To the sewer systems households, industries and other activities are connected. The wastewater is collected at treatment plants where a nutritious sludge is produced. The sludge does not only contain nutrients, but also hazardous substances originating from different activities in society. To reduce the flow of hazardous substances to treatment plants and to create a sustainable recycling of plant nutrients the Swedish Water & Wastewater Association has developed the certificate system REVAQ. This certificate requires a good quality of the sludge but also that the treatment plants maps the origin of the unwanted substances. Uppsala Water and Waste Inc., a municipally owned company that runs Uppsala’s water and wastewater system, just recently got the REVAQ-certificate. The objective of this project was to map the flow of heavy metals to the wastewater treatment plant. To locate the origin of the hazardous substances in Uppsala and to compare the results with a study done 1989, the flow of hazardous substances in the sewage system was measured with two methods, flow proportional measurements which were more expensive and complicated, and passive measurement, which were simpler and cheaper. A comparison between the measurement methods was done in order to be able to use only the passive measurement method at the next sampling session but still be able to get results almost as informative as the more complicated flow proportional method. Also an analysis with SoFi, an Excel tool which identifies origins of hazardous substances in cities, was done. The results from the flow proportional sampling show that the concentrations of lead, mercury and cadmium has been reduced since 1989 while the concentrations of zinc, copper, chromium and nickel has increased in the industrial areas I1 and I2. In the residential areas S5 and Bäcklösa the concentrations of mercury, copper and lead has been reduced since 1989 while the concentrations of cadmium, zinc and chromium had increased. Though, the ratios between the concentrations of metal and phosphorous in these areas, indicate that the concentrations of cadmium and zinc might be too high to come from a residential area. The industrial area I1 was distinguished as the area with the highest concentration of many metals. Even though the concentrations of some metals had increased since 1989, only the flows of chromium, nickel and zinc had increased since 1989. A higher percentage of the flows of cadmium, zinc and silver came from the residential areas compared to the industrial areas. The results from the passive sampling show that the university area Ultuna had the highest concentrations of many metals. The analysis with SoFi indicates, just as the measurements, that the Uppsala Water and Waste Inc. interventions to reduce the flow of cadmium, copper, zinc, chromium and mercury to the wastewater treatment plant Kungsängsverket should be focused on the residential areas rather than the industrial areas. The comparison between the sampling methods showed that there was a linear relationship (p<0.05) between the results of the two sampling methods when a sampling is done for two weeks and at a temperature of 8 ºC. The relationship must be validated before it is used in future samplings.

Spillvatten är förorenat vatten från hushåll, allmänna verksamheter och industrier. I bostadsområden har kommunen enligt Lagen om allmänna vattentjänster ett ansvar att ordna med avlopp för att skydda människors hälsa eller miljön. För att se till att detta uppfylls har branchorganisationen Svenskt Vatten tagit fram riktlinjer för dimensionering av spillvattenförande system. Dimensioneringen grundar sig på det sannolikt högsta flödet under en tidsperiod, vilket beräknas baserat på specifik spillvattenavrinning, antal anslutna personer, en maxdygnsfaktor och en maxtimfaktor. Maxfaktorerna har i en tidigare studie visat sig ligga onödigt högt. Detta skulle kunna medföra att systemen dimensioneras större än nödvändigt. Spillvattensystem dimensioneras i ett tidigt skede då alla förutsättningar inte kända. Då Mälardalen växer kraftigt och förtätningar i nybyggda småhusområden inte är ovanliga skulle denna överdimensionering kunna möjliggöra att fler hushåll än vad som planerats för kan anslutas till spillvattennätet utan att systemet behöver dimensioneras upp. Syftet med examensarbetet var att undersökta förutsättningarna för dimensionering av spillvattennät i nybyggda småhusområden. Detta gjordes genom att analysera spillvattenflödet i Lindbacken utanför Uppsala. Specifika spillvattenavrinningen beräknades utifrån uppmätta flöden och utifrån de uppmätta flödena tillsammans med frekvensanalyser predikterades även det sannolikt högsta dygns- respektive timflödet under ett år för att ta fram nya maxdygnsfaktorer och maxtimfaktorer. Specifika spillvattenavrinningen beräknades till 114 (110-118) liter per person och dag, vilket är lägre än vad som rekommenderas i Svenskt Vattens riktlinjer. Maxdygnsfaktorerna som beräknades låg i intervallet 1,7–2,3 och maxtimfaktorerna i intervallet 1,9–3,2. För maxdygnsfaktorn sammanfaller intervallet med Svenskt Vattens rekommenderade värden. Maxtimfaktorn sammanfaller till viss del med Svenskt Vattens värden, men högsta värdet är något högre. Schablonvärdena i Svenskt Vattens riktlinjer verkar därmed lämpliga att använda i det studerade nybyggda småhusområdet. Eventuellt bör maxtimfaktorn väljas något högre än det rekommenderade intervallet.En utvärdering av dimensioneringen som gjordes 2010 för det studerade området visade att den största osäkerheten vid beräkning av det dimensionerande flödet ligger i skattningen av antalet anslutna personer. Dessutom visades att systemen inte dimensioneras större än nödvändigt och att den stora ökningen i antalet anslutna personer kan istället medföra att systemet underdimensionerats.

