To the sewer systems households, industries and other activities are connected. The wastewater is collected at treatment plants where a nutritious sludge is produced. The sludge does not only contain nutrients, but also hazardous substances originating from different activities in society. To reduce the flow of hazardous substances to treatment plants and to create a sustainable recycling of plant nutrients the Swedish Water & Wastewater Association has developed the certificate system REVAQ. This certificate requires a good quality of the sludge but also that the treatment plants maps the origin of the unwanted substances. Uppsala Water and Waste Inc., a municipally owned company that runs Uppsala’s water and wastewater system, just recently got the REVAQ-certificate. The objective of this project was to map the flow of heavy metals to the wastewater treatment plant. To locate the origin of the hazardous substances in Uppsala and to compare the results with a study done 1989, the flow of hazardous substances in the sewage system was measured with two methods, flow proportional measurements which were more expensive and complicated, and passive measurement, which were simpler and cheaper. A comparison between the measurement methods was done in order to be able to use only the passive measurement method at the next sampling session but still be able to get results almost as informative as the more complicated flow proportional method. Also an analysis with SoFi, an Excel tool which identifies origins of hazardous substances in cities, was done. The results from the flow proportional sampling show that the concentrations of lead, mercury and cadmium has been reduced since 1989 while the concentrations of zinc, copper, chromium and nickel has increased in the industrial areas I1 and I2. In the residential areas S5 and Bäcklösa the concentrations of mercury, copper and lead has been reduced since 1989 while the concentrations of cadmium, zinc and chromium had increased. Though, the ratios between the concentrations of metal and phosphorous in these areas, indicate that the concentrations of cadmium and zinc might be too high to come from a residential area. The industrial area I1 was distinguished as the area with the highest concentration of many metals. Even though the concentrations of some metals had increased since 1989, only the flows of chromium, nickel and zinc had increased since 1989. A higher percentage of the flows of cadmium, zinc and silver came from the residential areas compared to the industrial areas. The results from the passive sampling show that the university area Ultuna had the highest concentrations of many metals. The analysis with SoFi indicates, just as the measurements, that the Uppsala Water and Waste Inc. interventions to reduce the flow of cadmium, copper, zinc, chromium and mercury to the wastewater treatment plant Kungsängsverket should be focused on the residential areas rather than the industrial areas. The comparison between the sampling methods showed that there was a linear relationship (p<0.05) between the results of the two sampling methods when a sampling is done for two weeks and at a temperature of 8 ºC. The relationship must be validated before it is used in future samplings.

Chemical substances are spread diffusely and uncontrollably as a result of the increased consumption of goods. REVAQ is a certification system that works to reduce the flow of hazardous substances to Swedish treatment plants and to create a sustainable nutrient recycling. According to REVAQ, the yearly accumulating rate of metals should not exceed 0.2% in soil per year. Silver and bismuth are two metals that do not fulfill this requirement. The silver concentration in sludge decreased during the last decade, however the last few years, it has leveled off. The bismuth concentration has increased significantly since 2005. The aim of this study was to explore the types of plastics and paints that could be found to contain silver respectively bismuth, and to investigate whether these can be important sources of measured concentrations of silver and bismuth in sludge. The results of the substance flow analysis which was used in this study show that bismuth is probably found in ABS plastics, polyethylene plastics and polyamide plastics. These plastics are mainly found in household items. The inflows of metals in plastic to Stockholm are