Intellektuellt kapital anses av många vara en av de största drivande faktorerna till företags framgång och i litteraturen värderas den ofta som skillnaden mellan ett företags marknadsvärde och dess bokförda värde. Market-to-book ratio är det relativa måttet som beskriver denna skillnad och gör det möjligt att jämföra detta värde med andra företag. Målet med denna uppsats är att undersöka hur företag redogör för sitt intellektuella kapital och utreda hur detta reflekteras i företags market-to-book ratio. Frågeställningarna som besvaras är huruvida det finns något samband mellan ett företags market-to-book ratio och dess redogörelser för intellektuellt kapital i dess årsredovisningar och om det finns något samband mellan dessa redogörelser och förändringar i market-to-book ratio. För att mäta redogörelser för intellektuellt kapital gjordes innehållsanalyser. Totalt undersöktes 60 företags årsredovisningar på Stockholmsbörsens Large- och Mid Cap. Resultatet tyder på att samband mellan företags market-to-book ratio och dess redogörelser för intellektuellt kapital saknas, undersökningen fann inte heller något samband mellan redogörelser för intellektuellt kapital och förändringar i market-to-book ratio.

I samband med att IFRS infördes för svenska börsbolag 2005 förändrades reglerna för hantering av goodwill. Istället för årlig avskrivning innebar förändringen att posten skulle testas för en eventuell värdeförändring genom nedskrivningsprövning. Forskning visar att företagsledningar tenderar att agera opportunistiskt i syfte att inte behöva göra nedskrivningar. Ett sådant agerande är möjligt då redovisning och beräkning av goodwill samt bestämmande av antaganden helt och hållet ligger i företagens händer. Forskningen är väldigt sparsam när det kommer till hur användare uppfattar den information som företagen redovisar om nedskrivningsprövning i sina finansiella rapporter. Syftet med denna studie är att skapa en bild av hur investerare och företag uppfattar den information som företag enligt IFRS standarder ska lämna i sin årsredovisning om företagets nedskrivningsprövning av goodwill. Samt att förklara varför investerare och företag uppfattar informationen på detta sätt. För att kunna besvara forskningsfrågan och uppnå syftet med studien har en kvalitativ metod med abduktiv ansats använts. Med väl motiverade avgränsningar har studien undersökt uppfattningar hos sex informanter (tre företag och tre investerare). Genom semistrukturerade besöks- och telefonintervjuer har ingående diskussioner med informanterna resulterat i ett omfattande empiriskt material. Med hjälp av operationaliserade teoretiska begrepp och väl definierade uppfattningsbegrepp har det empiriska materialet analyserats. Studien har resulterat i identifiering av problem som bottnar i lagändringen 2005 och som drabbar användaren av informationen (om goodwill i finansiella rapporter) hårdast. Viktiga slutsatser som studien har resulterat i är att användbarheten, relevansen och trovärdigheten i den information som redovisas om nedskrivningsprövningen är bristfällig. Även fullständigheten och noggrannheten i informationen upplevs som bristfällig i det hänseendet för att förstå nedskrivningsprövningen men det råder inget tvivel att redogörelserna innehåller den information som den förväntas innehålla utifrån lagkrav. Ekonomiska händelser som påverkar företag i allmänna termer, finner studien inte påverkar företags nedskrivningsprövning av goodwill. Det framkommer också tydliga bevis på att företagsledningar tenderar att justera bakomliggande variabler i värderingsmodellen i syfte att inte behöva göra nedskrivningar, vilket är i linje med tidigare forskning.

