I denna studie som förhåller sig till ett kvalitativt arbetssätt kommer vi att studera hur gärningsmän respektive offer gestaltas i olika kontroversiella våldtäktsfall i Sverige. Genom att använda oss av en kritisk diskursanalys på våra valda fall, ”Rissnevåldtäkten” och ”Stureplansvåldtäkten”, strävar vi efter att kunna analysera språket samt uppnå vårt syfte och besvara våra frågeställningar. Syftet med studien är att få en djupare förståelse för hur språket kan skapa olika föreställningar gällande hur gärningsmän och våldtäktsoffer framställs. För att uppnå detta kommer vi att använda oss av valda tidningsartiklar hämtade från Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen, Metro och Svenska Dagbladet. Vi finner det intressant att identifiera sociala kategorier som kön, klass och etnicitet för att avläsa hur dessa produceras och reproduceras i artiklarna. De frågeställningar vi använder avser således att förklara hur föreställningar om våldtäktsoffer och gärningsmän framställs samt om det förekommer några sociala kategorier som kan vara avgörande i hur tidningsartiklarna presenterar innehållet. Till en början har vi undersökt hur våldtäktsfallen framställs var för sig för att sedan kunna sätta dem i relation till varandra genom en jämförande analys. Vår övergripande teoretiska utgångspunkt är intersektionalitet, denna teori använder vi för att lyfta fram de sociala kategorierna kön, klass och etnicitet. Resultatet vi tagit fram grundar sig i de sociala kategorier vi belyst med hjälp av det intersektionella perspektivet som vi använt oss av. Gärningsmännen beskrivs med dominanta och aggressiva ordalag medan offren som i båda fallen var kvinnor, beskrivs som passiva och försvarslösa objekt. I båda våldtäktsfallen lades stor vikt vid gärningsmännens bakgrund som gav en stämplande effekt. I ”Stureplansvåldtäkten” var klass (med tillhörande status) en framträdande kategori i framställningen av gärningsmän och offer. De beskrevs bland annat som ”Stureplansprofiler”, ”krogägare” och ”stekiga och rika”, offret beskrevs som ”drinkhora”, ”gänghora”, ”barnskötare” och ”kraftigt berusad”. I ”Rissnevåldtäkten” var framförallt etnicitet framträdande vid beskrivning av gärningsmän och offer. Uttryck som bland annat ”invandrarkillar”, ”svartskallar”, ”gäng” och ”utomeuropeiska” beskrev männen. Offret i samma fall framställdes med uttryck såsom ”svennehora”, ”kraftigt berusad” och ”sönderknullad”. Offren framställs i båda fallen ur en underordnad position i förhållande till gärningsmännen som oftast framställdes som överordnade. Genom en användning av språkliga uttryck genomgående studien har vi kunnat belysa olika maktpositioner och hur dessa konstruerats. Oavsett social kategori bottnar alla uttryck och framställningar i konstruktioner som produceras och reproduceras. / In this study who relates to a qualitative approach we aim to highlight how perpetrators and victims are being portrayed in various articles regarding controversial rape cases in Sweden. Through the use of a critical discourse analysis of our selected cases, ”Rissnevåldtäkten” and ”Stureplansvåldtäkten”, we intend to analyze the language as well as achieve our purpose and answer our questions. The main purpose of the study is to gain a deeper understanding of how language can create different perceptions regarding how perpetrators and victims of rape are being portrayed. To achieve this we will use selected newspaper articles taken from Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen, Metro and Svenska Dagbladet. We find it interesting to identify social categories such as gender, class and ethnicity to determine how these are produced and reproduced in the articles. The questions we use are to explain how perceptions of rape victims and perpetrators are being portrayed and if there are social categories that can be crucial in how the newspaper articles present the content. At first we will examine how the two rape cases are portrayed separately and then be able to put them in relation to each other through a comparative analysis. Our overall theoretical perspective will be intersectionality where we focus on highlighting the social categories of gender, class and ethnicity.The result we have developed is based on the social categories we elucidated using the intersectional perspective. The perpetrators are described with dominant and aggressive terms, whereas the victims in both cases were women, described as passive and defenseless objects. In the ”Rissnevåldtäkten” ethnicity was particularly prominent in the descriptions of the perpetrators through expressions such as ”invandrarkillar” (immigrant boys), ”svartskallar” (insulting word referring to foreigners), ”gäng” (gang), ”utomeuropeiska” (referring to people from outside Europe). The victim in the same case was portrayed with expressions such as ”Svennehora” (insulting word for Swedish whore), ”kraftigt berusad” (strongly intoxicated) and ”Sönderknullad” (fucked to pieces). In the ”Stureplansvåldtäkten”, class with associated status, was a prominent category in the presentations of the perpetrators. They were described among other things as ”Stureplansprofiler” (Stureplan profiles), ”krogägare” (restaurant owners) and ”stekig och rik” (referring to a rich lifestyle) while the victim was described as ”gänghora” (in this case whore in a gang), ”barnskötare” (nanny) and ”kraftigt berusad” (strongly intoxicated). The victims are portrayed from a subordinate position in relation to the perpetrators who most often are presented as superior. Through the use of linguistic expressions throughout this study, we have been able to highlight various positions of power and how these are constructed. Irrespective of social category, all expressions and portrayals are based on compositions that are being produced and reproduced.

