, är syftet med uppsatsen att undersöka detta hos mammor som genomgått internetbaserad kognitiv beteendeterapi (IKBT) för antenatal depression.  Denna uppsats skrevs i samarbete med den randomiserade DANA-studien om IKBT för gravida med depression. Uppsatsen var en prediktions- och sambandsstudie som tillämpar en inomgruppsdesign med tre mättillfällen; före och efter IKBT behandling samt postpartum.  Syftet med uppsatsen var bland annat att undersöka vilka faktorer som förutsäger mamma-barn bindning 8–10 veckor postpartum, samband mellan prenatal anknytning och behandlingsutfall samt samband mellan förändring i depression och förändring i prenatal anknytning under behandlingen. Resultatet indikerar att tidigare missfall samt prenatal anknytning före och efter behandlingen, kunde förutsäga mamma-barn bindning 8-10 veckor postpartum. Prenatal anknytning var inte en signifikant prediktor för förändring i depressionsnivå. Slutligen indikerar resultatet ett signifikant samband mellan förändring i prenatal anknytning samt förändring i depression före och efter behandlingen. / In Sweden, about 10-20% of women suffer from depression during pregnancy or after childbirth. As previous research has given indications that depression can have a negative impact on prenatal attachment and mother-infant bonding, the aim of the essay is to investigate this in mothers who underwent internet-based cognitive behavioral therapy (ICBT) for antenatal depression. This paper was written in collaboration with the DANA randomized trial of ICBT for pregnant women with depression. The design was a prediction and correlation study that applies a within-group design with three measurement occasions: before and after ICBT treatment and 8-10 weeks after childbirth. The purpose of the essay was, among other things, to investigate which factors predict mother-infant bonding 8–10 weeks postpartum, the relationship between prenatal attachment and treatment outcome, and the relationship between change in depression and change in prenatal attachment during treatment. The results indicate that previous miscarriages and prenatal attachment before and after treatment could predict mother-child bonding 8-10 weeks postpartum. Prenatal attachment was not a significant predictor of change in depression level. Finally, the results indicate a significant relationship between change in prenatal attachment and change in depression before and after treatment.