<p>Cancer är en av de vanligaste sjukdomarna i vår tid och patienter</p><p>med denna sjukdom påträffas ofta inom vården. Det är</p><p>ingen ovanlighet att flera av dessa patienter senare drabbas</p><p>av ett recidiv i sjukdomen. Syftet med denna studie var att</p><p>belysa patienters upplevelser av recidiverande cancer. Studien</p><p>utfördes som en litteraturstudie med induktiv metod där</p><p>fakta i resultatet utkristalliserades i fyra teman, emotionella</p><p>upplevelser, sociala upplevelser, fysiska upplevelser samt</p><p>upplevelser av hälso- och sjukvården. Några av huvudfynden</p><p>i studien var att flertalet av patienterna upplevde recidivet</p><p>som mer upprörande än den initiala cancerdiagnosen. Många</p><p>patienter upplevde även att hälso- och sjukvården förändrades</p><p>till det sämre efter att de drabbats av recidiverande cancer,</p><p>detta visade sig bland annat i ett sämre bemötande från</p><p>hälso- och sjukvårdspersonalen. Detta uppenbarades i form</p><p>av en mer formell attityd från personalen, de tog även mycket</p><p>för givet och frågade inte längre hur patienten förhöll sig</p><p>till sin sjukdom. En del patienter uppgav en rädsla av att vara</p><p>en börda för sina anhöriga, de upplevde även oro inför framtiden</p><p>då denna var mycket oviss.</p><p>Det är av stor vikt att sjuksköterskan tar patienten och</p><p>hans/hennes upplevelser på största allvar, detta för att uppnå</p><p>en optimal omvårdnad. Recidiverande cancer måste uppmärksammas</p><p>mer och vården måste förbättras kring dessa</p><p>patienter för att de ska kunna bibehålla livskvalitet och återvinna</p><p>hälsa.</p>

Cancer är en av de vanligaste sjukdomarna i vår tid och patienter med denna sjukdom påträffas ofta inom vården. Det är ingen ovanlighet att flera av dessa patienter senare drabbas av ett recidiv i sjukdomen. Syftet med denna studie var att belysa patienters upplevelser av recidiverande cancer. Studien utfördes som en litteraturstudie med induktiv metod där fakta i resultatet utkristalliserades i fyra teman, emotionella upplevelser, sociala upplevelser, fysiska upplevelser samt upplevelser av hälso- och sjukvården. Några av huvudfynden i studien var att flertalet av patienterna upplevde recidivet som mer upprörande än den initiala cancerdiagnosen. Många patienter upplevde även att hälso- och sjukvården förändrades till det sämre efter att de drabbats av recidiverande cancer, detta visade sig bland annat i ett sämre bemötande från hälso- och sjukvårdspersonalen. Detta uppenbarades i form av en mer formell attityd från personalen, de tog även mycket för givet och frågade inte längre hur patienten förhöll sig till sin sjukdom. En del patienter uppgav en rädsla av att vara en börda för sina anhöriga, de upplevde även oro inför framtiden då denna var mycket oviss. Det är av stor vikt att sjuksköterskan tar patienten och hans/hennes upplevelser på största allvar, detta för att uppnå en optimal omvårdnad. Recidiverande cancer måste uppmärksammas mer och vården måste förbättras kring dessa patienter för att de ska kunna bibehålla livskvalitet och återvinna hälsa.

No description available.

Sammanfattning Bakgrund venösa bensår är en ofta förekommande diagnos i primärvården. Många patienter med venösa bensår får recidiv av sina sår. Det är viktigt att öka kunskapen om vilka omvårdnadsåtgärder distriktssköterskan har att tillgå för att minska risken för recidiv av venösa bensår. Lyckas distriktssköterskan i sitt förebyggande arbete förbättras patientens livskvalitet. Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskans förebyggande omvårdnadsåtgärder för recidiv av venösa bensår. Metoden har en beskrivande design och har genomförts som en systematisk litteraturstudie med systematisk och manuell litteratursökning i tidigare empiriska studier. Databaserna som genomsöktes var Cinahl och Pubmed. Litteraturstudien baseras på nio vetenskapliga artiklar. De kategorier som framkommer i resultatet var: information, råd, stöd vid egenvård och specifik omvårdnad. Slutsatsen i denna litteraturstudie är att det går att minska risken för recidiv av venösa bensår om patienten gör livsstilsförändringar, t.ex. att använda kompressionsstrumpor och att ha balans mellan aktivitet och vila med ben över hjärthöjd. För att klara detta behöver patienten information och råd från distriktssköterskan. Resultaten kan användas för att utforma en vård där distriktssköterskan försöker förebygga recidiv av venösa bensår.

