Kontaktperson är en av de vanligaste insatserna inom socialtjänsten som beviljas för personer som av olika sociala skäl behöver stöd. De som utför uppdragen är vanliga människor, lekmän. I denna studie intervjuas åtta av dem i syfte att undersöka rollen som kontaktperson och hur den skapas. Intervjupersonerna består både av erfarna och nya kontaktpersoner som har uppdrag i både små och stora kommuner. De har berättat vad som gjorde att de tog steget till att bli kontaktpersoner, vad som driver dem idag och hur de definierar rollen. Den teoretiska ramen utgörs av tidigare studie kring frivilligt engagemang och av teorier som beskriver hur roller skapas och utvecklas. Intervjupersonerna definierar sitt engagemang både som ett ideellt engagemang då den ekonomiska ersättningen inte utgör ett motiv och som ett personligt engagemang då de genomför uppdraget i sina egna namn. Intervjupersonerna har inte fått någon introduktion till rollen och har ofta en begränsad kontakt med socialtjänsten under uppdragets gång. Bland annat av denna anledning skapar de sin roll utifrån den bild de har av uppgiften och sitt motiv till att engagera sig. Rollen som kontaktperson växer fram i ett samspel med den kontaktpersonen stödjer och den förändras ofta med tiden när relationen mellan kontaktperson och den enskilde utvecklas från ett mer formellt förhållningssätt till en mer privat relation. I analysen används även Wijkströms och Lundströms (2002) modell enligt vilken kontaktpersonerna kan anses befinna sig kontaktpersonerna i olika sfärer samidigt. 1) I den statliga sfären som ger dem uppdraget. 2) I familje-och samhällssfären på grund av det personliga åtagandet. 3) I civilsamhällesfären på grund av att kontaktpersonerna definierar sitt engagemang primärt som ideellt. Därmed är slutsatsen att rollen som kontaktperson positionerar sig i gränslandet mellan flera samhällssfärer snarare än att tillhöra enbart en sfär. / Assignment of a contact person is one of the most common social aids, based on the Swedish Social Service Act. It is granted by the municipal Social Services to youths and adults in need of a personal level of support for various social reasons. Persons who are recruited as contact persons are ordinary citizens, laymen. Eight contact persons were interviewed in this study to investigate their role as contact persons and how this role is created and defined. The interviewees consisted of both experienced and novel contact persons who had assignments in both small and large sized municipalities. In the interviews, they stated what initially motivated them to become a contact person and what motivates them today. They were interviewed on their own definition of the role of a contact person. The theoretical framework of the analysis consists of previous studies on volunteer engagement and theories describing how roles are created and developed. The interviewees defined their commitment mainly as voluntary since the economic compensation they receive is not their main motivation. They emphasized the long-term person-to-person level of the commitment. They were not introduced to the role of o contact person, and often had a limited contact with the Social services during the assignment. This is one reason why they had to create their own role as a contact person rather than adopting a predefined one. The role grew in interaction with the receiver of the support, and often developed towards a more personal rather than an official relationship over time. When analyzed according to the model of Wijkström and Lundström (2002), the role of the contact person attaches to several spheres in society. 1) In the state sphere, where society gives the laymen the official assignment as a contact person. 2) In the family sphere due to the personal level of commitment to the receiver of the support. 3) In the civil society sphere because of the contact persons’ own definition of their commitment mainly as being a volunteer. Hence, the conclusion of this study is that role of the contact person should be viewed as overlapping several spheres of society rather than being included in one of them.

