Syftet med föreliggande kvalitativa studie är att bidra med kunskap kring hur samtalet kring samer och samiska frågor har förts mellan de olika inblandade intressenterna som deltagit i revideringsprocessen av Lgr22s kursplaner för de samhällsorienterande ämnena, årskurserna 4–9, och även kunskap om hur samtalen påverkat kursplanernas innehåll. Studien utgår ifrån det läroplansteoretiska perspektivet att ett fastställande av en läroplan och liknande policydokument är en process som visar på ett spänningsfält mellan olika intressenters prioriteringar av innehållet. Den bygger på arkivmaterial från Skolverkets korrespondens med de expertgrupper som förekommit i de olika skolämnena som studerats, samt den korrespondens som remissyttranden i processen gett upphov till. Studien bygger på CDA modellens metodik och fokuserar på processen som format diskurserna som framträder. Som motpol till CDA metodiken har hegemoni ställts och för att kunna urskilja hur processen formar diskurserna har de utbildningsfilosofiska begreppen essentialism och rekonstruktionism använts.   Resultatet visar att Skolverket genomgående presenterar förslag som expertgrupperna kan anses ansluta sig till, medan remissyttranden från olika intresseorganisationer och en privatperson gör anspråk på att förskjuta dessa diskurser. Det är också remissyttrandena som i störst utsträckning påverkar hur de fastslagna kursplanernas innehåll så småningom blir, även om Skolverkets från början föreslagna diskurs bara förskjuts en aning jämfört med intresseorganisationernas yttranden.

I detta arbete undersöks vilken funktion medierna har i den samiska vardagen samt att försöka urskilja ett mönster i hur medierna samverkar med den samiska identiteten. Den gestaltande delen är ett memoryspel som visar de renskötande samernas levnadsmiljöer. Detta för att ge en bild av några moment i vardagen vilka influerar identitetsskapandet.

Forskningen i den här uppsatsen handlar om samekvinnor, en grupp kvinnor som kan ses som en glömd kategori i den pågående genusdiskussionen i Sverige. Utgångspunkten för uppsatsen är huvudfrågan: kan samekvinnor ses som dubbelt diskriminerade utifrån ett intersektionellt perspektiv, genom att tillhöra de marginaliserade grupperna kvinna och ursprungsbefolkning? Den anförda teorin i uppsatsen, intersektionellt perspektiv, problematiserar runt olika aspekters interaktion med varandra och inverkan på det upplevda och behovet av hjälp. Metoden som används är kvalitativ intervjumetod. Intentionen är att belysa samekvinnors situation som kvinna och ursprungsbefolkning och explicit i kontexten våld i hemmets sfär som ett exempel på den dubbla diskriminering samekvinnor utsatts och utsätts för. På grund av bristande engagemang från svenska staten när det gäller samekvinnor, saknas det en förståelse för kulturella aspekter som kan ha inverkan vid uppbrottsprocessen. Slutsatsen efter problematiseringen runt frågeställningarna är att samekvinnor är dubbelt diskriminerade både som kvinnor och som ursprungsbefolkning i kontexten våld i hemmets sfär. / The research in this essay is about Sami women, a group of women that could be recognised as a forgotten category in the ongoing discussion in Sweden about gender. The starting point for the essay is accordingly: could Sami women be seen as double discriminated from an intersectional point of view, considering that they belong to the marginalised groups women and indigenous people? The plead theory for this essay, intersectional perspective problemize around interaction between different aspects and their influence on experience and need for help. Applied method is qualitative interview method. The intention is to show the situation for Sami women as women and indigenous people explicit in the context of domestic violence as an example of the double discrimination they have been and are put through. Due in absence of commitment from the Swedish authorities considering Sami women, there are lacking comprehension about the cultural aspects that can have influence on the leaving process. Conclusion is after problemizing around the issue that Sami Women is double discriminated both as women and as indigenous people in the context of domestic violence.

I Sverige råder omfattande lagstiftning både vad gäller gruvverksamhet, tillhörandetillståndsprocesser och de rättsregler som skyddar samers rätt till mark i syfte att bedrivarennäring. Rättsområdena är båda dynamiska och beroende av utvecklingen i internationellrätt. Samer åtnjuter genom grundlag och andra lagar rättigheter, i egenskap av urfolk ochnationell minoritet, att utöva rennäring. Aktörer som önskar bedriva gruvverksamhet behövergenomgå flera tillståndsprocesser innan en sådan verksamhet kan startas, i syfte att säkerställaatt inga andra avgörande intressen påverkas och att miljön inte tar skada. Gruvverksamhet ären tillståndspliktig verksamhet enligt miljöbalken. Gemensamt för de båda rättsområdena är att de regleras i flera olika lagar och tangerar fleragånger varandras lagstiftningar. Miljöbalken som till stora delar reglerar gruvverksamhetinnehåller exempelvis även bestämmelser om i vilken utsträckning områden som används förrennäring ska skyddas. Samerna erhåller också skydd genom internationella deklarationer ochkonventioner. Trots flera lagar, förordningar och internationella bestämmelser som reglerarovan nämnda rättsområden har rättsläget bitvis ansetts oklart. Sverige har fått kritik för attsamernas rättigheter inte beaktas i tillräcklig mån, både generellt och i förhållande tillgruvverksamhet. I en jämförelse med Kanada, som också är en stor gruvnation, går det att urskilja vissaskillnader där Sverige skulle kunna hämta inspiration. Det går även att hävda att samernasrättigheter skulle utökas i det fall Sverige skulle välja att instifta en lag som bygger på FN:surfolksdeklaration, alternativt ratificera ILO:s konvention nr 169. Rådande gruvkonflikter iSverige ger vid handen att samer inte känner att deras åsikter tas i beaktning när områden deanvänder för rennäring exploateras för gruvverksamhet. Aktörer aktiva inom gruvverksamhetanser emellertid att det system som reglerar gruvprocessen är allt för omfattande ochkomplicerat och kan hämma Sveriges position som stor gruvaktör.