Bakgrund Venösa bensår är den vanligaste typen av bensår och orsakas av venös insufficiens, vilket är ett kroniskt tillstånd. Det krävs en livslång kompressionsbehandling då recidiv är vanligt. Patienter med venösa bensår kan uppleva en nedsatt livskvalitet på grund av de besvär ödem och såren skapar. Sjuksköterskan möter ofta dessa patienter i sitt arbete och har därför en stor roll och ett ansvar i patientens behandling. Syfte Syftet var att belysa faktorer som påverkar patienters följsamhet till behandling och egenvård för att minska risken för recidiv av venösa bensår. Metod En litteraturöversikt valdes som metod för att besvara syftet. Datainsamling gjordes i databaserna CINAHL och PubMed. Totalt 15 artiklar inkluderades efter en kvalitetsgranskning samt analyserades och sammanställdes i en matris för att ingå i resultatet. Resultat Det framkom att faktorer som påverkar patientens följsamhet var en ökad kunskap om venösa bensår och orsak till kompressionsbehandling, stärkt engagemang hos patienten samt en god relation mellan patient och sjuksköterska. Slutsats Fokus i omvårdnaden kring venösa bensår borde lyftas från såromläggning, till den livslånga behandlingen av venös insufficiens. Genom att som sjuksköterska arbeta för att skapa en god relation med patienten, erbjuda regelbunden uppföljning och stöd, kan patienter uppmuntras ta kontroll över sin hälsa därmed minska risken för recidiv.

Rädsla för recidiv är vanligt förekommande bland patienter som genomgått cancersjukdom. Det är viktigt att sjuksköterskan har kunskaper om hur rädslan för recidiv kan påverka hälsan för att kunna stödja dessa patienter på ett tillfredsställande sätt. Syftet med litteraturstudien var att beskriva patienters upplevelser av rädslan för recidiv efter genomgången cancersjukdom. Tio resultatartiklar som motsvarade studiens syfte granskades och sammanställdes. Genom att kondensera innehållet framkom i databearbetningen tre kategorier som bildade resultatet: Rädsla för recidiv underhålls av återkommande påminnelser, Rädsla för recidiv skapar emotionell och existentiell sårbarhet och Rädsla för recidiv påverkar livskvalitén. I litteraturstudiens resultat identifierades flera faktorer som utlöste patienters rädsla för recidiv. Dessa faktorer var uppföljningsbesök, media, historier om andras cancersjukdom och kroppsliga förändringar. I resultatet framkom också patienters tankar och känslor som gav dem en emotionell och existentiell sårbarhet. Rädslan för recidiv påverkade i hög utsträckning patienternas livskvalité och hade negativ inverkan på deras hälsa. Det är av stor vikt att sjuksköterskan uppmärksammar faktorer hos patienter som kan associeras med rädsla för recidiv och mer forskning krävs om hur sjuksköterskan kan stödja dessa patienter på ett adekvat sätt. / Fear of recurrence is a common issue among patients who have had cancer. It is important that the nurse has knowledge of how the fear of recurrence can affect healthin order to be able to support these patients in a satisfactory manner. The purpose of the literature study was to describe patients' experiences of the fear of recurrence after having cancer.Ten articles that matched the purpose of the study were reviewed and compiled. By condensing the content, the data processing revealed three categories that formed the result: Fear of recurrence is maintained by recurring reminders, fear of recurrence creates emotional and existential vulnerability andfear of recurrence affects the quality of life. In the results of the literature study, several factors were identified that triggered patients' fear of recurrence. These factors were follow-up visits, media, stories of other people's cancer and bodily changes. The result also showed patients' thoughts and feelings that gave them an emotional and existential vulnerability. The fear of recurrence greatly affected the patients' quality of life and had a negative impact on their health. It is of great importance that the nurse draws attention to factors in patients who can be associated with fear of recurrence and more research is needed on how the nurse can adequately support these patients.

