Studien syfte var att undersöka hur samtalsterapeuter i primärvården beskriver att de förhåller sig i samtal om sex och sexualitet i terapier med sina patienter. För att söka besvara detta syfte genomfördes kvalitativa intervjuer med fyra samtalsterapeuter i primärvården. Frågeställningarna lyder; Vad har samtalsterapeuterna i studien för inställning till samtal om sex och sexualitet i terapier med sina patienter? När talar samtalsterapeuterna i studien med sina patienter om sex och sexualitetet? Vad, inom området sex och sexualitet, talar samtalsterapeuterna i studien med sina patienter om? Hur talar samtalsterapeuterna i studien med sina patienter om sex och sexualitet? Resultaten av intervjuerna visar att terapeuterna ofta talade om sex och sexualitet med sina patienter. De beskrev i studien området som viktigt och att ämnet kunde initieras både av terapeuterna eller patienterna. Sex och sexualitet togs bland annat upp i terapier som handlar om relationsproblem, depressioner, medicinering samt sexuell identitet.

Postpartumdepression är den vanligaste psykiska störningen efter förlossning och den drabbar omkring 13 % av alla kvinnor som föder barn. Majoriteten av dessa depressioner är av lättare slag och läker ut spontant inom 3-6 månader. Kronisk depression hos nyblivna mammor kan störa det viktiga samspelet mellan mor och barn. Forskning om hjärnan pekar på vikten av det tidiga samspelet för spädbarnets känslomässiga utveckling på lång sikt. Det är således viktigt att upptäcka och behandla depression efter förlossning. Studier visar att psykologisk behandling som counselling, kognitiv beteendeterapi (KBT) och psykodynamisk korttidsterapi kan reducera depressiva symtom. Syftet med detta arbete var att utvärdera kvinnornas åsikt om den samtalsbehandling de fått vid nedstämdhet och oro efter förlossning samt ta reda på vad som var hjälpsamt utifrån patientens perspektiv. En enkätundersökning har gjorts av dem som genom Kvinnohälsans screeningprogram blev aktuella för samtalsstöd. Undersökningen visade att majoriteten av kvinnorna var klart nöjda med samtalsbehandlingen och kunde rekommendera den. Det som var verksamt i samtalsterapin var att få tala om sina upplevelser med någon som lyssnar och ger bekräftelse samt att få vägledning med konkreta råd/tips och övningar för att må bättre.

Aim: The aim of the study was to examine the effects of “Rehabilitation with psychotherapy and yoga in group” with cancer patients, regarding physical, social, emotional and functional wellbeing. The participants’ health and satisfaction with the project were also evaluated. Method: The evaluation was made with quantitative method and descriptive, longitudinal design. The participants’ in the new beginners’ class were consecutively asked to participate, from October 20th 2010 until August 18th 2011. The questionnaires’ were given before and after a completed course (n=25). Data were analyzed with dependent t-test and descriptive statistics. Result: No significant differences were seen regarding physical wellbeing, social wellbeing, emotional wellbeing and functional wellbeing, or regarding physical function, role function and breathlessness. The participants (n=16, 64 %) appreciated the opportunity to meet others in a similar situation. The participants’ had a lot of use of physical exercises (n=15, 60 %), the relaxation in yoga (n=19, 76 %), to minimize anxiety in connection with the disease (n=10, 41,7 %) and to minimize the body’s stiffness (n=12, 48 %). Conclusion: No significant differences were seen in the study. The participants’ were satisfied with the project and thought it was useful. Further research and evaluation is needed related to the shortages of data.

