Forskning visar att en betydande del av undervisningen är att eleverna arbetar med uppgifter och läraren går runt och hjälper. Eftersom undervisningen genomförs på detta sätt blir lärarens agerande i mötet med eleven avgörande för elevens lärande. Lärarens agerande kan belysas utifrån fyra olika återkopplingsnivåer där varje nivå är olika lämplig utifrån flertalet faktorer. Syftet med studien var att undersöka hur lärare beskriver hur de agerar i mötet med eleven utifrån ett återkopplingsperspektiv. Genom semistrukturerade intervjuer fick lärare beskriva hur de ger återkoppling under enskilt arbete i matematik och hur de anpassar återkopplingen utifrån elevens prestationsnivå. Resultatet visade att lärare ger återkoppling på samtliga nivåer men i huvudsak på uppgifts- och processnivå och tidsbrist påverkar återkopplingen. Dessutom påverkar elevens prestationsnivå återkopplingen lärarna ger och generellt erhåller lågpresterande elever återkoppling på uppgiftsnivå i högre grad och högpresterande elever på processnivå.

Studiens syfte är att undersöka hur laborativa arbetssätt påverkar låg-, medel- och hög-presterande elever i jämförelse med traditionella arbetssätt. I arbetet undersöks vilka arbetssätt som eleverna anser som lärorikast och roligast. Dessutom granskas hur elev-aktiviteten varierar mellan elever på olika prestationsnivåer under olika arbetssätt. Empirin samlades in genom klassrumsobservationer i fyra olika högstadieklasser samt genom enkätundersökningar där totalt 80 högstadieelever medverkade. Resultatet visar att de högpresterande eleverna anser att laborativa arbetssätt är roligare och lärorikare än vad låg- och medelpresterande elever tycker. Under klassrumsobservationerna noterades att de högpresterande eleverna var mer aktiva än de låg- och medel-presterande under de laborativa arbetssätten.

Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva knäfunktionen och idrottsdeltagandet hos bollsportsutövare på elitnivå som drabbats av korsbandsskada, med fokus på skillnader mellan de som genomgått operation och de som valt konservativ behandling. För att besvara syftet användes tre frågeställningar. En syftade till att svara på om det fanns skillnader i knäfunktionen hos de som blir opererade och de som genomgått konservativ behandling. De två andra frågeställningarna fokuserade på om bollsportsutövarna kom tillbaka på samma nivå som innan skadan, gällande båda behandlingsmetoderna. Den systematiska artikelsökningen utfördes i två databaser, MEDline och PubMed, där utfallet blev 11 inkluderade artiklar. Några av inklusionskriterierna var att artiklarna skulle innehålla bollsportsutövare på elitnivå som haft en korsbandsskada och genomgått antingen operation eller konservativ behandling. Innehållet analyserades genom granskningsmallar och riktlinjer för kvalitetsgranskning. Resultatet visade att knäfunktionen skiljde sig mellan opererade och konservativt behandlade bollsportsutövare på elitnivå. I uppföljningsstudier 1-2 år efter behandling visade denna litteraturöversikts resultat att de konservativt behandlade har bättre knäfunktion än de opererade. Vid längre uppföljningar (>2 år) visade däremot resultaten på att de opererade elitidrottarna har bättre knästabilitet än de konservativt behandlade. Gällande återgång till idrott kom bollsportsutövarna på elitnivå tillbaka till samma nivå som innan skadan både efter operation och konservativ behandling. Slutsatsen blev att det inte fanns någon betydande skillnad mellan opererade och konservativt behandlade elitidrottare gällande återgång till idrott och knäfunktion. Med kunskapen som denna litteraturöversikt har bidragit med, bör det finnas större förtroende för konservativ behandling.