Kungsgatan av Ivar Lo-Johansson visar urbaniseringen och moderniteten i mellankrigstidens Sverige. Romanen har framför allt studerats genom protagonisten Adrians bildningsresa, men denna uppsats framhåller statardottern Martas fall som kvintessentiell för Lo-Johanssons gestaltning av moderniteten. Med avstamp i det frihetstema Ola Holmgren identifierat i Lo-Johanssons författarskap tillämpar jag existentialistiska begrepp från Jean-Paul Sartre i syfte att undersöka vad Martas fall orsakas av och hur hennes fall relaterar till moderniteten såsom den beskrivits av Marshall Berman och Georg Simmel. Slutsatsen blir att Martas livsöde bör förklaras i termer av att hon agerar i ond tro och att hon därigenom antar ett omodernt levnadsmönster som inte fungerar i moderniteten. Orsaken till hennes agerande härleds till en obalans mellan transcendens och fakticitet, en orsak som rättfärdigas med hjälp av Lo-Johanssons andra skildringar av statarnas livsvillkor. Slutsatsen blir att moderniteten gestaltas som krävande invånarnas anpassning och att alla inte är kapabla till sådan, vilket förtydligas om man utvecklar Holmgrens forskning genom existentialistiska begrepp och nyttjar dem till att analysera Martas fall.

När Svenska Akademien år 2016 tilldelade Bob Dylan nobelpriset i litteratur väcktes en enorm debatt i svenska tidningar rörande frågan ifall priset kan tilldelas en musiker och ifall låttexten går att betrakta som litteratur. I denna uppsats undersöks vilka argumenten i debatten var för och emot låttexten som litteratur. Utöver detta analyseras även vilka litteraturideal debattörerna baserade sina argument på. Materialet för studien är artiklar ur svenska tidningar publicerade år 2016-2018 och debatten analyseras med hjälp av den franske sociologen Pierre Bourdieus fältteori för att påvisa hur det litterära fältets aktörer reagerade på Akademiens val av Dylan och en textform utanför det konventionella litteraturbegreppet. Studiens resultat visar att det i debatten förekom åtta argument för eller emot att Bob Dylans låttexter är litteratur. De till priset negativt inställda kritikerna menade att hindren för låttexten att vara litteratur är dess beroende av sin ljudande form, dess stora popularitet och publikframgång, den separata marknaden och de säregna marknadsförutsättningarna för låttexter gentemot den konventionella litteraturen. De positiva kritikerna menade istället att låttexten är litteratur på grund av likheten med antikens och romantikens lyrik och poesi, intertextualiteten och likheten med modernismen, dess estetiska kvalitéer och rim, samt dess emancipatoriska innehåll. Utöver detta påvisar undersökningen att Svenska Akademiens val av Bob Dylan tolkades av tidningarnas kulturskribenter som att institutionen försökte bredda litteraturbegreppet till att även innefatta låttexter.  För att försvara det litterära fältets autonomi användes strategier av de positiva kritikerna som att försöka förknippa Dylan med litterärt kapital och låttexterna med konsekrerade verk ur den västerländska kanon. De negativa kritikerna anklagade Svenska Akademiens val för att vara för kommersiellt samt hänvisade till värnandet om det skrivna ordet och den smala kulturen. Avslutningsvis ges låttexter och det litteratursamhälle som omgärdar dem som förslag på forskningsobjekt för framtida litteratursociologisk forskning.