Syftet med studien är att undersöka i vilken utsträckning gestaltningen av olika kön skiljer sig åt i svenska mediers rapportering kring kulturella skandaler, beroende på journalistens egna kön. Studiens fokus ligger i att undersöka Sara Danius och Horace Engdahl i krisen kring den Svenska Akademien, för att kunna jämföra svenska mediers rapportering av en kulturskandal, där både en kvinna och en man är inblandad. Det material som undersökts i studien är nyhetsartiklar från de sex största morgon- och kvällstidningarna i Sverige – Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen, Göteborgs-Posten, Svenska Dagbladet och Sydsvenskan – vilka analyserats genom en kvantitativ innehållsanalys. Det teoretiska ramverk studien utgår från och som kan ge en förståelse för hur media gestaltar en skandal är; gestaltningsteori, medielogik, tonalitet och teorier om genus. Förutom dessa teorier har vi använt oss av relevant tidigare forskning inom skandaljournalistik och genus som indikerar att kvinnor och män gestaltas olika i media, inom politiska skandaler. Det blir därav intressant att undersöka om det även gäller en kulturell skandal samt om journalistens kön kan ha en betydelse för gestaltningen. Journalisters roll i rapporteringen och gestaltningen av skandalen är viktig, eftersom de har ett ansvar att vara objektiva samt att framställa de båda könen på ett likvärdigt sätt. Ur ett samhällsperspektiv blir studien intressant då mottagarna av en skandal påverkas av medias bild av hela händelseförloppet. Det resultat studien kommit fram till är att gestaltningen skiljer sig åt i hur kvinnliga och manliga journalister gestaltar de båda huvudpersonerna i skandalen kring den Svenska Akademien. Kvinnliga journalister fokuserar mer på huvudpersonens personliga egenskaper, utseende och yrkesroll, samt använder sig i större utsträckning av medielogikens berättarteknik personifiering. Kvinnliga journalister använder även i större utsträckning både mer positiv och negativ tonalitet i sina texter om Danius och Engdahl, medan manliga journalister överlag är mer neutrala i sin tonalitet. Resultatet visar även att det generellt läggs ett större fokus på både Danius yrkesroll och utseende än hos Engdahl, samt att journalisten syns mer i texten i de artiklar som främst handlar om Engdahl. Medielogikens berättarteknik personifiering syns även i större utsträckning när Engdahl gestaltas än Danius. När artikeln främst handlar om Danius är tonaliteten mot henne överlag mer positiv, medan när artikeln främst handlar om Engdahl är tonaliteten mot honom överlag mer negativ. Den som artikeln inte främst handlar om framställs med neutral tonalitet. I de fall bilder finns med i artikeln framkommer det att dessa i större utsträckning är gynnsamma för Danius, när artikeln främst handlar om henne. När artikeln främst handlar om Engdahl är eventuella bilder i större utsträckning mer neutrala eller missgynnsamma. Slutsatsen är att kvinnor och män gestaltas olika i skandalen kring den Svenska Akademien och att gestaltningen skiljer sig åt beroende på om journalisten är en kvinna eller man. Däremot är det svårtatt uttala sig om att alla kulturella skandaler skulle få samma utfall, då båda Sara Danius och Horace Engdahl är två särpräglade och unika individer med starka karaktärsdrag. / The purpose of the study is to examine to what extent the framing of different genders differs in Swedish media reporting on cultural scandals, depending on the journalists own gender. The study emphasizes on Sara Danius and Horace Engdahl in the crisis regarding the Swedish Academy, in order to be able to compare Swedish media reporting of a cultural scandal involving both a woman and a man. The empirical data that was examined in the study was news articles from six of the largest morning- and evening newspapers in Sweden – Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen, Göteborgs-Posten, Svenska Dagbladet and Sydsvenskan – which has been analyzed through a quantitative content analysis. The theoretical framework is based on framing, media logic, tonality and theories of gender, which can give an understanding of how the media portrays a scandal. In addition to these mentioned theories, we have used relevant previous research in scandal journalism and gender which indicates that women and men are portrayed differently in the media, within