No description available.

Introduktion: Stress blir allt vanligare och det påverkar människan negativt både psykiskt och fysiskt. Den förekommer bland både kvinnor och män. Minskad saliv, kost och intagsfrekvens samt munhygienvanor medför ökad risk för kariesutveckling. Karies utvecklas genom demineralisering och den orsakas av bland annat mutans streptokocker och lactobaciller som finns i placket. Därför syftar studien till att hitta samband mellan stress och dessa riskfaktorer. Syfte: Att studera hur stress påverkar riskfaktorer för karies. Frågeställningar: Hur påverkas salivproduktionen av stress? Hur påverkas kostvanorna av stress? Hur påverkas munhygienvanorna av stress? Metod: En beskrivande litteraturstudie. Artiklar som gick vidare till resultatet har granskats enligt granskningsmallar av båda författarna. Resultat: Studien tyder på att stress kan påverka karies genom dessa riskfaktorer. Vid stress minskar salivflödet, det är vanligare att äta oregelbundet och onyttigare samt att missköta sin munhygien. Konklusion: Studier har visat att saliv, kost och munhygien kan öka risken för kariesutvecklingen. Det kan finnas ett samband mellan stress och karies genom dessa riskfaktorer. Genom att bli stressad påverkas salivflödet, kostvanorna samt munhygienvanorna.

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Univ., 2001. / Härtill 5 uppsatser.

<p>Version:1.0 StartHTML:0000000178 EndHTML:0000005278 StartFragment:0000002640 EndFragment:0000005242 SourceURL:file://localhost/Volumes/NAMNLOS/Examensarbete%20kortisol.doc</p><p>Föreliggande studie syftar till att försöka utläsa skillnader mellan två olika perioder då den personliga stressfaktorn upplevs vara olika intensiv. Undersökningen syftar även till att studera huruvida den mänskliga kortisolutsöndringens diurnala upp - och ned gångar följer en intraindividuell stabilitet av CAR (cortisol awakening responce). Detta skulle innebära ett upprepande mönster av kortisolkoncentrationens magnitud och mätvärde inom varje individ från dag till dag, vid uppvaknandet och 30 minuter efter.</p><p>Undersökningen har genomförts som en pilotstudie där en försökspersons kortisolkoncentration i saliv har mätts genom enzymkopplad immunabsorberande analys (ELISA). För att jämföra mätserierna inom de olika perioderna med varandra har även en variationsanalys av typen Analysis of variance (ANOVA) utförts med hjälp av programvaran SPSS. Då provernas mätvärde har analyserats och jämförts med varandra har ett resultat kunnat fastställas.</p><p>Eftersom utsöndringen av den individuella kortisolkoncentrationen lätt påverkas av omgivningsfaktorer användes endast en försöksperson, författaren, vilket underlättade en detaljerad analys där observation av påverkande faktorer lätt kunde tas med i beräkningen för att fastställa ett tillförlitligt resultat. Försökspersonen, kvinna 21 år, utförde 6 provtagningar under två perioder som upplevdes ha olika hög stressfaktor. Perioderna innehöll två arbetsdagar. Parallellt med provtagningen fördes noggranna dagboksanteckningar för att underlätta analyseringsarbetet.</p><p>Resultatet uppvisar en intraindividuell stabilitet av CAR hos försökspersonen. Studien visar även en skillnad mellan de två perioderna genom en högre procentuell ökning av CAR under den period då stressfaktorn upplevdes som mer intensiv.</p><p>Den tydliga skillnaden av kortisolkoncentrationens mätvärde mellan de olika dagarna indikerar även att livsstil, fysisk aktivitet och drömmar kan påverka utseendet av kortisolkoncentrationskurvans diurnala upp – och nedgångar.</p>

