Renskötande samer upplever hinder för att söka hjälp för psykisk ohälsa. Förtroendet för sjukvården är lägre än i den omgivande majoritetsbefolkningen, vilket grundas i en upplevelse av bristande kulturkompetens inom vården. Forskning saknas om hur behandlare av psykisk ohälsa upplever terapeutiskt arbete med renskötande patienter. Syftet med studien är att belysa behandlares erfarenheter och föreställningar kring samers liv och hälsa och hur dessa påverkar den terapeutiska alliansen, som är en viktig faktor för behandlingsframgång. Fyra behandlare djupintervjuades. Intervjuerna undersöktes med kvalitativ innehållsanalys. Resultaten visar på en samstämmig negativ syn på vad det innebär att vara renskötare samt motstridiga föreställningar och upplevelser kring det terapeutiska arbetet. Relationen och kommunikation påverkas inte av att patienten är en renskötande same medan vård och behandling gör det. Motsägelserna tolkades som tecken på bristande kulturkompetens. Vidare upplever behandlarna att vården är dåligt anpassad till renskötande samer. Omöjliga livsvillkor ses som den främsta orsaken till den psykisk ohälsan. Resultaten diskuteras i förhållande till möjliga åtgärder för att förbättra vården: ökad kulturkompetens, specialistenheter för samisk ohälsa och förbättring av livsvillkor genom lagstiftning.

Studiens övergripande syfte är att undersöka hur den samiska minoriteten har gestaltats i Rapport mellan åren 1980 och 2014. Utöver det syftar studien till att ta reda på om gestaltningen är konfliktorienterad. Samt att undersöka hur Rapport i sin gestaltning av den samiska minoriteten förhåller sig till SVT:s senaste sändningstillstånd med avseende på mångfald i nyhetsurvalet. Undersökningen bygger på en kvantitativ innehållsanalys av 244 Rapportinslag med samiskt huvudfokus. Studien bygger på teorier om gestaltning och nyhetsvärdering. De variabler som undersöks är: teman, källor och nyhetsprioritering. Resultaten visar att antalet inslag med samiskt huvudfokus har ökat från år 1980 till 2014. Samer och samiska frågor förekommer i Rapport när de uppfyller traditionella nyhetskriterier. Det är vanligast att samer förekommer som källa i egenskap av enskild person och att icke-samer förekommer i egenskap av politiker eller myndighetsperson. Med avseende på Rapports förhållande till SVT:s sändningstillstånd visar studien att Rapport i inslag med samiskt huvudfokus har en variation av teman men att rennäring är det i särklass vanligaste temat. Studien visar även att gestaltningen i stor utsträckning är konfliktorienterad.

Research regarding the maintenance of the Sami language shows that the Swedish society has a big influence on the development of the Sami identity and also the maintenance of the Sami language. The assimilation of the Sami language and the traditional Sami religion was forced mainly by the Swedish education form and the Swedish church. In modern times many different forms of Sami identities have been developed due to the scattering of the Sami people, and also because of the urbanization of the Swedish society. The Sami nature religion is still alive in the Sami group, thanks to the mythological stories told and preserved by their oral  tradition. The purpose of this assignment was to make research of how the Sami identity is being presented in three current Swedish books. The books are Sms från Soppero written by Ann-Helén Laestadius, När jag var tretton blev jag same, written by Monica Zak and Lappskatteland, written by Annica Wennström. The assignment has a specific focus on the religion and the Sami language. The main questions are formulated as follows: How do the books present the different dimensions of religion and also its importance to the Sami identity? In what ways is the language presented as vital in relation to the religion, and is the language described as a way to identify the Sami ethnicity? The analyzing method being used to the material is called narrative method with hermeneutics aspects. When a result has been concluded, three theories will be applied and tested as analyzing methods. The theories are Linda Woodhead’s theory of religion and Thomas Hylland Eriksen & Andrea Amft’s theory of ethnicity, which has been complemented by Kenneth Hyltenstam`s et al. theory in which he focuses on the preservation of minority languages. The study shows that there are many dimensions of religion to be found, and that they play a different role depending on different generations and their relation to the Sami identity. The Sami language identifies the Sami ethnicity and also creates a connection to the culture and the ancient religion. Therefore the language is being presented as very important as it defines the Sami identity.

Diss. Uppsala : Univ., 2003.

This essay has been a literary study where the purpose has been to provide insight into Sami settlements focusing on the so-called stalló foundations. Based on previous research, questions that have been considered have touched on who or whom the builders of the stalló foundations are, what uses they have had, and what period the stalló foundations may have dated. The delimitation has been to limit the period from about zero to about the 17th century. The material in this essay consists of books and scientific articles. After a thorough analysis of the previous research, a separate discussion has also been conducted. The result showed a disagreement about who is the builders of the stalló foundations as well as whether the stalló foundations have been part of a moving or permanent settlement pattern. However, much suggests that the stalló foundations have a Sami origin, and that there may be regional differences and natural geographic conditions that may have affected the use of stalló foundations. Finally, the stalló foundations appear to have a total time span in the period 500 to 1900 AD, but most of these have been used during the Viking Age and a bit in the Middle Ages.

