Title: Who is that GAI?  – A qualitative study on Swedish journalists’ imaginaries of how generative artificial intelligence affects the professionalization of journalism.  The increasing discourse surrounding the role of generative artificial intelligence (GAI) in journalism has recently been widely discussed as it brings both opportunities and challenges for the journalism profession. How do technological advancements impact and challenge the journalism profession? This study aims to explore the imaginaries that Swedish reporters, AI-strategists and newsroom managers have regarding how the journalistic profession can change based on the new conditions and challenges that GAI has contributed to. Conducting a study on the subject based on a Swedish context is relevant to understanding Swedish journalists’ imaginaries of GAI and how an implementation of GAI may lead to a reconfiguration of previously given professional roles. The study answers to the following research questions:  What imaginaries do journalists in Swedish newsrooms have about generative artificial intelligence? How do the imaginaries about how generative artificial intelligence can affect the professionalization of journalism differ between reporters and managers or AI-strategists in Swedish newsrooms? Based on the interpretive nature of the research subject the study adopts a qualitative approach, hence the material was collected through eleven qualitative interviews. The empirical data was analyzed using the constant comparative method together with the study's theoretical framework consisting of sociotechnical imaginaries, professionalization and boundary work. The findings indicate that the Swedish journalists predominantly perceived GAI as a tool to enhance work efficiency, which results in the journalists being able to focus more on the creative parts of the profession. Furthermore, the journalists imagined GAI as a smart colleague to consult with, and the majority imagined that GAI primarily will function as a supplement rather than a replacement, and that GAI to some extent will reshape the profession.

Digitaliseringen påverkar vardagslivet och arbetslivet, ofta med löften om effektivare arbete och levnadssätt. Samtidigt innebär digitaliseringen omfattande påfrestningar genom kontinuerlig teknisk utveckling, där de framväxande artificiell intelligens (AI) och automatisering ingår. För digitaliseringen av samhällsbyggnadsprocessen har kommunernas utveckling släpat efter befintliga tekniker, samtidigt som riktlinjer poängterar behovet av innovation. Vår studie syftar till att synliggöra utövarna, kommunala tjänstepersoners, föreställningar om AI och automatisering roll som tekniker i samhällsplanering. Studien empiri utgörs av sex kvalitativa forskningsintervjuer vilka analyseras utifrån sociotekniska föreställningar, användare och användarcentrering för att utläsa relationen mellan teknik och tjänsteperson. Resultatet visar att tjänstepersoner innehar en passiv attityd om AI inom planering på grund av obefintlig praxis, medan relationen till automatisering framställs som mer etablerad och bekant. Tjänstepersoner talar om framtiden med försiktig optimism, och framhåller en begränsning i teknikernas kapacitet att hantera mjuka värden men att potential återfinns i stödet till komprimerade processer inom planering. / Digitalization impacts both daily life and the workplace, often promising increased efficiency in work and lifestyles. Yet, it also poses considerable challenges as technology continues to advance, especially with artificial intelligence (AI) and automation as emerging technologies. For the digitalization of the urban planning process, municipal progress has fallen behind existing technologies, despite guidelines highlighting the importance of innovation. Our study aims to uncover the perspectives of municipal officials on the roles of AI and automation in urban planning. Through six qualitative interviews, we analyze socio-technical perceptions and user-centered approaches to understand the relationship between technology and practitioners. The findings reveal a passive stance towards AI in planning, attributed to a lack of established practices, while the relationship with automation appears established and familiar. Looking ahead, practitioners express cautious optimism, acknowledging limitations in technology's ability to address human values but recognizing its potential to support streamlined processes.

Denna uppsats utforskar hur den svenska staten bedrev informationsinsatser med anledning av oljekrisen 1973. Då 75% av Sveriges energiförbrukning utgjordes av importerad råolja blev konsekvenserna dramatiska då priset på råolja steg, produktionen minskade och embargon infördes. Detta till följd av kriget mellan Israel och Egypten/Syrien. För att hantera den försörjningskris som uppstått i Sverige initierade staten en energisparkampanj och en elsparkampanj. 1974 beslutade regeringen för att införa ytterligare en energisparkampanj. Denna kom att ledas av den så kallade Energisparkommittén vars verksamhet i juni 1975 förlängdes. I samband med denna period växte den framtida energipolitiken fram där fokus låg på energihushållning varpå information blev ett vitalt styrmedel. Genom att applicera teorier om sociotekniska föreställningsvärldar, förväntningar och narrativ diskuteras de statliga informationsinsatserna under 1973–1975. Därtill presenteras vilken betydelse som media och i synnerhet tidningar hade för samtidens samhällsnarrativ som staten via dess informationskampanjer ämnade påverka. De huvudsakliga statliga budskapen har kunnat konstateras vara vad besparingsåtgärder skulle innebära på dels mikronivå: energikonsumentens privatekonomi, och dels makronivå: Sveriges ekonomi, naturvärden och miljö. Därtill förmedlades kunskap om hur besparingsåtgärder praktiskt kunde vidtas. Den intensiva informationsverksamheten som riktades mot såväl hushållen, näringslivet som den offentliga sektorn bidrog till en spirande energidebatt om bland annat hur den framtida energiförsörjningen kunde tryggas. Energiförsörjningen hade blivit en medborgerlig angelägenhet där kollektiva föreställningar och förväntningar formats av det statliga narrativet.