Denna studie grundar sig i en nutida språklöshet som samer själva erfar och som även kommer till uttryck i Ann-Helén Laestadius roman Straff med koppling till samers egna reflektioner och erfarenheter. Det didaktiska perspektivet styrks med SOU 2017:60 samt Jan Thavenius teorier angående litteraturundervisning. Den litteraturteoretiska grunden som denna studie utgår ifrån är de teorier som är utformade av Norman Fairclough och Michel Foucault angående språk och makt. Metoden som används för att undersöka detta är nyhistoricism där parallelläsning med externa texter har gjorts. Det som presenteras är en djupare bild på den språklöshet som uppkommer i romanen med koppling till samers egna erfarenheter samt hur denna språklöshet är något som har passerats från dåtid till nutid och som mycket väl kan ligga till grund för den samiska språklösheten som existerar idag.

<p>My goal with this thesis was to investigate how educational material in the subjects of history, geography and social studies relate to the fact that Sweden has a history marked by prejudice and racism.I have chosen to focus on four areas in the Swedish history that I think deserves some special attention, these four areas have been: the Swedish slave trade on the island of Saint Barthelemy in the eighteenth century, Swedish eugenics and oppression of the Sami people, forced sterilization services during the twentieth century and Sweden's aid and concessions to Nazi Germany during World War II. With these areas in focus I’ve studied three textbooks in the courses Geography A, Civics A and History A to se how they deal with prejudice and racism in the Swedish history.</p><p>The result I have come to is that none of the books addresses all four of the areas I’ve focused on. Even if the books are taken as a whole the image that they convey is not adequate. In the event that the four areas that I’ve focused on been mentioned the information have been scant and rarely, if ever, has Sweden been paired with phenomenons like racism, slavery, colonialism, eugenics, forced sterilization, etc. All these concepts (apart from racism) are treated in comparison to other countries and in some cases, even moral advice, or condemnations occurred in connection therewith. Racism as a phenomenon is not discussed in any of the books, creating a further gap in the history these books create. The consequence of this would be that the teaching teachers need to compensate for the shortcomings of these books to meet the guidelines and objectives governing documents set up. If such compensatory education does not take place there is a risk that the areas I have chosen to focus on will fall into oblivion and the lessons we can learn from history could be lost.</p>

My goal with this thesis was to investigate how educational material in the subjects of history, geography and social studies relate to the fact that Sweden has a history marked by prejudice and racism.I have chosen to focus on four areas in the Swedish history that I think deserves some special attention, these four areas have been: the Swedish slave trade on the island of Saint Barthelemy in the eighteenth century, Swedish eugenics and oppression of the Sami people, forced sterilization services during the twentieth century and Sweden's aid and concessions to Nazi Germany during World War II. With these areas in focus I’ve studied three textbooks in the courses Geography A, Civics A and History A to se how they deal with prejudice and racism in the Swedish history. The result I have come to is that none of the books addresses all four of the areas I’ve focused on. Even if the books are taken as a whole the image that they convey is not adequate. In the event that the four areas that I’ve focused on been mentioned the information have been scant and rarely, if ever, has Sweden been paired with phenomenons like racism, slavery, colonialism, eugenics, forced sterilization, etc. All these concepts (apart from racism) are treated in comparison to other countries and in some cases, even moral advice, or condemnations occurred in connection therewith. Racism as a phenomenon is not discussed in any of the books, creating a further gap in the history these books create. The consequence of this would be that the teaching teachers need to compensate for the shortcomings of these books to meet the guidelines and objectives governing documents set up. If such compensatory education does not take place there is a risk that the areas I have chosen to focus on will fall into oblivion and the lessons we can learn from history could be lost.