The aim of this study is to investigate Swedish representations of the Lappmark in the 1600s and 1700s, with particular regard to the descriptions of nature and the supernatural. The study examines how swedes depicted nature and nature spirits in the Lappmark, and how the descriptions relate to larger process during the time period. The sources used are mainly from priests who were active in the Lappmarks during this period. The source material has been divided into two groups to simplify the comparison, one containing Johannes Schefferus Lapponia (1673), the other contains Pehr Högströms Beskrifning öfver de till Sveriges krona lydande lappmarker (1747). Works such as Carolyn Merchants The Death of Nature (1989) and Henri Lefebvre's The Production of Space (1991) are used in the study.The study show that the early authors had a very negative attitude towards the Lappmark and its nature. The area was perceived as an unproductive wilderness, and the saamis were used as an example of the Lappmarks depraved nature. Högström approached the land from a different angle, he believed that the Lappmarks had a great potential once Gods plan for the region had been realized. Högström uses the Saami to show how a people, despite their shortcomings, still could flourish in the Lappmark. Högströms optimistic attitude required that he separated the nature spirits from nature, which illustrated the transition from the idea of a lifegiving nature to the idea of a mechanical nature. The study also contributes to new knowledge about how swedish priests tried to define and control the representation of the Lappmark and how this was complicated by both saamis and settlers.

No description available.

No description available.

Traditioner och berättelser lever idag kvar om sockensamerna. Sockensamerna har en egen historia i mellersta Sverige. I de flesta socknarna i länet finns det spår kvar efter dem. Det förekommer till exempel lämningar från där de bodde, bevarande föremål samt ortnamn som återger ett samiskt ursprung. Dessutom har de satt spår i texter och till exempel domstolsförhandlingar. Sockensamerna var en liten befolkningsgrupp som hade en vidsträckt utbredning i mellersta Sverige, från 1600-talet till långt in på 1800-talet. Sockensamerna och fjällsamerna distanserades till varandra och gränser skapades mellan dem, även om de rörde sig i varandras miljöer emellanåt. De levde av det som fanns i naturen och skogen försåg dem med råvaror. Kyrkan blev allt mer oroad av att sockensamerna ständigt flyttade omkring, de skulle därför jagas bort från socknen och återvända tills sin hemtrakt (vilket i själva verket var där de redan befann sig då, i mellersta Sverige), där fanns deras hem och inte uppe i lapparken som man då trodde. Det förekom straff om de inte lydde. Sockensamerna levde dock inte ett sämre liv än andra på den tiden.  Myndigheterna ville till varje pris få sockensamerna att flytta norr över och kämpade med att genomföra detta med upprepade förordningar. På fängelsemuseet i Gävle så finns det bevarade uppgifter på att det suttit samer där. Kyrkans makt växte, under 1600-talet blev staten och kyrkan ett. Under 1600-talet konfronterades samerna på allvar av kyrkan, den svenska myndigheten ville isolera samerna från den övriga befolkningen och samerna trängdes allt mer undan från sina marker till de mest otillgängliga delarna av landet när bonden hade sin framfart. Efterfrågan på sockensamerna och deras yrke minskade under slutet av 1800-talet, då industrialiseringen och urbaniseringen medförde nya värderingar och en stark avsky mot hästkött. Att sockensamerna skulle ta hand om hästarna finns det uppgifter på, redan från 1700-talet . Det framgår tydligt att hästen hade en stor betydelse i det förkristna fornordiska samhället, men även det samiska. Hästen hade en särställning som offerdjur vid offerritualer samt även vid fruktbarhetsritualer. Enligt kristen sed var det förbjudet och en styggelse att äta hästkött. Hästen var ett djur som ansågs stå närmare människan än något annat tamt djur. Samerna hade däremot traditionellt köpt upp hästar och använt dem som föda. Hästen har även används i samernas rituella liv, som bland annat ett offerdjur till den samiska guden Ruto. Samerna och bönderna utvecklade ett ömsesidigt förhållande, de blev beroende av varandra. För sitt yrkesutövande som hästslaktare och olika hantverkskunskaper fick samerna betalt, mat och varor i utbyte och tjänade sitt leverne. Sockensamerna dog inte ut på grund utav industrialismen, men de assimilerades av allmogen och försvann på det sättet in i deras samhälle. Allmogen tillät sockensamerna att bo kvar i socknarna om de besökte kyrkan regelbundet. Trots detta fotsatte många att flytta omkring tills slutet på 1600-talet, vilket kyrkan oroade sig över. Tvångsförvisningarna väckte inte bara protester från sockensamerna utan även från bönderna som blivit beroende av samernas tjänster. Trots alla försök att förflytta sockensamerna, så kom de alltid tillbaka i slutändan. Försöken att integrera dem i samhället gick bra och många av dem fotsatte med sitt hantverk så långt som in på 1900-talet och hittade nya sätt att använda sina yrkeskunskaper på. Mycket av sockensamernas liv och livsstil har försvunnit idag, men det finns fortfarande spår kvar att skönja. Framtida forskare har många olika platser att studera och arkivmaterial att utforska djupare.

No description available.