Bakgrund Klaustrofobi och ångest är vanliga orsaker till avbrutna eller inställda MR-undersökningar. Utöver problem för patienten kan det ha en negativ inverkan på ekonomin för aktuell vårdinrättning och följaktligen samhället i stort. Även patientflödet kan påverkas, där undersökningarna antingen tar längre tid än planerat eller inte kan genomföras alls, något som kan leda till en försenad diagnos om undersökningen inte genomförs. Syfte Syftet med studien var att undersöka vilka metoder som används för att underlätta för patienter med klaustrofobi och ångest i samband med MR-undersökningar och även att undersöka om det finns fler metoder som visat sig framgångsrika i forskning och som skulle kunna implementeras i det kliniska arbetet. Metod Studien är en systematisk litteraturstudie där vetenskapliga artiklar samlats in genom sökning i relevanta databaser enligt bestämda urvalskriterier och som sedan kvalitetsgranskats med hjälp av Willmans granskningsprotokoll, analyserats och sammanställts till ett resultat. Resultat Studiernas resultat visade att strategier som tillämpats både före och under undersökningen kan ha betydelse för patientens upplevda nivå av klaustrofobi och ångest och skulle därför kunna användas för att förbättra genomförandet och även kvalitén av MR-undersökningen. Slutsats Flertalet strategier såsom; patientinformation, lugnande läkemedel samt kommunikation används för att hantera patienters ångest och klaustrofobi i samband med MR-undersökningar. God kommunikation och information har visat sig viktig för patientens vårdupplevelse. Flera alternativ har studerats, som exempelvis; VR, hypnos, informationsfilmer samt flertalet studier på patienternas upplevelser av magnetkamerans utformning. Mer forskning är dock önskvärd inom området. / Background Claustrophobia and anxiety are common causes of MRI examinations being interrupted or cancelled. This is not only problematic for the individual patient but also causes a negative impact on the workflow, where the examinations may take up more time than allotted or even cancelled at the last minute. The latter causing a negative financial impact for the hospital and as for the patient it may result in a late diagnosis, or a lack thereof. Aim The purpose of this study was to investigate what methods are used to facilitate patients with claustrophobia or anxiety associated with MRI examinations and to explore related scientific developments. Method The study is a systematic literature study where relevant data was collected by searching relevant databases according to specific selection criteria which was then reviewed, analyzed and compiled into a result. Result The results of the studies showed that strategies applied both before and during the examination may be important for the patient's perceived level of anxiety and could therefore affect the implementation and the diagnostic quality of the MRI examination. Conclusion Various methods, like patient information, sedatives and communication are used to manage patients' anxiety and claustrophobia when undergoing MRI examinations. Good communication and information have proven to be important for the patient's experience. Several alternatives have been studied, such as VR, hypnosis, information films and studies on patients' experiences of the design of the magnetic camera. However, more research is needed.

Inledning: Lungcancer är den vanligaste cancerformen globalt. Var femte person som dör av cancer, dör av lungcancer. Den främsta orsaken till lungcancer är tobaksrökning. De första stadierna av lungcancer är ofta symptomfria, vilket betyder att när cancern väl upptäcks är den i ett framskridet stadium och därmed ofta svår att behandla kurativt. Detta innebär att prognosen för överlevnad är dålig. Standarddatortomografi ger för hög stråldos för att på ett försvarbart sätt kunna användas i förebyggande syfte. Lågdosdatortomografi (LDDT) ger endast en femtedel såhög stråldos, samtidigt som det ger mer diagnostiskt användbara bilder jämfört med slätröntgen. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att utröna om lågdosdatortomografiscreening av thorax effektiviserar tidigare diagnostik vid lungcancer och därmed minskar mortaliteten, samt vilka aspekter som bör beaktas vid införandet av ett eventuellt screeningprogram. Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturöversikt. Elva kvantitativa studier inkluderades i arbetet. Resultat: Litteraturöversiktens resultat visar att screening med lågdosdatortomografi är effektivt för att upptäcka lungcancer i ett tidigare skede vilket möjliggör kurativ behandling av fler drabbade patienter. Vidare indikerar resultatet att mortaliteten minskar bland screenade patienter, då merparten av studierna i litteraturöversikten visar på det. Slutsats: Vid eventuellt införande av ett screeningprogram behöver negativa aspekter såsom kostnad, behov av vårdresurser och falskt positiva svar som leder till oro och onödiga invasiva ingrepp hos patienterna ställas mot positiva effekter såsom tidig upptäckt och minskad mortalitet. Tydliga kriterier vad gäller urval av deltagare, screeningintervall samt hantering av positiva fynd måste fastställas. Att genomgå screening kan upplevas emotionellt krävande för patienten. Röntgensjuksköterskans roll skulle därmed bli central i ett screeningprogram vad gäller information, uppmuntran och stöd vid undersökningen och genom hela processen.