<p>Cancer upplevs ofta som en hotfull och farlig sjukdom. Många människor som har haft cancer drabbas även senare i livet av ett återinsjuknande. Vårdpersonals kunskap om upplevelser av att drabbas av ett återinsjuknande är otillräckliga, vilket leder till att människor i dessa situationer inte får adekvat stöd och hjälp. Syftet med examensarbetet var att belysa människors upplevelser av att återinsjukna i cancer. Fyra stycken självbiografier analyserades utifrån en kvalitativ manifest innehållsanalys med en induktiv ansats. Analysen resulterade i tre kategorier: viljan att leva, upplevelsen av lidande och upplevelsen av att vilja ge upp. Huvudfynden som framträdde var att de upplevde en rädsla inför döden, en själslig smärta och en upplevelse av kaos, vilka uttrycktes genom en upplevelse av lidande. Hopplöshet, oförståelse och förtvivlan var även framträdande upplevelser. En del upplevelser genomsyrades av en stark livsvilja, livskraft och en positiv inställning vilket visade att de ville fortsätta kämpa för att överleva. Det är betydelsefullt att sjuksköterskor tar de som återinsjuknat på största allvar för att de inte ska behöva lida i det tysta. Dessa människor måste uppmärksammas mer och omvårdnaden måste förbättras så att deras behov tillfredställs och att deras livskvalitet stärks.</p> / <p>Cancer is often perceived as a threatful and dangerous disease. A lot of people with a history of cancer also suffer a relapse later in their life. Nursing staff’s knowledge of experiences of being affected by a relapse is insufficient, resulting in that people in these situations do not receive adequate support and assistance. The aim of this Bachelor thesis was to illuminate people’s experiences of a cancer relapse. Four autobiographies were analyzed from a qualitative manifest content analysis with an inductive approach. The analysis resulted in three categories: the will to live, the experience of suffering and the experience of the desire to give up. The main findings were that they experienced a fear of death, a mental pain and an experience of chaos, which were expressed through an experience of suffering. Hopelessness, incomprehension and despair were also prominent experiences. A number of experiences were permeated by a strong will to live, vitality and a positive attitude which showed that they wanted to continue the struggle to survive. It is important that nurses take patients who relapse seriously, because these patients should not have to suffer in silence. These people require more attention and the nursing care must be improved so their needs are satisfied and the quality of life is strengthened.</p>

Cancer upplevs ofta som en hotfull och farlig sjukdom. Många människor som har haft cancer drabbas även senare i livet av ett återinsjuknande. Vårdpersonals kunskap om upplevelser av att drabbas av ett återinsjuknande är otillräckliga, vilket leder till att människor i dessa situationer inte får adekvat stöd och hjälp. Syftet med examensarbetet var att belysa människors upplevelser av att återinsjukna i cancer. Fyra stycken självbiografier analyserades utifrån en kvalitativ manifest innehållsanalys med en induktiv ansats. Analysen resulterade i tre kategorier: viljan att leva, upplevelsen av lidande och upplevelsen av att vilja ge upp. Huvudfynden som framträdde var att de upplevde en rädsla inför döden, en själslig smärta och en upplevelse av kaos, vilka uttrycktes genom en upplevelse av lidande. Hopplöshet, oförståelse och förtvivlan var även framträdande upplevelser. En del upplevelser genomsyrades av en stark livsvilja, livskraft och en positiv inställning vilket visade att de ville fortsätta kämpa för att överleva. Det är betydelsefullt att sjuksköterskor tar de som återinsjuknat på största allvar för att de inte ska behöva lida i det tysta. Dessa människor måste uppmärksammas mer och omvårdnaden måste förbättras så att deras behov tillfredställs och att deras livskvalitet stärks. / Cancer is often perceived as a threatful and dangerous disease. A lot of people with a history of cancer also suffer a relapse later in their life. Nursing staff’s knowledge of experiences of being affected by a relapse is insufficient, resulting in that people in these situations do not receive adequate support and assistance. The aim of this Bachelor thesis was to illuminate people’s experiences of a cancer relapse. Four autobiographies were analyzed from a qualitative manifest content analysis with an inductive approach. The analysis resulted in three categories: the will to live, the experience of suffering and the experience of the desire to give up. The main findings were that they experienced a fear of death, a mental pain and an experience of chaos, which were expressed through an experience of suffering. Hopelessness, incomprehension and despair were also prominent experiences. A number of experiences were permeated by a strong will to live, vitality and a positive attitude which showed that they wanted to continue the struggle to survive. It is important that nurses take patients who relapse seriously, because these patients should not have to suffer in silence. These people require more attention and the nursing care must be improved so their needs are satisfied and the quality of life is strengthened.

