The aim of this research study was to increase knowledge of the relationship between the special educational needs teachers (SEN) work and writing difficulties for pupils in year 1–3. The need for the study is motivated by the lack of previous research regarding pupils with writing difficulties and the support they receive from the SEN teacher. The study is qualitative and the empirical data was composed by semi-structured interviews with SEN teachers. The interviews were analysed with a content analysis method. The results showed that SEN teachers can have a supportive function in the assessment of a pupils writing abilities. A pupil with writing difficulties were identified by the teacher through the obligatory assessment material provided by Skolverket. The teachers also identified the difficulties through assessment during the writing process in the everyday work in the classroom. When the teacher has identified signs of writing difficulties, they have a responsibility to inform the student health team. Due to the guarantee of early interventions the pupil is supposed to get additional adjustments which is mainly given within the classroom. The SEN teacher can support the pupil through arly intervention and by supporting the teacher in developing a writing environment based on success factors gained from research. Writing is a complex process that requires multiple functions for the pupil. The results of the study show that the teachers level of knowledge can affect the support given to the pupil. The results from this study show a discrepancy between those schools where support was given to the pupil from the SEN teacher and the extent of the support. One conclusion is that the school leadership has an important task in organizing support for pupils with writing difficulties and the SEN teacher has an important part to play in this support. / Målet med studien var att öka kunskapen om relationen mellan speciallärares arbete och elevers skrivsvårigheter i årskurserna 1–3. Studien är relevant eftersom det finns en kunskapslucka gällande elever med skrivsvårigheter och det stöd som de får av speciallärare. Studien är kvalitativ och empirin samlades in genom semistrukturerade intervjuer med speciallärare. Innehållsanalys användes som metod för att analysera intervjuerna. Resultaten av intervjusvaren visar att speciallärare kan ha en stödjande funktion i bedömningen av elevers skrivförmåga. Elever med skrivsvårigheter identifieras av lärare genom de obligatoriska kartläggningsmaterialen från Skolverket. Lärare identifierade även elevers svårigheter genom bedömning i den dagliga skrivundervisningen. När lärare har identifierat tecken på skrivsvårigheter har lärare ett ansvar att informera elevhälsoteamet. Utifrån läsa-, skriva-, räknagarantin ska elever få extra anpassningar som främst ges inom den ordinarie klassrumsundervisningen. Speciallärare kan ge en elev stöd genom tidiga insatser och genom att handleda lärare i att utveckla skrivundervisning utifrån de framgångsfaktorer som synliggjorts inom forskning. Skrivandet är en komplex process som kräver multipla funktioner av en elev. Resultatet av studien visar att lärares kunskapsnivå gällande skrivundervisningen påverkar det stöd som ges till elever. Studiens resultat visar även på en diskrepans mellan de skolor där stöd inom skrivandet gavs till elever från speciallärare samt omfattningen av detta stöd. En slutsats är att skolans ledning har en viktig uppgift i att organisera stödet till elever med skrivsvårigheter och specialläraren har en viktig uppgift i detta arbete.

<p>Enligt en undersökning som granskar svenska fristående skolors ställningstagande till att ta emot elever med funktionshinder, visar resultatet att var tionde fristående skola nekar funktionshindrade elever plats på skolan. Syftet med följande studie är att undersöka hur rektorer på fristående skolor beskriver sitt ansvar, möjligheter och hinder att ta emot elever i behov av särskilt stöd. Studiens teoretiska utgångspunkter baseras på det relationella och kategoriska perspektivet, vilka är två synsätt att se på elever i behov av särskilt stöd. Studien använder sig av en intervjuundersökning och tre rektorer för tre fristående skolor intervjuas. Enligt Lpo 94 har rektorn huvudansvaret för att elever i behov av särskilt stöd får tillgång till resurser de behöver samt att resurser anpassas efter elevers olika behov. Skollagen poängterar varje barns rätt till utbildning och framhåller även de fristående skolornas rätt att neka elever plats på skolan. Resultatet visar att rektorerna för de fristående skolorna, till övervägande del, beskriver sitt ansvar, möjligheter och hinder att ta emot elever i behov av särskilt stöd i relation till det relationella perspektivet. Ekonomin beskrivs av rektorerna som en central faktor för både ökad möjlighet men även som det största hindret att ta emot elever i behov av särskilt stöd.</p>