Version:1.0 StartHTML:0000000178 EndHTML:0000005278 StartFragment:0000002640 EndFragment:0000005242 SourceURL:file://localhost/Volumes/NAMNLOS/Examensarbete%20kortisol.doc Föreliggande studie syftar till att försöka utläsa skillnader mellan två olika perioder då den personliga stressfaktorn upplevs vara olika intensiv. Undersökningen syftar även till att studera huruvida den mänskliga kortisolutsöndringens diurnala upp - och ned gångar följer en intraindividuell stabilitet av CAR (cortisol awakening responce). Detta skulle innebära ett upprepande mönster av kortisolkoncentrationens magnitud och mätvärde inom varje individ från dag till dag, vid uppvaknandet och 30 minuter efter. Undersökningen har genomförts som en pilotstudie där en försökspersons kortisolkoncentration i saliv har mätts genom enzymkopplad immunabsorberande analys (ELISA). För att jämföra mätserierna inom de olika perioderna med varandra har även en variationsanalys av typen Analysis of variance (ANOVA) utförts med hjälp av programvaran SPSS. Då provernas mätvärde har analyserats och jämförts med varandra har ett resultat kunnat fastställas. Eftersom utsöndringen av den individuella kortisolkoncentrationen lätt påverkas av omgivningsfaktorer användes endast en försöksperson, författaren, vilket underlättade en detaljerad analys där observation av påverkande faktorer lätt kunde tas med i beräkningen för att fastställa ett tillförlitligt resultat. Försökspersonen, kvinna 21 år, utförde 6 provtagningar under två perioder som upplevdes ha olika hög stressfaktor. Perioderna innehöll två arbetsdagar. Parallellt med provtagningen fördes noggranna dagboksanteckningar för att underlätta analyseringsarbetet. Resultatet uppvisar en intraindividuell stabilitet av CAR hos försökspersonen. Studien visar även en skillnad mellan de två perioderna genom en högre procentuell ökning av CAR under den period då stressfaktorn upplevdes som mer intensiv. Den tydliga skillnaden av kortisolkoncentrationens mätvärde mellan de olika dagarna indikerar även att livsstil, fysisk aktivitet och drömmar kan påverka utseendet av kortisolkoncentrationskurvans diurnala upp – och nedgångar.

Bakgrund: Huvud- och halscancerbehandling genom strålbehandling/kirurgi kan bidra till olika orala biverkningar. De vanligaste biverkningarna som uppstår under/efter behandling är hyposalivation och oral mukosit. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att sammanställa olika behandlingsmetoders effekt på hyposalivation och oral mukosit efter behandling av huvud- och halscancer. Metod: Studiedesignen var en allmän litteraturöversikt där databaserna Medline, DOSS och Cinahl användes för att finna relevanta vetenskapliga artiklar. Genom inklusions-/exklusionskriterier valdes 15 vetenskapliga artiklar ut. De inkluderade studierna granskades utifrån en modifierad granskningsmall för att enbart studier med starkt/måttligt bevisvärde skulle presenteras. Resultat: Resultatet framställer att Pilokarpin, Cevimelin och TENS visade en positiv effekt på hyposalivation. Salivsubstitut och akupunktur visade inte någon inverkan på salivsekretionen utan påverkade enbart xerostomi positivt. Laserterapi redovisades ha effekt mot mukosit där allvarlighetsgraden av mukosit var lägre hos lasergrupperna i jämförelse med placebogrupperna. Honung kan ha en effekt att lindra mukosit och Aloe Vera visade ingen effekt mot mukosit eller andra biverkningar kopplade till mukosituppkomsten. Slutsats: Pilokarpin, Cevimelin och TENS kan bidra till ökad salivsekretion. Laserterapi och honung kan ha effekt mot oral mukosit. Behandlingar som Aloe Vera, akupunktur och salivsubstitut uppvisade inte någon effekt i resultatet. Fortsatt forskning behövs för att utveckla behandlingsmetoders effekt mot mukosit och hyposalivation.

Syfte: Syftet med litteraturstudien var att sammanställa evidens kring diabetes typ 1 och dess påverkan på barn och ungdomars orala hälsa. Metod: Studien var en allmän litteraturstudie. Inklusionskriterier var att de skulle ha publicerats mellan år 2008 till 2018, vara peer-reviewed granskade samt ha ett åldersspann på deltagare från 3  till 18 år. Efter en kvalitetsgranskning bedömdes 21 artiklar uppfylla kriterier till grund för studien. Artiklarna som användes har samtliga studerat diabetes typ 1 och dess påverkan på barn och ungdomars orala hälsa. Resultat: Resultatet påvisade att sjukdomen diabetes typ 1 har en påverkan på barn och ungdomars orala hälsa. Gingivit, karies, parodontit, oral candidos, plack samt tandsten är orala besvär som har visat sig ha en högre prevalens hos barn med diabetes i jämförelse med friska barn, enligt tidigare evidens. Resultatet i studierna varierade i en viss utsträckning beroende på olika utfallsmått och metoder. Slutsats: En sammanställning av studier visade ett samband mellan barn och ungdomar med diabetes typ 1 och en försämrad oral hälsa, där plack och gingivitförekomsten var som högst. Mer forskning generellt krävs kring hur diabetes typ 1 påverkar den orala hälsan hos barn och ungdomar, i syfte om att få en heltäckande bild. / Purpose: The purpose of the literature overview was to study evidence for type 1 diabetes impact on children and adolescents oral health. Method: The study was a general literature study. The inclusion criteria were that they should have been published between 2008 until 2018, peer-reviewed and have an age range of children up to 18 years. After a quality review, 21 articles were used in this study. The articles that was used, have all studied diabetes type 1 and its impact on children and adolescents oral health. Result: The result showed that the disease type 1 diabetes has an effect on the oral health of children and adolescents. Gingivitis, caries, periodontitis, oral candidos, plaque and calculus are oral disorders that has been shown having a higher prevalence in children with diabetes in comparison to healthy children. The results in the studies varied to a certain extent due to different outcome measures and methods. Conclusion: Previous studies have shown a relationship between children and adolescents with type 1 diabetes and their impaired oral health, where plaque and gingivitis were most prevalent. More research is generally required on how diabetes type 1 affects the oral health of children and adolescents in general.

