No description available.

No description available.

Syftet med arbetet är att studera vad forskningen säger om hur stråldosen till gravida kan minskas vid akutsituationer - arbetet är en litteraturstudie. Röntgenstrålningen kan orsaka skador och därför är det viktigt med strålskydd för att hålla stråldoserna låga. För att hitta relevanta artiklar utformade författarna sökord som användes i sökmotorerna. Författarna läste igenom alla titlar i sökningen och då titlarna verkade intressanta lästes även sammanfattningen. För de artiklar som relaterade till syftet lästes hela artikeln igenom. Sedan gjordes en kvalitetsbedömning av artiklarna, samt en översikt av artiklarnas innehåll. Resultatet säger att det är viktigt att minska stråldoserna till fostret och att det går att minska stråldoserna på flera sätt utan försämrad bildkvalitet. Det framgår också att enstaka undersökningar inte skadar fostret samt att undersökningen av den gravida kvinnan blir utförd och inte fördröjd på grund av rädsla för strålningen till fostret. Slutsatsen som författarna kom fram till är att för röntgensjuksköterskan är avskärmning det lättaste sättet att minska fosterdosen eftersom det krävs kunskap om hur de olika parametrarna kan förändras utan att bildkvaliten försämras. Röntgensjuksköterskor, strålfysiker och radiologer ska tillsammans jobba för att ta fram specialprotokoll för gravida, där dosen är mindre men radiologen ändå kan diagnostisera utifrån bilderna.

Bakgrund: Det finns tre grundprinciper för strålskydd; berättigande, optimering och dosgränser. Utifrån detta ska röntgenundersökningarna balansera kraven på tillräcklig bildkvalitet för diagnostiseringsbara bilder och minimal patientstråldos. De dosbegrepp som används för att uppskatta stråldosen är bland annat; Dos-Area-produkt är produkten av dosen i luft och arean på strålfältet i samma position, enheten är graykvadratcentimeter (Gycm2), används vid konventionell röntgen och genomlysning. Dos-Längd-Produkten används vid datortomografi med enheten milliGraycentimeter (mGycm). Diagnostisk referensnivå (DRN) bestäms av Strålsäkerhetsmyndigheten utifrån 75%-percentilvärdet för uppmätta stråldoser för vuxna. Röntgenklinikerna ska anpassa metoderna så att de inte överskrider DRN. DRN för barnröntgen saknas. Syfte: Att undersöka vilka stråldoser barn fick vid röntgenundersökningar i Sverige och utifrån detta ge förslag till DRN för barn. Metod: Sju röntgenkliniker vid universitetssjukhus valdes och ett slumpmässigt urval av sju mindre röntgenkliniker utfördes. En pilotstudie genomfördes och utifrån denna valdes tio röntgenundersökningarna till enkäten. Resultat: För de flesta röntgenundersökningar ökar stråldosen med åldern och varierar inte nämnvärt mellan röntgenklinikerna. Röntgenundersökningarna som avviker från detta var; datortomografi hjärna utan kontrastmedel där stråldoserna varierar mellan 104-665 mGycm för barn i åldersgruppen noll till ett år. Konventionell röntgen av höftleden varierar stråldoserna mellan 4,0-15,8 dGycm2 för barn i åldersgruppen elva till 14 år. Genomlysningsundersökningen miktonsurethrocystografi varierade stråldoserna mellan 0,98-65 dGycm2 för barn i åldersgruppen sex till 14 år. Samtliga av dessa tre röntgenundersökningars högsta stråldosvärde ligger över det förslagna DRN. Konklusion: Stråldoserna vid röntgenundersökningarna varierar mellan röntgenklinikerna och ökar vanligtvis med åldern. Förslag på DRN presenteras men fler sammanställningar av stråldoser krävs eftersom underlaget i vissa fall är begränsat.

Detta är en studie som undersöker lärares inställningar kring området joniserande strålning samt hur de upplever arbetsförutsättningarna inom detta område. Studien tar även upp skillnader mellan nya och gamla kursplaner (Lpf94 och Gy11) och läromedel i fysik och biologi analyseras.      I studien intervjuades sju gymnasielärare och sex läroböcker analyserades. Som teori har Post normal science (PNS) använts, vilket är en vetenskapsteori som förespråkar att man erkänner och tillåter utomstående aktörer och andra discipliner än sin egna komma in i diskussionen. PNS kräver att man ser på saker från flera olika synvinklar och ämnesområden för att få en helhet. PNS brukar tillämpas när fakta är osäkra, värdena omtvistade och insatserna höga samt när problemet innehåller lika mycket politik och värdering som vetenskap.      Resultatet av studien visade att lärarna hade en ganska avspänd inställning till joniserande strålning, ofta med en vetenskaplig grund för sina argument och åsikter. Studien visade också på att undervisningens utformning inte gav eleverna en mångfacetterad bild av strålningsområdet. Detta eftersom lärarna arbetade isolerat i sitt ämne utan något samarbete med lärare i andra ämnen. Till sist visade studien att det inte fanns några tydigt uttryckta skillnader mellan den gamla och nya kursplanen och läromedel kring fältet joniserande strålning, trots att lärarna upplevde vissa skillnader.      För att eleverna ska kunna få en helhetsbild kring ett område tror jag att det krävs att lärarna och skolan arbetar med att ge eleverna verktyg för att koppla samman olika ämnessynsätt.

