In 2015, the inclusion process was launched by Parasport Sverige, which essentially meant that all 18 parasports eventually will be transferred to the respective sports federation. Therefore, we felt it was appropriate to examine what organizational changes the inclusion process has caused for Swedish sports organizations. In order to give a comprehensive picture of the change, we have used institutional theory where we view Swedish sport as an institution that consists of three different pillars. These are the regulatory pillar, the normative pillar and the cultural cognitive pillar. Subsequently, we have also used the concept of legitimacy and isomorphism to investigate what may have influenced how the organizational change took place. Our study was deductive and our hypothesis was that there are challenges regarding the differences in the institutions within the three pillars of institutional theory. The data has been collected through semi-structured interviews with three sport federations, Parasport Sverige and FIFH Malmö. The data from the interviews were then analyzed using a thematic analysis where we have identified four themes around the inclusion process. These themes were then analyzed using the three pillars. The regulatory pillar shows challenges regarding financial and personnel resources as well as lack of knowledge about classification and regulations. The normative pillar shows that the work with the target group is characterized by care at all levels of life, something that can take time to build up within normative sports. The cultural-cognitive pillar shows that the view of the inclusion process in relation to one's organization affects how the organization works with it. In addition, it is possible to see how the normative pillar has an impact on the cultural-cognitive pillar, which in turn affects the processes that exist in the organizations. We could also draw the conclusion that the inclusion process is beneficial for the sport federations as it gives them a stronger legitimacy. Isomorphism showed that the transformation of the sport federations could be analyzed based on different motives, such as coercive and mimetic isomorphism. Our study shows that the inclusion process involves a shift of responsibility across all three pillars. The sporting and operational responsibility is certainly an important part of it, but the study shows that the work with parasports requires a holistic approach to the target group in order to create a safe and welcoming environment.

The Swedish sports movement has in recent years raised an age related drop-out problematic. Just like their Scandinavian neighbours the Swedish sports movement appeal less adolescent participants as they grow older. This was largely explained by scholars and the Swedish sports movement as a competitive rationale. Therefore The Swedish Sports Confederation (Riksidrottsförbundet) has introduced a subject of change to become a more inclusive sports movement where people can exercise independently of their competitive commitment. The purpose of the study was to investigate how the national sports associations will manage members’ lifelong commitment to sport. Attitudes to changes was evaluated through the use of interviews with executives and employees in the national sports associations in order to know how the suggested changes will be received. Overall, the participants present elements of a strong competitive culture that tries to prevent the proposed change. Some aspects consisted of time consuming processes, conflicts and differentiated organizing ideas within all organizations. Even though many sports associations argue they have challenging conditions, there are people within the organizations who try to neglect a competitive sports ideal. New forms of ideas might still attract more people to organized sports movement. The main conclusion is that the competitive logic is maintained within the national sports associations. Change of the sports movement’s behaviour patterns will always act in comparison to the historically competitive rationale and therefore also be influenced by it.

Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att kartlägga internationella och nationella rekommendationer för hjärtscreening samt ta reda på hur specialidrottsförbunden hanterar riksidrottsförbundets rekommendationer kring hjärtscreening. På vilket sätt följer specialidrottsförbunden upp genomförande av hjärtscreening? Hur ser specialidrottsförbunden på vem som tar ansvar för genomförandet av hjärtscreening? Hur arbetar specialidrottsförbunden för att få ut riksidrottsförbundets rekommendationer om hjärtscreening till sina elitidrottare?   Metod Denna studie är en kvalitativ studie med intervju som metod. Den intervjumetod som har använts är en explorativ intervju med öppna, strukturerade frågor. Samt den ”riktat öppna” intervjun. De fem specialidrottsförbund vi har intervjuat är fotboll, ishockey, basket, orientering och friidrott.   Resultat Alla intervjuade specialidrottsförbund anser att det är viktigt att följa upp genomförandet av hjärtscreening. Det finns ingen som är ansvarig för genomförandet av hjärtscreening om idrottaren inte har kontrakt med ett förbund eller förening, vilket gör att ansvaret läggs på den idrottande individen. Om elitidrottaren har ett anställningsliknande förhållande med kontrakt är det respektive specialidrottsförbund eller förening som har ansvar för att hjärtscreeningen genomförs. För att nå ut med information om hjärtscreening använder sig förbunden av olika metoder. Bland dem är hemsidor, tränarmöten, tidningsartiklar och information till idrottsläkarföreningar vanliga. Ett förbund går inte ut med några rekommendationer alls.   Slutsats Det finns inget gemensamt svar från specialidrottsförbunden. Svaren varierar från att det är förbundsläkarens ansvar, specialidrottsförbundets ansvar, föreningens ansvar, individens ansvar eller/och önskemål om att det skulle vara Sveriges olympiska kommittés ansvar (finansiellt). Det gemensamma för alla specialidrottsförbund är att de följer Riksidrottsförbundets rekommendationer när det kommer till elitidrottare. Innehar idrottaren kontrakt är det specialidrottsförbundet eller föreningen som står för kontraktet som har ansvaret för genomförande av hjärtscreening. Det är klart vem som har ansvar för att hjärtscreeningen genomförs av elitidrottare dock är det otydligt om det genomförs eller inte.