Enligt en undersökning som granskar svenska fristående skolors ställningstagande till att ta emot elever med funktionshinder, visar resultatet att var tionde fristående skola nekar funktionshindrade elever plats på skolan. Syftet med följande studie är att undersöka hur rektorer på fristående skolor beskriver sitt ansvar, möjligheter och hinder att ta emot elever i behov av särskilt stöd. Studiens teoretiska utgångspunkter baseras på det relationella och kategoriska perspektivet, vilka är två synsätt att se på elever i behov av särskilt stöd. Studien använder sig av en intervjuundersökning och tre rektorer för tre fristående skolor intervjuas. Enligt Lpo 94 har rektorn huvudansvaret för att elever i behov av särskilt stöd får tillgång till resurser de behöver samt att resurser anpassas efter elevers olika behov. Skollagen poängterar varje barns rätt till utbildning och framhåller även de fristående skolornas rätt att neka elever plats på skolan. Resultatet visar att rektorerna för de fristående skolorna, till övervägande del, beskriver sitt ansvar, möjligheter och hinder att ta emot elever i behov av särskilt stöd i relation till det relationella perspektivet. Ekonomin beskrivs av rektorerna som en central faktor för både ökad möjlighet men även som det största hindret att ta emot elever i behov av särskilt stöd.

The purpose of this study was to investigate how high school students felt that the computer helped or hindered participation and self-esteem in the learning situation and if the students experienced any differences between when they had been relatively alone in using a computer compared to when everyone had their own computer. The starting point was the national one-to-one projects made to give every student access to a personal computer and how it affected students in special educational needs and previous research. The theoretical approach was based on socioculture/activity theory and theories of self-esteem. Ten high school students in grade one at a senior high school that previously had started up a one-to-one project was interviewed. The results showed that the students primarily used the computer to write and to search the Internet, but even as a alternative or compensatory tool. Students felt that the computer contributed to increased motivation and self-esteem and better results both in secondary and senior high school. Several students stressed the teacher's importance for if and how the computer was used as a learning tool. The main difference between the computer utilization was seen between the high school programs. Students in the individual program felt the education more individualized and customized compared to secondary school, while students in the vocational program used the computer less as a special education tool than in secondary school. Therefore, any conclusion re-garding one-to-one and its impact could not be drawn. / Syftet med studien var att undersöka hur gymnasieelever upplevde att datorn bidrog till eller hindrade delaktighet och självkänsla i lärsituationen samt om eleverna upplevde någon skillnad mellan då de var relativt ensamma om att ha en egen dator jämfört med då alla elever hade en egen dator. Utgångspunkten var de nationella en-till-en-satsningar som gjorts för att ge varje elev tillgång till en egen dator och på vilket sätt det påverkade elever i behov av särskilt stöd samt tidigare forskning. Den teoretiska ansatsen grundade sig i sociokulturell teori/verksamhetsteori och teorier om självbild. Tio gymnasieelever i årskurs 1 på en gymnasieskola som precis startat upp en en-till-en-satsning intervjuades. Resultatet visade att eleverna i första hand använde datorn till att skriva och till informationssökning i skolan, men även som alternativt eller kompenserande lärverktyg. Eleverna upplevde att datorn bidrog till ökad motivation och självkänsla samt bättre resultat i skolarbetet både i grundskolan och på gymnasiet. Flera elever framhöll lärarens betydelse för om och hur datorn nyttjades som lärverktyg. Den största skillnaden mellan hur datorn nyttjades kunde man se mellan gymnasieprogrammen. Eleverna på det individuella programmet upplevde att de fick mer individualiserad och datoranpassad undervisning jämfört med i grundskolan, medan eleverna på det yrkesförberedande programmet använde datorn som specialpedagogisk verktyg mer sällan jämfört med i grundskolan. Någon slutsats angående en-till-en och dess påverkan kunde därför inte dras.