Bakgrund: Studier visar att regnbågsfamiljer ibland upplever sig bemötta med heteronormativa värderingar inom barn- och mödrahälsovården. Antaganden görs att föräldrapar ska vara olikkönade istället för samkönade. Transföräldrar upplever att de behövt utbilda vårdpersonal. Hur specialistutbildade sjuksköterskor inom barnhälsovården erfar möten med regnbågsföräldrar är dock sparsamt studerat.   Syfte: Syftet i föreliggande examensarbete är att studera specialistutbildade sjuksköterskors erfarenheter av att bemöta regnbågsföräldrar, när de söker vård för sitt barn.   Metod: Studien är en kvalitativ intervjustudie med deskriptiv design där nio specialistutbildade sjuksköterskor inom barnhälsovården deltog. Individuella intervjuer genomfördes, spelades in, transkriberades ordagrant och analyserades genom kvalitativ innehållsanalys.   Resultat: Innehållsanalysen av specialistutbildade sjuksköterskors erfarenheter inom barnhälsovården av att bemöta regnbågsfamiljer resulterade i fem kategorier: Regnbågsfamiljer är mer sårbara; Ett otydligt journalsystem och attityder från regnbågsföräldrar skapar osäkerhet; Bemötande av regnbågsfamiljer kräver kompetens; Det sker en ökad acceptans och tolerans gentemot regnbågsfamiljer; Det sker en ökad medvetenhet om värdet av inkluderande vårdmiljö inom barnhälsovården. Specialistutbildande sjuksköterskor inom barnhälsovården upplever att de bemöter regnbågsföräldrar likadant som andra föräldrar men att det ändå förekommer skillnader som kan skapa osäkerhet, exempelvis vid dokumentation. Slutsats: Specialistutbildade sjuksköterskor inom barnhälsovården förmedlade att möten med regnbågsfamiljer i grunden inte skiljer sig gentemot möten med andra familjer. Dock framkom att det används strategier för att få familjerna att känna sig mer välkomna, exempelvis genom att visa viss extra omsorg. / Background: Lesbian, gay, bisexual and transgender (LGBT) parents sometimes experience heteronormative values within the child- and maternal health care. Assumptions are made that parental couples will be of different sex instead of same sex. Transgender parents experience that they have to educate health personnel. Still, how specialist trained nurses within child health care experience meeting with LGBT-families is understudied.    Aim: The aim of this study it to explore the experiences among specialist trained nurses within the child health care when it comes to meeting LGBT-parents seeking heath care for their children.   Method: This was a qualitative interview study with a descriptive design including nine specialist trained nurses within the child health care. Individual interviews were conducted, recorded, transcribed verbatim and analyzed through a qualitative content analysis.   Result: The content analysis of the study generated five categories: LGBT-families are more vulnerable; Un unclear documentation-system and attitudes from LGBT-parents create insecurity; Approach of LGBT-families requires competence; There has been an increased acceptance and tolerance to LGBT-families; There has been an increased awareness about the value of an including health environment within child health care. Specialist trained nurses in child health care experience that they approach LGBT-parents in the same way as other parents, but that it can be differences that can create insecurity, for example about documentation.   Conclusion: Specialist trained nurses within the child health care expressed that there are no differences in the meeting with LGBT-families and other families. Still, strategies to make the families feel more welcomed, for example by showing extra care, were used.

