Syftet med studien är att undersöka och förstå vilken roll organisationsidentitet har haft i den senaste splittringen av Sveriges jourrörelse. Det har tidigare skrivits om jourrörelsens förra och första splittring, som ägde rum på 90-talet. Men ingen litteratur finns ännu angående den senaste splittringen av jourrörelsen, detta är någonting som denna uppsats vill ändra. Syftet med studien är att undersöka och förstå vilken roll organisationsidentitet har haft i den senaste splittringen av jourrörelsen. Splittringen föregicks av att ett nytt samverkansorgan bildades år 2017: Förenade tjej- trans- och ungdomsjourer (FTTU). Bildandet av detta samverkansorgan efterföljdes av att nästan alla transjourer lämnade riksförbundet Unizon, till fördel för FTTU. Studien är en fallstudie där organisationsidentiteten undersöks och jämförs mellan Unizon och tre transjourer som begärt utträde ur Unizon. Meningsskiljaktigheter om transinkludering lyfts av alla tre transjourerna som orsak till deras utträden. Fallet är ett exempel på splittringen av en feministisk rörelse, vilket gör att studien kan komma att bidra till den forskning som finns om splittring av feministiska rörelser. Studien använder sig av kvalitativ textanalys och samtalsintervjuer som metoder. I tidigare forskning har olika orsaker lyfts fram till varför en rörelse eller organisation splittras: (1) motstridigheter mellan en social rörelses kollektiva identitet och medlemmarnas individuella identiteter; (2) introduktionen av en ny fråga i en rörelse; (3) exkluderingen av en grupp eller en grupps känsla av att bli osynliggjord i en rörelse. Transjourernas utträden ur Unizon går i varierande grad att förklaras med alla dessa tre förklaringsmodeller. Studien kommer fram till att organisationsidentiteterna i transjourerna och Unizon spelade en viktig roll i jourrörelsens senaste splittring. Trots likheter mellan Unizons och transjourernas organisationsidentiteter, skapar centrala delar i organisationsidentiteterna skiljelinjer mellan transjourerna och deras förra riksförbund.

Den här uppsatsen granskar dokumentärfilmen Könskriget från 2005 i syfte att undersöka hur filmstilistiska val formar dess sanningsanspråk. Eftersom uppsatsens genomförande förutsätter att filmen faktiskt har lyckats med detta inkluderas en övergripande redogörelse för filmens politiska och samhällsmässiga konsekvenser vilket ska verka för att legitimera uppsatsens utgångspunkt. Analysen utgår från en närläsningsmetod utifrån vilken en teori om sanning och dokumentärfilm appliceras på filmen. Med utgångspunkt i Louise Spences och Vinicius Navarros teoretiska resonemang erbjuder uppsatsen en grundläggande förståelse för sanningsbegreppets förhållande till dokumentärfilm för att i analysen fokusera på klippning, kameraarbete och ljud i relation till konstruerandet av ett sanningsanspråk. Mer specifikt undersöks dessa faktorer utifrån hur de förhåller sig till hur filmen strukturerar sina argument, vilka som agerar vittnen, hur vittnesmålen behandlas samt hur ljud och bild samverkar. Slutsatsen sammanfattar vad analysen visar och återkopplar till den tidigare forskningen och till den del som behandlar filmens samhällskonsekvenser.

Denna uppsats är en diskursanalys över Sveriges kvinno- och tjejjourers två riksförbunds (Roks och Unizon) konstruktion av mäns våld mot kvinnor som socialt problem. Syftet är att belysa hur riksförbunden bidrar till förståelsen av mäns våld mot kvinnor som socialt problem och hur riksförbunden bidrar till konstruktionen och beskrivningen av det sociala problemets orsaker och lösningar. Materialet består av pressmeddelanden från respektive förbund under perioden 2013–2015. Med socialkonstruktionismen som forskningsansats och Faircloughs kritiska diskursanalys som teori och metod har samtliga texter analyserats och sedan sammanfattats i en schemamodell skapad av Håkan Jönsson. Resultatet visar på fyra diskurser inom diskursordningen; två för förbunden gemensamma (strukturkritisk diskurs och diskursen om offentlig sektor som inkompetent samarbetspartner) samt två diskurser specifika för var sitt förbund (Roks professionaliseringskritiska diskurs och Unizons våldspreventiva lösningsorienterade diskurs). Uppsatsen avslutas med en diskussion kring vidare forskning utifrån frågorna hur sociala problem kan konstrueras och förstås med hjälp av civilsamhällets aktörers kommunikation utåt och i relation till resultatet hur civilsamhällets aktörers upplevelser kring samarbetet med offentlig sektor ser ut och kan tänkas förbättras.