estimated to be 5 kg silver and 1.2 to 5.7 tons bismuth. In paints, the numbers are 19 kg of silver and 2.5 to 3.3 tons of bismuth. The stocks of metals in plastic in Stockholm are estimated to be 25 - 50 kg silver and 5.7 to 57 ton bismuth and in paints between 98 and 195 kg silver and 12 to 33 tons bismuth. The outflow of metals in plastic to Henriksdals treatment plants are estimated to be 300 g silver and 5-25 kg bismuth and in paints 0.5 kg silver and between 62 to 82 kg bismuth. According to this study, bismuth in plastic and paint are a contributing source to the measured concentrations in sludge (4.4 - 21 % respective 54 - 73 %). Silver in plastic and paints are not a relevant source for the amount of silver in sludge in treatment plants. / Kemiska ämnen sprids diffust och okontrollerat till följd av en ökad konsumtion av varor. REVAQ är ett certifieringssystem som arbetar för att minska flödet av farliga ämnen till svenska reningsverk och att skapa en hållbar återföring av växtnäring. Enligt REVAQ får inte den årliga ackumuleringshastigheten för metaller öka mer än 0,2 % i mark, vilket den gör för silver och vismut. Silverhalten i slam har de senaste årtionde minskat signifikant, men de senaste åren dock planat ut. Vismut har ökat avsevärt sedan 2005. Därför är det viktigt att identifiera källor till silver och vismut i slam. Syftet med denna studie har varit att utforska vilka typer av plaster och färger silver respektive vismut återfinns i samt att undersöka om dessa kan vara signifikanta källor till uppmätta halter av silver och vismut i slam. Resultatet av den substansflödesanalys som använts i denna studie visar att vismut används i ABS-plast, polyetenplast och troligen även i polyamidplast. Plasterna används främst i hushållsartiklar. Inflödet av plast till Stockholm beräknas innehålla 5 kg silver och 1,2 - 5,7 ton vismut och för färg 19 kg silver och 2,5 - 3,3 ton vismut. Stocken för plast i Stockholm beräknas innehålla 25 - 50 kg silver och 5,7 - 57 ton vismut och för färg 97 - 194 kg silver och 12 -33 ton vismut.  Utflödet av metaller till Henriksdal reningsverk beräknas vara 300 g silver och 5- 25 kg för plast och 0,5 kg silver och 62 - 82 kg vismut för färg. Enligt denna studie är vismut i plast och färg en bidragande källa till uppmätta halter i slam (4,4 - 21 % respektive 54 - 73 % ). Silver i plast och färg är inte en bidragande källa till uppmätta mängder silver i reningsverkets slam.

<p>Hedesunda reningsverk är beläget i södra delen av Gävle kommun och hanterar avloppsvatten från Hedesunda samhälle och ett fåtal närbelägna byar. Antalet anslutna personer är strax över 1500. Reningsverket byggdes på 1960-talet och byggdes om i slutet av 1990-talet. Vid ombyggnaden anlades torkbäddar för avvattning av det slam som produceras vid reningsverket. Inledningsvis fungerade dessa torkbäddar bra men sedan 2005 har slammet i bäddarna inte avvattnats i önskad omfattning.</p><p> </p><p>Syftet med detta examensarbete var att utreda hur slamavvattningen i Hedesunda ska se ut i framtiden. Utgångspunkten var att den nuvarande lösningen är otillräcklig och att en förändring är nödvändig. Inledningsvis delades frågeställningen upp i två separata delar: avvattning av slammet och avsättning för avvattnat slam. Fokus låg på ekonomiska och miljömässiga aspekter av slamhantering och en sammanvägning av dessa gjordes där så var möjligt.</p><p> </p><p>Frågan om hur avvattningen bör se ut undersöktes genom att en enkät skickades ut till nio olika företag som levererar avvattningsutrustning. Dessa fick svara på 17 frågor om vilken lösning de ansåg vara bäst lämpad för reningsverket i Hedesunda. Sammanlagt samlades sex olika svar in. Utöver dessa undersöktes även alternativet att restaurera de befintliga torkbäddarna närmare. Detta skedde bland annat genom provtagning och analys av slammet i bäddarna. De olika alternativen för slamavvattning sammanställdes och jämfördes genom att varje undersökt parameter delades in i intervall som gav olika betyg. De tre alternativ som enligt denna undersökning ansågs bäst lämpade var att restaurera de befintliga bäddarna, att anlägga vassbäddar eller att installera en mindre silbandpress.