political scandals. It was therefore interesting to investigate whether this also could be applied on a cultural scandal and if the gender of the journalist could have a bearing on the framing. The journalists role in reporting and depictions of a scandal are significant, they have a responsibility to be objective and to depict the two sexes in an equal manner. From a society perspective, the study becomes interesting as the recipients of a scandal are affected by the media's portrayal of the entire course of events. The study concluded that the framing differs in how female and male journalists portray the two main characters in the scandal regarding the Swedish Academy. Female journalists are more prone to emphasize personal characteristics, appearance and professional role, and make greater use of media logic's personification. Female journalists also used both more positively and negative tonality in their context regarding Danius and Engdahl, while male journalists generally are more neutral in their tonality. The results also show that there is generally a greater focus on Danius professional role and appearance than with Engdahl, and that the journalists are more visible in the context of the articles that are primarily about Engdahl. Media logic's personification is also seen to a greater extent when Engdahl is portrayed than Danius. When the article is mainly about Danius, the tonality towards her is generally more positive, while when the article is mainly about Engdahl, the tonality towards him is generally more negative. Whoever the article is not primarily about is portrayed with a neutral tonality. In cases where images are included in the article, it show that these are favorable to Danius, when the article is mainly about her. When the article is mainly about Engdahl, the images are either neutral or unfavorable. To summarizse, women and men are portrayed differently in the scandal regarding the Swedish Academy and that the framing differs depending on whether the journalist is a woman or a man. However, it is difficult to say that all cultural scandals would have the same outcome, as both Sara Danius and Horace Engdahl are two unique individuals with strong traits.

När Svenska Akademien år 2016 tilldelade Bob Dylan nobelpriset i litteratur väcktes en enorm debatt i svenska tidningar rörande frågan ifall priset kan tilldelas en musiker och ifall låttexten går att betrakta som litteratur. I denna uppsats undersöks vilka argumenten i debatten var för och emot låttexten som litteratur. Utöver detta analyseras även vilka litteraturideal debattörerna baserade sina argument på. Materialet för studien är artiklar ur svenska tidningar publicerade år 2016-2018 och debatten analyseras med hjälp av den franske sociologen Pierre Bourdieus fältteori för att påvisa hur det litterära fältets aktörer reagerade på Akademiens val av Dylan och en textform utanför det konventionella litteraturbegreppet. Studiens resultat visar att det i debatten förekom åtta argument för eller emot att Bob Dylans låttexter är litteratur. De till priset negativt inställda kritikerna menade att hindren för låttexten att vara litteratur är dess beroende av sin ljudande form, dess stora popularitet och publikframgång, den separata marknaden och de säregna marknadsförutsättningarna för låttexter gentemot den konventionella litteraturen. De positiva kritikerna menade istället att låttexten är litteratur på grund av likheten med antikens och romantikens lyrik och poesi, intertextualiteten och likheten med modernismen, dess estetiska kvalitéer och rim, samt dess emancipatoriska innehåll. Utöver detta påvisar undersökningen att Svenska Akademiens val av Bob Dylan tolkades av tidningarnas kulturskribenter som att institutionen försökte bredda litteraturbegreppet till att även innefatta låttexter.  För att försvara det litterära fältets autonomi användes strategier av de positiva kritikerna som att försöka förknippa Dylan med litterärt kapital och låttexterna med konsekrerade verk ur den västerländska kanon. De negativa kritikerna anklagade Svenska Akademiens val för att vara för kommersiellt samt hänvisade till värnandet om det skrivna ordet och den smala kulturen. Avslutningsvis ges låttexter och det litteratursamhälle som omgärdar dem som förslag på forskningsobjekt för framtida litteratursociologisk forskning.