Uppsatsen är en studie av religionsundervisningens förändring från 1955 fram till 1994. Med en diskursteoretisk ansats analyseras fem styrdokument och ett antal artiklar från denna tidsperiod. Artiklarna är hämtade från Lärarnas tidning och dess företrädare. Syftet är att tydliggöra objektivitetsbegreppets roll i förändringen och kampen om innebörden i en objektiv religionsundervisning. Analysen visar på tre positioner i debatten och en viss konflikt mellan två av dessa. Den visar också på stora förändringar i styrdokumenten. Objektivitetsbegreppets roll är centralt för hela studien och ett av resultaten visar att detta begrepp har ersatts av begreppen saklighet och allsidighet. Detta utbyte av begrepp påbörjades i och med Lgr 80. En slutsats av arbetet är att religionsundervisningen i den obligatoriska svenska skolan har gått från en tydlig kristendomscentrering till en demokratisk orientering där många religioner och livsåskådningar ges utrymme.

Early art in Buddhist cultic sites was characterized by the absence of anthropomorphicimages of the Buddha. The Buddha was instead represented by different signs, like awheel, a tree, a seat and footprints. This study emphasizes the transformation this artunderwent from simple signs to carefully made aniconic compositions representing theBuddha in a narrative context. Buddhist aniconic art has been explained by a prohibition against images of theBuddha or by a doctrine that made it inappropriate to depict the body of the Buddha.This study rejects such explanations. Likewise, the practice of different meditationalexercises cannot explain this transformation. Instead, it is important to understand thatearly art at Buddhist cultic sites consisted of simple signs belonging to a shared sacredIndian culture. This art reflected a notion of auspiciousness, fertility and abundance.The formation of Buddhist aniconic art was indicated by the connection of these auspi- cious signs with a narrative tradition about the life and teachings of the Buddha. The study emphasizes the importance Sakyamuni Buddha played in the formation ofBuddhist art. The Buddha was interpreted as an expression of auspiciousness, but hewas also connected with a soteriological perspective. Attention is also focused on thefact that the development of Buddhist art and literature was a gradual and mutualprocess. Furthermore, Buddhist aniconic art presaged the making of anthropomorphicimages of the Buddha. It was not an innovation of motive for the Buddhists when theystarted to make anthropomorphic images of the Buddha. He was already there.

The purpose of this study is to describe and analyse the religious assimilation of the 17th century Walloon minority in the mining district of Dannemora in the Swedish province of Uppland. After a general survey of religious conditions in the homeland of the Walloons and in Sweden, the Walloons' relation to the Church of Sweden is studied against the background of the more and more rigorous legislation. Their religious assimilation is analysed by investigating Calvinistic matters mentioned in the minutes and acts of the Cathedral chapter of Uppsala and marriages, baptisms and funerals recorded in the parish registers. Even if their religious assimilation was not total at the end of the 17th century, most Walloons belonged to the Swedish Church. Due to continued religious instruction, however, some of the 460 adults of the Walloons still adhered to Calvinism. Especially noted as Calvinists are the families Baudou and Dandenel.

<p>Uppsatsen behandlar hur USA: s president George W Bush använder civilreligiösa inslag i sin retorik under sitt första år som president. Han startade ämbetsperioden med att använda religiösa anspelningar i sitt installationstal., för att sedan fortsätta i samma anda hela året. </p><p>Bush är inte den första presidenten att använda sådana retoriska knep. Ända sedan USA: s grundande har presidenterna förstärkt sin talarkonst genom att hänvisa till Gud och att landet är utvalt av Gud - ett nytt Israel. Landets presidenter har alltid varit mer eller mindre övertygade om att Gud står på USA: s sida. Detta trots att det första tillägget i USA: s konstitution föreskriver en separation mellan religion ochstat. </p><p>Uppsatsen analyseras utifrån en innehållsanalys, som är en vanlig metod för att analysera politiska tal. Vår innehållsanalys består av åtta olika kategorier som speglar Bushs civilreligiösa retorik väl. Resultatet visar att Bush som president anser att det är självklart att en amerikansk president har en gudstro. Han använder ett religiöst språkbruk genom att citera ur Bibeln och Koranen i sina offentliga framträdanden. Han säger sig vara övertygad om att USA är utvalt av Gud att styra över världen. En stor del av Bushs civilreligiösa retorik går att hitta i att han försöker ena nationen genom att hänvisa till landets historia. Han visar ofta hur krigshjältar och presidenter har offrat sina liv för USA. </p><p>Vi anser att Bush använder civilreligiös retorik för att ena nationen vid svåra tillfällen. Efter terrorattacken den 11: e september 2001 ökar frekvensen av civilreligion hos Bush. Det är tydligt att den amerikanske presidenten vill ena en nation i chock. Vi menar också att det av tradition förväntas att USA:s president har ett civilreligiöst språkbruk. Vi menar att Bush använder civilreligionen som en ursäkt för att inte genomföra reella politiska förändringar i samhället.</p>