Inledning: Inom sjukvården har det utvecklats metoder där sjukvårdspersonalen använder sig av joniserande strålning, genom så kallad röntgenteknik. Denna typ av joniserande strålning används i olika röntgenapparater och produceras på konstgjord väg. Celler som delar och utvecklar sig snabbt är mer känsliga för strålning än fullt utvecklade celler. Då ett växande foster har mer celldelning än yngre, vuxna och äldre, är det mer känsligt för joniserande strålning. Vid undersökning av en gravid kvinna blir utmaningen större för röntgensjuksköterskan, då det finns ett strålkänsligt foster att ta hänsyn till. En legitimerad röntgensjuksköterska är ansvarig att bidra till en säker och trygg vård. Patientsäkerhet är ett av röntgensjuksköterskans största ansvarsområde, att sträva efter bästa diagnostiska bildkvalitet med minsta möjliga stråldos. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att sammanställa vilka faktorer som påverkar stråldosen till fostret, vilka stråldoser fostret erhåller samt vilka effekter stråldosen har på foster vid användning av joniserande strålning på en röntgenavdelning. Metod: Studien utfördes som en allmän litteraturöversikt. Åtta vetenskapliga artiklar kvalitetsgranskades, analyserades och resultatet presenterades i kategorier. Resultat: Olika faktorer som påverkade stråldosen till ett foster identifierades. Fostrets utvecklingsstadier, fostrets placering, den gravida kvinnans storlek samt tekniska inställningar var de faktorer som var viktiga att ta hänsyn till eftersom de påverkade stråldosen. Konklusion: Genom att ha kunskaper i vilka faktorer som påverkar stråldosen till fostret kan röntgensjuksköterskan arbeta på ett patientsäkert sätt och förmedla trygghet till patienten. / Introduction: In health care, methods have been developed whereby the medical staff uses ionizing radiation, so-called X-ray technology. This type of ionizing radiation used in various X-ray machines is produced artificially. Cells in the process of dividing and cells that are developing quickly are more sensitive to radiation than fully developed cells. As a developing fetus has more cell division than younger people, adults and elderly, it is more sensitive to ionizing radiation. Examining pregnant women is a greater challenge for radiographers, having to take radiosensitive fetuses into account. A licensed radiology nurse is responsible for safe and secure care. Patient safety is one of the greatest responsibilities of the radiology nurse, striving for the best diagnostic image quality with the lowest possible radiation dose. Purpose: The purpose of this literature review was to compile an overview of which factors affect the radiation dosage transferred to the fetus, which radiation doses the fetus recives and the effects hereof, when using ionizing radiation in a radiology department. Method: The study was performed as a literature review. Eight scientific articles were reviewed, analyzed and the results were presented in categories. Results: Different factors affecting the radiation dose transferred to a fetus were identified. Fetal development stage, the fetal position, the pregnant woman's size and technical settings were the factors that were important to consider because they affect the radiation dose. Conclusion: By having knowledge of the factors affecting the radiation dose impacting the fetus the radiology nurse is able to work with focus on the patients safety and mediate security to the patient.

