Office workers spends about a third of the day at work and a majority of total daily sedentary behavior takes place at the office. Physical activity has positive effects on physical and mental health and could inhibit the adverse effects of a sedentary lifestyle. The purpose of this study was to investigate the effects of seven weeks of deadlift training on productivity, strength and endurance in office workers of both sexes. An experimental group (n=12, age 40,1±6,6 years) performed deadlift 8rm during office hours, three times per week. The experimental group conducted physiological tests (8RM deadlift, maximal grip strength, Biering-Sørensen Test) and The Health and Work Questionnaire at baseline and after the intervention period. A control group (n=18, age 35,2±10,7 years) was recruited to compare questionnaire score with the intervention group. Results show that after the intervention the participants had increased deadlift strength (pre 80,4±28,4 vs. post 97,5±31,6, p<0,0001, ES=0,58) and demonstrated higher productivity (pre 6,5±2,0 vs. post 8,0±0,4, p<0,001, RP=0,57, CI95% [0,37, 0,76]), but showed no change in endurance of the back and hip extensor muscles (pre 130,8±45,1 vs. post 143±51,3, p=0,098) or change in maximal grip strength (pre 48,7±16,3 vs. Post 48,6±14,8, p=0,92). This implicates that deadlift training is a time and cost-efficient way to increase productivity in office workers and at the same time increase physical activity at the workplace, but further research of high quality is needed. / Kontorsarbetare spenderar cirka en tredjedel av dygnet på arbetsplatsen och ofta sker en majoritet av dygnets totala stillasittande på arbetsplatsen. Fysisk aktivitet har positiva hälsoeffekter på fysisk och mental hälsa och kan hämma negativa hälsoeffekter av en stillasittande livsstil. Syftet med denna studie var att undersöka effekterna av sju veckors marklyftsträning på produktivitet, styrka och uthållighet hos kontorsarbetare av bägge kön. En interventionsgrupp (n=12, ålder 40,1±6,6 år) fick träna marklyft 8rm under arbetstid, tre gånger per vecka. Interventionsgruppen utförde fysiologiska tester (8RM marklyft, maximal greppstyrka, Biering-Sørensen Test) och The Health and Work Questionnaire vid baseline och efter interventionsperioden. En kontrollgrupp (n=18, ålder 35,2±10,7 år) rekryterades för att jämföra enkätpoäng med interventionsgruppen. Resultaten visar att efter interventionsperioden hade deltagarna blivit starkare i marklyft (pre 80,4±28,4 vs. post 97,5±31,6, p<0,0001, ES=0,58) och visade högre produktivitet (pre 6,5±2,0 vs. post 8,0±0,4, p<0,001, RP=0,57, CI95% [0,37, 0,76]), däremot uppvisades ingen förändring i uthållighet i ryggsträckarmuskulaturen (pre 130,8±45,1 vs. post 143±51,3, p=0,098) eller maximal greppstyrka (pre 48,7±16,3 vs. Post 48,6±14,8, p=0,92). Detta tyder på att marklyftsträning är ett tids- och kostnadseffektivt sätt att höja produktiviteten hos kontorsarbetare och samtidigt öka fysisk aktivitet på en arbetsplats, men det krävs studier av hög kvalitét som undersöker det ytterligare.

Syfte och frågeställningar Syftet med den här studien har varit att undersöka och jämföra kvinnor och män i åldersgrupperna 30-39 år respektive 40-49 år avseende antropometriska mått samt prestation på GIH:s hälsotester. En vidare målsättning var att undersöka om det förekom några skillnader mellan två separata testtillfällen. Frågeställningarna har varit om resultaten på hälsotesterna skiljer sig mellan könen, åldersgrupperna samt mellan två separata testtillfällen. Metod Totalt fullföljde 41 deltagare GIH:s hälsotester, av dem var 20 kvinnor och 21 män mellan 30-49 år. Det enda som krävdes för att delta var att man uppfattade sig själv som frisk. Personer som tidigare haft stroke, hjärtinfarkt eller opererats på grund av hjärtproblem har inte inkluderats, ej heller gravida och personer med ledbesvär. Testerna utfördes på LTIV (Laboratoriet för tillämpad idrottsvetenskap) mellan februari och mars 2016. Resultat Signifikanta skillnader mellan de två separata testtillfällena noterades för några av styrketesterna framför allt hos männen: axelpressar, handgrip och stolresningar. Mellan könen sågs signifikanta skillnader i de antropometriska måtten, samt i flera konditions- och styrketester. Bland dessa kunde signifikant högre värden ses för kvinnorna än för männen i ryggstyrketestet.  Signifikanta skillnader mellan åldersgrupperna 30-39 år och 40-49 år sågs näst intill endast för kvinnor. De yngre jämfört med de äldre kvinnorna presterade bättre i flera av testerna, de vägde mindre och hade mindre kroppsmått. Slutsats Det framkom vanligtvis inte några signifikanta skillnader mellan det första och andra testtillfället, med enstaka undantag. När så är fallet behövs bara ett test utföras initialt inför en period med exempelvis fysisk aktivitet som senare kanske ska följas upp med ett återtest. Skillnader mellan könen och olika åldersgrupper framkom i vissa tester men inte i alla. Resultaten i denna studie beror bland annat på urvalet av individer. Eftersom att syftet med den här studien har varit att endast utföra de tester som ingår i GIH:s hälsotester har inga tester lagts till eller exkluderats. I arbetet diskuteras bland annat hur optimala testerna är som ett mått på hälsa. För att effektivisera hälsotestundersökningar framöver behöver nödvändigtvis inte alla tester utföras.