<p>Den japanska nya religionen Ômoto grundades 1892 av DEGUTI Nao. 1922 och 1923 besökte tre Bahá'í-missionärer medgrundaren DEGUTI Onisaburô. Han tog stort intryck av hur de använde det internationella konstgjorda språket esperanto. Sedan dess stöder Ômoto tanken på att esperanto är det lämpligaste internationella språket, mycket lättare att lära än andra språk. Sedan 1923 lär sig många omotoister esperanto. </p><p>Under perioden 1925-1932 hade Ômoto en missionsstation i Paris. Några missionärer publicerade tidningen Oomoto Internacia och reste runt i Europa. De använde esperanto och försökte grunda lokala klubbar i Europa. Många europeiska esperantister blev intresserade av Ômoto, men enbart ett fåtal förstod verkligen dess budskap att Japan skulle ha en viktig roll i världen som en bro mellan det materiella västerlandet och det andliga österlandet. </p><p>Efter det att Ômoto utsatts för svåra förföljelser av de japanska myndigheterna 1935-1942, fortsatte Ômoto 1950 att undervisa i och att använda esperanto, men nu försöker inte Ômoto längre att sprida sin religion i världen, utan att ha ett gott inflytande, när man sprider sina heliga skrifter, utöver konst, använder esperanto och sprider idén om en världsfederation och om religionsdialog. Sedan 1997 publicerar Ômoto sina heliga skrifter på esperanto. </p><p>Maitreya (jap. Miroku) är ett viktigt begrepp i Ômotos mission. Fram till 1953 räknade man ofta med att DEGUTI Onisaburô var Maitreya; sedan 1954 talar man om den goda världen, Maitreya-världen.</p> / <p>The Japanese new religion Ômoto was founded in 1892 by DEGUTI Nao. In 1922 and 1923 three Bahá'á-missionaries visited the co-founder DEGUTI Onisaburô. He was very impressed by their use of the international artificial language Esperanto. After that Ômoto accepts the idea that Esperanto is the best international language, much easier to learn than other languages. From 1923 many ômotoists learn Esperanto.</p><p>During the period 1925-1932 Ômoto had a mission in Paris: A few mis-sionaries published the paper Oomoto Internacia and travelled around Europe. They used Esperanto and tried to found local clubs in Europe. Many European esperantists were interested in Ômoto, but only a few really under-stood its message that Japan had to have an important role in the world as a bridge between the materialist West and the spiritualist East.</p><p>After severe persecutions by the Japanese government in 1935-1942, Ômoto continued to teach and use Esperanto in 1950, but now Ômoto doesn’t try to spread the religion itself around the world, but instead it should have a good influence, when it spreads its sacred writings, promotes art, the use of Esperanto and the idea of a world federation and dialogue between religions. Since 1997 Ômoto publishes its sacred writings in Esperanto-translation.</p><p>Maitreya (jap. Miroku) is an important notion in the Ômoto-mission. Un-til 1953 DEGUTI Onisaburô, was often considered to be Maitreya; since 1954 one speaks about the good world, the Maitreya-world.</p>