Den genomsnittliga energianvändningen för badhus på 403 kWh/m2 vilket gör denna lokaltyp till den mest energikrävande i Sverige. Detta examensarbete visar att användning av värmeväxlare generar stora energibesparingar vilket minskar den totala kostnaden för vattenuppvärmning i badanläggningar. Genom att samutnyttja olika anläggningars resurser (t.ex kylanläggningar för ishallar) kan värmetillförseln för vattenuppvärmning nästintill vara gratis.

Dagens avloppssystem är utformade för att avleda förorenat spillvatten från fastigheter till en reningsanläggning. Utöver spillvattnet är det dock vanligt förekommande med vattentillskott från felkopplade stuprör och dräneringar samt att det sker inläckage till spillvattenledningarna. Vattentillskottet bidrar till utspädning av spillvattnet och kallas för tillskottsvatten. Att inte enbart spillvatten leds till spillvattennätet har konsekvenser som försämrad rening, bräddningar, ökad kemikalieförbrukning samt ökad belastning på pumpar och annan utrustning på reningsverk och pumpstationer. Under detta examensarbeteundersöks därför källorna till tillskottsvattnet på ett spillvattennät i Aspeboda. Vid utredning av källorna till tillskottsvattnet användes ett flertal metoder där både de allmänna och privata ledningarna undersöktes. De metoder som användes var flödesanalys, rökning, färgning, TV-inspektion, ammoniummätning samt inventering av källare, stuprör och gallerbrunnar. Resultatet från utredningen visade att det fanns flera olika källor till tillskottsvattnet på spillvattennätet i Aspeboda. Från filmningen av den allmänna ledningen kunde både skador och inläckage observeras. Vid rökning och färgning av ledningsnätet identifierades ett flertal felkopplade stuprör och gallerbrunnar. Även ammoniummätningen visade att avloppsvattnet till stor del bestod av tillskottsvatten. Vid analys av spillvattenflödet observerades också att spillvattenflödet ökade i samband med nederbörd, vilket är ett resultat av tillskottsvattnet. För att minska vattentillskottet på ledningsnätet i Aspeboda behöver skadorna på de allmänna ledningarna åtgärdas samt krav ställas på bortkoppling av felkopplade stuprör och gallerbrunnar.

