Under vuxenlivets tidiga perioder förväntas ungdomar ta sina första självständiga beslut, något som innebär en stor förändring i mångas liv. Unga vuxna med psykisk ohälsa och/eller utanförskap är vid denna tidpunkt ofta i behov av stöd från olika samhällsaktörer. Denna uppsats undersöker hur Tierps kommun har tagit sig an denna utmaning genom att studera Tierpsmodellen 2.0, ett samverkansprojekt mellan ett flertal av stadens samhällsaktörer. Uppsatsen undersöker om (och i sådana fall, hur) deltagarnas upplevelser inom ramen för projektet kan uppfattas i termer av empowerment. Resultaten från fem djupgående intervjuer med deltagare i Tierpsmodellen 2.0 visar att projektet har upplevts som en bidragande faktor till en ökad självkänsla, något som sedan har kommit till uttryck genom en ökad vilja till att skapa ordning i livet. Respondenterna upplever att uttryck för denna empowerment syns i deras nyvunna förmåga till att söka efter sysselsättning men även inom en rad andra livsdimensioner. Bland dessa dimensioner framgår det att deltagarna också har utvecklat empowerment inom aspekter som vardagen, fritiden, hälsan och sociala relationer. Belysandet av empowerment och dess påverkan på flera livsdimensioner hos unga vuxna med psykisk ohälsa och/eller utanförskap utgör ett bidrag till tidigare forskning som mestadels har fokuserat på aspekter som sysselsättning.

Syfte: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskans upplevelse och erfarenhet av att vårda patienter med nedsatt psykisk hälsa inom hemsjukvård. Bakgrund: Hemsjukvård är idag ett av de snabbaste växande områdena inom hälso- och sjukvård. Distriktssköterskorna som arbetar inom hemsjukvård möter många olika patientgrupper och har ett brett omvårdnadsansvar. Den psykiska ohälsan i Sverige har kommit att räknas som ett av de verkligt stora folkhälsoproblemen. Distriktssköterskan inom hemsjukvård har en viktig roll att förebygga och hantera hemsjukvårdspatienter med nedsatt psykisk hälsa.  Metod: Semistrukturerade intervjuer med åtta distriktssköterskor utfördes. Intervjumaterialet transkriberades och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i två kategorier: Ensam och maktlös samt Göra ett bra arbete och vara tillfreds. Under dessa kategorier formades åtta subkategorier: Otillräcklighet och frustration, Bristande samarbete, Att sakna stöd, Att se patienten, Att skapa förtroende och tillit, Att våga ställa rätt frågor, Att känna stöd och En fungerande hemtjänst. Slutsats: Det är betydelsefullt distriktssköterskan ser hemsjukvårdspatienten ur ett helhetsperspektiv och tar del av dennes upplevelser. Resultatet indikerar även att samarbete med andra yrkesgrupper är av stor relevans för distriktssköterskan och det är önskvärt att skapa förutsättningar för detta, både inom hemsjukvårdens yrkesgrupper men även gentemot andra instanser. Vidare visar resultatet att rutiner för och användandet av screeninginstrument omkring bedömning av psykisk nedsatt hälsa saknas, och är något som kan förbättras inom framtida hemsjukvård.

Med bakgrund i det ökade antalet barn som upplever skilsmässa och separation, undersöker denna studie påverkan på psykisk hälsa i vuxen ålder. Syftet är att undersöka om det finns ett samband mellan skilsmässa och separation under uppväxten och individens psykiska ohälsa i vuxen ålder, samt om ett eventuellt samband kan förklaras av konflikt mellan föräldrarna i uppväxtfamiljen. De teorier som uppsatsen använder för att förklara relationen mellan separation i uppväxtfamiljen och psykisk ohälsa i vuxen ålder tar sin utgångspunkt i ekonomiska svårigheter, psykologisk stress, familjestruktur samt konflikt mellan föräldrar. Studien bygger på kvantitativa data från Levnadsnivåundersökningen (LNU) 2010. Genom logistisk regressionsanalys undersöks om ett samband finns mellan separation och psykisk ohälsa i vuxen ålder. Resultatet visar ett samband mellan att ha upplevt separation och psykisk ohälsa i vuxen ålder. Dock är inte separation i sig avgörande, utan förekomsten av konflikt samt ekonomiska svårigheter under uppväxttiden visar sig vara de mest betydande faktorerna. Studien bidrar därmed till en förståelse för vad i uppväxtfamiljen som har betydelse för vuxnas psykiska ohälsa samt till en uppdaterad bild av hur individer som upplevt separation påverkas av detta. Diskussionen föreslår att samhällsförändringar över tid gällande normer kring separation och familj samt förekomsten av växelvis boende kan tänkas ha en bidragande orsak till att inte separationen i sig har en betydande roll för individens psykiska ohälsa.

