Studien syftar till att undersöka och bidra med kunskap om hur förskollärare berättar om och beskriver barns delaktighet i musikundervisning i förskolan samt hur delaktigheten kan främjas. Barns delaktighet är centralt inom förskolan och kan påverkas och främjas på olika sätt. Denna studie bidrar med kunskap om just detta. En kvalitativ metod har använts för att samla in sex förskollärares berättelser genom semistrukturerade intervjuer som sedan tolkats och analyserats i resultatet. Studiens resultat och analys delas in i fem kategorier; barnens samspel påverkar deras delaktighet, barngruppens storleks påverkan på barnens delaktighet, barns olika strategier till deltagande, de vuxnas förhållningssätt och förskollärarens roll och tillvägagångssätt för att engagera barnen. Resultatet visar bland annat att de deltagande förskollärarna anser att barn har olika strategier till delaktighet, att barngruppens storlek påverkar i vilken utsträckning barnen får delaktighet samt att förskollärarens engagemang kan ha stark påverkan på hur barnens delaktighet ser ut. Didaktiska implikationer som presenteras innefattar att det är relevant för förskollärare att utgå från de didaktiska frågorna vid planering, genomförande och reflektion av musikundervisning. Detta för att upptäcka vilken delaktighet som erbjuds barnen samt hur undervisningen kan anpassas för att främja förskollärarens aktuella barngrupp.

Syftet med studien var att analysera de professionellas erfarenheter av socialpedagogiska dimensioner och asymmetrin mellan behandlare och ungdom på SiS särskilda ungdomshem samt vilka skillnader som påverkar yrkesutövningen.  Studiens metodologiska utgångspunkt var hermeneutik med kvalitativa semistrukturerade intervjuer där fem professionella intervjuades. De professionella beskriver olika erfarenheter av yrkesutövningen och maktasymmetrins påverkan på SiS särskilda ungdomshem. De berättar att det föreligger en komplexitet i arbetet kring socialpedagogiska dimensioner såsom att skapa motivation, samarbetsallians och relation med ungdomar som vårdas på tvång, vilket ses som en utmaning. Det framkom att det kunde råda stora skillnader mellan olika institutioner och de professionella skildrar olika erfarenheter, från maktmissbruk till fungerande asymmetrier präglade av acceptans och förståelse. Komplexiteten som maktasymmetrin innebär beskrivs hanteras genom att de professionella skapar ett utrymme för så stor delaktighet som möjligt, finns tillgängliga för relationsskapande och har ett respektfullt bemötande gentemot ungdomarna. Den insamlade empirin har analyserats utifrån Foucaults maktteori där begrepp som motmakt, power-knowledge, disciplinär makt med inrutning, hierarkisk övervakning och normaliserande sanktionssystemet har varit centrala i analysen. Studiens slutsats är att medvetenheten kring asymmetrins påverkan är nödvändig och finns hos de professionella. De socialpedagogiska dimensionerna såsom relation, motivation och delaktighet beskrivs både påverkas negativt av asymmetrin samtidigt som de används som ett verktyg för att lyckas hantera asymmetrin.