Syftet med denna studie var att undersöka användningen av det specialpedagogiska stödet alternativ och kompletterande kommunikation (AKK) i förskolan och undersöka hur detta stöd var utformat och anpassat för barn som har kommunikationssvårigheter. Forskningen visade att de barn som är i behov av specialpedagogiskt stöd i förskolan främst är barn som har kommunikationssvårigheter. Det framkommer även i litteraturen att förskolans styrdokument är otydliga i sina formuleringar i hur det specialpedagogiska stödet ska vara utformat. Jag besökte en språkförskola där jag genomförde en kvalitativ intervju med en förskollärare som hade erfarenhet av AKK. Jag utförde även en observation som metod i undersökningen för att ta reda på vilka AKK-former som var synliga i förskolans miljö. Enligt resultatet är det mycket som talar för att förskolan har anpassat förskolemiljön efter barnens behov och förutsättningar, framförallt utifrån hur förskolan utformat det specialpedagogiska stödet AKK. Det förekommer kompensatoriska insatser men mycket av det pedagogiska lärandet tyder också på inkludering och miljöanpassning vilket det kritiska perspektivet framhåller. Detta kan också tolkas som att förskolan förhåller sig till ett dilemmaperspektiv, där man finner en mellanväg mellan dessa två perspektiv.

No description available.

Studien undersöker hur förskollärare uppfattar extra anpassningars innebörd och utförande i förskolan. Syftet är att undersöka i vilken mån, och på vilket sätt, extra anpassningar genomförs i förskolan samt hur arbetet sammankopplas med det vardagliga specialpedagogiska arbetet där. I studien betraktas extra anpassningar utifrån ett inkluderingsperspektiv och tanken om alla barns rätt till en likvärdig och tillgänglig förskola. Undersökningen söker svar på vilken betydelse extra anpassningar har för det särskilda stödets utformning samt om det påverkar verksamhetens kvalitet och likvärdighet. För att få en inblick i hur extra anpassningar uppfattas, har en kvalitativ metod använts i form av intervjuer. Urvalsgruppen består av verksamma förskollärare. Resultatet visar att förskollärarna anser att extra anpassningar har en betydande roll både för det vardagliga och för det specialpedagogiska arbetet i förskolan. Genom noggrann dokumentation och utvärdering av extra anpassningar blir förskollärarna mer medvetna om hur verksamheten kan förändras och anpassas utefter barnens behov. Det blir då lättare att sätta in tidiga åtgärder och underlätta när barn är i behov av särskilt stöd. I informanternas beskrivningar går att utläsa att innebörden av extra anpassningar i förskolan framför allt handlar om hur lokaler och metoder är utformade och hur förskollärarna organiserar sitt arbete. Studien visar att väl utformade extra anpassningar, med en tydlig grundstruktur, skapar större förutsättningar för förskollärarna att utföra ett bra arbete. Informanterna poängterar att relationsarbetet är extra viktigt. Det anses vara en förutsättning för att förskollärarna ska kunna förstå varje enskilt barns behov och hitta sätt att anpassa omgivningen för det på ett bra sätt. Informanterna anser att arbetslagets samarbetsförmåga och det kollektiva lärandet, i form av utbyte av erfarenheter, också har stor betydelse för hur väl verksamheten fungerar. Resultatet visar att inkluderingsperspektivet präglar förskollärarnas syn på extra anpassningar i den mening att extra anpassningar i förskolan till stor del utförs för att möjliggöra varje barns känsla av samhörighet och inkludering med gruppen.

Syftet med studien är att belysa förskollärares uppfattningar om hur förskolan anpassas för barn i behov av särskilt stöd och om detta stöd främjar inkludering i verksamheten. Studien baseras på följande frågeställningar: Hur uppmärksammas och utreds behov av stödinsatser hos barn i behov av särskilt stöd, enligt förskollärare? Vilka möjligheter kan det praktiska arbetet skapa för att inkludera barn i behov av särskilt stöd och ge dem det stöd de behöver, enligt förskollärare? Hur beskriver förskollärare att de följer upp stödinsatser som ges? Studien bygger på en kvalitativ forskningsansats och utgår ifrån systemteori och sociokulturellt perspektiv. Vi har genomfört sex kvalitativa intervjuer vid två olika förskolor i en kommun i norra Sverige. Resultatet i vår studie visar att förskollärarna har ett liknande arbetssätt i utredningen av stödinsatser för barn av särskilt stöd. Samtliga förskollärare beskriver vikten av att ha ett nära samarbete med specialpedagog, samt vårdnadshavarna. I resultatet framgår det att förskollärarna anser att arbetet med barn i behov av särskilt stöd ska gynna hela barngruppen. De stödinsatser som görs för barnet ska enligt förskollärarna delas in i delmål för att möjliggöra barnets utveckling och lärande. För att inkludera barn som är i behov av särskilt stöd, blir slutsatsen att förskollärare behöver utgå ifrån en gemensam barnsyn samt förhållningssätt.