Aim: Through this review we aim to investigate if there is an alternative orthotic treatment for paediatric patients with idiopathic congenital talipes equinovarus showing the same maintenance of correction as the benchmark treatment but with higher adherence. Methods: A literature search was performed in the data bases MEDLINE, CINAHL and Scopus. Predetermined eligibility criteria were used to include and exclude articles. Critical appraisal was performed for the included articles. Relevant data was extracted, analyzed and presented to aid in answering the research question. Results: Of the 204 articles found in databases, seven were included in the final review. Adherence rate and relapse rate was extracted from the seven orthotic interventions. Most of the orthoses presented both better adherence and maintenance of correction than the benchmark treatment. The majority were case series, not including a comparison group and with short-term follow-up. Conclusion: The results indicate that there are orthotic designs that may be preferred over the traditional Denis Browne bar. However, the lack of high-quality evidence and standardization to detect and define a relapse and measure adherence makes it difficult to recommend an alternative orthosis with the present evidence. Factors other than the orthotic design also influence the adherence.

<p>Uvod: Povezanost dijabetesa melitusa i&nbsp; tuberkuloze je odavno primećena i bila je predmet ispitivanja mnogih studija. Dijagnoza &scaron;ećerne bolesti pre otkrića insulina značila je smrtni ishod u roku od pet godina, a najče&scaron;ći uzrok smrti su bile infekcije, uključujući tuberkulozu. Poslednjih godina incidenca tuberkuloze je u padu, ali je i dalje prisutan značajan broj obolelih od tuberkuloze u zemljama u razvoju. Sa druge strane incidenca dijabetes melitusa je u porastu, pre svega zbog tendencije porasta broja gojaznih osoba. Procenjeno je da će prevalencija obolelih od dijabetes melitusa dostići 438 miliona obolelih do 2030, a 80% svih slučajeva će biti stanovnici zemalja u razvoju gde je i dalje visoka prevalencija tuberkuloze. Kao rezultat ovakve epidemiolo&scaron;ke situacije ove dve bolesti će se sve če&scaron;će javljati uporedo, modifikujući tok jedna drugoj. Preduslov za uspe&scaron;no lečenje dijabetičara obolelih od tuberkuloze je postizanje zadovoljavajuće metaboličke regulisanosti &scaron;ećerne bolesti. smrtni ishod u roku od pet godina, a najče&scaron;ći uzrok smrti su bile infekcije, uključujući tuberkulozu. Poslednjih godina incidenca tuberkuloze je u padu, ali je i dalje prisutan značajan broj obolelih od tuberkuloze u zemljama u razvoju. Sa druge strane incidenca dijabetes melitusa je u porastu, pre svega zbog tendencije porasta broja gojaznih osoba. Procenjeno je da će prevalencija obolelih od dijabetes melitusa dostići 438 miliona obolelih do 2030, a 80% svih slučajeva će biti stanovnici zemalja u razvoju gde je i dalje visoka prevalencija tuberkuloze. Kao rezultat ovakve epidemiolo&scaron;ke situacije ove dve bolesti će se sve če&scaron;će javljati uporedo, modifikujući tok jedna drugoj. Preduslov za uspe&scaron;no lečenje dijabetičara obolelih od tuberkuloze je postizanje zadovoljavajuće metaboličke regulisanosti &scaron;ećerne bolesti. Cilj istraživanja: Cilj rada je bilo ispitivanje uticaja dijabetesa melitusa na tok plućne tuberkuloze, prvenstveno na bakteriolo&scaron;ki status, radiolo&scaron;ku prezentaciju bolesti, dužinu terapijskog režima i učestalost recidiva bolesti. Materijal i metode: Ispitivanjem su obuhvaćene dve grupe od po pedeset bolesnika koji su hospitalizovani u Institutu za plućne bolesti Vojvodine. Prvu grupu činili su bolesnici sa plućnom tuberkulozom i pridruženom &scaron;ećernom bole&scaron;ću, a drugu grupu bolesnici sa plućnom tuberkulozom bez pridružene &scaron;ećerne bolesti. Svi bolesnici su analizirani po sledećim karakteristikama: starost, pol, klinička slika, bakteriolo&scaron;ki status, radiolo&scaron;ka prezentacija, prisustvo neželjenih efekata antituberkulotika, prisustvo rezistencije M. tuberculosis na lekove, trajanje terapijskog režima, ishod lečenja, pojava recidiva i dužina hospitalizacije. Oboleli od &scaron;ećerne bolesti bili su dodatno analizirani prema: tipu bolesti, dužini trajanja bolesti, metaboličkoj regulisanosti bolesti i prisustvu komplikacija. Svi bolesnici obuhvaćeni ispitivanjem bili su podvrgnuti standardnom dijagnostičkom algoritmu koji obuhvata: anamnezu i fizikalni pregled, direktnu mikroskopiju sputuma, kultivaciju sputuma, radiogram grudnog ko&scaron;a, CT grudnog ko&scaron;a u slučaju postavljenih kliničkih indikacija. Invazivna dijagnostika će se sprovesti kod bolesnika kod kojih dijagnoza nije mogla biti postavljena prethodno sprovedenom neinvazivnom dijagnostikom. Terapijski režim će biti započet tokom hospitalizacije u Institutu za plućne bolesti Vojvodine, a nastavljen ambulantno pod kontrolom Dispanzera za plućne bolesti. Po zavr&scaron;etku terapijskog režima predviđena je kontrola u Institutu za plućne bolesti Vojvodine koja obuhvata procenu kliničke slike, bakteriolo&scaron;kog statusa, radiolo&scaron;kog nalaza i eventualnu potrebu za produženjem terapijskog režima. Rezultati: Istraživanje je pokazalo da je u grupi obolelih od tuberkuloze bez pridruženog dijabetes melitusa bio sličan broj bolesnika mu&scaron;kog i ženskog pola, a veći broj ispitanika se nalazio u starosnim kategorijama do 50 godina starosti, dok je u grupi obolelih od tuberkuloze sa dijabetes melitusom bio značajno vi&scaron;e zastupljen mu&scaron;ki pol i značajno vi&scaron;e ispitanika se nalazilo u starosnim kategorijama preko 50 godina starosti. Beleži se statistički značajno veći broj recidiva u grupi obolelih od tuberkuloze sa dijabetes melitusom (p=0,001). Između ispitvanih grupa se ne beleži statistički značajna razlika u kliničkoj prezentaciji bolesti. U grupi obolelih od tuberkuloze sa dijabetes melitusom, statistički značajno je veći broj direktno pozitivnih nalaza sputuma (p=0,046). Utvrđeno je postojanje statistički značajne razlike u prosečnoj dužini vremena potrebnoj za direktnu konverziju sputuma (p=0,000) i prosečnoj dužini vremena potrebnoj za konverziju kulture sputuma (p=0,000). U oba slučaja je grupa obolelih od tuberkuloze sa pridruženim dijabetes melitusom imala duže prosečno vreme potrebno za konverziju. U grupi obolelih od tuberkuloze sa pridruženim dijabetes melitusom bilo je statistički značajno vi&scaron;e bolesnika sa prisustvom kaverne (p=0,006) i lokalizacijom promena u sva tri režnja (p=0,000). Nije zapažena statistički značajna razlika u trajanju terapijskog režima, ispoljavanju neželjenih efekata lekova, pojavi rezistencije na lekove i ishodu lečenja između dve ispitivane grupe. Grupa obolelih od tuberkuloze sa pridruženim dijabetesom imala je statistički značajno veći broj bolničkih dana (p=0,000). Poređenjem grupa obolelih od tuberkuloze sa pridruženim zadovoljavajuće regulisanim dijabetesom i grupe obolelih od tuberkuloze sa lo&scaron;e regulisanim dijabetesom uočeno je statistički značajno duže trajanje terapijskog režima kod dijabetičara sa lo&scaron;e regulisanom bole&scaron;ću (p=0,018). Nije bilo statistički značajne razlike u zastupljenosti recidiva, kliničke prezentacije bolesti, bakteriolo&scaron;kog i radiolo&scaron;kog statusa, ispoljavanju neželjenih efekata lekova, pojavi rezistencije na lekove, ishoda lečenja i broja bolničkih dana između dve ispitivane grupe. Dodatnim poređenjem grupa (oboleli od tuberkuloze bez pridruženog dijabetesa, oboleli od tuberkuloze sa pridruženim zadovoljavajuće regulisanim dijabetesom i oboleli od tuberkuloze sa pridruženim