Bakgrund. Det är sedan länge känt att naturen har en positiv inverkan på människorshälsa. Flertalet studier genom åren styrker naturens påverkan på människors psykiskahälsa i form av bland annat minskad emotionell upphetsning, medan bevisen för eneventuell förbättrad fysisk hälsa är vaga.Syfte. Undersöka huruvida miljön kan påverka de fysiologiska effekterna vid och efteravslutad fysisk aktivitet avseende sympatikusaktivitet.Metod. En så kallad cross-over studie genomfördes där puls, pH-värde- och alfaamylasaktiviteti saliv samlades in från elva testdeltagare för att mätasympatikusaktivitet. Varje testdeltagare genomförde ett beep-test ute i naturen samt ettbeep-test inomhus, där varje testtillfälle innebar fyra mätningar vid olika tidpunkt. I denstatistiska analysen tillämpades en split plot repeated meassures ANOVA för att jämförade olika testmiljöerna med hänseende till de upprepade mätningarna samtmätmetoderna.Resultat. Ingen signifikant skillnad i varken puls, pH-värde- eller alfa-amylasaktivitet isaliv noterades kopplat till de olika testmiljöerna. Däremot ökade inte alfaamylasaktiviteteni lika hög grad under beep-testet utomhus som inomhus hostestdeltagarna, vilket tyder på lägre stressnivåer. Samma mönster kunde ses under denförsta återhämtningsperioden efter att beep-testet avslutats, då alfa-amylasaktivitetensjönk kraftigare hos testdeltagarna utomhus.Slutsats. Omgivningen har ingen signifikant betydelse vad gäller stressnivåerna ikroppen vid och efter avslutad fysisk aktivitet, vilket talar för de vaga bevis som hittillskommit fram vid forskning inom området. / Background. During a long time it has been known that the nature has a positiveimpact on human health. Several studies over the years are proving nature´s positiveimpact on humans mental health, regarding for instance reduced emotional arousal,whereas the evidence for a possible improved physical health is vague.Aim. Investigate whether the environment can influence the physiological effectsduring, and after physical activity regarding sympathetic activity.Method. A cross-over study was conducted to collect heart rate, pH-value and alphaamylasein saliva from eleven test participants in order to measure sympathetic activity.Each one of the test participants performed a multi-stage fitness test both outdoors inthe nature and indoors, where each test included four measurements at different times.In the statistical analysis a split plot repeated meassures ANOVA was used to comparethe different test environments in regards to the repeated measurements and themeasurement methods.Results. No significant difference was noticed in any of the three methods used linkedto the different test environments. Contrariwise, the alpha-amylase activity during themulti-stage fitness test outdoors, did not increase as much as indoors, pointing at lowerstress levels. The same pattern was discovered during the initial recovery period whenthe multi-stage fitness test was completed, showing that the alpha-amylase activity hada larger decrease on the test participants outdoor.Conclusion. The surroundings have no significant impact in terms of stress levels in thebody during, and after physical activity, which adds proof to the vague evidence so farin the research area at this time.