Drain water heat recovery is an uncommon measure in multi-unit residential buildings. There is technology available for the purpose but the knowing and experience of the heat recovery systems is little. The purpose of this thesis is to evaluate the future potential of drain water heat recovery in multi-unit residential buildings. A major part of the multi-unit residential buildings in Sweden were built during modernismen and rekordåren (1940 – 1975). Many of the buildings have worn out drain and water supply systems and many are in need of a general refurbishment. If drain water heat recovery is considered for a building it is suitable to install the recovery system at the same time as the refurbishment to minimize the installation cost. Existing heat recovery systems consist of heat exchangers, heat pumps or a combination of both. There are passive heat exchangers that are placed close to the shower, on the vertical drain pipe and on the horizontal drain pipe. Recovery systems comprising heat pumps are more complicated and space demanding. They are rarely suited for multi-unit residential buildings but have the potential of recovering more heat from the drain water. In some buildings, where heat recovery systems have been installed, the performance of the systems has been measured. The measurements show that passive heat exchangers can recover about 10 – 15 % of the hot water energy consumption, not including standstill losses and hot water circulation. Calculations indicate that the energy savings for passive heat exchangers could be 20-25 %. If several kinds of heat exchangers are combined the energy savings could be almost 40 %. Recovery systems with heat pumps could generate even larger energy savings, between 50 – 70 %. However, with heat pumps the electricity consumption increases and that has to be considered in profitability calculations. When developing new heat recovery systems the emphasis should be on energy storage and reactivity since most taps are short and unpredictable. In a technology procurement there should be demands on energy effectiveness. Based on experience from installed heat recovery systems and calculations the following is suggested:  The buildings heating and hot water energy consumption must decrease with at least 15 % of the current hot water energy consumption.  The buildings heating and hot water energy consumption should decrease with at least 20 % of the current hot water energy consumption. Furthermore there should be demands on profitability. The present value of future energy savings ought to exceed the investment cost and the present value of future costs of the system within a period of time. The following is suggested:  The condition must be fulfilled within 20 years  The condition should be fulfilled within 15 years iii

Byggnadssektorn stod år 2020 för 21% av Sveriges totala utsläpp av koldioxidekvivalenter men har sedan 2019 minskat till följd av minskade utsläpp från el- och fjärrvärmesektorn. Genom kloka system- och materialval vid ombyggnation och projektering kan byggnadssektorn energieffektiviseras och den totala miljöpåverkan därmed minska. Energiförluster som uppstår i byggnader kan idag till viss del återvinnas genom exempelvis värmeåtervinningsaggregat för ventilation samt genom att göra byggnadskonstruktionen mer tät för minskade transmissionsförluster. Genom att även rikta fokus mot tapp- och spillvattensystemet kan den varmvattenenergi som spolas bort också tas tillvara genom värmeväxlare för spillvatten. Syftet med detta projekt har varit att teoretiskt undersöka lönsamheten kring installation utav värmeväxlare för spillvatten på stående avloppsstammar i byggnaden Glesvingen samt vilka faktorer som påverkar lönsamheten mest. För att åstadkomma detta har en beräkningsmodell skapats utifrån befintliga data som sedan lagt grunden till specifika teoretiska energiberäkningar för Glesvingen. Även indata från Bostäder i Borås har hämtats gällande temperaturer respektive kall- och varmvattenmängder. För att få en bild kring hur lönsamheten ser ut har olika lönsamhetskalkyler även genomförts. I resultatet presenteras hur återvunnen energimängd påverkas av antalet spillvattenstammar i byggnaden samt spillvattenflödets temperatur. Resultatet visar även hur energibesparingen ser ut när varma och kalla spillvattenflöden separeras. Gällande lönsamhetsberäkningarna presenteras jämförelser för kostnad, besparing och resulterande besparing sett över 50 respektive 25 år för 21 stammar. Avslutningsvis presenteras en sammanställning av olika lönsamhetskalkyler för Glesvingen vid olika förutsättningar. Gällande installation av värmeväxlare i Glesvingen anses denna investering ej vara lönsam för aktuell byggnadsutformning. / In 2020, the construction sector accounted for 21% of Sweden’s total emissions of carbon dioxide equivalents but has since 2019 decreased as result of reduced emissions from the electricity and district heating sector. By making smart choices regarding systems and material when rebuilding and project planning could the construction sector be made more energy efficient and the total environmental impact may be reduced. Energy losses that occur in buildings today may be recovered to some extent with for example heat recovery units for ventilation and by sealing the building structure better. Hot water energy that is flushed away can be utilized trough heat exchangers for wastewater in order to recover heat from the water. The purpose of this study was to theoretically investigate the profitability of installing heat exchangers for wastewater on vertical sewer pipes in Glesvingen as well as determine which factors that affect the profitability the most. A calculation model based on existing data has been created in order to achieve this. This model then laid the foundation for specific theoretical energy calculations for Glesvingen. Data from Bostäder i Borås has also been3collected regarding temperatures as well as the amount of cold and hot water. In order to understand the profitability, various economical calculations have been made. In the result the amount of recovered energy and how it was affected by the number of wastewater sewer pipes in the building as well as the temperature of the wastewater flow was presented. The result also show the energy saving when the hot and cold wastewater flows are separated. Comparisons of the profitability calculations are presented as cost, savings and resulting savings over 50 and 25 years respectively. In conclusion, a compilation of different profitability calculations for Glesvingen has been made for different conditions. Regarding the installation of heat exchangers in Glesvingen, this investment is not considered profitable with the current building layout.