</p><p> </p><p>Då slammet avvattnats återstår frågan kring hur det avvattnade slammet ska hanteras. Detta undersöktes genom att två alternativ studerades närmare. Dessa var att fortsätta med den nuvarande hanteringen som är kompostering och tillverkning av anläggningsjord eller att certifiera slammet genom REVAQ och sprida det på åkermark. Ett försök till att skatta kostnaden för de båda alternativen gjordes, bland annat genom att frågor ställdes till de kommuner/driftbolag som idag är certifierade enligt REVAQ. Kostnaden för certifiering och spridning på jordbruksmark är betydligt mycket högre än kostnaden för kompostering. Certifieringsalternativet innebär dock en större måluppfyllelse i och med att fosfor återförs till produktiv mark.   </p><p> </p><p>Resultatet av studien är ett konkret förslag på hur slamavvattning och avsättning för slam vid Hedesunda reningsverk kan skötas i framtiden. Detta förslag innebär att de nuvarande torkbäddarna restaureras och att möjligheterna att certifiera flera delar av Gästrike Vatten AB:s verksamhet utreds närmare. Att enbart certifiera slam från Hedesunda reningsverk anses ekonomiskt orimligt.</p> / <p>Hedesunda wastewater treatment plant (wwtp) is located in the southern part of Gävle municipality in Sweden. The wwtp treats wastewater from Hedesunda community and a few nearby villages. All in all there are approximately 1500 persons connected to the plant. Hedesunda wwtp was originally built in the 1960’s and was restored in the late 1990’s. At the restoration sludge drying beds were built on the site for sludge dewatering. Initially, these beds worked fine but since 2005 the dewatering result has not been satisfactory.</p><p> </p><p>The objective of this master thesis has been to investigate different alternatives for a more effective sludge handling at Hedesunda wwtp in the future. Initially the sludge handling process was divided into two different parts: sludge dewatering and management of dewatered sludge. The focus has been on economical and environmental aspects of sludge handling and where it’s been possible these factors have been weight together.</p><p> </p><p>The question of how a more effective dewatering of sludge could be achieved was answered by a questionnaire that was sent to different companies that supply dewatering equipment to the Swedish market. Altogether six answers were collected. Besides these answers the option of restoring the existing sludge drying beds was also considered. The latter was done by sampling and analyzing sludge in the existing beds, among other things. The different options for dewatering were compiled and compared in a matrix where every parameter was split up in intervals and assigned grades. Three options that received the highest total grade were considered the best options. These were: restoring the sludge drying beds, reed beds and a small belt filter press.</p><p> </p><p>The matter of how to handle the dewatered sludge was simplified to a study of only two alternatives. These were to continue the present handling or to certify the sludge according to REVAQ and use it as fertilizer. Attempts to estimate the cost for the two alternatives were made. The cost for certification is higher than the cost for composting, but to certify the sludge will lead to a higher target achievement.</p><p> </p><p>The study resulted in concrete suggestions for how the sludge at Hedesunda wwtp can be handled in the future. This suggestion states that the existing sludge drying beds should be restored and that the possibility to certify several wwtp:s within Gästrike Vatten AB should be investigated. It is not considered economically plausible to certify sludge from Hedesunda wwtp alone.</p>

Hedesunda reningsverk är beläget i södra delen av Gävle kommun och hanterar avloppsvatten från Hedesunda samhälle och ett fåtal närbelägna byar. Antalet anslutna personer är strax över 1500. Reningsverket byggdes på 1960-talet och byggdes om i slutet av 1990-talet. Vid ombyggnaden anlades torkbäddar för avvattning av det slam som produceras vid reningsverket. Inledningsvis fungerade dessa torkbäddar bra men sedan 2005 har slammet i bäddarna inte avvattnats i önskad omfattning.   Syftet med detta examensarbete var att utreda hur slamavvattningen i Hedesunda ska se ut i framtiden. Utgångspunkten var att den nuvarande lösningen är otillräcklig och att en förändring är nödvändig. Inledningsvis delades frågeställningen upp i två separata delar: avvattning av slammet och avsättning för avvattnat slam. Fokus låg på ekonomiska och miljömässiga aspekter av slamhantering och en sammanvägning av dessa gjordes där så var möjligt.   