Det jämställdhetspolitiska målet innebär att män och kvinnor ska ha samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter för att själva kunna forma sina liv inom alla livsområden. För att mäta jämställdhet i Sverige används statistik som grundar sig på kön som ensam social kategori. Detta trots att det går att se att arbetet med jämställdhet förbättras om kvinnor och män inte ses som statiska och homogena grupper. Inom den sociala kategorin kön finns fler underkategorier som påverkar det jämställdhetspolitiska arbetet och vid avsaknaden av ett intersektionellt perspektiv riskerar vissa grupper att missas. Studiens syfte är att undersöka vilka konsekvenser frånvaron av ett intersektionellt perspektiv får i regeringens jämställdhetspolitiska mål samt vad ett intersektionellt perspektiv skulle kunna bidra med. För att göra detta granskas texterna regeringens jämställdhetpolitiska delmål ett en jämn fördelning av makt och inflytande, Regeringens skrivelse 2016/17:10 Makt, mål och myndighet – feministisk politik för en jämställd framtid och SOU 2015:86 – Mål och myndighet. En effektiv styrning av jämställhetspolitiken genom en kritisk diskursanalys. Materialet analyseras utifrån kritisk diskursanalys och dess analytiska verktyg utifrån Machin och Mayr (2012) tillsammans med intersektionalitet som övergripande teoretisk utgångspunkt som belyser och ifrågasätter maktstrukturer både inom och mellan olika sociala kategorier. Analysen förstärks ytterligare utifrån Foucaults begrepp makt, kunskap och diskurs. I resultatet framträder fyra olika diskurser vilka är diskursen om jämn könsfördelning av makt och maktpositioner, diskursen om kvinnor som underordande män i förhållande till jämställdhet och makt, diskursen om inkludering och exkludering av sociala kategorier och diskursen om konstruerandet av kvinnligt och manligt. Diskurserna bygger främst på en primär social kategori, kön. Frånvaron av det intersektionella perspektivet riskerar alltså att det bara är en viss social kategori som inkluderas. Jämställdhet blir på så vis inte nåbar för alla grupper av människor och påverkar då också hur mänskliga rättigheter tas tillvara på. / The goal for gender equality policy means that men and women should have the same rights, opportunities and obligations to shape their lives in all areas of life. To measure gender equality in Sweden, statistics based on gender as a single social category are used. This is despite the fact that the work on gender equality can be improved if women and men are not seen as static and homogeneous groups. Within the social category gender there are more subcategories that affect gender equality policy work and in the absence of an intersectional perspective, certain groups may be missed. The aim of the study is to examine the consequences of the absence of an intersectional perspective have in the government’s gender equality policy goals and what an intersectional perspective could contribute with. In order to do this the texts of the government’s gender equality sub-goal one en jämn fördelning av makt och inflytande, Regeringens skrivelse 2016/17:10 Makt, mål och myndighet – feministisk politik för en jämställd framtid and SOU 2015:86 – Mål och myndighet. En effektiv styrning av jämställhetspolitiken are examined through a critical discourse analysis. The material is analyzed based on critical discourse analysis and its analytical tools based on Machin och Mayr (2012) along with intersectionality as an overall theoretical approach that illuminates and questions power structures both within and between different social categories. The analysis is further amplified based on Foucault’s concepts of power, knowledge and discourse. In the results, four different discourses appear which are the discourse of equal gender distribution of power and power positions, the discourse of women as subordinate men in relation to equality and power, the discourse of inclusion and exclusion of social categories and the discourse on the construction of women and men. The discourses are mainly based on a primary social category, gender. A risk with the absence of the intersectional perspective is that there is only a certain social category which is included. The gender equality is there for not reachable for all groups of people and will also affect how human rights are taken advantage of.