Mikroplast, här definierat som plastobjekt mindre än 5 mm, befaras kunna göra stor skada på vattenlevande djur. Fram tills idag har studier av mikroplastreduktion främst utförts i kommunala avloppsreningsverk där mycket av plasten avskiljs. De stora spillvattenflödena gör ändå reningsverken till betydande utsläppspunkter av mikroplast till sjöar och hav. Information har hittills till stor del saknats om mikroplastförekomst i dagvatten, vilket ofta släpps ut orenat och i större volymer än spillvatten. Förekomst av mikroplast >20 µm (>0,02 mm) har undersökts för tre tätorters dagvatten samt för två avloppsreningsverks utloppsvatten. Avskiljning av mikroplast har undersökts för två spillvattenvåtmarker och två dagvattendammar. Båda anläggningstyper är relativt billiga och effektiva när det gäller reduktion av tungmetaller och övergödande näringsämnen. Örsundsbro våtmark och våtmark Alhagen tar båda emot behandlat spillvatten från kommunala avloppsreningsverk. I våtmark Alhagen finns även ett inlopp för dagvatten från Nynäshamn. Till dagvattenanläggningen Korsängens vattenpark leds en stor del av Enköpings dagvatten, medan Tibbledammen tar emot det dagvatten som kommer från Kungsängen i Upplands-Bro kommun. Vatten från anläggningarnas inlopp och utlopp, samt från två punkter inuti våtmark Alhagen har pumpats genom 20 µm-filter och 300 µm-filter. Provtagningen har kompletterats med insamling av mindre vattenvolymer som har filtrerats på laboratorium. Kvantifiering av mikroplast har gjorts med hjälp av stereomikroskop och vanligt förekommande objekts material har undersökts genom FTIR-spektroskopi. I våtmark Alhagens inkommande spillvatten var mikroplastkoncentrationen 4 objekt/liter, vilket liknar de koncentrationer andra svenska studier uppmätt i behandlat spillvatten. I inkommande vatten till Örsundsbro våtmark var koncentrationen över 950 objekt/liter, långt över vad andra svenska studier uppmätt i helt obehandlat spillvatten. I dagvatteninloppen var mikroplastinnehållet 5,4–10 objekt/liter, vilket indikerar på att mikroplatsutsläpp via dagvatten kan befaras vara minst lika stora som via spillvatten. I alla anläggningars inkommande vatten, förutom i våtmark Alhagens dagvatteninlopp, uppmättes höga koncentrationer av rödfärgade partiklar. Partiklarna kan vara av plast eller av annat okänt material och är till utseendet relativt lika de som andra studier påträffat i svenska kustvatten. Svarta partiklar påträffades i alla inflöden och ofta i mer än 100 gånger högre halter än de för mikroplast och röda partiklar, förutom i våtmark Alhagens spillvatteninlopp där de röda partiklarna var något fler. Partiklarna tros kunna vara däck- och vägrester eller förbränningspartiklar. Alla anläggningar visade på en tydlig avskiljning, ofta 90-100 %, för mikroplast, svarta och röda partiklar >20 µm. Till följd av resultatet samt anläggningarnas variation i ålder, storlek och utformning bör dagvattendammar och anlagda våtmarker generellt kunna förväntas fungera som effektiva barriärer mot spridning av mikroplast, svarta partiklar och röda partiklar. / Microplastics (MPs), here defined as plastic objects smaller than 5 mm, are suspected to cause great harm to fish when released into lakes and oceans. Studies of MP retention have until recently mainly been done for sewage treatment plants (STPs), where much of the plastics are shown to be retained in the sludge. However, due to large water flows in STPs, they can be seen as significant points for the spreading of MPs to recipient waters. Today there isn’t much information to be found about MP contents in stormwater. Stormwater is often released untreated and depending on climate it can be released in greater volumes than sewage water from urban areas. The occurrence of MPs >20 µm (>0.02 mm) has been studied in two STP effluents, and in stormwater from three urban catchments. The retention of MPs has been studied for two stormwater ponds, and for two free water surface wetlands constructed for tertiary treatment of sewage. Wetland Alhagen and Örsundsbro wetland both receive the effluents of secondary STPs. In wetland Alhagen there is also a stormwater inlet from the town of Nynäshamn. To the