<p>Denna studie handlar om hur djur kan användas som verktyg i det sociala arbetet. Syftet är att undersöka hur djur kan bidra till människors/klienters utveckling och ”tillfrisknande”. Detta är en kvalitativ studie och informationen är hämtad från sex stycken intervjupersoner från tre olika behandlingshem. Intervjuerna utfördes på respektive behandlingshem och vid varje intervju var två intervjupersoner närvarande, alla intervjupersoner var personal på respektive behandlingshem. Gemensamt för alla intervjupersoner var att de jobbade med djur som en del i sin behandling av klienterna.</p><p>I materialet växte tre teman fram dessa är; de trevliga djuren, Läromästare och övningsobjekt och djurens inverkan och påverkan.</p><p>I det första temat betonades vikten av att ha trevligt och roligt tillsammans, djuren sågs som något odelat positivt. Att de används i behandlingen bidrog till att både klienterna och personalen fick miljöombyte och att de fick göra något roligt tillsammans.</p><p>I det andra temat framkom det att personalen ansåg att djuren var ett bra övningsredskap för att lära sig sociala och emotionella verktyg såsom att ta ansvar, att lita på andra, att kommunicera och att känna in och känna av.</p><p>I det tredje temat framkom det att all personal uppfattade att djuren påverkade klienterna bara genom sin blotta närvaro, djurens förmåga att ge kärlek och tröst åt människor är något som gynnar deras klienter.</p><p>Materialet har därefter analyserats utifrån tre olika perspektiv och dessa är; det salutogena perspektivet som innehåller begreppet KASAM, objektrelationsteorin och då framförallt teorin om övergångsobjekt och slutligen Bindningsteorin utifrån hur John Bowlby (Bowlby, 2001) beskriver den. I det första perspektivet, det salutogena perspektivet framkom det att när djur används i behandling har de en hälsobringande (salutogen) effekt på individen. Att öva på färdigheter och förstå hur de används ökar individens känsla av sammanhang (KASAM) och leder i sin tur till en förminskning av individens upplevelse av kaos och stress i dennes liv. I det andra perspektivet, objektrelationsteorin framkom det att djur kan fungera som övergångsobjekt, ett objekt som ger trygghet och stadga för klienter som befinner sig i förändrings- och utvecklingsprocesser. I det tredje perspektivet, Bindningsteorin framkom det att djur kan användas som ett verktyg för klienter när de ska bygga upp sitt förtroende för relationer. Att kommunicera och att ha relationer människor emellan kan alltid innebära en risk för att bli ratad, lämnad och övergiven. Djuren kan erbjuda en positiv start i arbetet att bygga upp förtroendet för relationer.</p>

<p>Uppsatsen syftade till att redogöra för de möjliga faktorer som samverkat till att minska antalet adoptioner mellan Chile och Sverige åren 1973-2005. Antagandet som låg till grund för detta var att ökad välfärdsnivå i Chile inverkat på den adoptionsverksamhet som pågick under dessa år. Uppsatsen syftade också till att beskriva hur internationell adoptionsverksamhet i ett svenskt sammanhang organiseras på myndighetsnivå och med utgångspunkt ur olika ideella verksamheter, samt att knyta studien till socialt arbete. Studien utgick från en sociologisk och tvärvetenskaplig ansats. Vägledande begrepp var bland annat organisationer, etnicitet och identitet. Metoden utgjordes av forskningsgenomgång och kvalitativa intervjuer. Resultatet pekar på att adoptionerna mellan Chile och Sverige minskat till följd av att de nationella adoptionerna i Chile ökat, och detta tycks ha möjliggjorts av att diktaturen föll, att landet ratificerat Haagkonventionen samt att det skett en ekonomisk utveckling i landet. Vad det gäller verksamheterna kan man möjligtvis konstatera att de inte bara finns för att de fyller en funktion för samhället som helhet, utan att de uppstått utifrån personliga avsikter och genom tillfälligheter. En del frågor kan resas kring samarbeten mellan dessa olika myndigheter och organisationer. Att följa upp medgivandeutredningar av blivande adoptivföräldrar tycks angeläget liksom att problematisera begreppet svenskhet.</p>