Inledning: Patienter med covid-19 har en ökad risk att drabbas av lungemboli. Symtomen som patienter med covid-19 har liknar många gånger symtom på lungemboli. Förhöjda D-dimer-värden ökar misstanken om lungemboli. Detta är dock svårt att tolka eftersom patienter med covid-19 kan ha förhöjda D-dimervärden på grund av infektionen. För att misstänka lungemboli behövs ett positivt utslag på D-dimer och beaktande av symtom och för att påvisa lungemboli behöver patienter genomgå en undersökning med datortomografi (DT). Syfte: Beskriva symtom och kliniska tecken hos patienter med covid-19 som genomgår en datortomografiundersökning med frågeställningen lungemboli. Genom syftet utformades frågeställningen: Ses någon skillnad i symtom och kliniska tecken hos patienter med covid-19 som får diagnosen lungemboli och de som inte får diagnosen lungemboli? Metod: Studien har genomförts som en allmän litteraturöversikt och innefattar elva vetenskapliga artiklar med kvantitativ metod. Resultat: Ingen signifikant skillnad kunde ses i symtom, fysiska mätvärden, ålder och kön hos patienter med covid-19 som diagnostiserades med lungemboli jämfört med de som inte diagnostiserades med lungemboli, men däremot sågs en signifikant skillnad i D-dimernivåerna. Alla patienter med covid-19 hade förhöjda D-dimernivåer, och de patienterna med lungemboli hade högre värden. Slutsats: Det gick inte att urskilja något D-dimergränsvärde som med säkerhet kan utesluta lungemboli hos patienter med covid-19. Symtom och fysiska mätvärden hos patienter med covid-19 som drabbats eller inte drabbats av lungemboli är lika varandra. Förhöjda D-dimer- nivåer hos patienter med covid-19 är vanligt. Detta gör att många patienter med covid-19 remitteras till DT med frågeställningen lungemboli. Röntgensjuksköterskan ska kunna avgöra om en undersökning är berättigad för att en patient inte ska bli utsatt av en onödig stråldos, vilket är komplicerat i detta fall.

By generating a synthetic CT image (sCT) directly from the MRI, the electron density can be calculated, and the CT examination can be excluded from the patient flow minimizing the risk of uncertainties in the registration. Basing the radiation treatment process solely on MR images is called MRI-only and is beneficial for the patient as it can provide more accurate radiation treatment than the standardised treatment with fewer CT examinations and possibly a more cost-effective radiation treatment process.  The conventional coils that are normally used in MRI for dose planning purpose cannot be placed directly on the patient as the outer body contour then can be deformed by these relatively heavy coils. The coils are therefore placed on a special holder which creates distance between the coil and the patient, this degrades the signal to noise ratio (SNR). The department for radiation treatment at Linköping University Hospital has access to a newly developed coil with so-called Air Technology. This type of coil is significantly lighter than the conventional ones and the idea is that this coil can be placed directly on the patient without causing deformation.  The aim of this project is to develop a software tool to validate an MRI-only workflow and to investigate if the radiation dose calculation based on sCT data differs from calculations based on CT data. Furthermore, to examine if the AIR coil has any effect on the body contour and the calculated dose.  For the evaluation of the AIR coil three similarity comparison methods were used, Hausdorff distance, Dice similarity coefficient (DSC) and Surface DSC. The result for the Hausdorff distance showed that eight out of eleven comparisons were within 4 mm difference, this corresponded good with Surface DSC where eight out of eleven had a result over 99% at a 3 mm tolerance. DSC measures gave above 98.5% for nine out of eleven of the comparisons.  The investigation on whether the radiation dose calculation differed was done using the dose- volume histogram statistics in Eclipse. A method calculating the gamma index was implemented in MICE. The results showed that nine out of ten gamma indexes had deviations that were within the same range. An explanation for why the results of one patient were not within the same range as the others could not be found and needs further investigations.