In the autumn of 2020, I was an intern at Fontänhuset Sköndal and there my curiosity was aroused to know more about the organization and the people in it. The purpose of my thesis was to investigate whether Fountain houses members' mental health has improved since they started participating in the activities, I wanted to investigate whether empowerment was the reason for the members possibly improved mental health. In this study, I interviewed four members and three employees / supervisors. My assumption that the well-being of the members of Fountain houses was positively affected was to some extent correct. All stated that they felt better since they started at Fontain Houses, but still they continued to medicate and have contact with the traditional psychiatric care. That empowerment in the form of joint work, participation, co-determination and autonomy was crucial in their perception of their mental health. Due to the current corona pandemic, the Fountain houses cannot be open as usual and members cannot participate in all the daily tasks.Hopefully the restrictions will soon end so that members can return to a structured existence with routines, join tasks and social company.Structure and routines are important for people with mental illness. The importance of Fountain houses is becoming more significant as mental illness spreads in the country. It is gratifying that several members are actively involved in establishing more Fountain houses in Sweden. / Hösten 2020 var jag praktikant på Fontänhuset Sköndal och där väcktes min nyfikenhet att veta mer om organisationen och människorna i den. Syftet med min uppsats var att undersöka om Fontänhusens medlemmars psykiska hälsa förbättrats sedan de började delta i verksamheten. Jag ville undersöka om empowerment var anledningen till medlemmarnas eventuellt förbättrade psykiska hälsa. I denna studie har jag intervjuat fyra medlemmar och tre anställda/handledare. Mitt antagande att Fontänhusens medlemmars mående påverkades positivt stämde till viss del. Samtliga uppgav att de mådde bättre sedan de började på Fontänhusen men likväl fortsatte de medicinera och ha kontakt med den traditionella psykiatriska vården. Att empowerment i form av gemensamt arbete, delaktighet, medbestämmande, egenmakt hade avgörande betydelse i deras uppfattning om sitt psykiska hälsotillstånd.  På grund av den rådande coronapandemin kan inte Fontänhusen ha öppet som vanligt och många av husens normala, dagliga arbetsuppgifter kan inte alla medlemmar delta i. Förhoppningen är att begränsningarna snarast upphör så att medlemmarna kan återgå till en strukturerad tillvaro med rutiner, gemensamma arbetsuppgifter och social samvaro. Struktur och rutiner är viktigt för människor med psykisk ohälsa. Fontänhusens betydelse får ökad aktualitet i och med att den psykiska ohälsan breder ut sig i landet. Det är glädjande att flera medlemmar aktivt engagerar sig för att fler Fontänhus ska etableras i Sverige.

Syftet med undersökningen var att undersöka hur barnkonventionen implementerats i socialtjänstens verksamheter samt vilka faktorer som begränsat respektive underlättat implementeringen av konventionen. Data har samlats in genom semistrukturerade intervjuer och en surveyundersökning via e-post. Resultatet har analyserats ur följande perspektiv: top- down, bottom-up och syntes. Studiens slutsatser är att kommunerna implementerat barnkonventionen olika där de vanligaste åtgärderna varit utbildningsinsatser, organisationsförändring och lokala styrdokument. Implementeringen har inte medfört någon större förändring i yrkesutövningen. De största hindren för implementeringen är kopplade till organisatoriska förutsättningar och konventionens juridiska struktur. De möjliggörande faktorerna är främst att tidigare arbetsmetoder utgått från barnkonventionen. Slutligen förs en diskussion om konventionens betydelse som lag för det sociala arbetet, hur det kommunala självstyret påverkar implementeringsarbetet samt förslag på vidare forskning.

Mäns våld mot kvinnor har varit ett problem i samhället men är även fortsatt ett problem idag. Syftet med uppsatsen är att belysa vilket ansvar som kommunen har gentemot våldsutsatta kvinnor men även att särskilt utreda insatsen skyddat boende som ekonomiskt bistånd samt vilken karaktär insatsen har ifråga om rättighet, skyldighet eller möjlighet. Fokus kommer vara på de kvinnor som utsätts för våld i nära relationer och eftersom våldet ofta sker inom det egna hushållet blir insatsen skyddat boende viktig för att kunna ta sig ifrån den våldsamma situationen. Frågeställningarna analyseras främst utifrån en rättsdogmatisk metod men eftersom frågorna i sig bygger på en åtskillnad mellan kön kommer även en genusrättsvetenskaplig metod att användas.  Skyddat boende som insats för våldsutsatta kvinnor får sin utgångspunkt i 5 kap. 11 § st. 2 SoL medan det ekonomiska biståndet regleras i 4 kap. 1 § SoL. Genom biståndet ska enskilda uppnå en skälig levnadsnivå. Biståndet består av två delar, en del som är ett försörjningsstöd och en del som är ett bistånd för livsföring i övrigt. Vad som ingår i försörjningsstödet är reglerat i 4 kap. 3 § SoL och eftersom bestämmelsen är en uttömmande lista för vilket bistånd som beviljas för försörjningsstöd och skyddat boende inte regleras i bestämmelsen faller insatsen istället under vad som beviljas för livsföring i övrigt. Insatsen kan även beviljas utifrån bestämmelsen i 4 kap. 2 § SoL som ger varje kommun en möjlighet att ge bistånd utöver det som följer av 4 kap. 1 § SoL. Bestämmelsen i 4 kap. 1 § SoL är en rättighetsbestämmelse men den ger även uttryck för att var och en har ett eget ansvar för att först själv försöka tillgodose sina behov innan rättigheten inträder. Rätten till ekonomiskt bistånd är alltså inte absolut och det är den enskilde själv som behöver kunna visa på att den har ett behov av bistånd. Eftersom bistånd är en rättighet för den enskilde faller det sig naturligt att kommunen har en skyldighet att utge bistånd, om den enskilde har kunnat visa på att den har ett behov av det.  Det går att se ett samband vad gäller rättighet, möjlighet samt skyldighet vad gäller 4 kap. 1 § SoL, 4 kap. 2 § SoL samt 5 kap. 11 § st. 2 SoL. Genom 5 kap. 11 § st. 2 SoL har socialnämnden i varje kommun fått ett särskilt ansvar över att beakta våldsutsatta kvinnors behov. Bestämmelsen ger inte en rättighet för kvinnor utan är ett klargörande av kommunens skyldigheter. Ett sätt att fullfölja skyldigheten är att bevilja våldsutsatta kvinnor ekonomiskt bistånd enligt 4 kap. 1 § SoL om det behövs för att uppnå en skälig levnadsnivå. Om en kommun anser att en kvinna inte har ett behov av bistånd enligt 4 kap. 1 § SoL, alltså att hon inte enligt lag har rätt till det, ger istället 4 kap. 2 § SoL en möjlighet för kommuner att erbjuda bistånd utöver 4 kap. 1 § SoL. Ingen av dessa bestämmelser ger en rättighet till insatsen skyddat boende. Insatsen får istället form av att vara ett medel för att uppnå ett mål. Målet är att kvinnan ska få en skälig levnadsnivå, men att det inte är endast ett skyddat boende som kan tillgodose det målet utan även andra insatser kan beviljas för att uppnå målet.

