Studiens syfte är att belysa hur återgångar för elever från särskild undervisningsgrupp (SU-grupp) till ordinarie skola planeras och genomförs, samt undersöka samverkan mellan de olika skolformer. På vilka sätt kan återgångsprocessen gynnas respektive försvåras och vad begreppet återgång har inneburit för informanterna i studien. I vår blivande roll som specialpedagoger vill vi få en förståelse för återgångsprocessen ur olika perspektiv och bidra till att fler elever återgår till ordinarie klass. Detta är en kvalitativ fallstudie av två återgångsprocesser och metoden bestod av semistrukturerade intervjuer med fem olika yrkeskategorier, två rektorer, två enhetschefer, två lärare, två specialpedagoger och två pedagoger som arbetar i SU-grupp. Materialet analyserades genom meningskoncentrering och resulterade i sex teman, som analyserades mot studiens syfte. Resultatet visar att det finns brister i återgångsprocessen, som försvårar återgången för eleven i en SU-grupp. Informanterna var eniga om att eleven ska stå i centrum vid en återgång och gynnsamma faktorer var gemensamma riktlinjer för återgångsprocessen, samarbete, god kommunikation och en tydlig dokumentation av elevens styrkor och svagheter. Goda relationer mellan elev, lärare, föräldrar och klasskamrater var av stor betydelse, samt att hela skolan strävde efter ett förhållningssätt utifrån det sociokulturella perspektivet. Det framkom att bra samarbete mellan SU-gruppen och skolans EHT främjar elevens återgång, därav borde samverkansorganet EHT få större utrymme i återgångsprocessen. Genom att använda begreppet återgång, när en elev byter skolform från SU-grupp till ordinarie skola, istället för begreppet övergång, uppmärksammas återgången som en speciell form av övergång, vilket innebär att skolan i större utsträckning behöver förbättra sitt förhållningssätt, utveckla relationsskapandet och anpassa lärmiljön utifrån elevens behov.

<p>Syftet med den här C-uppsatsen har varit att undersöka vilka omständigheter som kan leda till att starta en permanent särskild undervisningsgrupp vid en waldorfskola. Jag har också genomfört intervjuer med fem waldorflärare vid samma skola för att få deras syn på denna särskilda undervisningsgrupp. I denna waldorfskola är antalet elever i behov av särskilt stöd ökande. Därför behöver de resurser skolan förfogar över utvecklas.</p><p>Jag har fokuserat på frågeställningar rörande på vilka grunder en waldorfskola startar en särskild undervisningsgrupp samt hur elever väljs ut till deltagande i denna grupp. Vidare hur skolans personal kan främja elevernas grupptillhörighet och trygghet i den särskilda undervisningsgruppen och samtidigt i den egentliga klassen. Dessutom hur waldorflärarna beskriver den process som leder till att ett barn ska kunna återvända till och fungera i sin egentliga klass?</p><p>Både som bakomliggande teori i detta arbete och som användbar arbetsmodell i förståelsen av de barn som kommer att beröras av den särskilda undervisningen, redogör jag för Urie Bronfenbrenners “Ekologiska modell”. Dessutom lyfter jag fram delar ur relevanta styrdokument och läroplaner som inverkar på den särskilda undervisningen. Metoderna för datainsamling som jag använt är litteraturstudier och kvalitativa intervjuer. Databearbetningen har skett genom att jag har relaterat mina frågeställningar till respondenternas intervjusvar och till viss tidigare forskning.</p><p>Resultatet visar att waldorflärarna stödjer tanken på att starta en särskilda undervisningsgrupp. Ett sådant beslut har också stöd i de gällande styrdokumenten även om det inte finns en entydig definition på "barn i behov av särskilt stöd". Avgörande för barnens trygghet och arbete i stödinsatserna som respondenterna lyfter fram i arbetet med dessa elever är föräldrarnas attityd. Utan deras stöd haltar insatsen eller kan inte sättas in.</p>