stormwater pond Korsängens vattenpark, stormwater is lead from the town of Enköping, while the stormwater pond Tibbledammen receives stormwater from Kungsängen in Upplands-Bro municipality. Influents and effluents from the facilities, as well as water from two points within wetland Alhagen was pumped through 20 µm and 300 µm filters. In addition, water from every sampling point was collected in minor volumes for later filtration carried out in a laboratory. Quantification was done with microscopy and a number of objects were analyzed with FTIR spectroscopy for material determination. In wetland Alhagen, the sewage inlet contained 4 MPs/liter, which is similar to results for STP effluents in other Swedish studies. In Örsundsbro wetland, the incoming water contained more than 950 MPs/liter, far greater than what other studies have shown for untreated sewage. The MP concentrations in the three stormwater inlets were between 5.4-10 MPs/liter. This indicates that untreated stormwater could be seen as a pathway for MPs at least as big as treated sewage. In almost all inlets, characteristic red particles were found in great numbers and in sizes of 20-300 µm. Analysis of some of the red particles indicated that they contained plastic while others were of unknown materials. The particles had a similar appearance to red particles commonly found in Swedish coastal waters. Black particles, a kind of microscopic particles that may originate in tyre wear (i.e. MPs) or combustion, was also found in large quantities. Except for in the main influents of wetland Alhagen, where the number of red particles was slightly higher, the black particles were always found in far greater numbers than both regular MPs and red particles (often >100x greater). The retention of MPs, black particles and red particles >20 µm was high in all the facilities, often around 90-100 percent. Based on these results and the variation of size, design and year of construction, stormwater ponds and constructed free water surface wetlands can be seen as effective barriers against the spreading of MPs.

Examensarbetet har genomförts som den avslutande delen på högskoleingenjörsutbildningen i byggteknik vid Karlstads Universitet. Arbetet omfattar 22,5 högskolepoäng och har utförts på uppdrag av Säffle-Åmål kommuns VA-enhet. Vatten från avlopp innehåller förhöjda nivåer av kväve och fosfor som reningsverken tvingas hantera. Vid dålig rening släpps dessa ämnen ut i sjöar och andra vattendrag, vilket kan leda till övergödning. I det dalsländska samhället Fengersfors används två mindre biodammar för rening av avloppsvatten. Biodammarna uppfyller inte myndigheternas reningskrav, vilket har föranlett kommunen att uppgradera anläggningen. Vid utbyggnad av reningsanläggningen krävs det att dagens volymer av tillskottsvatten reduceras. Detta för att en dimensionering skall vara möjlig i proportion till samhällets storlek. Tillskottsvatten är övrigt vatten som når reningsverken utöver bad-, disk-, klosett- och tvättvatten. Exempel på tillskottsvatten kan vara vatten från nederbörd och grundvatten via inläckage, felkopplingar och överläckage. Man eftersträvar att minimera andelen tillskottsvatten i avloppsvattnet. Detta för att undvika kostnadskrävande reningsprocesser. Syftet med studien är att undersöka hur flödet av tillskottsvatten kan minskas till de biodammar som idag renar Fengersfors spillvatten. Studien skall besvara följande fråga: Vilka källor till tillskottsvatten finns i Fengersfors idag och vilka åtgärder bör kommunen prioritera för att uppnå sitt mål om att minska andelen tillskottsvatten i spillvattennätet? Att kartlägga källor och volymer av tillskottsvatten i avloppsledningsnätet är ett tidskrävande arbete. För att komma till rätta med problemet utan kostnadskrävande dupliceringsåtgärder är det viktigt att först skapa en bild över området. I denna studie görs detta genom fyra undersökningsmoment: fältinventering av bostadsbebyggelse, fältinventering av ytavledning, undersökning av grundvattennivåer och spårfärgning av osäkra kopplingar. Momenten är lätta att utföra och behöver inte utföras av personer med särskild kompetens. Undersökningsmomenten sammanställs