Statistics from Swedish Crime Prevention Council show that foreign-born people are two and a half times more likely than those with Swedish-born parents to be registered for suspected crime (Martens & Holmberg, 2005). The purpose of this study is to investigate whether the suspects name is of significance when making a legal assessment and whether a person with a foreign name is punished more severely than a person with a Swedish name who has committed a similar crime. A vignette study that included two identical cases was conducted, the only difference between them was the person's name (Swedish vs foreign). After reading the case, the respondents answered legally relevant questions about what they had just read. The result showed that name affect a legal assessment. The biggest difference was in the question of punishment where those with a foreign name were considered to deserve a harsher punishment than those with a Swedish name. For other questions, the difference was small. The prejudices that occur may be related to how the cognitive system works and the need to belong to social groups (Diesen et al., 2005).   Keywords: Crime, stereotypes, prejudices

Studien syftar till att undersöka första linjens chefers (som är chefer för verksamheter inom socialtjänstens äldre- och funktionshinderomsorg) föreställningar kring ledarskap. För att uppnå detta mål användes en kvalitativ metod där första linjens chefers föreställningar analyserades. Dessa chefer deltog i poddar om ledarskap, vilka var tillgängliga på Spotify.  Empirin togs fram genom att lyssna på dessa poddar och studera innehållet. Sedan genomfördes en tematisk analys av materialet. Totalt kunde sju teman identifieras i det analyserade materialet. Resultatet visade att det fanns vissa gemensamma föreställningar kring ledarskap bland första linjens chefer. Två av dessa var att cheferna ansåg att det är viktigt att vara en närvarande chef och att vara genuin i sitt ledarskap. Det visar på att första linjens chefer anser att det är viktigt att vara närvarande och engagerad i sina medarbetare och att vara äkta och autentisk i sin ledarroll. Vidare visar resultatet att det finns en skillnad på föreställningar kring de olika system som man arbetar i. En del chefer ansåg att dessa är till hjälp medan andra såg det mer som en arbetsbörda som tar tid från andra arbetsuppgifter som dessa chefer anser vara viktigare.  För att analysera resultatet användes symbolisk interaktionism och transformationellt ledarskap som teoretiska perspektiv. Symbolisk interaktionism fokuserar på hur människor konstruerar mening och interagerar med varandra genom symboler och sociala beteenden. Transformationellt ledarskap innebär att ledaren inspirerar och motiverar sina anställda genom att sätta visioner och mål, samt att främja deras personliga och professionella utveckling. / The study aims to examine the conceptions of leadership among first-line managers (who are managers within social services for the elderly and individuals with disabilities). To achieve this goal, a qualitative methodology was employed to analyze the conceptions held by these managers. They participated in leadership-themed podcasts available on Spotify. The empirical data was generated by listening to these podcasts and studying their content, followed by a thematic analysis. In total, seven themes were identified from the analyzed material. The findings indicate the existence of shared conceptions of leadership among first-line managers. Two of these conceptions highlight the importance of being a present leader and displaying genuineness in one's leadership. This implies that first-line managers consider it crucial to be engaged and involved with their employees and to exhibit authenticity and genuineness in their leadership roles. Furthermore, the results demonstrate variations in conceptions regarding the different systems in which these managers operate. Some managers perceive these systems as helpful, while others view them as burdensome, taking time away from other tasks they consider more important. Symbolic interactionism and transformational leadership were utilized as theoretical perspectives to analyze the findings. Symbolic interactionism focuses on how individuals construct meaning and interact with one another through symbols and social behaviors. Transformational leadership entails inspiring and motivating employees through the establishment of visions and goals, as well as fostering their personal and professional development.