Syftet med den här C-uppsatsen har varit att undersöka vilka omständigheter som kan leda till att starta en permanent särskild undervisningsgrupp vid en waldorfskola. Jag har också genomfört intervjuer med fem waldorflärare vid samma skola för att få deras syn på denna särskilda undervisningsgrupp. I denna waldorfskola är antalet elever i behov av särskilt stöd ökande. Därför behöver de resurser skolan förfogar över utvecklas. Jag har fokuserat på frågeställningar rörande på vilka grunder en waldorfskola startar en särskild undervisningsgrupp samt hur elever väljs ut till deltagande i denna grupp. Vidare hur skolans personal kan främja elevernas grupptillhörighet och trygghet i den särskilda undervisningsgruppen och samtidigt i den egentliga klassen. Dessutom hur waldorflärarna beskriver den process som leder till att ett barn ska kunna återvända till och fungera i sin egentliga klass? Både som bakomliggande teori i detta arbete och som användbar arbetsmodell i förståelsen av de barn som kommer att beröras av den särskilda undervisningen, redogör jag för Urie Bronfenbrenners “Ekologiska modell”. Dessutom lyfter jag fram delar ur relevanta styrdokument och läroplaner som inverkar på den särskilda undervisningen. Metoderna för datainsamling som jag använt är litteraturstudier och kvalitativa intervjuer. Databearbetningen har skett genom att jag har relaterat mina frågeställningar till respondenternas intervjusvar och till viss tidigare forskning. Resultatet visar att waldorflärarna stödjer tanken på att starta en särskilda undervisningsgrupp. Ett sådant beslut har också stöd i de gällande styrdokumenten även om det inte finns en entydig definition på "barn i behov av särskilt stöd". Avgörande för barnens trygghet och arbete i stödinsatserna som respondenterna lyfter fram i arbetet med dessa elever är föräldrarnas attityd. Utan deras stöd haltar insatsen eller kan inte sättas in.

Sammanfattning I vår uppsats undersöker vi en särskild undervisningsgrupp (Lilla gruppen) med syftet att ta reda på elevernas, lärarnas och specialpedagogernas/speciallärarnas uppfattningar av den specialpedagogiska verksamheten och hur dessa eventuellt skiljer sig åt. Med hjälp av det socialkonstruktionismiska perspektivet vill vi försöka förstå hur dessa uppfattningar har skapats. Tidigare forskning visar delvis olika sätt att utforma den specialpedagogiska verksamheten och med skiftande resultat. Gemensamt är att de inte har undersökt elevernas uppfattningar av verksamheten, något som vi därför vill göra. Den kvalitativa forskningsintervjun som vi använder oss av som metod ger oss möjlighet att tränga in på djupet av respondenternas uppfattningar. Resultatet visar en stor samstämighet mellan elevernas uppfattningar av verksamheten medan elevernas och lärarens uppfattning delvis skiljer sig åt. Utifrån resultatet går det inte att säga med bestämdhet hur den specialpedagogiska verksamheten ska utformas, det vi kan konstatera är att i den Lilla grupp som vi undersökte så stärktes eleverna på flera plan. I analysen och diskussionen problematiserar vi kring hur vårt resultat förhåller sig till tidigare forskning och lagar, förordningar, råd och direktiv från myndigheterna. Nyckelord:

Denna studie syftar till att bringa klarhet i hur ungdomar som är placerade i särskildundervisningsgrupp upplever sin skolsituation. Intervjuer har genomförts med fem ungdomarsom läser på högstadiet i en särskild undervisningsgrupp i en mellanstor svensk stad.Intervjuerna har sedan analyserats med hjälp av fenomenologi. Jag haft som ambition attbeskriva ungdomarnas egna upplevelser av att ingå i särskild undervisningsgrupp och därföranser jag att fenomenologi kan bidra med en förståelse av respondenternas egna upplevelserav deras skolsituation. Att ingå i en särskild undervisningsgrupp kännetecknas av delsupplevelser av utanförskap och dels av upplevelser av gemenskap. Respondenternas utsagorkarakteriseras av ungdomarnas ambivalens inför det faktum att de befinner sig i en särskildundervisningsgrupp och detta tar sig uttryck genom att de upplever både en stark gemenskapinom gruppen och ett utanförskap gentemot övriga elever som inte befinner sig i dennaundervisningsform

Bakgrund Forskning och litteratur lyfter fram att specialundervisningen är problematisk för så väl elever som lärare. Det framkommer att elever kan må dåligt, känna sig utanför, få dålig självkänsla och missa kunskaper som eleverna borde få med sig. Syfte Syftet med studien är att kartlägga och analysera hur elever upplever särskild undervisning och/eller specialundervisning. Med särskild undervisning/specialundervisning menar vi att elever som är i svårigheter får lämna ordinarie undervisning för att få stöd av annan pedagog och i annan lokal. - Hur ser elever på sina kunskaper? - Hur resonerar elever om specialundervisning? Metod I studien har vi använt oss av en kvalitativ metod, där vi använder oss av halvstrukturerade intervjuer. Vi hade ett frågeformulär inför intervjuerna med några huvudfrågor och teman, där vi hade möjlighet att ställa de följdfrågor som situationen inbjöd till utan att ha en given ordning på frågorna i förväg. Vi intervjuade 14 elever i en klass. Intervjuerna analyserades utifrån temana; elevers syn på sina kunskaper och syn på specialundervisning. Resultat Resultatet visar att eleverna i klassen anser att elever som "går iväg utanför" klassrummet kan få den bästa hjälpen om de går till annan lokal, de menar att segregering är att föredra. I klassrummet anser eleverna att det hade blivit för mycket prat mellan eleverna, stökigt, att koncentrationen försvinner och det blir svårare att lära sig. Eleverna vill själva inte "gå iväg" för att de trivs i klassrummet och känner att de inte behöver den hjälpen som ges på specialundervisning. Eleverna som går iväg känner att de trivs i grupprum, men känner att det kan vara "jobbigt" att "gå iväg" vid vissa tillfällen.