<p>Author: Maria Gustafsson and Sofie Ingström</p><p>Title: ”Ett medlevarskap det är något alltså, något alltså jättespeciellt” - En studie om hur ett behandlingshem kan påverka anknytningsmönster.</p><p>Keywords: relationships, attachment, home of treatment for youth, youth, significant others, trust.</p><p>In our essay we had an aim to see how Hassela, Gotland affected the youths who lived there. We wanted to know if they had a secure or insecure attachment to their parents and if the attachment was affected after a time at Hassela. We were interested in what kind of attachment figures they had before they came to Hassela, Gotland and how they looked at themselves and others before they came there and if that had been changed.</p><p>We used a qualitative method and we did ten interviews with youths who had been at Hassela, Gotland eight months or longer. We based our analysis on the attachment theory. We also used a theory about significant others. All of the youths in our interviews had some kind of insecure attachment to one or both of their parents before they arrived to Hassela, Gotland. Everyone had a problem in trusting grown-ups and forming relationships. A majority of the youths had been changed in some way. After the visit many youths were able to trust people, which probably made it easier for them to form good and healthy relationships in the future. Some of the youths had not changed as much as others, and were still trying to find out how to form real relationships and how to trust people.</p>

Studien syftar till att undersöka och analysa betydelsen av beröring på en institution för missbrukare. Studien lyfter frågor om hur och när beröring aktualiseras, vad som kan vara problematiskt samt hur dessa problem kan analyseras. Detta är en kvalitativ studie innehållande fyra semi-strukturerade intervjuer med personer anställda vid ett SiS LVM-hem. Intervjumaterialet bearbetades med en innehållsanalys och resultatet presenteras efter innehållsanalysens kategorier. I resultatet framkommer det att personalen generellt har en restriktiv hållning när det kommer till beröring. När beröring aktualiseras är detta oftast kopplat till vissa syften och situationer som att t ex förmedla tröst, eller som förstärkning i samband med beröm eller i terapeutiskt syfte för att lugna. I resultatet framkommer det underliggande temat makt och vidare i analysen appliceras ett maktperspektiv. Den asymmetriska maktrelationen mellan personal och klient gör att beröringen riskerar att innehålla ett visst mått av bestämmande över den andre, därmed blir beröring problematiskt. Samtidigt som beröringen kan vara problematisk så känner personalen ändå att det i vissa fall kan vara nödvändigt, som i ovan nämnda situationer. Det framkommer även av resultatet att relationen är en viktig aspekt i förhållande till beröring. Resultatet visar att en hyffsat god relation måste finnas för att beröring ska bli möjlig. Studien lyfter även andra relationsaspekter kopplat till beröring vilket vidarutvecklas i analysen.

No description available.

Syftet med denna kvalitativa studie är att mot bakgrund av Viktor Frankls teori kring existentiell mening undersöka diakoners erfarenheter av hur människor de möter upplever existentiell mening samt på vilket sätt existentiell mening kan relateras till det socialpedagogiska fältet. Detta eftersom vi under vår utbildning samt i yrkeserfarenheter från fältet upplevt att det existentiella perspektivet saknats. Empirin har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med diakoner från Svenska Kyrkan. Studiens resultat visade att det finns stora likheter mellan det diakonala och socialpedagogiska fältet. Resultatet visade även att de människor diakonin möter har spörsmål av existentiell karaktär, men att dessa är särskilt framträdande då människor befinner sig i en utsatt eller svår livssituation. Samt att diakonin ofta får träda in när samhällets resurser brister och informanterna efterfrågar ett större samhälleligt ansvar vad gäller att kunna möta människors existentiella spörsmål.

During our time as substitute social secretaries within financial support we heard colleges that criticized the magnitude of documentation. This critique sparked our interest of documentations relation to client focused work. The aim of this study was to create an understanding regarding how the duty of documentations takes form in the work of social secretaries. We seek clarity in what purpose social secretaries pay documentation and what function it plays in their work. We met with six social secretaries involved with financial support and interviewed them, using semi structured interviews. The answers received showed an understanding of the importance of documentation but also that it is a time consuming task. Documentation within itself does not lead to anyone being self-contained regarding their financial situation, yet the results show that documentation make up over 60% and sometimes 80% of the worktime of social secretaries within financial support. The time spent on documentation was thought of as necessary to fulfill the task the social secretaries are handed. One of the interviewed secretaries expressed that this balance of work tasks shapes their work in a way that cannot be considered “social work”. The phenomenon is analysed using professionalism theory and “acting space” as a theoretical concept.