Frågan om hur avvattningen bör se ut undersöktes genom att en enkät skickades ut till nio olika företag som levererar avvattningsutrustning. Dessa fick svara på 17 frågor om vilken lösning de ansåg vara bäst lämpad för reningsverket i Hedesunda. Sammanlagt samlades sex olika svar in. Utöver dessa undersöktes även alternativet att restaurera de befintliga torkbäddarna närmare. Detta skedde bland annat genom provtagning och analys av slammet i bäddarna. De olika alternativen för slamavvattning sammanställdes och jämfördes genom att varje undersökt parameter delades in i intervall som gav olika betyg. De tre alternativ som enligt denna undersökning ansågs bäst lämpade var att restaurera de befintliga bäddarna, att anlägga vassbäddar eller att installera en mindre silbandpress.   Då slammet avvattnats återstår frågan kring hur det avvattnade slammet ska hanteras. Detta undersöktes genom att två alternativ studerades närmare. Dessa var att fortsätta med den nuvarande hanteringen som är kompostering och tillverkning av anläggningsjord eller att certifiera slammet genom REVAQ och sprida det på åkermark. Ett försök till att skatta kostnaden för de båda alternativen gjordes, bland annat genom att frågor ställdes till de kommuner/driftbolag som idag är certifierade enligt REVAQ. Kostnaden för certifiering och spridning på jordbruksmark är betydligt mycket högre än kostnaden för kompostering. Certifieringsalternativet innebär dock en större måluppfyllelse i och med att fosfor återförs till produktiv mark.      Resultatet av studien är ett konkret förslag på hur slamavvattning och avsättning för slam vid Hedesunda reningsverk kan skötas i framtiden. Detta förslag innebär att de nuvarande torkbäddarna restaureras och att möjligheterna att certifiera flera delar av Gästrike Vatten AB:s verksamhet utreds närmare. Att enbart certifiera slam från Hedesunda reningsverk anses ekonomiskt orimligt. / Hedesunda wastewater treatment plant (wwtp) is located in the southern part of Gävle municipality in Sweden. The wwtp treats wastewater from Hedesunda community and a few nearby villages. All in all there are approximately 1500 persons connected to the plant. Hedesunda wwtp was originally built in the 1960’s and was restored in the late 1990’s. At the restoration sludge drying beds were built on the site for sludge dewatering. Initially, these beds worked fine but since 2005 the dewatering result has not been satisfactory.   The objective of this master thesis has been to investigate different alternatives for a more effective sludge handling at Hedesunda wwtp in the future. Initially the sludge handling process was divided into two different parts: sludge dewatering and management of dewatered sludge. The focus has been on economical and environmental aspects of sludge handling and where it’s been possible these factors have been weight together.   The question of how a more effective dewatering of sludge could be achieved was answered by a questionnaire that was sent to different companies that supply dewatering equipment to the Swedish market. Altogether six answers were collected. Besides these answers the option of restoring the existing sludge drying beds was also considered. The latter was done by sampling and analyzing sludge in the existing beds, among other things. The different options for dewatering were compiled and compared in a matrix where every parameter was split up in intervals and assigned grades. Three options that received the highest total grade were considered the best options. These were: restoring the sludge drying beds, reed beds and a small belt filter press.   The matter of how to handle the dewatered sludge was simplified to a study of only two alternatives. These were to continue the present handling or to certify the sludge according to REVAQ and use it as fertilizer. Attempts to estimate the cost for the two alternatives were made. The cost for certification is higher than the cost for composting, but to certify the sludge will lead to a higher target achievement.   The study resulted in concrete suggestions for how the sludge at Hedesunda wwtp can be handled in the future. This suggestion states that the existing sludge drying beds should be restored and that the possibility to certify several wwtp:s within Gästrike Vatten AB should be investigated. It is not considered economically plausible to certify sludge from Hedesunda wwtp alone.