i två översiktskartor, Fengersfors Norra och Fengersfors Södra. Kartorna används därefter för enklare beräkningar över vilka områden som bidrar med stora volymer tillskottsvatten. Flertalet fastigheter i Fengersfors har sina takytor anslutna till spillvattennätet. Enklare åtgärder, som omkoppling till utkastare med tät vattenavledare, kan reducera volymen nederbördsvatten som når biodammarna. Dikningsunderhållet är eftersatt i hela Fengersfors, vilket medfört att trummor och brunnar satts igen. Ett fungerande dikessystem är nödvändigt för transport av dag- och dräneringsvatten till recipient. Under spårfärgningsarbetet hittades delar av dagvattenledningar som inte fanns med i ledningskartan. Kartor kan nu uppdateras och bli en viktig pusselbit för framtida åtgärder. Resultaten visar också att cirka 60 procent av det vatten som når reningsanläggningen i Fengersfors består av dränerat grundvatten, vilket gör reningen ineffektiv och en utbyggnad svår att dimensionera. Studien ger en fingervisning över vilka områden som behöver åtgärdas eller utredas vidare av kommunen. / This work has been carried out as the final part of the Bachelor program in structural engineering at the University of Karlstad. The work comprises 22,5 credits and is performed on behalf of the Water and Sewage Department in Säffle-Åmål Municipality. Wastewater contains elevated levels of nitrogen and phosphorus which the treatment plants are forced to deal with. If the purification in the plant are substandard these substances is emitted in lakes and streams, which can lead to eutrophication. The small village of Fengersfors, in the province of Dalsland, uses two small stabilization pounds to cleanse their wastewater. These stabilization pounds do not meet the authorities’ treatment requirements, which have led the municipality to upgrade the facility. Before expanding the treatment plant, today’s volumes of extraneous water must be reduced to be able to dimension the new pounds, in proportion to the size of Fengersfors. Extraneous water is clean water that reaches the treatment plants in addition to water from baths, showers, washing machines and toilets. Examples of additional water can be storm water and groundwater. It is desired to minimize the percentage of extraneous water in wastewater systems to avoid costly purification processes. The purpose of this study is to reduce the flow of extraneous water which transports to the stabilization pounds. What sources to extraneous water is there in Fengersfors and which actions should the municipality take to achieve their goal of reduced flow of extraneous water to the stabilization pounds? To identify seepage of extraneous water in wastewater systems is a time consuming job. To address the problem, without being forced to duplicate the system, it is important to first build an image of the area. In this study this is done by four examinations: field inventory of residential areas, field inventory of transfer schemes, investigation of groundwater levels and dye tracing of bad connections. These steps are easy to preform, requires no large financial means and need not to be performed by individuals with special skills. The survey is completed in two overview maps, Fengersfors Norra and Fengersfors Södra. These are then used for basic calculations to point out areas which are contributing large volumes of groundwater, trough foundation drainage, to the treatment plant. Several properties in Fengersfors have their roof surfaces connected to the wastewater system. Simple measures, such as switching to drain spouts with dense water deflector, can reduce the volume of rainwater that reaches the stabilization pounds. General for the area is that ditches have been neglected for a long time, resulting in drums and wells clogged. A functioning ditch system is necessary for transport of storm and drainage water to the recipient. During the dye tracing process parts of previously unknown storm water systems were found. Sewer system maps can now be updated and become an important part of future actions. The study provides an indication of which areas need to be addressed or further investigated by the municipality.

