No description available.

Forskning visar att samverkan mellan rehabiliteringsaktörer ger bäst effekt om arbetsgivaren deltar. Kontakten med arbetsplatsen är avgörande i de fall där sjukskrivna ska rehabiliteras till sitt tidigare arbete. Det finns ett behov av att veta mer om hur handläggarna på försäkringskassan beskriver arbetsgivarens roll i detta när det handlar om anställda som drabbats av utmattningssyndrom. I denna studie intervjuades handläggare på försäkringskassan för att undersöka hur de beskriver arbetsgivarnas stöd, vilja till arbetsanpassning/omplacering samt hur de beskriver att återfallsrisken i sjukdomen kan påverka arbetsgivarnas vilja att delta i rehabiliteringsprocessen. Fyra semistrukturerade intervjuer gjordes och analyserades med tematisk analys, där ansatsen var abduktiv. För att knyta an till teori så användes Readiness for return-to-work model (Franche & Krause, 2002). Resultaten redovisas i kategorier och teman, där påverkansfaktorer för stöd, arbetsanpassning och återfallsrisk presenteras. Resultatet visade att handläggarna beskrev att arbetsgivarnas stöd varierar. Ett flertal faktorer påverkar hur stort stödet blir. Det handlar om typ av arbetsgivare, hur mycket arbetsgivaren vill ha tillbaka den anställde, hur kontakten med chefen är, hur stor kunskapen är om diagnosen på arbetsplatsen, hur mycket rehab-information den anställde har fått samt om det finns en företagshälsovård. Arbetsgivarnas vilja till arbetsanpassning beskrevs påverkas av företagets/organisationens resurser, typ av tjänst, bristfälliga överenskommelser, individfaktorer, hur lagen tolkas, facklig anslutning och hur tidigt rehabiliteringsprocessen kommer igång. Vidare visade studien att det var oklart om återfallsrisken påverkar arbetsgivarens vilja att delta i rehabiliteringsprocessen, att kunskapen och förståelsen för diagnosen varierar samt att behandlingen beskrevs vara för kort.

No description available.

Syftet med denna c-uppsats är att få ökad förståelse och kunskap hur samverkan mellan välfärdsorganisationer fungerar i rehabiliteringsarbete där personer har en OSA-anställning. Det är de processer och tillvägagångsätt i samverkansarbetet kring OSA som är viktiga i sammanhanget. Denna studie är baserad på kvalitativ metod delvis med grundad teori som forskningsdesign. Intervjuer har gjorts med respondenter från samverkande organisationer. Resultatet tyder på att samverkan kan betraktas som ett effektivt och modernt arbetssätt. Då individen bemöts av samordnade och samlade resurser samt att det sätts in gemensamma effektiva rehabiliteringsstödinsatser med långsiktiga mål som gör att se och hantera individens hela livssituationen blir bättre. Studien visar att samverkan inte dock är helt oproblematiskt. Vid samverkan mellan välfärdsorganisationerna möts olika organisationer, organisatoriska och institutionella normer, kulturer, roller, befattningar, regler och arbetssätt samt kompetenser, vilket kan ibland ligga till grund för motstridigheter och motsättningar mellan samverkande aktörer. Samverkan kräver därför medvetenhet och kunskap om det som kan uppstå som hinder samt noggrann planering hur detta skall hanteras.

Den här undersökningen syftar till att undersöka vilka strategier rehabiliteringshandläggare har som främjar individens delaktighet och motivation till rehabilitering. Att vara sjukskriven och framförallt att vara sjuk är inget som är speciellt önskvärt för de flesta och vägen till att vara frisk och kunna återgå arbetslivet kan ibland vara lång. Med möten med olika instanser, läkarbesök, papper som ska skickas kan det ibland kännas som att man måste vara frisk för att orka vara sjuk. Undersökningen är en kvalitativ intervjustudie med fenomenologisk inriktning, där semi-strukturerade intervjuer genomfördes med tre rehabiliteringshandläggare. en intervjuguide användes, och alla intervjuerna spelades in och transkriberades. Intervjuerna har analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Analysen visade på fyra kategorier och 2 under kategorier. I resultatet framkom att Strategierna som rehabiliteringshandläggarna använde för att främja motivation har varit att skapa trygghet, positiv inställning &amp; stödjande samt trivsel på arbetet var viktigt för att främja motivationen för individen. För att främja delaktighet använde sig rehabiliteringshandläggarna sig utav följande strategier, utrymme för individen, individens perspektiv, Rehabiliteringsinstatser som individen kan trivas med, gemensam genomgång av målbild samt information till individ. / <p>2013-06-04</p>

No description available.