Gästrike Vatten är ett kommunalägt driftbolag bildat 2008. Bolaget har avloppsreningsverk i Gävle, Hofors, Ockelbo och Älvkarleby kommuner som tillsammans renar avloppsvatten från cirka 120 000 personer. Totalt producerar Gästrike Vatten cirka 11 000 ton slam per år som renderar en total kostnad om 5 000 000 kr. Med anledning av riksdagens uppsatta miljömål om återföring av 60 % av fosforn till produktiv mark vill Gästrike Vatten undersöka hur deras avsättningsmöjligheter ser ut. I dag går slam från samtliga Gästrike Vattens reningsverk till kompostering till anläggningsjord eller som täckmaterial på deponier. Slammet från fem av sex avloppsreningsverk har metallhalter under, i SFS 1998:944 ansatta, gränsvärden för att få spridas på produktiv mark. Det reningsverk som innehåller för höga metallhalter är Duvbackens reningsverk som tar emot spillvatten från Gävle kommun med omnejd och bidrar med mer än 60 % av den totala slammängden från Gästrike Vatten. Av den anledningen kommer Gästrike Vatten ha svårt att nå riksdagens ansatta miljömål avseende återföring av fosfor till produktiv mark. Syftet med denna studie var att utreda vilka avsättningsalternativ som är hållbara miljömässigt och ekonomiskt. Studien beskriver Gästrike Vattens avloppsreningsverk och avsättningsalternativ för slammet. En massbalansstudie har upprättats för utvalda metaller i spillvatten från olika upptagningsområden och producerat slam. Studien visade att det enda avsättningsalternativ som i dag gör det möjligt att nå riksdagens miljömål avseende återföring av fosfor till produktiv mark, till en rimlig kostnad, är en kvalitetssäkring av slammet enligt REVAQ med påföljande återföring till åkermark. Sålunda fokuserades studien på att utreda möjligheterna att REVAQ-certifiera Duvbackens reningsverk. En ökning av Cd, Cu och Zn i slammet på Duvbackens reningsverk de senaste åren tyder på ökade utsläpp till spillvattennätet, vilket är ett troligt resultat av bristande underhåll av oljeavskiljare då Gävle kommuns monopol på hämtning av farligt avfall togs bort 2007. Genom en kartläggning av spillvattennätet och de påkopplade verksamheterna samt en provtagning i större noder på spillvattennätet konstaterades att de största relativa metallmängderna kommer från industriområden i Gävle. Verksamheter som använder Cd, Cu och Zn är fordonstvättar, verkstadsindustrier och ytbehandlingar. Samtliga industriområden där dessa verksamheter finns är därför viktiga att studera närmre. / Gästrike Vatten is owned by the municipalities of Gävle, Hofors, Ockelbo and Älvkarleby and established in 2008. The company is responsible for handling and treating wastewater in the municipalities. Gästrike Vatten elutes wastewater from approximately 120,000 persons and all in all they handle 11,000 tonnes sewage sludge per year to a total cost of 5,000,000 SEK. Because of the Swedish Parliament’s environmental objectives reutilization of 60 % of the phosphorus from sewage sludge to agricultural soils, Gästrike Vatten now want to investigate possible options for reutilization of their sewage sludge. Gästrike Vatten has six wastewater treatment plants. Except for Duvbacken sewage treatment plant all of them produce sewage sludge with metal concentrations below the maximum permissible value for spreading sewage sludge on agricultural soils. The sewage sludge from Duvbacken comprises of more than 60 % of the total amount managed at Gästrike Vatten. As a result of this, Gästrike Vatten has difficulties reaching the Swedish Parliament’s environmental objectives for reutilization of phosphorous. Today, all sewage sludge from Gästrike Vatten is composted for later use as covering material for landfills. The objective of the present study was to investigate the possible options for environmental and economic