I saliv förekommer ett enzym, kallat alfa-amylas, som kan ge en fingervisning om en persons upplevda stressnivå. Förekomsten av alfa-amylas kan testas genom att låta droppa ett salivprov på ett särskilt slags filterpapper, som sedan färgas klarblått. Hastigheten på färgningen har visats kunna stå i förhållande till aktiviteten av alfa-amylas, och har tidigare mätts med fotodiod. Det här arbetet har undersökt den tekniska görbarheten i att använda en mobilbaserad lösning istället, detta för att öka tillgängligheten av att kunna utföra dessa mätningar. I arbetet har en lämplig mätmetod först sökts genom att analysera en datamängd med bildsekvenser tagna med mobilkamera. Mätmetoden har sedan implementerats i en mobilapplikation för Android. Lämpliga mått på färgavstånd och lämpligt mätområde har undersökts, samt hur yttre faktorer som ljusförhållanden och förflyttning av kameran kan påverka mätningar och hur dess effekter kan motverkas. Resultatet av arbetet har visat att en mobilapplikation mycket väl kan användas för att göra mätningar av en färgutveckling med konsekventa resultat, men att precisionen behöver utredas med kopplingen till alfa-amylas i åtanke. Avslutningsvis diskuteras implementationens brister, och konkreta förslag på vidareutvecklingar tas upp. / A salivary enzyme called alpha-amylase could be used as a marker for a person's subjective stress level. The existence of alpha-amylase can be tested by adding a saliva sample to a filter paper, which is then coloured blue. The rate of the colouration has been shown to correlate with the alpha-amylase activity, and has previously been measured using a photodiode. In this thesis work, the possibility of using a mobile phone to allow easy-access testing has been evaluated. To find a suitable method of measuring the colouration, a data set of image sequences taken with a mobile phone was analyzed. The resulting method has then been implemented in the form of a mobile app for Android. Colour distances and suitable regions-of-interest have been evaluated, as well as how the impact of varying lighting conditions and the instability of the camera can be reduced. Results have shown that a mobile app may indeed be used to measure the colouration with consistent results, but that the precision needs to be further evaluated with respect to alpha-amylas. In closing, flaws and suitable improvements of the implementation is discussed.

Vid låga mängder av DNA, vilket det ofta är vid forensiska prover, är en lyckad DNA-analys beroende av ett effektivt DNA-extraktionsprotokoll. Bland flera kommersiellt tillgängliga extraktionsmetoder för DNA har tidigare studier visat att Chelex 100 resin, som idag används på Nationellt Forensiskt Centrum i Linköping, är en snabb och enkel metod utan toxiska ämnen, långa väntetider eller större kostnader och som även ger ett högt DNA-utbyte. På teknisk mikrobiologi i Lund har olika chelex-baserade protokoll för spårsäkring och extraktion tagits fram för att optimera det aktuella protokollet på Nationellt Forensiskt Centrum. I detta arbete kombinerades spårsäkringsteknik och DNA-extraktionsprotokoll från tidigare studier med olika rör och tops, med syftet att i bästa fall generera ett protokoll som är optimalt för de vanligast förekommande brottsplatsproverna. I resultatet observerades högre DNA-utbyte med reducerade volymer lyseringsbuffert, vilket användning av rör-i-rörsystem tillät. När rör-i-rörsystem sedan kombinerades med extraktionsprotokoll innehållande SDS, observerades en ökning i DNA-utbytet. När dessa två faktorer vidare kombinerades med en tops vars skaft kan klippas rakt av ökade DNA-utbytet ytterligare. Ett byte från mikrofugrör, som används på Nationellt Forensiskt Centrum idag, till ett rör-i-rörsystem reducerar lyseringsvolymen från ca. 600 µl till 200 µl vilket är en avgörande faktor för effektivare extraktioner. / When handling low amounts of DNA, which often is the case with forensic samples, a successful DNA analysis is dependent on an effective DNA extraction protocol. Among many commercially available extraction methods for DNA, previous research has proved Chelex 100 resin, which is used at National Forensic Center in Linkoping, to be a quick and simple method without toxic substances, long waiting time or large costs, which in addition provides a high DNA exchange. At Applied Microbiology, Lund´s University, different chelex-based protocols for sampling and DNA extraction have been developed to optimize the present protocol at the National Forensic Center. In this study, sampling techniques and DNA extraction from previous studies was further combined with different tubes and swabs with the aim to, in best case, generate a protocol that is optimal for the most common crime scene samples. The results showed improved DNA yields with less extraction volume, which the tube in tube system made possible. When tube in tube system was combined with extraction protocols containing SDS, a higher DNA yield was observed. When these two factors were further combined with a cotton swab, whose shaft can be cut straight of, the DNA yield improved even more. A change from microfuge tubes, which is used at the National Forensic Center, to tube in tube system, the lysis volume could be reduced from approximately 600 µl to 200 µl which is a deciding factor for higher DNA yield.