Hultafors och Olsfors är två mindre samhällen i utkanten av Bollebygds kommen. Samhällena har ett gemensamt spillvattennät med reningsverk i Olsfors. Spillvattnet som kommer till reningsverket är speciellt efter stora nederbördsmängder utspätt av en stor mängd tillskottsvatten. Det beror på att förutom det vatten som spolas ut i fastigheternas avlopp läcker en stor mängd ovidkommande vatten såsom dagvatten, grundvatten, sjövatten och markvatten in i ledningssystemet på olika sätt. Tillskottsvatten i stora mängder för med sig problem med bräddningar då reningsverket inte hinner ta emot de stora flöden som ibland uppstår. Att spillvattnet blir utspätt leder också till högre kostnader för pumpning och behandling av spillvattnet. I projektet som beskrivs i denna rapport studeras några rapporter om tillskottsvatten. Vanliga metoder för att lokalisera källorna till tillskottsvatten sammanställs och utgör grunden för ett förslag till åtgärdsplan. Syftet med åtgärdsplanen är att systematisera det pågående arbetet med att identifiera källor till tillskottsvatten i ledningsnätet i Hultafors och Olsfors. Även ett antal nyckeltal för spillvattennätet tas fram. Dessa nyckeltal visar på mängd och typ av tillskottsvatten som förekommer. Genomförande av åtgärdsplanen kommer att innebära ytterligare planering inför vilken bland annat krav och tillgång till resurser behöver specificeras.

Tungmetaller i naturen är ett stort problem att handskas med. Vid vattenrening i vattenreningsverken bildas slam som har stora användningsområden inom exempelvis jordbruket på grund av sitt höga fosforinnehåll som är en viktig resurs för att plantor och grödor ska kunna växa. Att erhålla ett bra och fungerande kretslopp av fosforn är därför väldigt viktigt, då det är en ändlig resurs som kommer att ta slut om inte recirkulation till kretsloppet utförs. Problemet med att använda fosforrikt slam är att det kan innehålla olika miljögifter, däribland nickel och kadmium, som anrikas i jorden och kan tas upp av grödorna på åkrarna. Detta medför att människor får i sig dessa gifter via maten. Revaq är ett certifieringssystem som är till för att certifiera det erhållna slammet för att visa att det är av god kvalité med avseende på renhet från olika gifter. Himmerfjärdsverket, som ägs av SYVAB där ägandeskapet består av flera kommuner, har idag Revaq-certifierat slam som är mycket bra att använda till spridning på åkermark. Södertälje är en av kommunerna som äger Himmerfjärdsverket, där Telge Nät är ansvariga för det vatten som skickas till vattenreningsverket. 2014 utförde Josefin Flodgren (Flodgren, 2015a) en provtagning av vattnet vid flera olika punkter uppströms Himmerfjärdsverket och jämförde resultaten med föregående mätningar som utförts 2010. Det framkom att provpunkt Bergvik i Södertälje hade förhöjda halter av kadmium i vattnet. Bergvik hamnade då på Telge Näts handlingsplan för 2015 att utföra uppströmsarbete för att kartlägga potentiella källor för utsläppen av nickel och kadmium inom området. Under detta arbete kartlades de verksamheter som var kopplade till området Bergvik. Undersökningen innefattade verksamheter med olika graderingar: A (ska ha mark och- miljödomstolens tillstånd att bedriva verksamhet) (Södertälje kommun, 2015), B (behöver tillstånd från länsstyrelsen) (Södertälje kommun, 2015), C (endast anmälningspliktiga till tillsynsmyndigheten) (Södertälje kommun, 2015) och U (tillför en egenkontroll) (Ockelbo kommun, 2015). Ovidkommande vatten, även kallat dagvatten, kartlades även det. Området delades in i 16 zoner för att kunna utföra bedömningar om vilka områden i Bergvik som hade störst potential att bidra med nickel och kadmium till avloppsvattnet. Resultaten från kartläggningen visade att inga A eller B verksamheter fanns inom området. Fyra U verksamheter kunde spåras i området, en båtklubb, ett metall och- smidesföretag, en bläst och- målerifirma samt en verksamhet som tillhandahöll och sålde maskiner avsedda för gasrening. Från kartläggningen av det ovidkommande vattnet framkom det att 41 bostäder hade dagvattenledningar kopplade till spillvattennätet. Tre dagvattenbrunnar lokaliserades, vilka var kopplade till avloppsledningarna. Litteraturstudier visade att de största utsläppsriskerna av nickel och kadmium kommer från hushållen. Därför ansågs det viktigt att även fokusera på detta för att komma till bukt med problemet av de förhöjda halterna av kadmium. Resultatet blev att tre av de sexton zonerna fick hög prioritet att utföra noggrannare undersökning för att kontrollera om de kunde bidra med utsläpp av nickel och/eller kadmium. En åtgärdsplan togs fram för respektive utsläppstyp, från verksamheter, ovidkommande vatten samt för hushåll. Från båtklubben kan utsläppen av kadmium komma från målning med bottenfärger, därför rekommenderades att andra mer miljövänliga färger skulle kunna användas istället. Från bläst och-måleriföretaget kan