En våldtäkt medför både psykiska och fysiska besvärför den som drabbats. Hälso- och sjukvården har en betydande roll i hurvåldtäktsoffren ska omhändertas. Studien har genomförts som en litteraturstudiemed syftet att klargöra vårdteamets roll i omhändertagande av en patient somutsatts för en våldtäkt. 12 artiklar ingår i studien. Frågeställningar vidanalysen av de 12 artiklarna var att belysa specifika rutiner för hur ettvåldtäktsoffer ska bli mottaget, vilket förhållningssätt som vårdteamet börupprätthålla samt särskilda strategier och anpassade behandlingar som finns atttillgå. I resultatet framkom det att bemötandet gentemot patienten är av storvikt för att inge lugn och trygghet. Varje våldtäktsoffer bör genomgå ennoggrann kroppsundersökning för attlokalisera eventuella kroppsliga skador. Våldtäktsoffer kan utvecklaposttraumatiskt stressyndrom till följd av händelsen. Vanligtvis behandlasdetta med kognitiv beteendeterapi som i de flesta fall visar på goda resultat.Vidare forskning borde göras på manliga våldtäktsoffer då få vetenskapligaartiklar lade fokus på det urvalet. / Rape leads to both psychological and physical distress for the affected. The health carer has a major role in how rape victims should be treated. This is a literature-based study with the aim of clarifying the role of the health care team in the care of a patient that has been the victim of a rape. 12 articles have been analysed with the aim of highlighting specific practices for how rape victims should be received, what approach the health care team should maintain as well as identifying any conventional strategies available. The study highlighted how important the reception of a patient is; in order to promote comfort and safety. Every rape victim should undergo a careful examination to localise possible physical injuries. Rape victims can develop posttraumatic stress disorder as a result of their ordeal. This is generally treated with cognitive behavioural therapy, which has been shown to be successful in most cases. More research on male rape victims could be conducted, as few scientific articles put emphasis on this area.

Bakgrund: Stroke är en folksjukdom som leder till både motoriska och kognitiva funktionsnedsättningar som påverkar aktivitetsförmågan hos den drabbade individen. Arbetsterapeuten kan bidra till att klienten kan förbättra sin kapacitet till aktivitetsförmåga genom återtränade och kompensatoriska åtgärder. Tre åtgärdsmodeller som tillämpas i praxis är Bobathmodellen, den Uppgiftsorienterade modellen samt CI-terapi. Kunskapen om i vilken utsträckning dessa används i praxis är dock bristfällig. Syfte: Syftet med denna studie är att kartlägga tre arbetsterapeutiska åtgärdsmodeller som tillämpas inom slutenvården för individer med nedsatt hand- och armfunktion efter stroke. Metod: Studien hade en deskriptiv design där en kvantitativ metod användes. Datainsamlingen gjordes med hjälp av en enkät till arbetsterapeuter som arbetar inom slutenvården med klienter som drabbats av nedsatt hand- och armfunktion efter stroke. Enkätfrågorna berörde områdena bedömning, åtgärd klientcentrering samt utvärdering utifrån de tre åtgärdsmodellerna. Av 52 tillfrågade besvarade 32 arbetsterapeuter hela enkäten. Resultat: Majoriteten av de deltagande arbetsterapeuterna arbetade på en specifik strokeenhet. De flesta angav att de använde Bobathmodellen eller den uppgiftsorienterade modellen. Det vanligaste syftet med arbetsterapin var att återträna den affekterade armen eller handen och den vanligaste åtgärden var att återträningen skedde i en målinriktad aktivitet. Klientcentrering är en viktig aspekt i interventionen enligt alla deltagande arbetsterapeuter. Utvärderingen av interventionen såg olika ut beroende på vilken avdelning arbetsterapeuten arbetade. Slutsatser: Antalet deltagande arbetsterapeuter i denna studie är för få för att studiens resultat kan överföras till kliniska verksamheter. För en mer fördjupad förståelse skulle en kvalitativ studie kunna ge en mer korrekt bild av arbetsterapin. Slutsatsen av resultatet är att deltagarna använder mer än en modell vid arbetsterapi för individer med nedsatt hand – och armfunktion efter stroke. Ett nytt instrument som både inkluderar ett återtränande och ett kompensatoriskt syfte bör utformas.