lo&scaron;e regulisanim dijabetesom) primećeno je da je grupi bolesnika obolelih od tuberkuloze sa lo&scaron;e regulisanim dijabetesom potrebno najduže vreme za direktnu konverziju i konverziju kultura sputuma na MT i da imaju najveći broj bolničkih dana. U grupi obolelih od tuberkuloze sa pridruženim lo&scaron;e regulisanim dijabetesom je bilo statistički značajno veći broj bolesnika koji su lečeni osam meseci u odnosu na druge dve grupe (p=0,011). Poređenjem grupa obolelih od tuberkuloze sa tipom 1 dijabetesa tipom 2 dijabetesa nije uočena statističk značajna razlika između grupa po svim ispitivanim varijablama. U grupi dijabetičara sa dobro regulisanim dijabetesom nalazi se veći broj onih koji imaju tip 2 bolesti, u odnosu na grupu bolesnika sa lo&scaron;e regulisanim dijabetesom. Grupa dijabetičara sa lo&scaron;e regulisanom bolesti ima statistički značajno veći broj komplikacija &scaron;ećerne bolesti. Zaključak: Dokazano je da &scaron;ećerna bolest značajno utiče na bakteriolo&scaron;ki status, radiolo&scaron;ku prezentaciju, dužinu terapijskog režima, učestalost recidiva tuberkuloze i broj bolničkih dana obolelih od tuberkuloze,kao i da je regulisanost &scaron;ećerne bolesti imala značajan uticaj na dužinu terapijskog režima.</p> / <p>Introduction: The association of diabetes mellitus and tuberculosis has long been observed and has been the subject of many studies. The diagnosis of diabetes before the discovery of insulin meant death within five years, a leading cause of death were infections, including tuberculosis. Last years the incidence of tuberculosis has declined, but there is still a significant number of TB patients in developing countries. On the other hand, the incidence of diabetes is on the rise, primarily due to the tendency of an increasing number of obese people. It is estimated that the prevalence of patients with diabetes will reach 438 million sufferers by 2030, and 80% of all cases will be people in developing countries where it is still a high prevalence of tuberculosis. As a result of the epidemiological situation, these two diseases will increasingly occur in parallel, modifying the current one another. Aim: The aim of this study was to investigate the influence of diabetes mellitus on the course of pulmonary tuberculosis, primarily in the bacteriological status, radiological presentation of disease, duration of the treatment regimen and the frequency of disease relapse. Materials and Methods: The study included two groups of fifty patients who were hospitalized at the Institute for pulmonary diseases. The first group consisted of patients with pulmonary tuberculosis and concomitant diabetes mellitus, a second group consisted of patients with pulmonary tuberculosis without associated diabetes. All patients were analyzed by the following characteristics: age, gender, clinical picture, bacteriological status, radiological presentation, the presence of side effects of antituberculosis drugs, the presence of M. tuberculosis resistant to the drugs, the duration of the therapeutic regimen, treatment outcome, recurrence and length of hospitalization. Diabetics were further analyzed with respect to: the type of disease, duration of disease, a metabolic disease and the regulation for the presence of a complication. All patients completed this study were subjected to a diagnostic algorithm comprising: history and physical examination, direct microscopy of sputum, cultivation of sputum, radiographs of the chest, chest CT scan in case positioned on clinical indications. Invasive diagnostic will be performed in patients in whom the diagnosis could not be set previously conducted noninvasive diagnostics. The treatment regimen will be started during the hospitalization in the Institute of pulmonary diseases and is set under the control of ambulatory