No description available.

Problemområdet och syftet med uppsatsen är att undersöka hur elever i skolår 7 – 9 placerade i en särskild undervisningsgrupp upplever, känner och vilka erfarenheter de har och har haft under sin grundskolegång. Deras erfarenheter analyseras i förhållande till olika skolrelaterade begrepp som: inkludering, delaktighet, normalitet och ”En skola för alla” Vidare så görs en generell politisk diskussion över tid om samhällets syn på elever i behov utav särskilt stöd.Med undersökningen hoppas jag kunna bidra kunskap om erfarenheter och perspektiv hos elever placerade i särskild undervisningsgrupp, för att göra en bättre skolsituation möjlig. Den empiriska undersökning genomfördes med hjälp av intervjuer av ett antal utvaldaelever som har sin skolgång i en särskild undervisningsgruppI undersökningen kom det fram att elever ibland upplever sig delaktiga i skolarbetet medden nuvarande gruppen, men att de även känner sig exkluderade i förhållande till deras hemskolor. Arbetet visar också på att det finns positiva aspekter med den särskilda undervisningsgruppen och då i avseende av att vara delaktig och känslan av sammanhang. Även placeringen av dessa undervisningsgrupper var viktigt då det påverkade känsla och upplevelsen att vara inkluderad.

<p>Denna kvalitativa studie har undersökt hur elever med Aspergers syndrom upplever att det är att gå i en särskild undervisningsgrupp. Fyra tonåringar som samtliga har gått i en särskild undervisningsgrupp, för elever med Aspergers syndrom, under sin grundskoletid intervjuades.</p><p>Syftet med studien är att öka förståelsen för elevernas upplevelser. Intervjuerna var öppna och eleverna fick fritt berätta om sina upplevelser från skoltiden. Analysen av intervjumaterialet resulterade i fyra teman: Skolarbetet, kompisar och relationer, diagnos och självbild samt val av skolverksamhet. Eleverna berättade om både positiva och negativa upplevelser som de haft under sin skoltid. Generellt sett så upplevde de att det positiva med att gå i en stor klass är att det finns många kompisar att välja mellan. Samtidigt har de haft svårt med kompisrelationerna, varit ensamma på rasterna och blivit retade. Kompisar verkar i alla fall vara av stor betydelse.</p><p>Det positiva med att gå i en liten grupp är att det är mer lugn och ro och lättare att få hjälp med skolarbetet. Det är elevernas mammor som verkar ha varit styrande för elevernas skolplacering.</p><p>Eleverna verkar på det stora hela nöjda med att gå/ha gått i en liten grupp. Samtliga verkade ha accepterat sina diagnoser. En elev uttrycker att det var skönt att få en diagnos för att han då förstod varför han var annorlunda.</p>

<p>Syftet med denna uppsats var att, genom jämförelse, få fördjupade och praktisktanvändbara kunskaper om lämpligt bemötande av elever, med koncentrations- och motivationssvårigheter, i observationsklassen under 1960- och 1970-talet och i Hemklassen under 2000- talet. Jag tittar närmare på hur bemötande beskrivs i forskning, i läroplanerna Lgr69 och Lpo94 samt hur lärare beskriver sitt bemötande av elever av elever med koncentrations- och motivationssvårigheter. För att ta del av lärarna sbeskrivningar och tankar har jag, genom att använda mig av en ostrukturerad intervjuteknik, intervjuat två observationsklasslärare och två lärare som arbetar i Hemklassen. Resultaten tyder på likheter mellan gårdagens och dagens bemötande av elever i särskild undervisningsgrupp. En i mitt tycke betydande skillnad som framkommit är de båda läroplanernas syn på den särskilda undervisningsgruppens syfte.</p>