Idrott är den största folkrörelsen i Sverige med över 3 miljoner medlemmar.  Inom Riksidrottsförbundet som är idrottens ledande organ finns det 72 specialidrottsförbund som har hand om idrotter på nationell nivå. I dagens samhälle är miljön en sändig aktuell fråga, i och med det stora omfånget som idrotten har ämnar studien därför  till att undersöka hur specialidrottsförbunden ser på idrottens miljöpåverkan och ekologisk hållbarhet. Studien undersöker också hur förbunden arbetar med ekologisk hållbarhet. För att besvara syftet skickades en enkätundersökning ut till alla specialidrottsförbund, av de 72 förbund som fick förfrågan att delta i undersökningen var det 35 förbund som svarade på enkäten. Resultatet visar att en stor majoritet av specialidrottsförbunden anser sig påverka miljön. Många specialidrottsförbund anser sig påverka miljö genom resor. Det är även resor och transporter som de flesta specialidrottsförbunden arbetar med för att minska miljöpåverkan. Överlag är arbetet som görs inte tillräckligt och hade kunnat förbättras vid mer kunskap och ökat samarbete dels mellan Riksidrottsförbundet och specialidrottsförbunden men också mellan de olika idrotterna.

I början av 2020 satte det nya viruset Covid-19 sitt hårda grepp om världen, något som tydligt satte sina spår inte minst på idrottsvärlden. Restriktioner som satte stopp för många idrotter som tvingades till att hitta lösningar snabbt. Syfte med studien är att undersöka hur svenska specialidrottsförbund har arbetat för att hantera situationen under Covid-19 pandemin. För att undersöka detta användes en kvalitativ intervjumetod med ett urval av tre av Sveriges tio största specialidrottsförbund: Friidrottsförbundet, Golfförbundet samt Motorsportförbundet. En ändamålsenlig samt slumpmässig metod användes för att få fram ett urval. En förändringsstrategi användes som teori för att se hur förbunden tagit beslut under Covid-19 pandemin. Resultatet visar att förbunden inte varit förberedda på en kris som Covid-19 då det är en kris som berör samhället i stort. En kris som skiljer sig från tidigare kriser, krishanteringsplaner har funnits men har varit förberedande för eventuella kriser som kan uppkomma inom idrotten, vilket skiljer denna kris mot tidigare de upplevt. Förbunden har fått hantera ett förändrat arbetssätt och delvis fördela arbetsrollerna annorlunda på grund av hemarbete, tolka och hantera allmänna restriktioner som mest är framtagna ur lagidrottens logik utan hänsyn till de individuella idrotternas förutsättningar. Detta ledde till många frågor från föreningar som förbundet fick kommunicera ut, information gällande beslut för respektive idrott. Verksamhetsplaner fick planeras om. Detta har hanterats genom en ökad arbetsinsats och tillsatta Corona-grupper. Genom ett distanserat levnadssätt krävdes en påskyndad digital utveckling som också krävde resurser. Slutsatserna är att idrotten har drabbats av Covid-19 pandemin, de har fått mer arbete att göra men de har också gjort att de har fått tänka nytt vilket har utvecklat både organisationen och den aktiva idrotten vilket har skapat många nya möjligheter. Dessa tre förbund som ingick i studien har en positiv syn inför framtiden.