Autonomous Sensory Meridian Response (ASMR) is a rapidly emerging but understudied sensory concept which according to earlier studies can help relieve symptoms of for exampledepression, anxiety, pain and stress while creating feelings of relaxation. The experience begins with a triggering audio or audio-visual stimulus which causes a physical reaction described as a tingling sensation beginning at the back of the head and further towards the periphery of the body. A previous study suggested that ASMR and neuroticism are related. Anxiety is a subfacet of neuroticism, which is why this study explored the relationship between State- and Trait-anxiety (S- and T-Anxiety) and ASMR to investigate if and in what way they are related. The research questions were “Is the level of State and Trait Anxiety associated with the level of ASMR experience?” and “Are there certain ASMR stimuli that are stronger related to State and Trait Anxiety than other ASMR stimuli?”. A total of 35 participants completed the questionnaires, of which the majority were between the ages 25-34, female, employed, coliving and answered that their highest level of education were studies at college/university. The results from the current self-report correlational study showed that ASMR and T-Anxiety are significantly negatively correlated, however, it failed to show any significant correlation between S-Anxiety and ASMR. Results also showed that one ASMR stimulus, finger flutters, significantly correlated negatively with T-Anxiety. The rest of the individual stimuli failed to show significant correlations with either S- or T-Anxiety. This suggests that anxiety may not be the driving sub-facet when searching for explanations for what makes ASMR and neuroticism associated. It also raises the question whether or not ASMR could be suitable as a therapeutic method for managing high T-Anxiety. Finally, it seems that individual ASMRstimulus vary in their connection to anxiety. However, it is only possible to draw conclusions on this sample, not the population, due to the small sample size. Further studies are needed to at least verify these results. / Autonomous Sensory Meridian Response (ASMR) är ett snabbt växande men understuderatsensoriskt koncept som enligt tidigare studier kan underlätta symptom av exempelvis depression, ångest, smärta och stress samtidigt som det skapar en avslappnande känsla. Upplevelsen börjar med ett triggande audio eller audiovisuellt stimuli som orsakar en fysisk reaktion beskrivet som en pirrig känsla med början vid bakhuvudet och vidare mot kroppens periferi. En studie om ämnet föreslog att ASMR och neuroticism är relaterade. Ångest är en del av neuroticism, varför den här studien undersöker relationen mellan ASMR och State- och Trait-Anxiety (S- och T-Anxiety) för att undersöka hur och på vilket sätt de är relaterade. Forskningsfrågorna var ”Är nivån av State och Trait Anxiety associerad med nivån av ASMRupplevelse?” och ”Finns det specifika ASMR stimuli som är starkare relaterade till State och Trait Anxiety än andra ASMR stimuli?”. Totalt slutförde 35 deltagare enkäterna, av vilka majoriteten var mellan åldrarna 25–34, kvinnor, anställda, sammanlevande och rapporterade att studier på universitet/högskola var deras högsta nivå av utbildning. Resultaten från den här självrapporterings-korrelationsstudien visade att ASMR och T-Anxiety är signifikant negativt korrelerade, men det kunde inte visas att S-Anxiety och ASMR är signifikant korrelerade. De visade också att ett ASMR stimuli, finger flutters, är signifikant negativt korrelerad med TAnxiety. Resterande individuella ASMR stimuli hade ingen signifikant korrelation med vare sig S- eller T-Anxiety. Det här tyder på att ångest kanske inte är den drivande underkategorin i jakt på förklaring till vad som gör ASMR och neuroticism associerade. Det väcker också frågan om ASMR verkligen hade varit en lämplig terapeutisk metod för hantering av hög T-Anxiety. Till sist verkar det som att individuella ASMR stimuli varierar i sin relation till ångest. Viktigt att tillägga är dock att det bara är möjligt att dra slutsatser om urvalet, inte populationen, på grund av storleken på urvalet. Ytterligare studier behövs för att åtminstone verifiera dessa resultat.