The thesis aims to explore future mobility system alternatives in the context of “winter cities” to achieve a more sustainable society. This is done by interviewing a broad range of mobility experts - encompassing those focused on cities in the northern regions and those with global expertise. The result highlights what (social and technological) innovations are believed to transform winter city mobility and what factors can play a key role in successful transformations. The relevance of the findings is illustrated with examples of their contextualization for the case of Skellefteå municipality, located in Sweden. / Studien syftar till att utforska framtida mobilitetssystemalternativ i sammanhanget "vinterstäder" för att uppnå ett mer hållbart samhälle. Detta görs genom att intervjua en rad olika mobilitetsexperter – som besitter erfarenhet och kunskap från städer lokaliserade i de norra regionerna samt de med global expertis. Resultatet belyser vilka (sociala och tekniska) innovationer som tros förändra vinterstadens mobilitet och vilka faktorer som kan spela en nyckelroll i en framgångsrik transformation. Studiens relevans påvisas genom att resultat illustreras med exempel på dess kontextualisering i caset Skellefteå kommun.

Specific machines furnish the contemporary socio-technical imaginary: ‘Robot companions’ that supposedly herald the age of robots, an age that is signified by the realization of robot technologies that are taking over labor from humans in every sphere of ‘everyday human lives’. How do we want these robot companions to work and look and how do we want to live with these machines?  This thesis explores the engineering of relating humans and machines in the specific context of contemporary robotics from a queer feminist technoscience perspective. The ways in which such engineering processes implement ‘human-likeness’ in realizing the figure of the robot companion are of special concern. At the heart of this study is one robot model: Armar, developed at the Institute for Anthropomatics and Robotics at the Karlsruhe Institute of Technology. Participating in the local everyday practices of establishing the efficient robot-human interface in the kitchen laboratory, this study investigates the ways in which Armar is made domestic as a prospective care service provider and companion in the kitchen. This study applies a posthumanist frame of research to investigate the practices of making anthropomatic kitchen robots. It employs an understanding of this making in terms of ‘performing the kitchen’. This further entails querying the ways in which norms of ‘humanness’ are translated into the human-like robot as well as the idea of pre-figured embodied entities with individual properties that meet in the laboratory. Thus, this thesis maps the labors and reciprocities of learning to see and experience this specific robot model as a future human-like companion for humans by analyzing the apparatuses of bodily co-production between human and machine that are at work in the kitchen laboratory. / Avhandlingen undersöker sociotekniska processer inom samtida robotik som både upprätthåller och skapar människa – maskin relationer ur ett feministiskt teknovetenskapligt perspektiv. Speciellt undersöks hur ingenjörer skapar robot-människa gränssnitt för hushållsrobotik och implementerar människolikhet i skapandet av framtidens robotsällskap. En specifik robotmodell, Armar, och dess utveckling följs vid Institutet för Antropomatik och Robotik, Tekniska Högskola i Karlsruhe i södra Tyskland. Armar ”bor” och verkar där i ett kökslaboratorium, en simulerad vardagsyta utvecklad för forskning och offentliga demonstrationer. Men hushållsrobotar har också en speciell plats i vår kulturella föreställningsvärld. I denna studie undersöks det sociotekniska och kulturella processen att domesticera robotar och ge dem status som prospektiva hjälpredor och sällskap i köket. Som en sådan kartläggning av ömsesidigt människa-maskin skapande teoretiserar studien den kroppsproducerande apparaten (Haraway 1991) som sätts i spel i detta kökslabb och i robot-människa gränssnittet. I studien utforskas ickemänsklig agens och posthumanistisk performativitet (Barad 2003) samt gränsdragningsarbetet mellan Jaget och Andra, människa och maskin, subject och objekt. Avhandlingen gör ett bidrag till förståelsen av kroppsliga normer och socio-materiella ömsesidigheter i skapandet av förmänskligat robotsällskap. / Ob in Medienberichten oder Kinofilmen – aktuell prägen Maschinen das sozio-technische Imaginäre, die nach menschlichem Vorbild entwickelt werden, um in das ‘alltäglich-menschliche’ Leben einzutreten und dieses nachhaltig zu verändern. In ihrer Allgegenwärtigkeit künden sie das Zeitalter der Roboter an, das verspricht, den Lebensstandard, den sich der globale Norden zuschreibt, zu verbessern. Im Fokus dieser Studie steht ein spezifisches Robotermodell, Armar, das am Institut für Anthropomatik und Robotik des Instituts für Technologie in Karlsruhe (Deutschland) entwickelt wird. In der Analyse von Interviews, teilnehmender Beobachtung sowie Fotomaterial untersucht diese Studie die alltäglichen Praktiken im Robotik-Küchenlabor, durch die Armar zur Begleiter_in und Care-Arbeiter_in in der Küche wird. Die posthumanistische, queer-feministische Rahmung der Analyse erlaubt es, die Herstellung des anthropomatischen Küchenroboters als ein Performing the Kitchen zu verstehen. Die Arbeit fokussiert damit auf die Bedingungen und die Akteur_innen – sowohl menschliche als auch nichtmenschliche – und fragt nach den Normen des Menschlichen, die bei dem Arbeiten an einer ,menschenähnlichen‘ Maschine produziert, aber auch verändert werden. Dabei zeichnet sie nach, dass Entitäten mit verkörperten Eigenschaften nicht präexistieren, sondern aus komplexen Mensch-Maschine-Verhältnissen der Ko-Produktion hervorgehen.