sustainable reutilization of sewage sludge. This thesis describes Gästrike Vatten’s treatment plants and possible options for reutilization of sewage sludge. A mass balance study was conducted for Duvbacken as well as a detailed study on cadmium (Cd), copper (Cu) and zinc (Zn) content in the sludge. The study showed that the only option for Gästrike Vatten to meet the Swedish Parliament’s environmental objectives on reutilization phosphorous is certifying the sewage sludge according to REVAQ with subsequent reutilization to agricultural soils. Consequently, this study focuses on the possibility to implement REVAQ. An increase in concentrations of Cd, Cu and Zn in the sewage sludge from Duvbacken during the last years indicates an increase of emissions to the sewerage. The reason may be the abolition of the municipal monopoly on emptying the oil separators. Mapping the sewerage catchment areas and associated industries as well as sampling the effluent, it was found that the major metal contribution to the sewage sludge comes from industrial activities. Industries that can be expected to contribute to excessive release of Cd, Cu and Zn to the sewerage are engineering industries and surface treatment industries. Thus, all the industrial areas containing these industries are of interest in further studies.

Lotsbroverket is the largest wastewater treatment plant on the Aland Islands and it isdesigned for handling wastewater from approximately 30 000 persons. In 2011,Lotsbroverket produced about 2800 m3 of dewatered sludge. The sewage sludge that isproduced is transported to a contractor where it is processed to eventually be used e.g.in the construction of green space. This study aims to investigate available applicationoptions in terms of the sewage sludge that is produced in Lotsbroverket. The main aimis to study the feasibility of using the produced sewage sludge as a fertilizer in theagriculture of the Aland Islands.The sludge already fulfills limit values for heavy metals in accordance with the Act"The Aland Government´s directive on the use of sewage sludge in agriculture." Inorder to clarify the sludge content of pharmaceutical and organic substances it isrequired that the substances are identified and a risk assessment is performed. In theliterature it is found that the risk of human exposure to these substances is low if thesludge is treated appropriately. Suggested appropriate treatment of the plant's sludge isthermophilic digestion whereby also pathogens are killed.The soil of the Aland Islands has a high content of phosphorus. Since 1995 there is anenvironmental program to which currently 95% of the island's farmers are connected.The program controls the use of fertilizers i.e. by setting maximum permitted levels ofphosphorus. Since sewage sludge contains relatively much phosphorus it may be alimitation of the use of sewage sludge on agricultural land of the Aland Island. That iswhy it would be suitable to use the sludge with a different fertilizer in order to obtainthe proper fertilizing properties.In Europe, the use of sewage sludge in agriculture is relatively widespread. Severalcountries have less strict laws regarding the sludge content than the Aland Islands.Because large amounts of fruits and vegetables annually are imported into the island,there is reason to believe that the population already consumes products grown onsludge treated soils. Several of the farmers on the Aland Islands are currently scepticalin terms of using sewage sludge in agriculture, mainly due to uncertainties in the sludgecontent. Regarding the certification of Lotsbroverket in accordance with the Swedishcertification system REVAQ no barriers have been found. To ensure that a certificationis possible, however, further investigations are required.