Tillkännagivanden från riksdagen till regeringen är ett statsvetenskapligt ämne inom svensk politik som är bristfälligt studerat. Syftet med denna beskrivande studie är att öka kunskapen om tillkännagivandet och vilka funktioner det fyller. Den grundläggande frågeställningen bryts ned till tre preciserade delfrågor om innebörden av begreppet tillkännagivande, hur man använder sig av det och hur man förhåller sig till det. För att placera forskningsproblemet i sitt sammanhang utgår jag från begrepp inom parlamentarisk demokrati och relationen mellan riksdag och regering. Delfrågorna undersöks genom litteraturgranskning och genom metoden kvalitativ textanalys med inriktning klassificerande analys. Som kompletterande metod till kvalitativ textanalys har samtalsintervjuer genomförts. Genom kvalitativ textanalys undersöks fyra tillkännagivanden samt regeringens redogörelser för behandlingen av riksdagens skrivelser till regeringen som avser svar på de fyra tillkännagivandena. Samtalsintervjuer genomförs med två tjänstemän vid utskottskanslier och med två politiska sekreterare vid socialdemokraternas respektive moderaternas partikanslier i riksdagen. Resultatet visar att riksdagens tillkännagivanden till regeringen är uttalanden av riksdagen i obestämd beslutsform som inte är bindande konstitutionellt men däremot politiskt bindande för regeringen genom en tradition av konstitutionell praxis. En av tillkännagivandets funktioner är möjligheten för riksdagen att uttala sig i denna form. Det som utgör en möjlighet för riksdagen kan i förlängningen bli politiskt bindande för regeringen och bidra till att riksdagen indirekt stärker sin makt. Genom att använda analysnivåerna individ-, parti- och parlamentarisk nivå visar resultatet att aktörer på olika nivåer använder tillkännagivanden som ett verktyg för olika syften. En annan av tillkännagivandets funktioner är att användas som verktyg för att kunna lyfta, kanalisera upp, ett förslag från en lägre individ- eller partinivå till den parlamentariska nivån där korrespondensen av skrivelser mellan riksdagen och regering sker.

The purpose of this study is to investigate how the decision-making process is constructed in management team meetings within an IT consulting company. The study also aims to examine how these decisions are initiated by people with different degrees of authority in the organization, as well as how the asymmetric relationship is established. The material that forms the basis of the study consists of one hour and forty-five minutes of video recording of meetings that took place over the Microsoft Teams platform. The study is based on the theoretical framework of conversation analysis (CA) which contributes with an empirical micro-analysis of the material. The result is thus placed in context to previous conversation analytic research that concerns decision-making, decisionmaking as a social process, deontic rights, and the right to distribute tasks in a meeting context. The result shows how the participants construct decision-making by presenting a proposal or by assigning a task, as well as what differences can be distinguished between superiors and subordinates. In order to present a proposal or assign a task, the participants account for their right to do so by, among other things, referring to subjective experiences, or referring to another authority. Subordinates, e.g., accounts are often long and abstract in their presentation. In contrast, superiors, in this case the CEO, are often short and concrete when presenting a proposal or assigning a task. This in turn results in the establishment of the asymmetric relationship since the right to present proposals do not take place on equal terms. / Syftet med den här studien är att undersöka hur beslutsfattarprocessen konstrueras i ledningsgruppsmöten inom ett IT-konsultbolag. Studien ämnar även granska hur dessa beslut initieras av personer med olika grad av auktoritet i organisationen, samt hur den asymmetriska relationen därigenom etableras. Materialet som ligger till grund för studien består av en timme och fyrtiofem minuters videoinspelningar av möten som skett över plattformen Microsoft Teams. Studien utgår från samtalsanalysens (CA) teoretiska ramverk som bidrar med en empirisk mikroanalys av materialet. Resultatet ställs därmed i relation till tidigare samtalsanalytisk forskning som berör beslutsfattande, beslutsfattande som social process, deontiska rättigheter, och rätten att fördela uppgifter i en möteskontext. Studiens resultat visar hur deltagarna konstruerar beslutsfattande genom att presentera ett förslag eller fördela en uppgift, samt vilka skillnader som går att urskilja mellan över- och underordnade. För att presentera ett förslag eller fördela en uppgift, redogör de underordnade deltagarna, exempelvis en medarbetare, för sin rätt att göra detta genom att bland annat hänvisa till subjektiva erfarenheter och upplevelser, eller hänvisa till andra auktoriteter. Deras redogörelser är ofta långa och abstrakta i sin framställan. Detta sätts i jämförande med när en överordnad, i detta fall en vd, presenterar ett förslag eller fördelar en uppgift. Då visar resultatet i stället hur redogörelserna och argumentationerna är kortare och mer konkreta. Detta resulterar i sin tur till etableringen av den asymmetriska relationen eftersom rättigheterna att presentera förslag inte sker på lika villkor.