No description available.

Bakgrund: Magnetresonanstomografi (MR) är associerat med olika risker relaterade till magnetfälten. Enligt patientsäkerhetslagen ska vårdpersonalen arbeta för patientens säkerhet och undvika vårdskador. Om vårdpersonal inte känner till risker med de olika magnetfälten kan detta leda till en brist i MR-säkerheten. Syfte: Att beskriva erfarenheter och upplevelser av MR-undersökningar och MR-säkerhet hos vårdpersonal som följer med patienter vid en MR-undersökning. Metod: En kvalitativ metod användes för denna studie med semi-strukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod. Totalt deltog16 informanter från ett universitetssjukhus i Sverige i studien. Insamlade data analyserades med manifest innehållsanalys. Resultat: Resultatet visar att informanterna upplever att MR-undersökningar kräver mycket förberedelser för vårdpersonalen och innebär ofta lång undersökningstid. Informanternas erfarenhet av att medfölja till MR-undersökningar var generellt liten på grund av att det ofta var långt mellan undersökningstillfällena och att detta kan leda till glömska av vad som är tillåtet och inte tillåtet vid MR-kameran som medföljande vårdpersonal. Det uppkom av informanternas beskrivningar att metall utgör risker nära magnetkameran och att det finns risker för brännskador för patienter. Resultatet visade även att informanter litade på sig själva gällande MR-säkerhet men att det även fanns en önskan om att få ta del av mer utbildning i ämnet. Slutsats: Vårdpersonalens erfarenheter och upplevelser om MR-underökningar och MR- säkerhet visar att kunskap om risker med MR-undersökningar förekommer och att mycket förberedelser krävs. Erfarenheten av MR-undersökningar bland informanterna var liten och likaså kunskapen om MR-säkerhetsutbildning.

Bakgrund: 68Gallium- Prostataspecifikt membranantigen – Positronemissionstomografi/Datortomografi (68Ga-PSMA-PET/DT) är en metod för att undersöka patienter med prostatacancer och eventuella metastaser. Denna undersökningsmetod har gjort att fler patienter kan få en diagnos i ett tidigt skede. Det saknas studier i patientupplevelser kring denna undersökning. Syfte: Syftet med studien är att beskriva patienters upplevelse av en 68Ga-PSMA-PET/DT-undersökning från remiss till utförd bildtagning.  Metod: En empirisk kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade intervjufrågor genomfördes med 12 patienter. Resultatet analyserades med en induktiv kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade att de flesta som intervjuades upplevde att de var välinformerade både muntligt från remitterande läkare, kallelse och den muntliga informationen som gavs under undersökningen. Majoriteten av patienterna upplevde inget obehag eller oro kring de olika momenten av undersökningen. Det framkom att muntlig information gällande risker med strålning till allmänheten inte givits till alla patienterna och studien fann att det fanns förbättringsbehov inom det området. Några upplevde att det var obehagligt att behöva ta diuretika, dricka vatten samt att ligga länge i PET/DT- kameran. Några av patienterna tyckte att undersökningen tog lång tid.  Slutsats: Studien visade att de flesta av patienterna kände sig välinformerade och väl bemötta. Studien fann däremot att det finns förbättringsområden vad gäller information efter undersökningen. Några patienter upplevde vissa förberedande moment som ansträngande, men en majoritet upplevde inga problem med undersökningen.