Bakgrund: Sexuella- och könsminoriteter faller utanför hetero- och tvåkönsnormen som finns i samhället och utsätts för diskriminering på olika sätt överallt i världen. Personer inom gruppen sexuella- och könsminoriteter har rapporterat negativa erfarenheter av vårdmötet, till exempel i form av homofoba och transfoba attityder, vilket kan medföra att hbtq-personer undviker att söka vård. Sjuksköterskan kan vara med och förbättra detta då hen har ett ansvar att främja insatser som tar särskild hänsyn till utsatta gruppers hälsa och sociala behov.  Syfte: Syftet var att beskriva vilka faktorer som påverkar upplevelsen av bemötande från vårdpersonal enligt personer som ingår i gruppen sexuella- och könsminoriteter. Metod: Deskriptiv litteraturöversikt användes som metod och i resultatanalysen ingick 14 originalartiklar som undersökte sexuella- och könsminoriteters upplevelse av vårdmötet. Resultat: Det visade sig vara viktigt när vårdpersonal gav personcentrerad vård, respekterade patientens identitet och att de utvecklade en tillits- och förtroendefull relation. Det var även viktigt att vårdpersonal hade specifik kunskap inom området och använde ett könsneutralt språk i vårdmötet. Negativa faktorer var upplevelse av diskriminering och att vårdpersonal gjorde hetero- eller cisnormativa antaganden.  Slutsats: Vårdpersonal bör vara medveten om att normer och förutfattade meningar kan påverka vårdmötet utan att de tänker på det. För att undvika stereotypt bemötande bör vårdpersonal respektera patientens identitet och ha mer kunskap om behov som är unika för sexuella- och könsminoriteter. / Background: Sexual and gender minorities do not conform to heterosexual and gender-binary social norms and are subjected to different forms of discrimination all over the world. Members of these minorities have reported instances of negative experiences of healthcare encounters which can result in a hesitation to seek further care. Given their responsibility to promote healthcare interventions tailored to the needs of marginalised groups, nurses could play an important role in resolving this issue. Aim: The aim of the study was to describe which factors affect the experience of an encounter with a health professional according to people who identify as a sexual or gender minority.  Method: The study comprised a descriptive literature review of 14 empirical studies which explored the experience of sexual and gender minorities in relation to the healthcare encounter. Result: The following factors were revealed to be particularly influential in determining the healthcare experiences of sexual and gender minorities. Positive factors included: when health professionals delivered person-centered care, respected the patient’s sexual and gender identity, and when they could develop a trusting relationship with a healthcare professional. It was also important that health professionals were knowledgeable and used gender-neutral language. Negative factors included instances of discrimination and when health professionals made hetero- or cis-normative assumptions.  Conclusion: Health professionals need to be aware of the impact that norms and preconceptions can have on the healthcare encounter. To avoid stereotypical treatment, health professionals should respect the patient’s identity and have more knowledge about sexual and gender minority-specific needs.

Bakgrund: Begreppet HBTQIA+ är ett paraplybegrepp för könsidentiteter och sexualiteter som avviker från heteronormen. Forskning visar att personer som avviker från heteronormen marginaliseras samt upplever sämre hälsa än majoriteten av den svenska befolkningen. Sjuksköterskan har ett ansvar i att besitta kunskap om HBTQIA+ personer för att kunna bemöta och vårda de patienter som avviker från heteronormen.  Syfte: Syftet var att beskriva HBTQIA+ personers upplevelser av hälso och sjukvård.  Metod: Metoden baserades på en litteraturöversikt med tio kvalitativa vetenskapliga artiklar.  Resultat: Resultatet redovisas genom fyra teman: “Heteronormen inom hälso- och sjukvården”, “Vårdpersonalens varierande kunskapsnivå om HBTQIA+ personer”, “Upplevelser av diskriminering och utanförskap” samt “Positiva upplevelser ". I resultatet ingår studier om HBTQIA+ personer som grupp samt studier inriktade på en eller flera specifika sexuella läggningar/könsidentiteter. Sammanfattning: Resultatet visade att en stor andel deltagare erfarit negativa upplevelser till skillnad mot positiva upplevelser av hälso- och sjukvården. De negativa upplevelserna handlade exempelvis om vårdpersonals felaktiga antaganden samt benämnande av personers sexuella läggning. De positiva upplevelserna gestaltade sig exempelvis i ett neutralt förhållningssätt ifrån vårdpersonalens sida vid frågor om partners eller sexuellt umgänge. / Background: The term LGBTQIA+ is an umbrella term that describes gender identities and sexualities that deviate from the heteronorm. Research shows that people who deviate from the heteronorm are marginalized and experience worse health than the majority of the Swedish population. The nurse has a responsibility to possess knowledge of LGBTQIA + people in order to be able to meet and care for the patients who deviate from the heteronorm. Aim: The purpose was to describe LGBTQIA+ people's experiences of healthcare Method: The method was based on a literature review with ten qualitative scientific articles Results: The result is presented through four themes: "The heteronorm in healthcare", "The care staff's varying level of knowledge about LGBTQIA+ people", "Experiences of discrimination and exclusion" and "Positive experiences". The results include studies on LGBTQIA+ people as a group as well as studies focused on one or more specific sexualorientations / gender identities. Summary: The results showed that a significant proportion of the participants experienced negative health care experiences, as opposed to positive ones. The negative experiences were, for example, about health care staff's incorrect assumptions of people's sexual orientation. The positive experiences were, for example, a neutral attitude when it came to questions about partners or intercourse.