The aim of the study is to investigate how young men constructing identities in talk about their own use of violence. The study is based on a fieldwork at a youth detention home in Sweden. The data consists of individual interviews and video recordings of the treatment programme Aggression Replacement Training (ART). Detailed analyses have been made of conversations between the young men, between the young men and the trainers, and of the narratives generated in the individual interviews. The study has a social constructionist approach to identity, which is seen as constructed in a joint achievement in social interaction. An important analytical perspective in the study is how social categories and subcategories are constructed. The study has a particular focus on gender, primarily masculinity, but age and ethnicity are also being emphasised. The analysis draws on four empirical studies. It is shown how the young men construct a preferred self-presentation when talking about violent events. The narratives on violence are either based on experiences or talked about as a hypothetical use of violence. Violence based on personal experience is problematized and legitimized in terms of self-defence, defending friends, restraint and justified violence. Narratives of violence are shown to be interactional resources available to the young men. When talking about violence, the young men can be seen to regulate social relations, and to position themselves in relation to particular discourses of masculinity. The specific understanding of what it entails to be a man enables the use of violence with respect to social categorizations such as age, ethnicity or criminal identity. It is also argued that the treatment programme ART may, at times, facilitate maintaining a criminal identity. / Avhandlingens övergripande syfte är att undersöka hur unga män konstruerar identiteter kring berättelser om eget våldsutövande. Den bygger på en studie gjord vid ett särskilt ungdomshem i Sverige. Såväl enskilda intervjuer som videoinspelningar av behandlingsprogrammet Aggression Replacement Training (ART) har utgjort analysmaterialet. Ingående analyser har gjorts av samtalen mellan de unga männen, mellan de unga männen och behandlingspersonalen, och berättelserna i de enskilda intervjuerna. Avhandlingen bygger på en socialkonstruktionistisk ansats där identitet analyseras i social interaktion med andra. Ett viktigt analytiskt perspektiv i studien är hur sociala kategorier och underkategorier skapas. Ett särskilt fokus ligger på genus och då främst maskulinitet, men även ålder och etnicitet lyfts fram som viktiga perspektiv. Avhandlingen omfattar fyra delstudier. Studien visar hur de unga männen konstruerar en positiv självpresentation när de talar om våldshändelser. Våldsberättelserna är antingen erfarenhetsbaserade eller utgår ifrån tal om hypotetiskt våld. Det erfarenhetsbaserade våldet problematiseras och legitimeras genom att talas om som självförsvar, försvar av kompisar, återhållsamt eller rättmätigt. Studien visar att våldsberättelser är interaktionella resurser för de unga männen. Genom att tala om våld reglerar de sociala relationer och positionerar sig i relation till vissa maskulinitetsdiskurser. Den specifika förståelsen av vad det innebär att vara en man, möjliggör användandet av våld avhängigt andra sociala kategorier, så som ålder, etnicitet och kriminell identitet. Studien indikerar också att behandlingsprogrammet ART ger möjlighet att underlätta upprätthållandet av en kriminell identitet. / <p>Due to copyright matters, have the articles, published in chapter 4, 5, 6 and 7, been removed.</p>

The aim of the study is to investigate how young men constructing identities in talk about their own use of violence. The study is based on a fieldwork at a youth detention home in Sweden. The data consists of individual interviews and video recordings of the treatment programme Aggression Replacement Training (ART). Detailed analyses have been made of conversations between the young men, between the young men and the trainers, and of the narratives generated in the individual interviews. The study has a social constructionist approach to identity, which is seen as constructed in a joint achievement in social interaction. An important analytical perspective in the study is how social categories and subcategories are constructed. The study has a particular focus on gender, primarily masculinity, but age and ethnicity are also being emphasised. The analysis draws on four empirical studies. It is shown how the young men construct a preferred self-presentation when talking about violent events. The narratives on violence are either based on experiences or talked about as a hypothetical use of violence. Violence based on personal experience is problematized and legitimized in terms of self-defence, defending friends, restraint and justified violence. Narratives of violence are shown to be interactional resources available to the young men. When talking about violence, the young men can be seen to regulate social relations, and to position themselves in relation to particular discourses of masculinity. The specific understanding of what it entails to be a man enables the use of violence with respect to social categorizations such as age, ethnicity or criminal identity. It is also argued that the treatment programme ART may, at times, facilitate maintaining a criminal identity. / Avhandlingens övergripande syfte är att undersöka hur unga män konstruerar identiteter kring berättelser om eget våldsutövande. Den bygger på en studie gjord vid ett särskilt ungdomshem i Sverige. Såväl enskilda intervjuer som videoinspelningar av behandlingsprogrammet Aggression Replacement Training (ART) har utgjort analysmaterialet. Ingående analyser har gjorts av samtalen mellan de unga männen, mellan de unga männen och behandlingspersonalen, och berättelserna i de enskilda intervjuerna. Avhandlingen bygger på en socialkonstruktionistisk ansats där identitet analyseras i social interaktion med andra. Ett viktigt analytiskt perspektiv i studien är hur sociala kategorier och underkategorier skapas. Ett särskilt fokus ligger på genus och då främst maskulinitet, men även ålder och etnicitet lyfts fram som viktiga perspektiv. Avhandlingen omfattar fyra delstudier. Studien visar hur de unga männen konstruerar en positiv självpresentation när de talar om våldshändelser. Våldsberättelserna är antingen erfarenhetsbaserade eller utgår ifrån tal om hypotetiskt våld. Det erfarenhetsbaserade våldet problematiseras och legitimeras genom att talas om som självförsvar, försvar av kompisar, återhållsamt eller rättmätigt. Studien visar att våldsberättelser är interaktionella resurser för de unga männen. Genom att tala om våld reglerar de sociala relationer och positionerar sig i relation till vissa maskulinitetsdiskurser. Den specifika förståelsen av vad det innebär att vara en man, möjliggör användandet av våld avhängigt andra sociala kategorier, så som ålder, etnicitet och kriminell identitet. Studien indikerar också att behandlingsprogrammet ART ger möjlighet att underlätta upprätthållandet av en kriminell identitet. / <p>Due to copyright matters, have the articles, published in chapter 4, 5, 6 and 7, been removed.</p>