The purpose of this project has been to evaluate the methods currently used in the sewage treatment plant's sludge management. Method used is literature study. The project has described the different deposition methods used today. Excluded are the methods used to clean the water and stabilize the sewage sludge. The project has examined how waste sludge management is in Sweden, China, the Netherlands and the UK. The intention has been to explain how the use of the respective deposition method looks and why the participating countries have chosen different deposition methods. Keywords used are Sewage sludge, ReVAQ, Heavy metals, Comparison of countries, Settlement options. Sewage sludge is one of the major unutilized assets we have, it brings not only economic benefits but also profits from environmental perspective. Sewage sludge contains many useful substances like nitrogen and phosphorus. These substances promote growth of the plants. There are also risks associated with the supply of sewage sludge to agricultural land such as heavy metals supply. There are many different methods of handling sewage sludge. The methods are divided into thermal and non-thermal. The most used deposition method is supply to farmland, combustion, landfill and land cover. Methods used to a lesser degree include wet oxidation and pyrolysis. Sludge management is governed by both EU directives (for EU member states) and the country's own legislation. The conclusions that can be drawn from this project are that there are many different methods of sludge management. New technology is also constantly evolving, which can create new opportunities. Countries in the study have chosen different marketing methods depending on current legislation in the area as well as the country's infrastructure and economic climate.

Immense amounts of waste are generated daily by our society, and the management of these streams is a critical societal function. Part of this work is reusing and recycling materials with attractive properties, which is also an imperative step towards circular material flows. Although, the reuse of waste-based resources entails a conflict between efficient use of resources and minimal environmental toxicity, which hampers the reuse. The labeling of a resource as waste also makes using or trading the resource problematic, both regarding regulations, but also concerns from the society regarding toxicity or quality. A way of increasing the reuse of waste streams is initiating and organizing a functioning trade with the material. This study aims at clarifying how new markets for waste base products can emerge and evolve. This aim is formulated as identifying the functions that needs to be fulfilled for a new market for waste-based products to function, and what can be done to fulfill these functions. The study is designed as a case study including four cases where waste in some way is put back to use through trade. This reuse is studied as a market, with buyers, seller and brokers encased in institutions. To expose the role of policy instruments in organizing waste-based markets, there is one specific policy instrument per case for which the effect is analyzed deeper. The main empirics has been collected through interviews with actors on the four case markets, aiming to identify typical events in the evolution of the markets, and what is perceived as important as of today. The case markets are residual sludge from biogas production and from waste water treatment being used as fertilizer, and the residual gravel from waste incineration in Sweden and Denmark being used as a construction material. On these markets, the degree of actual trade varies, as well as the maturity of the markets. By studying and comparing four markets for waste-based resources, and considering the perspectives from actors at different ends of the respective resources value chain, twelve market functions have been identified within three market components. The component institutions and networks contain functions not directly related to the supply- or demand-side of the markets but rather the legitimacy and authorization process, ability of the actors to identify with their roles in the value chain, and how certifications and actor-initiatives can form common grounds for actors in the value chain. In the component supply the waste producer’s responsibility and means of influence over the quality and quantity of the resource is identified as functions. Brokers might play a critical role and policy instruments is needed to increase the producers means of influencing the waste streams, and to regulate the use of the resource. In the component of demand marketing, systems for quality assertion, and niche management are identified as methods to fulfill critical functions. Waste based resources by nature appears as a secondary material flow in a process, and therefore it is not naturally integrated in the business model of any actor. The waste-label forces the resource to comply to