Although quite a few researchers have pointed to the significance of the childhood theme in Tsvetaeva’s work, no systematic analysis of her work has been done from this perspective. Nor have her childhood reminiscences been treated as a thematically consistent whole, but have rather been read as instances of the poet’s prose in general. The present study examines Marina Tsvetaeva’s memories of childhood in the context of her work and in the context of the cultural and political reality to which these reminiscences refer and in which they were written—i.e., Russia around the turn of the century and the Russian émigré world of 1930–1937. In the introductory investigation of the presence of the childhood theme in Tsvetaeva’s oeuvre, it is found that idealization of the naive, innocent state is a relatively constant feature and that the childhood memories can be read as a culmination of this set of motives. It is also stated that Tsvetaeva’s continuous striving in her poetry away from the world, out of time, is an integral part of the childhood thematics. This tendency is traced, in connection with the childhood theme, to the influence of writers of the late Russian Symbolist movement as well as to Boris Pasternak and Rainer Maria Rilke—all with roots in literary Romanticism. Childhood is moreover found to be something of a key theme that reveals fundamental differences in the relation to memory and language among the authors of Russian modernism. In Tsvetaeva' s case it is shown that her childhood memories contain the romantic essence of her aesthetics. The study also touches upon the symbolic and allegorical dimension of the texts—Tsvetaeva’s “otherspeak” in her prose. It is shown that the central scenes of these texts can be read as illustrations of an artistic and linguistic experience. In this regard the author’s narrative of childhood also appears to have been a suitable medium for articulating controversial aesthetic statements and taking a stand for an historical past and literary tradition that at the time seemed doomed to oblivion.

Nybörjaren i ryska eller litauiska stöter strax på en svårighet, som han eller hon oftast inte mött tidigare: den rörliga betoningen. Om man som jag studerat båda språken frågar man sig så småningom om överensstämmelserna i deras betoningsmönster – som så många andra av likheterna – beror på ett gemensamt ursprung. Kan det rent av vara möjligt att utifrån betoningen hos en viss ordform i det ena språket förutse betoningen hos en viss ordform i det andra språket? Jag har därför försökt sammanställa de ljudlagar som förändrat betoningsmönstren från baltoslaviskan och fram till våra dagars ryska och litauiska. Jag har dock begränsat mig till substantiven, inte minst därför att det är denna ordklass där den studerande möter de största svårigheterna. Jag har dessutom avstått från att beskriva utvecklingen före baltoslaviskan, och inte heller tar jag upp enstaka avvikande former. Dessutom har dualen lämnats därhän, eftersom dessa former är helt utdöda i dagens ryska och obsoleta i litauiskan, varvid den modernspråkliga komparativa effekten går förlorad. Uppsatsen gäller accentförhållandena, och förändringarna i ordens böjning – som är uppenbara när man betraktar de många exemplen – berörs inte heller. Först kommer en beskrivning av ”start och mål”, d.v.s. substantivbetoningen i de båda moderna språken. Avsikten är att den som endast studerat det ena språket ska få en inblick i förhållandena i det andra. Därefter följer en redogörelse för accentförhållandena i baltoslaviskan, och sedan – parallellt så lång det är möjligt – de ljudlagar som lett fram till dagens förhållanden. Avslutningsvis försöker jag att med ett antal exempel visa hur man kan följa ett ord från ryskan till litauiskan eller vice versa för att pröva överensstämmelsernas pålitlighet.

Denna uppsats presenterar olika språkliga företeelser som förekommer i SMS på ryska och diskuterar tänkbara tolkningar och förklaringar. Bland annat presenteras exempel på olika metoder att komprimera språket, t.ex. utelämnade mellanslag, utelämnade skiljetecken, förkortningar av ord och satser. Vidare presenteras och kommenteras olika observerade metoder att transkribera ryska till det latinska alfabetet. Därefter ges exempel på lekfullhet och formexperiment av olika slag. Hit hör bl.a. användning av s.k. smileys, lek med ord och stil, inblandning av andra språk. Sedan diskuteras förekomsten av stavfel och tänkbara orsaker till dessa. Detta följs av en jämförelse mellan rysk telegramstil och SMS på ryska. Slutligen görs en snabb överblick i hur SMS-språket passar in i ett historiskt sammanhang och faktorer som kan påverka dess utveckling inom den närmaste framtiden.   Studien bygger på 59788 SMS som samlades in i Moskva i maj 2010.   Nyckelord: #a Ryska språket #x SMS (textmeddelanden) #2 sao