Cancerrehabilitering definieras som en process vars mål är att förebygga och minska följder av cancer och cancerbehandling samt utgå från patientens problematik. Flera studier har visat att rehabilitering kan minska cancer- och cancerbehandlingarnas biverkningar. Syftet med studien var att kartlägga arbetsterapeutiska interventioner relaterade till personer som lever med cancer. En litteraturstudie med data från elva studier som representerade både kvantitativ och kvalitativ forskning genomfördes. Resultatet visade att vardagliga aktiviteter är viktiga för att patienterna ska kunna skingra sina tankar men även för att öka sin känsla av att vara kunnig. Arbetsterapeuter kan möjliggöra gott spirituellt mående för patienterna via kreativa aktiviteter. Rehabilitering för denna patientgrupp ska vara holistisk och ta hänsyn till de friska aspekterna i patientens liv. Majoriteten av arbetsterapeuternas arbetstid tillbringas med icke direkta patientaktiviteter och de möter fler patienter med metastaser än patienter med primär sjukdom. Arbetsterapeuter och fysioterapeuter kan bistå patienten med tekniker och strategier för att övervinna fatigue. För palliativa patienter är det viktigt att hitta nya sätt att acceptera sig själv i situationen och skapa mening i livet. Rehabilitering inom palliativ vård kan leda till att patienterna får ökad kontroll, självständighet, värdighet samt snabbare anpassar sig till sin sjukdom.

Bakgrund: Stroke drabbar ca 30 000 personer årligen i Sverige, vilket medför stora rehabiliteringsinsatser och ett tydligt behov av arbetsterapi. Sjukdomsföljden varierar och rehabiliteringen anpassas efter individens behov, förmåga och förutsättningar. Referensramen Model of Human Occupation (MoHO) är en central teori inom arbetsterapi och förespråkar en holistisk människosyn. Syfte: Att beskriva hur arbetsterapeuter arbetar utifrån ett holistiskt synsätt med personer som har drabbats av stroke. Metod: En beskrivande litteraturstudie har genomförts. Vetenskapliga artiklar söktes i databaserna Cinahl och PubMed med inklusionskriterierna att de skulle vara publicerade efter år 2000 och handla om arbetsterapi och stroke. Litteraturstudien innehåller 11 vetenskapliga artiklar, av både kvalitativ och kvantitativ design. Mixed method användes även i en av de inkluderade artiklarna. Resultat: Resultatet visar att arbetsterapeuten använder ett klientcentrerat arbetssätt, och försöker skapa en helhetsuppfattning om klienten. Aktiviteter används på olika sätt i strokerehabilitering och anpassas efter individen. Att återfå roller och vanor är centrala utgångspunkter i aktivitetsträning. En viktig del för att motivera och involvera klienten i rehabiliteringsprocessen är målsättningsarbete. Klientens begränsningar ligger ofta till grund för målformulering och syftar till att uppnå självständighet och delaktighet. Både den sociala och fysiska miljön påverkar klienten och aktivitetsutförandet, vilket arbetsterapeuten har i beaktning och anpassar till klientens unika förutsättningar. Slutsats: Aktivitet, miljö och arbetsterapeutiska anpassningar formar det klientcentrerade arbetssättet som används vid strokerehabilitering. Ytterligare forskning inom det aktuella området krävs för att säkerställa att det holistiska synsättet tillämpas.

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Uppsala universitet, 2007. / Härtill fyra uppsatser.

Diss. Luleå : Luleå tekniska univ., 2008.