nickel och kadmium komma till avloppet om gammal färg eller metallytor blästras, som sedan spolas bort. Förslag att ta hand om avfallet på plats rekommenderades. Dagvattenbrunnarna som var kopplade till avloppsnätet rekommenderades att istället kopplas till dagvattennätet istället. Mer noggrannare undersökningar med mätningar på varje berörd plats behöver utföras för att verifiera vart utsläppen kommer ifrån. Förslag för fortsatt arbete för Telge Nättogs fram där förslaget var att utföra kontroller genom mätningar med exempelvis mätinstrumentet Ecoscope för att kunna detektera utsläppen av nickel och kadmium. Mätningar bör utföras vid de rekommenderade zonerna eller vid de kartlagda verksamheterna samt vid dagvattenbrunnarna. / Heavy metals in nature is a major problem to deal with. Sludge is produced at the waste water treatment plants which has major applications in areas such as agriculture due to its high phosphorus content. Phosphorus is an essential resource for plants and crops to grow. To obtain a good and effective recycling of phosphorus is therefore very important, since it is a finite resource that will run out. The problem with using phosphorous-rich sludge is that it can contain various pollutants, including nickel and cadmium, which accumulates in soil and can be used up by the crops in the fields. This means that people ingest these toxins through the food. Revaq is a certification system that is designed to certify the resulting sludge to show that it is of good quality in terms of purity from various toxins. Himmerfjärdsverket, owned by SYVAB where ownership is composed of several municipalities, has Revaq certified sludge which is very good to spread on farmland. Södertälje is one of the municipalities that own Himmerfjärdsverket where Telge Nät is responsible for the water sent to the waste water plant. In 2014 a sampling of the water at various points upstream Himmerfjärdsverket was done by Josefin Flodgren (Flodgren, 2015a), and the result was compared with previous measurements performed in 2010. It was revealed that Bergvik in Södertälje had elevated levels of cadmium in the water. Because of this Bergvik ended up on the Telge Nät action plan for 2015 to carry out upstream work to identify potential sources of emissions of nickel and cadmium in the area. During this work the activities connected to Bergvik was mapped. The mapping involved activities with different grading’s: A (should have the land and- environmental courts approval to practice its activity) (Södertälje kommun, 2015), B (needs approval from the county administrative board) (Södertälje kommun, 2015), C (only notifiable to the regulatory agency) (Södertälje kommun, 2015) and U (self-monitoring) (Ockelbo kommun, 2015). Extraneous water, also called surface water, was also surveyed. Bergvik was divided into 16 zones to carry out assessments of the areas in which had the greatest potential to contribute with nickel and cadmium to wastewater. The results of the survey showed that no A or B activities were located in the area. Four U activities could be traced in the area, a boat club, a metal and- forging company, a blast and- painting company and a business that provided and sold machines for gas cleaning. The mapping of the extraneous water revealed that 41 homes had extraneous water connected to the wastewater network. Three gullies were located that were connected to the wastewater network. Literature studies showed that the greatest risk of pollution comes from households. Therefore, it was considered important to focus on this to come to grips with the problem of the elevated levels of cadmium. The result showed that three of the sixteen zones were given high priority to perform more thorough examination to check if they could contribute with the release of nickel and/or cadmium. An action plan was developed for each type of emission source from operations, extraneous water as well as for households. From the boat club, emissions of cadmium could come from painting with antifouling, therefore, it is recommended to use more environmentally friendly types of boat paints. From the blast and-painting company nickel and cadmium can come to the drain from old paint ormetal surfaces when blasted, which are then flushed away. Proposals to dispose of the waste on site was recommended. The stormwater drains that were connected to the sewerage network were instead advised to be connected to the storm water network instead. More detailed studies with measurements on each affected area needs to be performed to verify where the emissions are coming from. Further work for Telge Nät were developed where the proposal was to carry out the measurements, for example with the measuring instrument Ecoscope, to detect the emission of nickel and cadmium. Measurements should be performed at the recommended zones or at the identified activities as well as the drains.