<p><strong>SAMMANFATTNING</strong></p><p><strong>Syfte: </strong>Syftet med undersökningen var att utvärdera effekterna av behandlingen i projektet ”Rehabilitering med samtalsterapi och yoga” med avseende på upplevt fysiskt, socialt, känslomässigt och funktionellt välbefinnande, samt undersöka deltagarnas tillfredsställelse med rehabiliteringen. <strong>Metod: </strong>Utvärderingen gjordes våren 2010 med kvantitativ metod och deskriptiv, longitudinell design. Alla som skulle börja i nybörjarkursen ombads att delta. Enkäter delades ut före och efter deltagande i max tre rehabiliteringskurser. Deltagarantalet i utvärderingen var 22. Svaren analyserades med hjälp av beskrivande statistik och beroende T-test. <strong>Resultat:</strong> Det kunde inte påvisas några signifikanta skillnader över tid mellan skalorna <em>Fysiskt välbefinnande </em>(p=,507),<em> Socialt välbefinnande </em>(p=,936),<em> Känslomässigt välbefinnande </em>(p=,493)<em> </em>och <em>Funktionellt välbefinnande </em>(p=,388). Vid analys av de enskilda frågorna i skalorna fanns heller inga signifikanta skillnader. Enligt patientutvärderingen ansåg alla deltagare att yoga- och samtalsterapin, i olika grad, har hjälpt dem att hantera sin situation och 95,5% (n=21) säger att de skulle kunna rekommendera denna kurs till en vän i liknande situation. <strong>Slutsats: </strong>Rehabiliteringsprojektet skulle kunna utvecklas ytterligare, men bör fortsätta ges som ett komplement till traditionell onkologisk behandling då den anses vara betydelsefull för deltagarna. P.g.a. brister skulle en ny utvärdering behöva göras.</p> / <p><strong>ABSTRACT</strong></p><p><strong>Aim: </strong>The aim of this study was to evaluate the effects of the treatment in the project “Rehabilitation with psychotherapy and yoga”, regarding physical, emotional, functional and social wellbeing, and to examine the participant’s satisfaction with the rehabilitation. <strong>Method: </strong>The evaluation was done during the spring in 2010 with a quantitative method and descriptive, longitudinal design. Everyone who was to begin the new beginners’ class was asked about participation. Questionnaires were given to the participants, before and after participation in maximum three rehabilitation courses. The number of participants was 22. The answers were analyzed with descriptive statistics and dependent T-test. <strong>Result: </strong>There are no significant differences over time regarding the <em>physical</em> (p=,507), <em>social </em>(p=,936), <em>emotional</em> (p=,493) and <em>functional</em> (p=,388) <em>wellbeing</em> of the participants. When analyzing the unique questions in the wellbeing-scales, no significant differences were found. According to the satisfaction questionnaires, every participants thought that the rehabilitationgroup, in different ways, helped them to cope with their situation and 95,5% (n=21) would recommend this psychotherapy and yoga group to a friend in a similar situation. <strong>Conclusion: </strong>The rehabilitationproject can be improved, but should continue to be provided as a complement to traditional oncological treatment, since it´s considered being of great value for its participants. Because of shortages a new evaluation is motivated.</p>