Arbetsmiljöverket har i slutet av 2018 släppt en rapport utifrån en granskning de gjort över Sveriges socialtjänster, i granskningen framkom att det finns diverse brister i arbetsmiljön vad gäller bland annat introduktion och arbetsbelastning. Detta skapade vårt intresse för att undersöka hur det ser ut i dagsläget inom Luleå kommuns socialtjänst. Syftet med studien är att undersöka nyutexaminerade socionomers erfarenheter av introduktion vid nyanställning som socialsekreterare i Luleå kommun samt hur förberedda de känt sig efter avslutad introduktion till arbetsplatsen och från socionomutbildningen. För att besvara syftet användes en kvalitativ metod, där fyra semistrukturerade intervjuer genomfördes. Resultatet utifrån intervjuerna visade på att det fanns behov av vägledning hos samtliga respondenter. Det nämns bland annat önskemål om mer strukturerad introduktion, mer tid för kollegiehandledning samt att få mer tid för att komma in i arbetsrollen utan egen arbetsbelastning. Vad gäller socionomutbildningen visade resultatet bland annat på att intervjupersonerna ansåg att den är så pass bred att det inte går att lära sig ett specifikt yrke. Den delen måste fås genom introduktion på arbetsplatsen. Utifrån detta har vi dragit slutsatsen att det finns en del förbättringsområden vad gäller introduktionen. I det stora hela är vägledning det mest centrala för att ha ett fungerande arbetsliv.

Studiens syfte är att undersöka hur en familjecentral i en glesbygdskommun arbetar, samt hur arbetet ser ut för att uppfylla de gemensamma verksamhetsmålen. Det finns en lagstadgad skyldighet för kommuner att bedriva förebyggande arbete som rör barn och unga, samt att samverka med andra i frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa. Familjecentralen är en viktig arena som arbetar hälsofrämjande och förebyggande med barnfamiljer, för att tidigt kunna fånga upp familjer som är i behov stöd. För att besvara studiens syfte och frågeställningar har sju intervjuer genomförts och 50 enkätsvar inhämtats. Resultatet av dessa visar på vissa geografiska skillnader samt har kunnat identifiera både fungerande arbetssätt och förbättringsområden. Det framgår också tydligt att de som känt till familjecentralen och besökt den, har en positiv bild av verksamheten.

I barnkonventionens tolfte artikel framgår det att barn har rätt att uttrycka sin åsikt i frågor som rör dem, samt att barnets åsikt ska tillmätas betydelse efter barnets ålder och mognad. I januari 2020 blir barnkonventionen lag i Sverige vilket innebär att det kommer ställa högre krav på myndigheter att göra barn delaktiga i frågor som rör dem. Tidigare forskning avseende delaktighet visar flera brister inom den svenska socialtjänsten. Författarna till denna studie syftar till att undersöka hur socialarbetarna inom socialtjänsten förstår och förhåller sig till delaktighet i barnavårdsutredningar. För att undersöka detta har sju intervjuer genomförts med socialarbetare inom socialtjänstens barn och ungdomsenheter i Uppsala kommun. Resultatet av intervjuerna visar att socialarbetarna förhåller sig till barnen som sociala aktörer i viss mån men det råder fortfarande olika tolkningar kring vad det innebär att ett barn är delaktigt. Det framgår olika uppfattningar om vad delaktighet innebär i socialtjänstens arbete, resonemangen tenderar att stanna vid att lyssna på barnet och det finns en ambivalens kring att dela inflytandet för beslutet med barnet. Av socialarbetarnas berättelser framgår att det juridiska ramverket ibland hindrar arbetet med delaktighet i den mån som anses önskvärt. Slutligen framgår ett behov och en vilja från socialarbetarna att fortsätta utvecklas med arbetet kring barns delaktighet.