Bakgrund: Att få ta del av gruppinformation inom vården har visat sig vara en betydelsefull del av rehabiliteringen för både patienter och deras anhöriga. Hörselinformation i grupp inför patienters hörselrehabilitering är en del av informationsrutinen på flera hörcentraler i Sverige. Dock finns det endast ett fåtal undersökningar som utvärderar hörselinformationstillfället utifrån ett patient- och anhörigperspektiv. Genom att utvärdera om hörselinformationstillfällena är meningsfulla för deltagarna undersöktes även om den tid som läggs ner av audionomerna är effektiv. Syfte: Syftet med undersökningen är att kartlägga patienters och anhörigas åsikter om den hörselinformation som ges i grupp inför en hörselrehabilitering. Kartläggningen avser områdena: Information och informationsmängd, Hörselinformationstillfällets upplägg, Utbyte av erfarenheter, Orsaker till anhörigas närvaro samt Förståelse motivation och delaktighet. Metod: Två enkäter konstruerades, en för patienter och en för anhöriga, därefter genomfördes en enkätundersökning i samband med nio hörselinformationstillfällen. Urvalet baserades på patienter och anhöriga, oavsett ålder och kön, som deltagit vid dessa hörselinformationstillfällen, inom en svensk hörsel- och dövverksamhet.   Resultat: Överlag ansåg informanterna, att de fått lagom mängd information om hörsel, hörselnedsättning och hörselrehabilitering. Flertalet informanter upplevde att de fått chansen att vara delaktiga, fått tillfälle att utbyta erfarenheter samt fått en större förståelse för hur hörselnedsättningar kan påverka vardagslivet. De anhöriga följde med av olika anledningar, bland annat som stöd, transporthjälp eller av eget intresse. Efter hörselinformationstillfället upplevde majoriteten av patienterna att de blivit mer motiverade till att påbörja hörselrehabiliteringen. Det framkom även att flertalet av informanterna skulle rekommendera andra med hörselnedsättning och deras anhöriga att delta i hörselinformation.

Inledning: Helhetssynen på rehabiliteringen efter en CI-operation berörs av många olika aspekter som påverkar livskvaliteten. Vid rehabiliteringen efter att ha opererat in ett cochleaimplantat (CI) är det viktigt att inte bara se till patientens direkta hörselbehov, utan ha en bredare helhetssyn och ta hänsyn till andra behov patienten kan ha. Olika delar i rehabiliteringen efter en CI-operation är teknisk -, medicinsk-, pedagogisk-, psykologisk-, psykosocial-, och samhällelig hörselrehabilitering.   Syfte: Syftet med studien är att undersöka på vilket sätt rehabiliteringsmetoder vid CI-operation sker med utgångspunkt i en helhetssyn på rehabilitering inom audiologisk forskning, samt undersöka hur livskvaliteten påverkas efter CI-operation.   Metod: Examensarbetets syfte och frågeställningar har granskats och besvaras genom en systematisk litteraturstudie.   Resultat: Studier med en helhetssyn på rehabiliteringen som innefattar de sex olika delarna inom hörselrehabilitering saknades. Studiens resultat indikerar att livskvaliteten efter en CI-operation blir avsevärt förbättrad, detta utvärderas med olika självskattningsskalor och rehabiliteringsmetoder.   Slutsatser: Få studier visar prov på ett helhetstänkande enligt den teoretiska beskrivningen av vad en helhetssyn på hörselrehabilitering går ut på. Genom att ha ett helhetstänkande i rehabiliteringen för patienter med CI inkluderas alla olika aspekter som behövs för ett aktivt socialt liv och det emotionella välbefinnandet. Det råder inga tvivel om att livskvaliteten efter en CI-operation ökar.

Bakgrund: Varje år drabbas ca 30 000 personer i Sverige av stroke och idag anses det vara en folksjukdom. Strokerehabilitering är en vanlig arena för arbetsterapeuter. I arbetsterapeutens uppdrag ingår motivationsarbete för att leda patienten genom rehabiliteringen. Motivation är en individs inre drivkraft och en förutsättning för en framgångsrik rehabilitering. Syfte: Studiens syfte var att beskriva arbetsterapeuters arbete med motivation inom strokerehabilitering. För att precisera syftet utformades tre frågeställningar. Metod: En kvalitativ ansats valdes. Datainsamlingen skedde genom intervjuer med sex arbetsterapeuter inom olika verksamheter i Örebro läns landsting och Örebro kommun. Datainsamlingen transkriberades och resultatet sammanställdes utifrån tre huvudkategorier, motivation och dess betydelse inom strokerehabilitering, arbetsterapeutens strategier för att motivera samt faktorer som påverkar motivationen och arbetsterapeutens arbete med dessa. Resultat och slutsats: I resultatet framkom att motivation är avgörande och den huvudsakliga drivkraften i rehabiliteringen. Studiens resultat har visat på flertalet strategier som användes av arbetsterapeuterna. Den övergripande strategin genom hela rehabiliteringsprocessen gällande motivationsarbete är att utgå från patienten, dess behov och önskemål. Det har också framkommit att faktorer såsom exempelvis bristande insikt, depression och patientens kontextuella sammanhang kan påverka motivationsnivån.