Purpose: Tumour hypoxia is the result of uncontrolled growth of the tumour and its vasculature and is often found in solid tumours. It has been known for some time that tumour hypoxia is associated with increased radio resistance and poorer treatment outcomes. While there are several techniques to image the tumour’s oxygenation, no metric or guideline exists that helps in automatically delineating those hypoxic cells into target volumes. Even though several hypoxic biomarkers have been developed and tested to detect visualise and localise hypoxic areas, most of these delineated areas show volumes that are not immediately suitable for dose planning (i.e. a speckled hypoxia distribution). This work deals with 18 cases of tumour hypoxia in patients with non-small cell lung cancer (NSCLC) and presents a method that gives guidance on how to construct hypoxic target volumes feasible for dose planning. Materials and Methods: PET-CT scans have been taken with the hypoxic biomarker 18F-HX4. Hypoxic volumes have been extracted using a threshold of 10mmHg. A region growing algorithm was used to develop the HTV delineation method. Individually calculated doses based on the pO2-distribution within the hypoxic target volume have been used for the construction of dose plans with 24 fractions. Results: Treatment plans that boost the hypoxic target volume whilst sparing surrounding organs at risk were possible to construct for those tumours lying outside the mediastinum. Tumours which volumes were partially or fully overlapping with the mediastinum showed conflicts with delivering the dose necessary for a tumour control probability (TCP) of at least 95% and not exceeding the dose constraints set for the mediastinum.

Background Positron emission tomography scanners can be used together with the PET tracer 15O-water to image perfusion in the body. It has mainly been used to image perfusion in the brain and heart. The new total-body PET scanners have a larger axial field-of-view, making imaging of the whole body possible without moving the patient. Objectives The objective of this study was to use data from a total-body PET scanner to map perfusion in the whole body all at once. Methods Cluster analysis was used to identify time-activity curves which were used in a compartment model describing the tracer kinetics. The compartment model equations were solved using linear regression and whole-body parametric images were generated. The results were validated using nonlinear regression. Result and conclusions The results showed that the method is promising but in need of adjustments. The method needs to be tested on more data and improvement in calculations for the lungs and for time delay is needed. With improvements, this method could be used for mapping perfusion in the whole body.

Bakgrund: Trauma är den sjätte vanligaste dödsorsaken i världen. Röntgen är en viktig del av traumavården för att snabbt och effektivt kunna diagnostisera skador. Speciell CT-undersökning, kallat whole-body computed tomography (WBCT) har utifrån detta designats och benämns i Sverige som trauma CT, och specificeras utifrån traumanivåerna 1 och 2. Röntgensjuksköterskan blir en del av traumateamet vid ett trauma nivå 1 och är delaktig i att utföra CT-undersökningen.  Syfte: Syftet med studien är att studera hur röntgensjuksköterskan upplever sin roll vid en nivå 1 trauma CT-undersökning och vilka utmaningar som finns vid denna typ av undersökning. Metod: Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie med semi-strukturerade intervjufrågor. Nio röntgensjuksköterskor intervjuades på plats i ett avskilt rum. Intervjuerna spelades in, materialet transkriberades och analyserades med en kvalitativ manifest innehållsanalys.  Resultat: Röntgensjuksköterskans roll upplevs tydlig och röntgensjuksköterskan har ett ansvar innan, efter och under pågående undersökning att samarbeta med övrig traumapersonal för att kunna utföra CT-undersökningen effektivt. Det finns stressfaktorer och hinder i arbetsflödet som påverkar röntgensjuksköterskans arbete. Slutsats: Röntgensjuksköterskans roll följer kompetensbeskrivningen även vid trauma CT nivå 1. Ett samarbete med andra professioner och egna kollegor är avgörande för att utföra trauma CT-undersökningen optimalt. Förbättrade rutiner i förberedelser på traumarummet, inkluderande av röntgen i traumaövningar och placering av CT-kamera på traumarummet kan vara lösningar på de utmaningar röntgensjuksköterskan möter.