Psykiatrireformen 1995 bidrog till att samhällsinsatserna ökade för personer med psykisk ohälsa inom områden som boenden och sysselsättningar. Handlingsplaner och mål skapades för att hela Sveriges befolkning skulle få möjlighet att känna delaktighet och ha inflytande i samhället. Socialt stöd har påvisat ha stor betydelse i samband med återhämtning och integration i samhället. Syftet med denna studie var att undersöka hur personer med psykisk ohälsa uppfattar socialt stöd från eget perspektiv och vilka erfarenheter de har av det. Genom en kvalitativ metod genomfördes sex semistrukturerade intervjuer där data samlades in. Data analyserades utifrån en ansats inspirerad av hermeneutik med syfte att fånga deltagarnas känsla av att bjuda sig in i ett sammanhang och KASAM. Urvalet var ett bekvämlighetsurval. Resultat visade att socialt stöd i form av aktivitetshus var av stor betydelse för deltagarna, där sysselsättning på aktivitetshuset gav både struktur och meningsfullhet i vardagen. Det sociala umgänget gynnade till att deltagarna utvecklades individuellt, vilket bidrog till att nya intressen och vänner införskaffades utanför aktivitetshuset.

<p>Bakgrund: Var femte kvinna kommer någon gång under sitt liv bli utsatt för våldtäkt eller våldtäktsförsök. Utvecklandet av psykisk ohälsa är vanligt förekommande samband med sexuella övergrepp och kan yttra sig på många olika sätt. Hur dessa kvinnor blir bemötta i sjukvården kan få avgörande betydelse för hur de kan bearbeta och hantera sina upplevelser efter det sexuella övergreppet. Syfte: Att belysa kvinnors psykiska ohälsa efter att ha blivit utsatta för sexuella övergrepp. Metod: Systematisk litteraturstudie med fem inkluderade vetenskapliga studier. Resultat: Tre teman formulerades: att anklaga sig själv eller finna en utväg genom inre styrka, att stänga ute verkligheten eller uppslukas av den samt att destruera eller existera. Resultatet i studiema visar på att känslor av skuld och skam förekommer hos kvinnor som utsatts för sexuella övergrepp. Känsla av sammanhang (KASAM) visar sig ha betydelse för kvinnornas inre styrka som gjorde att de kunde bemästra situationen och finna en väg ut. En annan framträdande aspekt visade sig vara relaterat till hur stor plats erfarenheten av själva övergreppet fick i kvinnomas liv. I sina ytterligheter visar det sig att kvinnor helt kan stänga ute verkligheten eller uppslukas av sina upplevelser av övergreppet. Kulmen av psykisk ohälsa hos sexuellt utsatta kvinnor presenterats i studiema som olika grader av destruktion som yttrade sig på olika sätt. Slutsats: För att kunna bemöta sexuellt utsatta kvinnor på ett hälsofrämjande sätt behöver vårdpersonal kunskap om hur psykisk ohälsa kan yttra sig hos dessa kvinnor och om hur omvårdnadshandlingar kan utformas utifrån dessa kvinnors, många gånger speciella behov.</p>

Bakgrund: Förekomsten av depression har ökat i samhället, framförallt bland kvinnor. Depression orsakar stort hos lidande för den drabbade personen och sänker livskvalitén. Depression ökar även risken för suicid, som i nästan alla fall kan härledas till psykisk ohälsa. Sjuksköterskans roll är viktig för patienten i förebyggande arbete emot depression men även i tillfriskningsprocessen. Syfte: Syftet var att beskriva kvinnors upplevelse av att leva med depression. Metod: Kvalitativ metod valdes, där narrativ analys användes för att granska fem självbiografier, vilka låg till grund för resultatet. Resultat: Vid insjuknande i depression fylls personen i fråga utav en mängd olika känslor av olika svårighetsgrad. Sjukdomen orsakar också begränsningar i vardagslivet och försämrar flera kognitiva funktioner där minnesförmåga och koncentrationsförmåga är två av dem. Slutsats: De olika känslotillstånden i depression kan härledas till något som författarna till denna studie tolkat som tre olika faser vilka återspeglar depressionens insjuknande, mittpunkt och slutfas. Insjuknandet beskriver känslor som påverkar aktiveringen utav depression. Mittpunkten beskriver den djupaste och mörkaste fasen medan slutfasen beskriver vägen ut ur depressionen.

