Syftet med examensarbetet är att undersöka om det är skillnad mellan undervisningen i matematik samt hur eleverna ser på sitt arbete på spetsutbildningen och ordinarie klasser på naturvetenskapsprogrammet. För att undersöka detta har eleverna fått besvara en enkät, deras matematiklärare har intervjuats och observationer har gjorts  i klasserna. Resultaten från denna undersökning visar att arbetssätt som till exempel grupparbeten, som främjar kommunikation, används oftare på spetsutbildningen än på det ordinarie naturvetenskapsprogrammet. Detta gäller även problemlösning som stimulerar reflektion och ger djupare förståelse för olika lösningar på matematiska problem. Eleverna på spetsutbildningen tror sig förstå sina lösningssätt medan eleverna på ordinarie naturvetenskapsprogrammet lär sig formler och lösningssätt utantill i högre utsträckning.

Denna uppsats handlar om studie- och yrkesvägledning bland högpresterande och särskilt begåvade elever. Tidigare forskning visar på att den här elevgruppen inte är tillräckligt synliggjord och uppmärksammad inom skolvärlden. Därför är syftet med studien att beskriva, analysera och förstå hur studie- och yrkesvägledare arbetar med högpresterande och särskilt begåvade elever i karriärvägledningsprocessen inom gymnasiets spetsutbildningar. Våra frågeställningar är: Hur framträder högpresterande och särskilt begåvade elever i studie- och yrkesvägledares verksamhet? Vilka arbetssätt använder studie- och yrkesvägledare med högpresterande och särskilt begåvade elever? och Vilken förståelse har studie- och yrkesvägledare för högpresterande och särskilt begåvade elevers behov i karriärvägledningsprocessen? För att besvara frågeställningar valde vi en kvalitativ metod med hermeneutisk forskningsansats. Empirin analyserades med stöd av Gardners intelligensteori och Peavys vägledningsteori samt Renzullis begåvningsmodell med utvalda begrepp. Huvudresultatet visar att studie- och yrkesvägledarna arbetar likadant med högpresterande och särskilt begåvade elever som med andra elevgrupper. Dock ses skillnader i hur högpresterande och särskilt begåvade elever framträder i studie- och yrkesvägledarnas verksamhet samt vilka behov de har i karriärvägledningsprocessen.

Mental arithmetic problems require cognitive skills such as decoding numbers, working memory and the use of mental computation strategies. Pupils obtain various computation strategies at school, but what kind of strategies do pupils who are high achievers in mathematics choose while solving mental arithmetic problems? This study aimed to investigate what kind of strategies pupils who are high achievers in mathematics used while solving mental arithmetic problems, and if there were any substantial findings in the correlation between those strategies and their audio and visual memory. This was done by using standardised tests for visual and audio memory. Twenty-four high achieving pupils in mathematics were recruited, and data was compiled with regards to age, gender and neurodevelopmental disorders. The following computation strategies were identified; full decomposition, partial decomposition, transformation strategy and arithmetic fact. The results showed that the participants achieved above mean results on visual memory and sequence memory tests. Gender differences were identified in terms of girls achieving higher results than boys on all memory tests, they also differed in their use of computation strategies. No differences between participants with and without neurodevelopmental disorders were identified. Participants using the transformation strategy exhibit the most amount of flexibility in terms of applying computation strategies. Arithmetic fact was required to be able to apply transformation strategy.  Huvudräkning ställer krav på kognitiva förmågor såsom avkodning av siffror, arbetsminne och användning av beräkningsstrategier. Elever tillägnar sig olika beräkningsstrategier i matematikundervisningen, men vilka beräkningsstrategier väljer högpresterande elever i matematik vid huvudräkning? Syftet med denna uppsats var att identifiera vilka beräkningsstrategier som högpresterande elever i matematik använder sig av vid aritmetisk huvudräkning och hur beräkningsstrategierna förhåller sig till arbetsminne. Arbetsminnet undersöktes med tester i visuellt minne, visuellt sekvensminne, och fram- och baklänges sifferrepetition. Till studien rekryterades 24 högpresterande elever i matematik. Resultaten sammanställdes med avseende på ålder, kön och eventuella neuropsykiatriska funktionsvariationer (NPF). Följande beräkningsstrategier identifierades; talsortsvis beräkning, stegvis beräkning, talfakta och transformationsberäkning. Resultaten visade att deltagarna i studien uppnådde ett högre resultat än normalvariationen i visuellt minne och sekvensminne. Det fanns könsskillnader i form av att flickorna fick ett högre resultat än pojkarna på samtliga arbetsminnestester och att de båda könen kombinerade beräkningsstrategierna på olika sätt. Deltagare med NPF skilde sig inte från övriga deltagare gällande testresultat och användning av beräkningsstrategier. De som använde sig av transformationsberäkning uppvisade störst flexibilitet i sin tillämpning av beräkningsstrategier. Slutligen krävdes det talfakta för att transformationsberäkning skulle användas.

I detta arbete undersöktes och jämfördes begreppskoherens och attityd till fysik blandelever på fysik- respektive naturvetenskapsprogrammet vid gymnasieskolanPolhemskolan i Lund. Begreppskoherensen undersöktes med Force Concept Inventorysom är ett omdiskuterat flervalstest från USA som ska mäta studentersbegreppskoherens för kraftbegreppet inom den klassiska mekaniken. Eftersom mångaundersökningar visar att intresset för fysik minskar undersöktes också elevernas attitydtill fysik med ett svenskt test av Likertmodell.Undersökningarna gjordes på elever som precis börjat åk 1 och på äldre elever som lästkursen Fysik A inom båda programmen. Resultatet av undersökningarna är att elevernapå fysikprogrammet har större begreppskoherens för kraftbegreppet än eleverna pånaturvetenskapsprogrammet och att begreppskoherensen höjs efter Fysik A. Attitydentill fysik är dessutom mer positiv på fysikprogrammet men eleverna pånaturvetenskapsprogrammet har större spridning i attityd. Slutsatsen är attPolhemskolans fysikprogram har lyckats locka de elever som det är tänkt för. / In this paper the conceptual coherence and towards physics among students in thephysics and science program at Polhemskolan in Lund were measured and compared.The conceptual coherence was measured with the Force Concept Inventory, a muchdebated multiple choice test from USA that is supposed to measure students’ conceptualcoherence for the concept of force in classical mechanics. Since many studies show thatthe interest in physics is declining the students’ attitude towards physics was alsomeasured with an attitude test of Likert model.The study is done among students that just started year one and older students that havehad instruction in physics at the Swedish correspondence to high school. The result ofthe study is that the students at the physics program have a higher conceptual coherencefor the concept of force than the students at the science program and that the coherence4is improved with the physics course Fysik A. The attitude towards physics is morepositive at the physics program but the attitudes among the students at the scienceprogram are more widely scattered. The conclusion is that the physics program atPolhemskolan has succeeded in attracting the students it is meant for.