Syftet med denna uppsats är att studera hur texten i Gutasagan förhåller sig till den på runstenen vid Röks kyrka, särskilt i fråga om syntax och ljud- och i viss mån formsystem. Tanken är att försöka utröna om, och i så fall i vilken mån, Gutasagan i grunden speglar samma språk som det som fanns i Östergötland på 800-talet samt huruvida dessa två texter i sin tur kan tänkas uppvisa avvikelser från språket i andra delar av landet. Med tanke på götarnas och gutarnas förmodade samband med goterna jämförs texterna även i viss mån med gotiskan.

Syfte: I studien undersöks tre olika läromedel för kursen Svenska 3 samt olika tolkningar av inskriften på Rökstenen. Studien leder till kunskap om hur det går att sammanfläta tolkningarna av Rökstenens inskrift med de centrala innehållen för kursen Svenska 3. Utöver det bidrar arbetet med kunskap om hur runsvenska framställs i de tre olika läromedlens språkhistoriska kapitel. Metod: För att besvara arbetets första fråga jämförs de centrala innehållen för kursen Svenska 3 med två tolkningar av Rökstenens inskrift vilket resulterar i förslag på hur inskriften kan gå att applicera på undervisningen. Därefter utförs en multimodal analys av de tre valda läromedlen. Denna analys ger en tydlig bild av läromedlens struktur och innehåll. Därefter jämförs de tre läromedlen genom en komparativ undersökning. Teori: Den teoretiska utgångspunkt som grundar undersökningen är läroplansteori. Teorin fokuserar på urvalet av kunskaper i läroplanen. I arbetet presenteras två olika tolkningar av inskriften på Rökstenen för att sedan sammanfläta runsvenskan med de centrala innehållen för kursen Svenska 3. Användningen av läroplansteorin problematiserar och diskuterar urvalet av kunskap för att endast frambringa relevant kunskap för undervisningen. Denna teori är därmed relevant för undersökningen då kunskaperna som appliceras på de centrala innehållen måste vara relevanta för utbildningen och givande för elevernas utvecklingsprocess. Resultat: Undersökningen visade att Rökstenens inskrift är applicerbar på de centrala innehållen för kursen Svenska 3. De förslag som presenteras under rubriken Delresultat 1 sammanflätar olika delar av Elias Wesséns tolkning av inskriften och delar ur tolkningen av Per Holmberg, Bo Gräslund, Olof Sundqvist och Henrik Williams med de centrala innehållen. Det framgår att de centrala innehållen framför ett syfte för de olika momenten, hur undervisningen sker nämns dock inte. Det ansvaret räknas till undervisarens uppdrag. Därmed råder möjligheten att integrera språkhistoria med resterande moment med fokus på Rökstenens inskrift. Det andra delresultat i studien visade på likheter i läromedlens avsnitt som behandlar runsvenska. Dessa delar finns i böckernas sista avsnitt. De avsnittet har även liknande upplägg där runsvenskan först introduceras med en bakgrundsinformation om vad det språket är samt var det användes. Utöver detta presenteras futharken i alla de analyserade läroböckerna, runraden med 16 tecken. Olikheterna gäller främst de visuella elementen så som färger och illustrationer. Inom denna olikhet finner man likheter på så vis att alla tre böckerna innehåller visuella element i form av färgade textrutor, bilder och illustrationer men dessa presenteras på varierande vis.

Uppsatsen syftar till att beskriva hur de belagda feminina substantiven böjdes i runsvenska. Materialet utgörs i huvudsak av beläggen på de feminina substantiven i Svenskt runordsregister. För att uppnå syftet används dels böjningssformerna som materialet visar, dels motsvarande feminin substantivböjning i fornsvenska och fornisländska. Uppsatsen visar att det är möjligt att ställa upp böjningsparadigm med de feminina substantivens böjning i runsvenska.