Denna kvalitativa studie syftar till att utifrån unga personers perspektiv undersöka deras erfarenheter av att söka vård för psykisk ohälsa genom primärvården. Detta genomfördes genom tre övergripande teman relaterade till Socialstyrelsens (2016) riktlinjer och rekommendationer för behandling av psykisk ohälsa. Dessa var följande: tid och tillgänglighet, bemötandet med vårdpersonal samt kompetens hos vårdpersonal. Målet med studien är således inte att generalisera resultatet till samtliga unga personer som söker hjälp för psykisk ohälsa genom primärvården, utan belysa hur behandlingen sker och om den följer de riktlinjer och rekommendationer som Socialstyrelsen (2016) tagit fram. Det empiriska materialet består av fem kvalitativa intervjuer med fem stycken unga personer som alla har sökt hjälp genom primärvården för sin psykiska ohälsa samt genomgått behandlingen. Samtliga intervjuer har ägt rum under hösten 2017. Sedan har studien utgått från de unga personernas berättelser för analys. Det teoretiska ramverk som nyttjas är Max Webers (1947) teori om en byråkratisk organisationsform samt den subjektiva erfarenheten av Alfred Schütz (2002). Resultatet har bland annat belyst att de riktlinjer och rekommendationer som Socialstyrelsen (2016) givit inte har präglat behandlingen av de flesta av informanternas möte med primärvården. Detta syftar huvudsakligen på att informanterna upplevt ett opersonligt bemötande, lång väntetid samt brist på hjälp.   Nyckelord: Primärvården, unga vuxna, psykisk ohälsa

Bakgrund:Enligt Socialstyrelsen lider 20–40 procent i Sveriges befolkning av psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa kan dels förvärra redan befintliga somatiska sjukdomar men dels även öka risken för fysiska sjukdomar eller skador, vilket innebär att patienter med psykisk ohälsa kommer att söka akutvård. Psykisk ohälsa är dock inte centralt i sjuksköterskeutbildningen, trots att Socialstyrelsen belyser i sin utredningvikten av att sjuksköterskor som ska vårda patienter med psykisk ohälsa har adekvat utbildning och att denna inhämtas i grundutbildningen. Syfte: Att belysa sjuksköterskors upplevelse att vårda patienter med psykisk ohälsa i somatisk akutvård. Metod:Kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Sex intervjuer på akuten vid två sjukhus i södra Sverige. Resultat: I resultatanalysen framkom tre huvudkategorier och åtta underkategorier. Huvudkategorierna var ”frustration”, ”otillräcklighet” och ”oro/rädsla”. Dessa kategorier speglar sjuksköterskornas upplevelse i vårdandet av patienter med psykisk ohälsa. Slutsats: Mötet mellan patient och sjuksköterska på akutmottagningen leder inte alltid till ett bra vårdande möte då det finns brister i verksamheten och kunskapen inom psykisk ohälsa är bristfällig

Aktuell studie syftar till att i kölvattnet av den kraftiga tillströmningen av nyanlända under hösten 2015, undersöka och analysera vilka insatser som erbjuds av olika aktörer inom landsting, kommun och privat sektor för att möta psykisk ohälsa bland ensamkommande barn samt hur dessa samordnas. studien är av kvalitativ karaktär och datainsamlingen utfördes genom sammanlagt åtta semistrukturerade intervjuer med informanter som hade erfarenheter av arbete med ensamkommande inom olika geografiska områden i landet Resultatet analyserades utifrån teorierna om Maslows behovshierarki, KASAM samt risk- och skyddsfaktorer och påvisade ett välfungerande system för att möra ensamkommande med psykisk ohälsa men även förbättringsområden för att möjliggöra insatser av god kvalitet. Slutsatsen i denna studie är att varje aktörs tydliggörande av sina tillgångar och avgränsningar gentemot ensamkommande och övriga aktörer, kan betraktas som en förebyggande åtgärd.

Den psykiska ohälsan hos barn och ungdomar i Sverige ökar och har blivit ett av det största folkhälsoproblemet i samhället. Skolsköterskor möter nästan alla barn under skolåren och har en central roll när det gäller att främja elevers hälsa. Skolsköterskor ägnar en tredjedel av sin arbetstid till att arbeta med elever som mår psykiskt dåligt på olika sätt. Syftet med den integrativa litteraturstudien var att beskriva skolsköterskors interventioner för att identifiera symtom och riskfaktorer i syfte att förebygga psykisk ohälsa hos skolelever. Resultatet från 12 artiklar visade att skolsköterskor har en central position i det förebyggande arbetet på skolor. En mer specifik utbildning efterfrågades av skolsköterskor för att tidigt identifiera symtom på psykisk ohälsa hos skolelever för att möta elevernas behov. Utmaningen för skolsköterskor är att åstadkomma ett bra samarbete med andra professioner för att tillsammans förebygga och minska psykisk ohälsa hos elever. Fortsatt forskning efterfrågas kring barn och ungdomars psykiska hälsa och på vad skolsköterskor bör göra för att förebygga uppkomsten av psykisk ohälsa. Det skulle medföra ökat välbefinnande och livskvalitet inte bara för den enskilda skoleleven utan för hela samhället.