pulmonary dispensaries. Results: The study showed that in the group of TB patients without concomitant diabetes mellitus was a similar number of patients male and female, a greater number of respondents was in the age groups up to the age of 50, while in the group of TB patients with diabetes mellitus was significantly more frequent male half and significantly more respondents were in the age groups over 50 years of age. Significantly higher number of relapses is recorded in a group of TB patients with diabetes mellitus (p = 0,001). Between the two study groups was not significant difference in the clinical presentation of the disease. In the group of TB patients with diabetes mellitus, is statistically significant higher number of smear positive findings (p = 0,046). There is a statisticaly significant difference in the average length of time required for the smear conversion (p = 0,000) and average length of time needed for the conversion of sputum cultures (p = 0,000). In both cases, the group of TB patients with associated diabetes mellitus had a longer average time needed for the conversion. In the group of patients with tuberculosis associated with diabetes mellitus was statistically significantly more patients with the presence of the cavern (p = 0,006), and the localization of the pulmonary changes in all three lobes (p = 0,000). Between the two study groups was not observed a statistically significant difference in duration of the treatment regimen, the expression of adverse drug effects, develop resistance to the drugs, and the outcome of the treatment. Group of patients with tuberculosis associated with diabetes had a statistically significantly greater number of hospital days (p = 0,000). Between the groups of patients with tuberculosis associated with satisfactory controlled diabetes and the group of TB patients with poorly controlled diabetes was statistically significantly longer duration of the therapeutic regimen in diabetic patients with poor regulation of the disease (p = 0,018). There was no significant difference in the appearance of relapses, the clinical presentation of disease, the bacteriological status, radiology, the expression of adverse drug effects, develop resistance to the drugs, outcome of the treatment, number of hospital days between the two study groups. Comparing the three groups (tuberculosis without associated diabetes mellitus, TB patients with associated satisfactorily controlled diabetes and TB patients with associated poorly controlled diabetes), it was observed that the group of patients suffering from tuberculosis with poorly controlled diabetes takes the longest time to smear conversion and conversion of sputum culture and to have the highest number of hospital days. In the group of patients with tuberculosis associated with poorly controlled diabetes was significantly greater number of patients who were treated for eight months compared to the other two groups (p = 0,011). Comparing the group of TB patients with type 1 diabetes and type 2 diabetes is not a statistically significant difference between the groups in all variables. In the group of diabetic patients with satisfactorily controlled diabetes, there are a large number of those with type 2 disease, in comparison to the group of patients with poorly controlled diabetes. Group of diabetics with poorly regulated disease has a significantly greater number of diabetes comlications. Conclusion: It has been shown that diabetes mellitus has a significant effect on the bacteriological status, radiological presentation, the length of the treatment regimen, the frequency of recurrence of tuberculosis and the number of hospital days of patients with tuberculosis, and that the adjustment of diabetes had a significant effect on the length of the treatment regimen.</p>