Bakgrund: Icke-heterosexuella ungdomar har ökad risk att drabbas av psykisk ohälsa. Forskning om icke-heterosexuella ungdomars psykiska hälsa i svensk kontext är dock begränsad. Syftet med denna studie var att undersöka sambandet mellan sexuell läggning och psykisk ohälsa respektive psykiskt välbefinnande bland ungdomar på Gotland.  Metod: Tvärsnittsstudiedesign med befolkningsenkäten Liv och Hälsa Ung i Region Gotland användes. Psykisk ohälsa mättes med Strenghts and Difficulties Questionnaire (SDQ). Psykiskt välbefinnande mättes med Mental Health Continuum Short Form (MHC-SF). Chi2-tester, t-tester och logistiska regressioner användes för att analysera data.  Resultat: Jämfört med heterosexuella ungdomar hade icke-heterosexuella ungdomar signifikant högre odds för både psykisk ohälsa och nedsatt psykiskt välbefinnande i ojusterade regressioner. Dessa samband var dock inte signifikanta i justerade regressioner. Däremot påvisades högre odds för psykisk ohälsa respektive nedsatt psykiskt välbefinnande bland tjejer, ungdomar med hög stressnivå, ungdomar som kände sig ensamma eller som inte hade någon att prata med. Risken för nedsatt psykiskt välbefinnande minskade även med bättre upplevd familjeekonomi och ökad social status i skolan.  Slutsats: De justerade resultaten påvisade inga signifikanta samband mellan sexuell läggning och psykisk ohälsa respektive psykiskt välbefinnande bland ungdomar på Gotland. Sexuell läggning kunde därmed inte direkt associeras med en ökad risk för psykisk ohälsa respektive nedsatt psykiskt välbefinnande. Signifikanta samband påvisades mellan stress, ensamhet och att inte ha någon att prata med och psykisk ohälsa samt nedsatt psykiskt välbefinnande. Inkluderingsinsatser och riktade stödjande insatser kan möjligen minska upplevelsen av stress, ensamhet och utanförskap. Studien visade också hög förekomst av nedsatt psykiskt välbefinnande i hela studiepopulationen. Breda åtgärder för att stärka ungdomars psykiska välbefinnande, såsom insatser i skolan, skulle kunna förbättra hälsan för många ungdomar, inklusive de med icke-heterosexuell läggning. / Background: Non-heterosexual adolescents are at higher risk of mental health problems than heterosexual adolescents. Research on the mental health among non-heterosexual adolescents in the Swedish context is limited. The purpose of this study was to investigate the relationship between sexual orientation and mental health problems and mental well-being in adolescents on Gotland.  Method: A cross-sectional design including the population survey Life and Health Youth in Region Gotland was utilized. The survey included the Strengths and Difficulties Questionnaire (SDQ) for assessing mental health problems, and the Mental Health Continuum Short Form (MHC-SF) for assessing mental well-being. Chi2 tests, t-tests and logistic regressions were used to analyze the data.  Results: In unadjusted regressions, non-heterosexual adolescents had significantly higher odds for both mental health problems and decreased mental well-being compared to heterosexual adolescents. These associations were no longer significant in adjusted regressions. Significantly higher odds for mental health problems and decreased mental well-being was demonstrated in girls, adolescents with high levels of stress, and adolescents who felt lonely or who had no one to talk to. The risk of decreased mental well-being was also reduced with better perceived family finances and increased social status at school.  Conclusion: Adjusted regressions showed no significant associations between sexual orientation and mental health problems or mental well-being among adolescents on Gotland. Therefore, sexual orientation could not be directly associated with an increased risk of mental health problems or decreased mental well-being. The results showed significant associations between stress, loneliness and not having anyone to talk to and mental health problems and decreased mental well-being. Inclusive interventions and targeted support efforts could possibly reduce the experience of stress, loneliness and exclusion. The study also showed a high prevalence of decreased mental well-being in the entire study population. Interventions to strengthen adolescents’ well-being, e.g. school-based interventions, could improve the health of adolescents, including those with a non-heterosexual orientation.