<p>Kvinnan kan du sälja igen -och- igen -och- igen, tills hon är död.</p><p>Så säger Iluta Laca, ordförande i Martacenter i Riga och en av deltagarna på Palmedagarna i Västerås under hösten 2005. Laca arbetar med att hindra att flickor hamnar i trafficking men även med att rehabilitera redan utsatta.</p><p>Trafficking är inget nytt fenomen, redan under 1800-talets senare hälft fanns det prostituerade från Europa i Buenos Aires och i Indien. Detta kallas för den ”vita slavhandeln”. Den ersattes senare av den ”svarta slavhandeln” som kan delas in i fyra vågor och handlar om kvinnor som kommit till västvärlden. I den första vågen kom kvinnorna från Asien, i den andra från Sydamerika och i den tredje från Afrika. Nu i den fjärde vågen kommer kvinnorna från Central- och Östeuropa. Det fanns knappast några kvinnor från dessa länder före 1992. Enligt FN kan så många som 2 miljoner människor per år falla offer för trafficking. Uppskattningsvis tjänar de kriminella grupperna 7 miljarder dollar per år på verksamheten. Då handlar det inte bara om trafficking för sexuella syften utan t.ex. även arbetskraftsexploatering. Vinsterna i trafficking är jämförbara med smuggling av droger och vapen. Den stora förtjänsten med trafficking, både den i sexuellt syfte och arbetskraftsexploatering, ligger bland annat i att människor kan säljas om och om igen.</p><p>Den här uppsatsen handlar om hur fem olika organisationer i Sverige diskuterar fenomenet trafficking av kvinnor för sexuella ändamål. Det empiriska materialet i studien består av intervjuer med representanter från organisationerna Kvinna Till Kvinna, Kvinnoforum, Palmecentret, Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU) och Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (ROKS). Även tryckt material från organisationerna som tar upp fenomenet finns med i empirin.</p>

Kvinnan kan du sälja igen -och- igen -och- igen, tills hon är död. Så säger Iluta Laca, ordförande i Martacenter i Riga och en av deltagarna på Palmedagarna i Västerås under hösten 2005. Laca arbetar med att hindra att flickor hamnar i trafficking men även med att rehabilitera redan utsatta. Trafficking är inget nytt fenomen, redan under 1800-talets senare hälft fanns det prostituerade från Europa i Buenos Aires och i Indien. Detta kallas för den ”vita slavhandeln”. Den ersattes senare av den ”svarta slavhandeln” som kan delas in i fyra vågor och handlar om kvinnor som kommit till västvärlden. I den första vågen kom kvinnorna från Asien, i den andra från Sydamerika och i den tredje från Afrika. Nu i den fjärde vågen kommer kvinnorna från Central- och Östeuropa. Det fanns knappast några kvinnor från dessa länder före 1992. Enligt FN kan så många som 2 miljoner människor per år falla offer för trafficking. Uppskattningsvis tjänar de kriminella grupperna 7 miljarder dollar per år på verksamheten. Då handlar det inte bara om trafficking för sexuella syften utan t.ex. även arbetskraftsexploatering. Vinsterna i trafficking är jämförbara med smuggling av droger och vapen. Den stora förtjänsten med trafficking, både den i sexuellt syfte och arbetskraftsexploatering, ligger bland annat i att människor kan säljas om och om igen. Den här uppsatsen handlar om hur fem olika organisationer i Sverige diskuterar fenomenet trafficking av kvinnor för sexuella ändamål. Det empiriska materialet i studien består av intervjuer med representanter från organisationerna Kvinna Till Kvinna, Kvinnoforum, Palmecentret, Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU) och Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (ROKS). Även tryckt material från organisationerna som tar upp fenomenet finns med i empirin.

This paper examines different foreign policies of the Republic of Korea (South Korea) towards the Democratic People’s Republic of Korea (North Korea) with regards to a peaceful reunification of the Korean Peninsula. The paper uses the theoretical framework of Social Constructivism to analyze what impact the different foreign policies of South Korea towards North Korea have had on their relations, thus providing an understanding of what impact those foreign policies have had on the peaceful reunification process of the Korean Peninsula. The paper will also look at the First Korean Nuclear Crisis, the Second Korean Nuclear Crisis, the ROKS Cheonan sinking and the shelling of Yeonpyeong, and with the help from the theoretical framework of Social Constructivism, analyze what impact those incidents have had on South Korea’s foreign policy and relations with North Korea, thus providing an understanding what impact those incidents have had on the peaceful reunification process of the Korean Peninsula.