The aim of this study is to investigate Swedish representations of the Lappmark in the 1600s and 1700s, with particular regard to the descriptions of nature and the supernatural. The study examines how swedes depicted nature and nature spirits in the Lappmark, and how the descriptions relate to larger process during the time period. The sources used are mainly from priests who were active in the Lappmarks during this period. The source material has been divided into two groups to simplify the comparison, one containing Johannes Schefferus Lapponia (1673), the other contains Pehr Högströms Beskrifning öfver de till Sveriges krona lydande lappmarker (1747). Works such as Carolyn Merchants The Death of Nature (1989) and Henri Lefebvre's The Production of Space (1991) are used in the study.The study show that the early authors had a very negative attitude towards the Lappmark and its nature. The area was perceived as an unproductive wilderness, and the saamis were used as an example of the Lappmarks depraved nature. Högström approached the land from a different angle, he believed that the Lappmarks had a great potential once Gods plan for the region had been realized. Högström uses the Saami to show how a people, despite their shortcomings, still could flourish in the Lappmark. Högströms optimistic attitude required that he separated the nature spirits from nature, which illustrated the transition from the idea of a lifegiving nature to the idea of a mechanical nature. The study also contributes to new knowledge about how swedish priests tried to define and control the representation of the Lappmark and how this was complicated by both saamis and settlers.

Denna uppsats undersöker vad som kan utläsas gällande förhållandet mellan natur och kultur samt mellan subjekt och objekt genom hur det kvinnliga naturväsendet skogsrået gestaltas i ett urval av sägner. Skogsråets karaktär samt hennes roll och funktion för relationen mellan människa och natur utforskas med hjälp av frågeställningar gällande hennes fysiska attribut, hennes status som subjekt samt maktbalansen mellan skogsrået och de mänskliga karaktärerna. I uppsatsen tillämpas ett ekokritiskt perspektiv. Uppsatsens slutsats är att skogsråets överskridande av gränser mellan natur och kultur ger upphov till rädsla (som ibland yttrar sig som aggressivitet), att skogsråets status som subjekt leder till både mer förståelse och större rädsla för det som är annorlunda och avvikande, samt att människor blir mer benägna att behandla skogsrået väl om de inte upplever sig vara i ett underläge gentemot henne. / This essay examines what can be inferred about the relationship between nature and culture and between subject and object through how the female forest spirit, the skogsrå, is portrayed in a selection of legends. The character of the skogsrå and her role in the relationship between human and nature are explored with the help of questions concerning her physical attributes, her status as a subject and the balance of power between the skogsrå and the human characters. An ecocritical perspective is applied in the essay. The paper’s conclusion is that the skogsrås blurring of the boundaries between nature and culture leads to fear and aggression in the human characters, that her position as a thinking subject generates both greater understanding and more fear of that which is different from us, and that the human characters are more likely to treat the skogsrå with respect if they don’t feel threatened by her.

Vanliga utgångspunkter kring folksagorna är att sagorna är präglade av mytologisk karaktär eller att naturväsen innehåller moral och traditioner kring hur människan ska vara och bete sig mot varandra eller förhålla sig till naturen. Hur kan till exempel berättelser om troll förstås genom jungiansk psykologi som teoretisk utgångspunkt? Och vilken betydelse kan upplevelserna ha för människan? genom sekundära källor i form av berättelser om troll i Ovansjöbygden kan berättelser om upplevelser av troll förstås som traderade överempiriska upplevelser. Där platsen för upplevelserna har olika psykologisk betydelse och kan förstås som platsbundna upplevelser. Ur jungianskt perspektiv kan överempiriska upplevelser relateras till entitetkontinuitet, även kallat platsbundna upplevelser. Det Jungianska perspektivet som analys bidrar med ett inre perspektiv och nytt sätt att se sed, sägner och naturväsen. Ett perspektiv där troll kan ses vara ett med människan, ett element som existerar i människans natur.