Studiens syfte var att undersöka arbetsträningsprocessen i en privat organisation som arbetar med arbetsträning. Vi undersökte även vad företaget gjorde för att få människor anställningsbara och hur den privata aktören motiverade de arbetslösa till arbetsträning. För denna studie användes en kvalitativ ansats, där vi använde oss av både observationer och semistrukturerade intervjuer. Observationer gjordes för att få en överblick över hur arbetsträningsprocessen går till, vidare intervjuades fem nyckelpersoner från organisationen. Resultatet från undersökningen visar att organisationen försöker få de individer som arbetstränar att växa som människor samt att individerna ska bli anställningsbara. Studien visar även att motivationen är viktig för att bryta eventuella destruktiva beteenden i arbetslösheten. Detta för att inte behöva känna att man ligger andra till last genom bidragssystemet.

No description available.

Grön rehabilitering innebär att naturen används som ett läkande element tillsammans med den traditionella vita vården. Studien är baserad på intervjuer med både personal och deltagare inom tre utvalda verksamheter där grön rehabilitering bedrivs. Målgruppen är långtidssjukskrivna och fokus ligger på deras upplevelser av rehabiliteringen. Resultatet tyder på att naturen har en positiv inverkan på deltagarnas psykiska och fysiska läkeprocess; de får möjlighet att stanna upp och reflektera över sin situation. Resultatet har analyserats utifrån teorierna empowerment och känsla av sammanhang - KASAM. I rehabiliteringen finner deltagarna verktyg till att ta kontroll över sina liv samt att göra sina liv begripliga, hanterbara och meningsfulla.

Aim: The aim of the study was to examine the effects of “Rehabilitation with psychotherapy and yoga in group” with cancer patients, regarding physical, social, emotional and functional wellbeing. The participants’ health and satisfaction with the project were also evaluated. Method: The evaluation was made with quantitative method and descriptive, longitudinal design. The participants’ in the new beginners’ class were consecutively asked to participate, from October 20th 2010 until August 18th 2011. The questionnaires’ were given before and after a completed course (n=25). Data were analyzed with dependent t-test and descriptive statistics. Result: No significant differences were seen regarding physical wellbeing, social wellbeing, emotional wellbeing and functional wellbeing, or regarding physical function, role function and breathlessness. The participants (n=16, 64 %) appreciated the opportunity to meet others in a similar situation. The participants’ had a lot of use of physical exercises (n=15, 60 %), the relaxation in yoga (n=19, 76 %), to minimize anxiety in connection with the disease (n=10, 41,7 %) and to minimize the body’s stiffness (n=12, 48 %). Conclusion: No significant differences were seen in the study. The participants’ were satisfied with the project and thought it was useful. Further research and evaluation is needed related to the shortages of data.

Syftet med denna kvalitativa studie var att beskriva upplevelse och innebörd av begreppen kognitiv rehabilitering och livskvalitet för personer som hade haft stroke. Studien genomfördes med hjälp av personliga intervjuer. Fem personer ingick i studien, tre män och två kvinnor, alla födda på 30-talet utom en man som föddes på 20-talet. Samtliga var gifta. Personerna rekryterades till studien via en sjuksköterska som hade kännedom om lämpliga personer som blivit utskrivna en kort tid före studiens början. Informanterna intervjuades med hjälp av en intervjuguide med utgångspunkt från två frågeområden som berörde upplevelse av kognitiv rehabilitering och upplevelse och innebörd av livskvalitet efter stroke. Analysen gjordes med hjälp av innehållsanalys. Analysen av de fem intervjuerna gav sex teman; Upplevelse av att inte någon kognitiv rehabilitering har utförts, Upplevelse av att informanten själv förväntades träna upp sina kognitiva funktioner, Strävan efter att leva som vanligt, Förändrad livskvalité, Förändrad livssyn, Betydelsen av det sociala stödet. Det framkom att ingen av informanterna upplevde att det hade genomförts någon kognitiv rehabilitering. Alla upplevde sig däremot ha fått en fullständig fysisk rehabilitering på avdelningen. Informanterna hade som mål med sin rehabilitering att klara av de vardagliga funktionerna i hemmet såsom innan stroken. En av deltagarna upplevde att det förväntades att självständigt träna upp sina kognitiva funktioner. Livskvaliteten idag var att kunna fortsätta leva som förut, vilket förhindrades av vissa inskränkningar motoriskt och kognitivt. Alla värdesatte livet högre idag och accepterade sin situation som den var. Vänskapen med andra var också en viktig del i livskvaliteten.