Den japanska nya religionen Ômoto grundades 1892 av DEGUTI Nao. 1922 och 1923 besökte tre Bahá'í-missionärer medgrundaren DEGUTI Onisaburô. Han tog stort intryck av hur de använde det internationella konstgjorda språket esperanto. Sedan dess stöder Ômoto tanken på att esperanto är det lämpligaste internationella språket, mycket lättare att lära än andra språk. Sedan 1923 lär sig många omotoister esperanto. Under perioden 1925-1932 hade Ômoto en missionsstation i Paris. Några missionärer publicerade tidningen Oomoto Internacia och reste runt i Europa. De använde esperanto och försökte grunda lokala klubbar i Europa. Många europeiska esperantister blev intresserade av Ômoto, men enbart ett fåtal förstod verkligen dess budskap att Japan skulle ha en viktig roll i världen som en bro mellan det materiella västerlandet och det andliga österlandet. Efter det att Ômoto utsatts för svåra förföljelser av de japanska myndigheterna 1935-1942, fortsatte Ômoto 1950 att undervisa i och att använda esperanto, men nu försöker inte Ômoto längre att sprida sin religion i världen, utan att ha ett gott inflytande, när man sprider sina heliga skrifter, utöver konst, använder esperanto och sprider idén om en världsfederation och om religionsdialog. Sedan 1997 publicerar Ômoto sina heliga skrifter på esperanto. Maitreya (jap. Miroku) är ett viktigt begrepp i Ômotos mission. Fram till 1953 räknade man ofta med att DEGUTI Onisaburô var Maitreya; sedan 1954 talar man om den goda världen, Maitreya-världen. / The Japanese new religion Ômoto was founded in 1892 by DEGUTI Nao. In 1922 and 1923 three Bahá'á-missionaries visited the co-founder DEGUTI Onisaburô. He was very impressed by their use of the international artificial language Esperanto. After that Ômoto accepts the idea that Esperanto is the best international language, much easier to learn than other languages. From 1923 many ômotoists learn Esperanto. During the period 1925-1932 Ômoto had a mission in Paris: A few mis-sionaries published the paper Oomoto Internacia and travelled around Europe. They used Esperanto and tried to found local clubs in Europe. Many European esperantists were interested in Ômoto, but only a few really under-stood its message that Japan had to have an important role in the world as a bridge between the materialist West and the spiritualist East. After severe persecutions by the Japanese government in 1935-1942, Ômoto continued to teach and use Esperanto in 1950, but now Ômoto doesn’t try to spread the religion itself around the world, but instead it should have a good influence, when it spreads its sacred writings, promotes art, the use of Esperanto and the idea of a world federation and dialogue between religions. Since 1997 Ômoto publishes its sacred writings in Esperanto-translation. Maitreya (jap. Miroku) is an important notion in the Ômoto-mission. Un-til 1953 DEGUTI Onisaburô, was often considered to be Maitreya; since 1954 one speaks about the good world, the Maitreya-world.

Rock music has during all of its almost 50 years of existence been the subject of criticism and debate. Much of this criticism has risen from religious circles. But also in these circles, rock music has its advocates. This thesis studies the reactions to rock music by spokespersons for institutional Christianity. Most of the material studied is written and published material. The material dates from 1983-1998 and originates from Sweden, Finland and the United States. The material is studied qualitatively. The purpose is to study the Christian discourse on rock music as an example of how institutional religion defends itself against competition. A theoretical perspective and conceptual apparatus is developed. The Christian discourse on rock is viewed as the defence of a monopolistic symbolic universe - institutional Christianity - against an outside threat - rock. This defence is described by two concepts, devaluation and incorporation. Devaluation involves giving rock an inferior status, for example defining it as demonic. Incorporation is an attempt to make rock part of the Christian symbolic universe. The result of devaluation and incorporation is the same: the denial of any reality outside the Christian symbolic universe. Several different techniques for devaluating and incorporating for example rock music can be used. Two such techniques are studied in the thesis: symbol interpretation, and the defence of boundaries. The main contribution of the thesis is the development and application of a theoretical perspective on how institutional religion defends itself against competition. The discussion on how established religion reacts to "secular" media adds an important dimension to the academic discussion on media, religion and culture.