Inledning Varje barn har rätt till en likvärdig utbildning på sina egna villkor. I styrdokumenten för förskolan finns inte begreppet inkludering med vilket innebär att arbetet blir diffust och tolkningsbart. När inkludering lyfts i förskolan kopplas det samman med delaktighet och inflytande som är två stora delar i läroplanen. Delar av barnkonventionen som blev lag i januari 2020 behandlar även delaktighet och inflytande som barns rättighet. I studien berörs inkluderingsbegreppets betydelse för pedagoger samt vilka barn som anses vara i behov av stöd. Tidigare har inkludering haft en tydlig koppling till det specialpedagogiska perspektivet, men under senare tid har det ändrats till att innefatta alla barn inom förskolans verksamhet. Det finns undantag hos några forskare som kategoriserar barn i behov av särskilt stöd som barn med någon form av officiell diagnos samt utan någon formell diagnos. Syfte I denna studie har vi valt att få kunskap om samt förståelse för hur pedagoger beskriver sitt arbete samt resonemang kring inkludering av barn i behov av stöd i två utvalda förskolor. Studien utgår från följande frågeställningar; Hur definierar pedagogerna begreppen inkludering och barn i behov av stöd? Vilka möjligheter och svårigheter upplever pedagogerna i arbetet med att inkludera barn i behov av stöd? Metod För att synliggöra resonemanget har vi valt att genomföra en self report där tio pedagoger på två förskolor har fått delge sina erfarenheter och tankegångar. Uppsatsen grundar sig på ett hermeneutiskt perspektiv med en fenomenologisk forskningsansats. I analysarbetet har vi använts oss av Giorgis analysmetod i fem steg. Resultat Olika strategier för att arbeta inkluderande har synliggjorts i tidigare forskning och detta framkommer också i denna undersökning. Pedagogerna som ingår i denna studie uttrycker att det finns möjligheter till att arbeta inkluderande men att kompetensen i arbetet kan behöva stärkas. I definitionen av begreppet barn i behov av stöd kan det utläsas en mindre oenighet både inom forskningen men även bland respondenterna. Splittringen handlar främst om vilka barn som innefattas i begreppet barn i behov av stöd, samtidigt som det i respondenternas resonemang, och i tidigare forskning, framkommer att inkludering ska innefatta alla barn oavsett behov och förutsättningar.

A factor analysis was performed using 609 subjects, each of whom completed the 265 Hem self-report problem inventory. Factor analysis was used in this context as the logical first step in the development of the problem inventory. For the purpose of analysis, 240 of the Hems were used. Results suggest that there may be utility in further research involving the problem inventory. A literature review of current diagnostic issues, se 1 f-report inventory issues, diagnostic interviewing issues, and finally, self-report inventory development is included.

This thesis focuses on the initial validation of the PTSD Checklist for DSM-5 (PCL-5) in its Czech version. It is a self-report method that measures symptoms accompanying posttraumatic stress disorder (PTSD). The theoretical part of the thesis describes the development of the diagnosis of PTSD over time and its current criteria. It also presents a list of diagnostic tools for measuring PTSD, including the PCL-5 and its psychometric properties. The research part of the thesis describes the process of data collection and processing, the results of the hypotheses and discussion. The research sample consisted of 444 respondents (370 women; 74 men) with a mean age of 32,6 years (SD = 10,6). The mean PCL-5 score was 29,3 (SD = 19,9). When comparing the scores of women (M = 30,2; SD = 20) and men (M = 24,7; SD = 18,8), a statistically significant difference was observed (p = 0,029). When comparing respondents who were psychiatric patients (PP; M = 39,5; SD = 20) and those who were not (M = 21,7; SD = 16,6), a significant difference (p < 0,001) was also observed. In case of comparison of respondents by gender who were not PP, no statistically significant difference was confirmed. Cronbach's alpha for the whole questionnaire came out high: 0,955 (for clusters ranging from 0,831-0,908), which is consistent...

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

Roughly 1 to 4% of the population engages in self-harm. Superficial self-harm is reported by more young women, than young men. Appropriate responses from family, friends, and other important individuals are a key ingredient in facilitating recovery. Non-therapists, such as family, friends, and school personnel often wish to assist young women who self-harm, but the problem is complex and they are often unsure of how to respond. Current studies primarily focus on the clinical interventions for self-harm, while very few have investigated the perspectives of the individuals who self-harm. This study investigated the perspectives of young women who self-harm in terms of who and what they perceive as helpful when attempting to deal with and/or reduce their self-harming behaviors. Results revealed that participants perceive their friends as the most helpful group. The most preferred helping behaviors included the following: having someone acknowledge the severity of their distress; talking about self-harm with someone who is nonjudgmental and lets them verbalize their feelings; and knowing someone is available.