Influential actors refer to smart grids as a revamped version of the energy systemwhen they argue for alternative energy pathways, and assign demonstration projects with the task of turning prospects about the future into functional configurations. This thesis explores notions of the smart grid future that are implicitly conveyed in Swedish smart grid strategy and planning documents. The purpose of this thesis is to describe and analyse how a smart grid is assembled in a Swedish demonstration project. Inspired by Science and Technology Studies (STS), it explores this process through interviews, document studies and participant observation. By combining concepts such as sociotechnical imaginaries, material participation and translations, this study sheds light on the negotiations, tensions and struggles at play in the process of making smart grids functional. This study examines how included and excluded users make sense of the smart grid and of their own role in shaping the future. What imaginaries do the actors involved in the project draw on? What materialities take part in shaping the smart grid, and what user engagements are encouraged? The aim of the study is to seek an enhanced understanding of how smart grids are made, of the different forces that shape this process and, ultimately, of the reality of Swedish households as part of a smart grid in the making. This study shows that making a smart grid functional is not as feasible as the smart grid imaginaries suggest, and it finds potential in user engagements that are suppressed within the current market regime, which is primarily arranged around economic incentives. / Inflytelserika aktörer beskriver smarta elnät som ett sätt att modernisera energisystemet och sjösätter demonstrationsprojekt med uppgift att omforma potentiellt omvälvande visioner till fungerande konfigurationer. Denna avhandling undersöker vilka föreställningar om smarta elnät som implicit förmedlas i svenska strategi- och planeringsdokument, och beskriver och analyserar hur dessa visioner påverkar hur ett smart elnät sätts samman i ett svenskt demonstrationsprojekt. Inspirerad av teknik- och vetenskapsstudier (STS) analyserar avhandlingen denna process med hjälp av intervjuer, dokumentstudier och deltagande observation. Genom att kombinera teoretiska begrepp som sociotekniska föreställningar, materiellt deltagande (material participation) och översättningar, undersöker studien de förhandlingar, spänningar och konflikter som inträffar när smarta elnät blir till. Studien belyser också hur inkluderade och exkluderade användare förstår det smarta elnätet och sin egen roll när det gäller att forma framtiden. Vilka föreställningar om framtiden använder sig de aktörer som är involverade i projektet av? Hur inkluderas olika materialiteter i utformningen av det smarta elnätet och vilka typer av användare uppmuntras av den konfigurering som sätts samman i projektet? Syftet med studien är att nå en djupare förståelse för dels hur smarta elnät blir till och de olika krafter som bidrar till denna process, och dels hur svenska hushåll konstrueras som en del av smarta elnät. Studien visar att det är inte så enkelt att skapa fungerande smarta elnät som föreställningarna gör gällande, och den hittar en outnyttjad potential hos användarna vars deltagande dikteras av marknadsmässiga villkor och ekonomiska incitament snarare än ansvar och delaktighet.