For the Sami, as in many other hunter cultures, the bear has been considered as sacred. The hunt itself, and following feast, has therefore been associated with several rituals and ceremonies. One of them is the burial of the bear’s remains. This thesis attempts to point to similarities between the characteristics of different bear graves, and their placements in the landscape. Bear graves appear in both Northern Sami and South Sami areas in Scandinavia. The graves in the North Sami area are the oldest, essentially from the period 900–1300 AD. They often appear in caves or natural gorges in large rocks along the coast. In the South Sami area, the graves are mostly younger than the northern, and the excavated and dated graves points to a period of usage between AD 1700 and 1800. The graves in the South Sami area are mostly located in the inland, with an appearance of a scree of large stones, where the bear’s bones have been placed on the ground and hidden with stones. Sometimes also wood and peat has been used to hide the remains of the bears in this area. In both the Northern Sami and the South Sami areas, the bear graves occurs mainly close to water, either in fjords, by lakes, riverbanks or on islands. The graves closeness to mountain and hill terrain, settlements and places of sacrifice, has also been identified as a characteristic feature.

År 1100 var Sverige ett kristet land, i alla fall till namnet, men det skulle dröja ytterligare nära 700 år innan de svenska samerna helt övergett sin gamla tro och gått över till den kristna läran. Religionsskiftet skedde långsamt, och även om många samer döpte sig redan under medeltiden är det först under 1600-talet som man på allvar kan se hur den gamla samiska religionen försvinner till förmån för kristendomen. Denna uppsats syftar till att utöka förståelsen för hur detta religionsskifte gick till och hur detta upplevdes av de berörda samerna själva. Genom att analysera protokoll ifrån lappmarkens domböcker rörande religionsbrott (så kallade "trolldomsrannsakningar") har jag undersökt hur de åtalade samerna själva uppfattade sina brott och hur de försvarar sig själva inför rätten, samt hur stark kristendomens ställning var bland den samiska befolkningen under denna period. Jag har även strävat efter att få en tydligare bild av vilka dessa personer var, och om detta svarar mot den gängse uppfattningen om att de åtalade i regel var nåjder. Genom en kvalitativ hermeneutisk metod har jag kommit fram till att den gamla samiska tron under skiftet mellan 1600- och 1700-tal fortfarande var relativt stark i stora delar av de svenska lappmarkerna, och min undersökning visar också att det var i de södra lappmarkerna som den gamla tron levde kvar längst. Jag har också dragit slutsatsen att den svenska kyrkan var relativt tolerant mot religionsbrott hos samerna fram till år 1689 då missionsverksamheten gick in i ett nytt skede. Jag kan också konstatera att det inte finns någon homogenitet hos de åtalade samerna – ålder och social status varierar markant, och ingen av dem beskrivs som nåjder i källmaterialet / By the year 1100 Sweden was christianized, but the Sámi indigenous religion persisted among the Sámi people up until the mid 18th century. Up to the 17th century the efforts to convert the Sámi to Christianity was fairly weak, but increased pressure came after the protestant reformation. Death sentences could now be carried out for practicing the old religion. In this essay I have examined court protocols from trials regarding Sámi witchcraft, superstition and heresy during the period 1649-1739. I have analyzed the protocols in order to get a better understanding of how the religious change in this area came about, and how the Sámi people themselves regarded their crimes and their religious belief. I have also tried to find out how deeply rooted Christianity really was within in the Sámi community and in the Sámi area (Sápmi) during this period. It is commonly believed, that it was mainly the Sámi shaman (the noaide) who was charged and sentenced in these witchcraft trials and I have examined whether or not this really was the case by looking for common denominators and characteristics among the people on trial. By using a qualitative hermeneutical method in analyzing these documents I have learned that Christianity was not very deeply rooted in the Sámi community during this period and it is clear that it was in the southern parts of Sápmi that the old religion persisted the longest. I have also come to the conclusion, that the Swedish church was fairly tolerant towards the Sámi practising the old religion up to the year 1689, when the policy changed prominently. As for common denominators, the accused are all male and none of them are referred to as a noaide in the protocols. It is in this discovery I claim to bring something new to this subject field.

Syfte: Att med utgångspunkt i artiklarna 3 och 4 i FN:s konvention om urfolk och lokala samhällens rättigheter och artikel 8j i konventionen om biologisk mångfald undersöka samers nyttjanderätt till privategendom. Artiklarna väcker en rad intressanta frågeställningar. Jag kommer koncentrera mig på att diskutera självbestämmandet och ägandets legitimitet utifrån ett kollektivistiskt och ett individualistiskt perspektiv. De perspektiven står samhällsfilosoferna Karl Marx och Robert Nozick för. Jag kommer även undersöka ägande som rättighet, dels utifrån ovanstående men även utifrån Wesley Hohfeld och Onora O’Neills rättighetsteorier och analyser. Slutligen kommer jag använda statsvetaren Elinor Ostroms empiriska studie av gemensamt ägda resurssystem och de analyser hon gör kring dessa i boken Allmänningen som samhällsinstitution. För att sedan med rättighetsteorierna som ram väva ihop teorierna kring självbestämmande och ägandets legitimitet med Ostroms slutsats om kollektivt ägda resursers fördelar. För att förhoppningsvis landa i att allmänningar kan vara mer socialt och klimatmässigt hållbara och därför är artiklarna och implementeringen av dem viktig, inte bara för samerna som folk utan även för en långsiktigt hållbar utveckling.