Syftet med denna studie var att undersöka hur professionella arbetade med diagnosen ADHD i samband med en beroendeproblematik samt vad som kunde förbättras i arbetet med denna målgrupp. Studien utgick ifrån fyra intervjuer med professionella som arbetade för att hjälpa personer med deras beroendeproblematik. Fokuset med studien har legat på intervjupersonernas egna åsikter om hur en ADHD diagnos eller uppfattad ADHD problematik hos en brukare kunde påverka deras hjälpande arbete i beroendevården, samt hur arbetet kunde förbättras. Studiens metod baserades på fyra kvalitativa intervjuer med professionella från olika delar av landet och analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys. Studien analyserade beroende genom den biomedicinska teorin samt symtomteorin. Slutsatser från studien var att intervjupersonerna tog en ADHD diagnos i beaktning när de arbetade trots att det inte fanns någon specifik riktlinje för hur arbetet skulle se ut. Intervjupersonerna arbetade också aktivt för att göra vården så anpassad som möjligt för denna målgrupp, bland annat genom att vara flexibel angående tid, plats och sessions längder. Vidare slutsatser handlade om att de mest effektiva förändringarna för att förbättra vården enligt intervjupersonerna var mer flexibla verksamheter, ökad samverkan mellan olika professioner samt bättre uppföljningsarbete för att minimera risken för återfall.

Studien undersöker huruvida maskulinitet kan vara avgörande för hur den aktuella samt historiska självmordsfrekvensens data och relationen till hjälpsökande beteende. Historiskt har män varit överrepresenterad i självmordsstatistiken och även om mängden självmord minskat med åren kvarstår fördelningen av män och kvinnor lika. Med en tematisk litteraturstudie undersöker författarna hur maskulina beteendemönster kan förklara överrepresentationen av män i suicidstatistiken med hjälp av självmordsteorier och maskulinitetsteorier. Resultatet presenteras i teman i form av faktorer inom fenomenet självmord samt maskulina beteendemönster som ingår i dessa faktorer. Resultaten diskuteras i relation till de relevanta teorierna för att svara på undersökningens syfte. Författarna anländer till slutsatsen av att självmord är för komplext att förklara med bara maskulinitet men att resultatet påvisar tydligt hur maskulina beteendemönster korrelerar med risk för självmord och negativ relation till hjälpsökande beteenden. Dessa beteenden är inte exklusiva för män utan kan även påvisas hos kvinnor och därför ska beteenden snarare än maskulinitet bedöma självmordsrisker.

No description available.

Vid misstanke om brott är det vanligt att domstolar i Sverige efterfrågar en personutredning. En personutredning används för att presentera alternativa påföljdsförslag till domstolen. Ett av dessa förslag är kontraktsvård vilket ger den misstänkte ett alternativ att bli dömd till exempelvis missbruksvård i stället för fängelse. Vad det också gör är att det startar en process av samverkan mellan frivården och socialtjänsten. Socialtjänsten måste nämligen lämna en ansvarsförbindelse om att ta på sig betalningsansvar efter två tredjedelar av utdömt straff. Vårt syfte har i studien varit att redogöra upplevelsen av denna samverkan utifrån socionomer anställda vid frivårdens perspektiv. Vi har använt oss av korta narrativ för att fånga upp deras upplevelse. Korta narrativ är i princip ett frågeformulär där vi har använt oss av en blandning mellan öppna och slutna frågor för att fånga in deras berättelse på ett så reflexivt och nyanserat sätt som möjligt. Det framkommer i frivårdsinspektörernas upplevelse av denna samverkan att den kan vara både problematisk och oförutsägbar. Utfallet skiljer sig beroende på vilken kommun och vilken socialtjänsthandläggare samverkan sker tillsammans med, vilket skapar en problematik för de klienter som nu inte ens får möjligheten att tingsrätten skulle kunna döma till vård i stället för fängelse.