SAMMANFATTNING Syfte: Syftet med undersökningen var att utvärdera effekterna av behandlingen i projektet ”Rehabilitering med samtalsterapi och yoga” med avseende på upplevt fysiskt, socialt, känslomässigt och funktionellt välbefinnande, samt undersöka deltagarnas tillfredsställelse med rehabiliteringen. Metod: Utvärderingen gjordes våren 2010 med kvantitativ metod och deskriptiv, longitudinell design. Alla som skulle börja i nybörjarkursen ombads att delta. Enkäter delades ut före och efter deltagande i max tre rehabiliteringskurser. Deltagarantalet i utvärderingen var 22. Svaren analyserades med hjälp av beskrivande statistik och beroende T-test. Resultat: Det kunde inte påvisas några signifikanta skillnader över tid mellan skalorna Fysiskt välbefinnande (p=,507), Socialt välbefinnande (p=,936), Känslomässigt välbefinnande (p=,493) och Funktionellt välbefinnande (p=,388). Vid analys av de enskilda frågorna i skalorna fanns heller inga signifikanta skillnader. Enligt patientutvärderingen ansåg alla deltagare att yoga- och samtalsterapin, i olika grad, har hjälpt dem att hantera sin situation och 95,5% (n=21) säger att de skulle kunna rekommendera denna kurs till en vän i liknande situation. Slutsats: Rehabiliteringsprojektet skulle kunna utvecklas ytterligare, men bör fortsätta ges som ett komplement till traditionell onkologisk behandling då den anses vara betydelsefull för deltagarna. P.g.a. brister skulle en ny utvärdering behöva göras. / ABSTRACT Aim: The aim of this study was to evaluate the effects of the treatment in the project “Rehabilitation with psychotherapy and yoga”, regarding physical, emotional, functional and social wellbeing, and to examine the participant’s satisfaction with the rehabilitation. Method: The evaluation was done during the spring in 2010 with a quantitative method and descriptive, longitudinal design. Everyone who was to begin the new beginners’ class was asked about participation. Questionnaires were given to the participants, before and after participation in maximum three rehabilitation courses. The number of participants was 22. The answers were analyzed with descriptive statistics and dependent T-test. Result: There are no significant differences over time regarding the physical (p=,507), social (p=,936), emotional (p=,493) and functional (p=,388) wellbeing of the participants. When analyzing the unique questions in the wellbeing-scales, no significant differences were found. According to the satisfaction questionnaires, every participants thought that the rehabilitationgroup, in different ways, helped them to cope with their situation and 95,5% (n=21) would recommend this psychotherapy and yoga group to a friend in a similar situation. Conclusion: The rehabilitationproject can be improved, but should continue to be provided as a complement to traditional oncological treatment, since it´s considered being of great value for its participants. Because of shortages a new evaluation is motivated.

No description available.

Syftet med studien har varit att undersöka varför, hur och med vilket resultat en del sörjande söker professionellt samtalsstöd efter en närståendes död. Som forskningsdesign valdes en kvalitativ deskriptiv studie omfattande halvstrukturerade intervjuer med fem sörjande. Datamaterialet analyserades enligt Tema Analys. Studiens resultat pekar på att deltagarna har upplevt att deras sorg och behov av en längre sjukskrivning i sorgearbetet inte tagits på allvar av varken läkare, försäkringskassan eller arbetsgivare, vilket har orsakat dem onödig stress som försämrat sorgearbetet. Samtalsstödet inom den offentliga vården hos sjukhus, akutmottagning och vårdcentral har upplevts som icke tillfredställande p.g.a. personalens bristande förmåga att bemöta, informera och stödja sörjande.  Man har också upplevt att behandlingsmetoderna inte anpassas efter patienters specifika behov av hjälp utan utifrån politiska krav på lönsamhet och effektivitet. Den KBT-behandling som erbjuds upplevs inte vara lämplig för att kunna bearbeta en komplicerad sorg. Sörjande efterfrågar i stället psykodynamisk kris-/sorgterapi individuellt och/eller i grupp, som de upplevt positivt från privata vårdgivare, men som anses för dyrt. Svenska kyrkans kostnadsfria sorggrupper har också upplevts positivt, men icke troende och de som har en annan tro tvekar inför att söka sig dit. Det finns ett starkt behov av förbättringar inom professionellt samtalsstöd som idag erbjuds sörjande i Sverige. Det vore önskvärt att fler läkare utbildas till psykoterapeuter så att sörjande skulle kunna få både medicinsk och psykoterapeutisk behandling av en och samma person. Detta skulle bidra till ökad trygghet som är positivt i sorgearbete. Införande av den diskuterade diagnosen förlängt sorgesyndrom i det kommande DSM-V och ICD11, skulle förmodligen underlätta för sörjande att få rätt till sjukskrivning och ge enklare tillgång till lämplig och subventionerad samtalsbehandling. Detta skulle kunna bidra till bättre hälsa och snabbare återgång till arbetslivet, vilket är positivt både ur mänskligt såväl som samhällsmässigt perspektiv.