rules and regulations perceived problematic, while buyer demands are perceived as unfairly promoting virgin resources and getting societal acceptance of the resource is an uphill battle. By studying the behaviors and needs of market actors, and the role of policy instruments during the course of market evolution, opportunities has been identified as to how policy instruments can fulfill the varying key market functions. For each of the identified functions, it is suggested how policy instruments can contribute, or help the market actors, to fulfill the function. / Idag genereras stora mängder avfall från många delar av det mänskliga samhället och att hantera dessa flöden är en viktig samhällsfunktion. En del i det arbetet är att återanvända och återvinna material med tillräckligt attraktiva egenskaper, vilket är ett viktigt steg i utvecklingen mot mer cirkulära materialflöden. Återanvändning av avfallsbaserade resurser innebär dock en konflikt mellan effektiv resursanvändning och minimering av föroreningar i omgivande miljöer, vilket bromsar återanvändningen. Att ett material benämns som avfall medför också att det blir problematiskt att använda och handla med, jämfört med produktklassade material och varor, både på grund av lagstiftning och ökad oro från omgivningen gällande föroreningsinnehåll och bristande kvalitet. En metod för att uppnå ökad återanvändning av avfallsflöden är att initiera och organisera en fungerande handel med materialen. Denna studie syftar till att utreda just hur nya marknader för avfall kan uppstå och utvecklas, vilket formuleras som att identifiera funktioner som behöver vara uppfyllda för att en ny marknad för avfallsbaserade resurser ska fungera och vad som kan göras för att uppfylla dessa funktioner. Studien är utformad som en fallstudie och omfattar fyra fall där avfall på ett eller annat sätt kommer åter i bruk via handel. Denna återanvändning studeras som en marknad, med köpare, säljare och mellanhänder som omges av institutioner uppsatta av både myndigheter och från annat håll. För att synliggöra styrmedels roll i att organisera en avfallsbaserad marknad har det på varje marknad lyfts fram ett specifikt styrmedel vars roll har studerats mer ingående. Den huvudsakliga empiriinsamlingen har utförts genom intervjuer med respondenter från viktiga aktörer på de fyra marknaderna, vilka har syftat till att både identifiera typiska händelser som har lett till förändringar på marknaderna tidigt i marknadens utveckling och vad som upplevs viktigt på marknaderna idag. De studerade marknaderna är rötrester från biogasproduktion respektive avloppsrening som används som gödselmedel inom jordbruket, samt slaggrus från avfallsförbränning som används som konstruktionsmaterial i samhället i Sverige respektive Danmark. På dessa marknader sker handel i olika stor utsträckning och marknaderna befinner sig i olika skeden av utveckling. Genom att studera och jämföra fyra marknader för avfallsbaserade resurser, och ta hänsyn till behov och perspektiv från aktörer på olika platser i resursernas värdekedja har tolv funktioner identifierats inom tre marknadskomponenter. Komponenten institutioner och nätverk berör funktioner som inte är direkt kopplade till köpare eller säljare. Här presenteras att handel måste vara tillåtet och tillståndsprocessen snabb och förutsägbar, vilket innebär att politiska målsättningar behöver gå i linje med marknadens utveckling. Ytterligare funktioner är vikten av att samtliga inblandade i handeln är medvetna om sin roll i värdekedjan och hur certifieringar och branschinitiativ på ett bra sätt kan skapa naturliga mötesplatser för aktörer i hela värdekedjan. Inom marknadskomponenten tillgång har avfallsproducentens ansvar och rådighet över avsättning och kvalitet och kvantitet hos avfallsflödet identifierats som viktiga funktioner. Mellanhänder kan komma att spela en viktig roll och styrmedel kan behövas både för att öka producenters rådighet över avfallsflödet och för att med avseende på föroreningshalter reglera användningen av det. Inom marknadskomponenten efterfrågan är marknadsföring, system för kvalitetssäkring och spårbarhet samt skapande av nischer identifieras som metoder för att uppfylla betydande funktioner. Avfallsbaserade resurser uppstår till sin natur som ett biflöde till en annan process och är därför inte en tydlig del av någon aktörs affärsmodell. Avfallsklassningen gör också att resursen måste passera regelverk som upplevs problematiska, samtidigt som användares krav upplevs premiera jungfruliga produkter och det finns en förtroendemässig uppförsbacke hos potentiella användare. Genom att studera olika aktörers beteende och behov på marknaderna, samt vilken roll styrmedel upplevs ha spelat under marknadernas utveckling så har möjligheter identifierats gällande hur styrmedel kan uppfylla de olika funktionerna. För samtliga identifierade funktioner presenteras förslag på hur styrmedel kan bidra till, eller möjliggöra för marknadsaktörer, att uppfylla den aktuella funktionen.