Uppsatsen behandlar hur USA: s president George W Bush använder civilreligiösa inslag i sin retorik under sitt första år som president. Han startade ämbetsperioden med att använda religiösa anspelningar i sitt installationstal., för att sedan fortsätta i samma anda hela året. Bush är inte den första presidenten att använda sådana retoriska knep. Ända sedan USA: s grundande har presidenterna förstärkt sin talarkonst genom att hänvisa till Gud och att landet är utvalt av Gud - ett nytt Israel. Landets presidenter har alltid varit mer eller mindre övertygade om att Gud står på USA: s sida. Detta trots att det första tillägget i USA: s konstitution föreskriver en separation mellan religion ochstat. Uppsatsen analyseras utifrån en innehållsanalys, som är en vanlig metod för att analysera politiska tal. Vår innehållsanalys består av åtta olika kategorier som speglar Bushs civilreligiösa retorik väl. Resultatet visar att Bush som president anser att det är självklart att en amerikansk president har en gudstro. Han använder ett religiöst språkbruk genom att citera ur Bibeln och Koranen i sina offentliga framträdanden. Han säger sig vara övertygad om att USA är utvalt av Gud att styra över världen. En stor del av Bushs civilreligiösa retorik går att hitta i att han försöker ena nationen genom att hänvisa till landets historia. Han visar ofta hur krigshjältar och presidenter har offrat sina liv för USA. Vi anser att Bush använder civilreligiös retorik för att ena nationen vid svåra tillfällen. Efter terrorattacken den 11: e september 2001 ökar frekvensen av civilreligion hos Bush. Det är tydligt att den amerikanske presidenten vill ena en nation i chock. Vi menar också att det av tradition förväntas att USA:s president har ett civilreligiöst språkbruk. Vi menar att Bush använder civilreligionen som en ursäkt för att inte genomföra reella politiska förändringar i samhället.

This study examines the Church of Sweden Mission and the encounter between Swedish missionaries, African Christians and evangelists in Natal and Zululand in the early twentieth century. The ambition with the present study is to demonstrate that the mission enterprise was dependent on and an integral part of developments in society at large. It attends to the issue of how the idea of folk Christianisation and the establishing of a territorial folk church on the mission field originated in the Swedish society and was put into practice in South Africa. It describes how the goals implied attempted to both change and preserve African society. This was a task mainly assigned the African evangelists. By closely focusing on the particular regions where the Church of Sweden Mission was present, conflicts between pre-capitalistand capitalist, black and white societies are revealed. The 1906 Bambatha uprising became a watershed. The present study demonstrates how the uprising differently affected different regions and also the evolving -Zulu church. in the one region where Christianity was made compatible with African Nationalist claims, it was demonstrated that it was possible to be both a nationalist and a Christian, which paved the way for both religious independency and nationalist resistance and, eventually, large scale conversions.

This dissertation is focused on one of many aspects of religion and politics in Guatemala in recent history (1976-1990). This period is characterized by unequal wealth distribution, ethnic divisions, civil war, and U.S. influence. It is a contemporary mission history examining missionary efforts directed from the United States, Guatemalan responses, and indigenous initiatives. The problem concerns a movement within Protestant evangelicalism, which in this study is called Political Evangelicalism, and its relationship to the counterinsurgency war which the Guatemalan military waged against guerrillas, political opposition, and the Mayan majority. The problem centers on the following interrelated questions: How did Political Evangelicalism appear in Guatemala and how did it develop? How did agents of Political Evangelicalism act? What kind of discourse was employed to legitimize armed and structural violence? What was the relationship between Political Evangelicalism and counterinsurgency strategy? Political Evangelicalism must be reflected through different actors and aspects of Guatemalan conflicts to be understood. Therefore, Political Evangelicalism is placed in the broader context of the Guatemalan situation and its relation to the United States. This is a chronological study describing the role and development of Political Evangelicalism on three levels: the relationship between the United States and Guatemala; Guatemala on the national level; and an in-depth study of the Ixil people. The focal point is on the Guatemalan national level. A wide array of empirical material is employed, including interviews, unpublished documents, official documents, booklets, articles, and so on.