Denna uppsats handlar om vilken status det ryska språket har i dagens finska samhälle och hur den har förändrats. Undersökningen består av en förklaring av situationen i historien och idag, analys av en intervju med den finsk-ryska skådespelaren Alina Tomnikov och en analys av finska medias bild av ryskspråkiga i Finland. Resultat av undersökningen är att det ryska språkets status i det finska samhället och finländares omdöme om ryssar och ryska språket har förbättrats. Mina frågeställningar är om ryska språkets möjligheter och kunskaper i Finland och vad det innebär att vara ryskspråkig i det finska samhället. I arbetet fokuserar jag på Finlands huvudstadsområde och dess ryskhet.

This thesis is a contribution to a growing field of studies on the reception of Byzantine culture in Russia. The object of investigation is the history of the Church Slavonic translation of the Cherubika, which constitute one of the most ancient and dogmatically important functional genres of Byzantine liturgical hymns. The chronological frame of this study is the 13th–17th century. Particular attention is focused on the last change in the liturgical texts in Muscovite Russia, in the mid-17th century. This liturgical reform, which led to the famous Schism in the Russian Church, is studied as part of the cultural reforms started by Tsar Alexis Romanov (1645-1676). The most characteristic feature of Orthodoxy is the principal unity of Scripture and Tradition, which in a hermeneutical perspective means the inseparability of text and context. The semiotic and interdisciplinary approach used in this study reflects this principle. The Slavic Cherubika are interpreted in a broad cultural perspective, and Church Slavonic translations are studied in the proper theological, rhetorical and linguistic contexts. Although the 17th-century translations made in Moscow were based on late Greek and South Slavic sources, they reconstruct the original dogmatic message of the Byzantine Cherubika and are hence closer to the Tradition than earlier Slavonic translations. This study offers a new interpretation of the nature of the Schism. It is shown that the main cause of the controversy between Reformists and Old Believers lies in their different understandings of the connection between Text and Ritual. The traditional medieval interpretation of the Cherubika is influenced by certain iconographical themes, other liturgical texts and the priest’s actions during the liturgy. The transition from a liturgocentric interpretation of sacral texts to a descriptive theological interpretation was a break from the characteristic Russian form of liturgocentrism and the beginning of a new cultural era.

The present study is a reading of the folkloric fairy-tale poem The Swain (Mólodets) (1924) by the Russian Modernist poet Marina Tsvetaeva (1892-1941). The poem represents a high point in Tsvetaeva’s experiments with Russian folk art, and it is thoroughly folkloric in its theme, forms of writing and poetic language. At the same time, the poem can be linked to the attraction to folk art as a locus of the Sublime in literary tradition, which originates in German Romanticism, and finds its echoes in Russian Modernism. This study seeks to show that Tsvetaeva’s exploration of folk art in the poem was inspired by a quandary linked to the Sublime; namely the paradoxical question how to present in art what is too great to be represented. The poem is read as an image and an illustration of the poet’s understanding of the means of presenting the unrepresentable. Tsvetaeva renders the tale as an uncanny story about a horrifying elemental force. She seeks to avoid representation by bringing out the story in a poetic performance, which has the character of a lyrical drama, where the voices of the characters speak and sing in a direct manner. Within the canvas of the folkloric performance, the poet explores poetic language to render the Sublime. She experiments with secondary meanings in order to bring out a language, which at the same time is “secret” and “literal”, and where the element can be made present in its sublimity.

