Syftet med denna studie är att undersöka några lärares erfarenheter av att undervisa elever med språkstörning/språklig sårbarhet samt deras erfarenheter vad gäller möjligheter och hinder inom ramen för specifikt SO- och NO- ämnena. Syftet är även att undersöka likheter/skillnader vad gäller undervisning och stödinsatser på låg- och mellanstadiet i SO och NO-ämnena. Forskning kring språkstörning specifikt inom ramen för undervisning i SO och NO saknas och därför blir denna studie viktig inom detta område. Sammanfattningsvis visar resultatet att de flesta lärarna har kunskap om språkstörning/språklig sårbarhet och hur svårigheterna kan yttra sig. I resultatet framkommer det att lärare i studien önskar mer kunskap om arbetsmetoder och anpassningar som de kan använda i undervisningen för att möjliggöra för dessa elever att nå målen. Lärarna efterlyste även mer adekvat fortbildning inom området för språkstörning/språklig sårbarhet samt efterfrågade mer stöd från andra yrkesprofessioner såsom speciallärare, EHT och talpedagog. Samtliga lärare lyfte fram tidsbrist som ett stort hinder vad gäller möjligheter att ge dessa elever adekvat stöd. Likheterna vad gäller undervisning, anpassningar och stödåtgärder i SO och NO på låg- och mellanstadiet visar sig vara fler än skillnaderna. På mellanstadiet lyfter lärarna fram digitala verktyg i större utsträckning medan lärarna på lågstadiet menar att repetition med fler olika arbetsmetoder är en framgångsfaktor för dessa elever. Resultaten från de semistrukturerade intervjuerna diskuterades mot bakgrund av tidigare forskning, didaktiska undervisningsmetoder, Lgr 22 samt det sociokulturella perspektivet.