The materials examined here consist of 121 Russian letters dating from 1700-1715. The present study aims to  define a stage in linguistic evolution and analyze the morphological heterogeneity in the textual corpus. The letters are divided into three categories: private, semiofficial, and official. All nomina (substantives, adjectives, pronouns, and numerals) are registered and their occurrences processed statistically case by grammatical case. The focus is on linguistic features where a choice is possible and variation is in evidence. Conservatism asserts itself primarily in strongly standardized texts such as the official correspondence, while  phonetic spelling reflecting akanie and dialectally influenced syncretism between different cases (e.g., the GDLsg) is observable mainly in the private letters, which consitute the least standardized category. There is a trend break among u-genitives and u-locatives, where our findings indicate that the u-ending is losing ground. A statistically established correlation between declensional type and the presence/absence of a coordinated adjunct is noted in the instrumental plural of masculine o-, jo-stems. The choice of the archaizing Ipl-ending suggests that repetition of the –mi- element is perceived to be redundant. In the singular paradigm of the adjective the feminine instrumental forms are strongly conservative, and the modern short ending occurs in only a few instances. In the nominative plural the modern ending –ye, -ie dominates for all cases and in all letter categories. The use of samyj for the comparative degree is not particularly prominent in these 18th-century letters. Because this descriptive comparison type developed in the 17th century, its use could have been expected to rise in the 18th, but our materials do not indicate any such increase. With few exceptions, pronouns generally display forms corresponding to modern usage. One notable deviation is the occurrence of a pronoun with an adjectival ending in the genitive singular (tago), but it is an idiosyncratic feature. Numerals for the most part correspond to modern usage, although their low frequency does not invite generalizations. / <p>978-91-86071-61-5 (del 1), 978-91-86071--62-2 (del 2), 978-91-86071-63-9 (del 1-2)</p>

I det ryska litterära språket under upplysningstiden blandades kyrkslaviska och ryska, samtidigt som det bland annat influerades av franskan. En av denna tids mest välkända ryska dramaturger var Denis Ivanovič Fonvizin, men trots hans utmärkelse har det endast forskats sparsamt om honom och hans verk.  Syftet med denna uppsats är att undersöka förekomsten av franska och kyrkslaviska element i Fonvizins två pjäser Brigadir och Nedorosl’ med upplysningstiden i Ryssland som bakgrund. Avsikten är således dels att ta reda på hur språkbruket såg ut, dels att utröna om språkliga skillnader mellan Brigadir och Nedorosl’ kan kopplas samman med förändringar i det ryska samhället under upplysningstiden. En närstudie av de två pjäserna har genomförts. Analysen av bruket av franska visar att användningen har koncentrerats till ett fåtal rollfigurers tal i både Brigadir och Nedorosl’. I Brigadir förekommer franska i repliker till samtliga av pjäsens övriga rollfigurer, medan bruket i Nedorosl’ främst sker mellan några få aktörer. I Brigadir består bruket av franska av rena franska ord eller russifierad franska, medan det Nedorosl’ endast sker genom gallicismer. Analysen av användningen av kyrkslaviska visar att den är tydligast och mest frekvent hos en rollfigur i respektive pjäs. I Brigadir påträffas vissa kyrkslaviska former av ord som inte existerar i Nedorosl’; där finns i stället fler substantiv som härstammar från kyrkslaviskan. / Русский литературный язык эпохи Просвещения отличался лексическим разнообразием: он представлял собой причудливое смешение просторечия и церковнославянизмов, находясь при этом под сильным влиянием французского. Одним из самых известных российских драматургов той эпохи был Денис Иванович Фонвизин. Несмотря на широкую известность, его жизнь и его труды остаются малоисследованными.  Цель этой работы – изучить проявление французского и церковнославянского языка в пьесах «Бригадир» и «Недоросль» на фоне эпохи Просвещения в Россиийской Империи. Таким образом цель работы двойная. Я намерена в частности изучить как были примены французский и церковнославянский языки, и в частности расследовать если лингвистические различия между двумя пьесами могут быть связаны с изменениями в российском обществе в эпоху Просвещения.  Анализ использования французского языка показывает, что употребление было сосредоточено в речи несколько действующих лиц и в «Бригадире», и в «Недоросле». Герои пьесы «Бригадир» обращаются по-французски ко всем другим персонажам пьесы, но в «Недоросле» по-французски говорят лишь немногие. В «Бригадире» использование французского языка состоит из чисто французких слов или их обрусевших вариантов, в то время как в «Недоросле» используются только галлицизмы. Анализ употребления церковнославянского языка показывает, что использование проявляется наиболее ярко и часто в речи только одного из героев в каждой из пьес. В «Бригадире» есть некоторые церковнославянские формы слов, не встречающиеся в пьесе «Недоросль». В последней, однако, намного больше существительных, происходящих от церковнославянского языка.