I samband med ett brandförsök i Australien ämnat att undersöka sprinklersystem, testades även några enklare värmestrålningssköldar av olika högreflekterande material. I försöket placerades tre obelastade pelare ut och utsattes för full brand. Två av pelarna avskärmades med förzinkad stålplåt respektive aluminiserad stålplåt och en pelare var helt oskyddad och användes som referens. Mätningar från brandförsöket visar att den maximala ståltemperaturen, i de tre olika pelarna, uppmättes till 580°C, 427°C respektive 1064°C. Även då resultaten var positiva har få vidare undersökningar utförts, vilket har motiverat denna rapport. Rapportens huvudmål har varit att med hjälp av teoretiska experiment påvisa att värmestrålningssköldar kan användas som brandskydd för stålkonstruktioner. Metoden för genomförandet av arbetet har varit att sätta sig in i den bakomliggande teorin och bygga upp ett enklare beräkningsprogram där, utifrån givna materialegenskaper, olika sorters sköldars förmåga att brandskydda ett ståltvärsnitt beräknas. De första kapitlen beskriver bakomliggande teori rörande brand och termofysik. Detta följs upp av några exempel på tänkbara värmestrålningssköldar, en enklare kostnadskalkyl där jämförelse av andra brandskyddsmetoder har gjorts och slutligen ett förslag på hur sköldar ska dimensioneras. För att skydda en VKR-profil 200x200x10 i 30 minuter måste en 1 millimeter tjock sköld med en luftspalt på 20 millimeter, mellan pelare och sköld, bestå av ett material som reflekterar minst 80 procent av all värmeenergi som strålar mot den under hela brandförloppet. Skölden ska även ha en hög densitet, specifik värmekapacitet och smältpunkt. Detta kan jämföras med aluminiumfolie som reflekterar omkring 95 procent, men varken har den densitet eller smältpunkt som krävs för att hantera de extrema förhållandena vid brand. Det visar sig även att i dagsläget är brandskydd med hjälp av värmestrålningssköldar relativt dyrt jämtemot traditionella brandskyddsmetoder. / In fire tests performed in Australia meant to examine the effectivity of sprinkler systems, a few simple heat radiation shields made of highly reflective materials were also tested. In the trials three identical steel columns were exposed to fire in an office building. One of those columns were shielded with a galvanized steel sheet, the second with an aluminized steel sheet while the third was left unprotected. Data from the trial shows that the temperature of the steel columns was measured to 580°C and 427°C for the protected columns and 1064°C for the unprotected. Despite the positive results hardly any further studies has been made on this subject, which have motivated this report. The main goal of this report is to, with the help of theoretical experiments, prove that heat radiation shields can be used as a fire protection system for steel profiles. By implementing the underlying theory of heat transfer into a program capable of calculating a certain material’s ability to protect a steel profile from radiant heat, the temperature of the profile could be estimated. Results show that in order to sufficiently protect a VKR 200x200x10 millimeter steel profile exposed to 30 minutes of fire, a 1 millimeter heat radiation shield made out of a material with no less than 80 percent heat reflectivity has to be used. The material must also contain its reflectivity during the entire period, have a high enough density and not melt at a temperature lower than 1000°C.

Fotokatalys är en reaktion som kan användas vid rening av avloppsvatten vilket är viktigt då avloppsvatten är en källa till smittspridning, till exempel kan bakterien E. coli spridas genom otillräckligt renat vatten. Titandioxid i kombination med UV- strålning skapar en fotokatalytisk reaktion i vatten som bryter ner mikroorganismer med hjälp av de fria radikaler som bildas. Syftet med projektet är att med hjälp av tre appliceringsmetoder fästa titandioxid på en termoplastisk textil. Härigenom skapas en vattenrenande textil. Syftet är också att öka den effektiva ytan jämfört med tidigare exempel i litteraturen för att på sätt få högre effektivitet. Ett tema för projektet är alltså att skapa en lämplig textil konstruktion för textil fotokatalys i ett modellsystem. Under den här kandidatuppsatsen, som har genomförts på Textilhögskolan i Borås, har ålgräsängar använts som inspirationskälla under skapandet av en textil konstruktion. Ålgräs (Zostera Marina) växer på havsbottnar och utgörs av långa vajande stjälkar. Ålgräs är enhjärtbladiga växter och som sådana klorofyllbärande. De kan sålunda fånga solljus. Ålgräs växer i ängar och vid framtagning av konceptet till den tänka strukturen mimikera strukturen hos dessa ålgräsängar. Härigenom uppnås en större effektiv yta och en struktur som syftar till att bättre ta om hand det infallande solljuset än tidigare konstruktioner. Tuftning som sällan används för tekniska textilier kommer brukas för denna biometriska struktur. Tre appliceringsmetoder för titandioxid har studerats vidhäftning med hjälp av TPU film, användning av UV-härdande akrylat och insmältning. Insmältning undersökte huruvida det gick att smälta fast titandioxid i pulverform direkt på garnet. Materialva- let i detta modellsystem var polypropen, valet av polypropen grundar sig i att det är en termoplast och som sådan är smältbar och flyter i vatten, likt ålgräs. Dessutom är den hydrofob, billig och frigör inga hälsoskadliga ämnen vid användning. Det konstruera- des en produktionslinje för att producera metervara av titandioxidbelagt polypropen garn genom insmältning. Detta var ett försök till att effektivisera och ta fram nytän- kande appliceringsmetoder. Resultatet blev en produktionslinje som kunde producera metervara av titandioxidbelagt garn genom insmältning. Fotokatalytisk aktivitet indikerades med hjälp av metylenblå. Av testresultaten kunde det konstateras att när titandioxid applicerats på garn med hjälp av en TPU film erhölls bäst fotokatalytiska egenskaper. Beläggning med hjälp av UV-härdande akrylat funge- rar också men det befanns vara något sämre. En bakterieanalys genomfördes för att ytterligare säkerhetsställa effekten av appliceringsmetoderna. Under testet användes vatten från Viskan för att resultatet skulle återspegla en verklighetsnära situation. Re- sultaten visade även här att TPU filmen var den bästa appliceringsmetoden. Bakterie- halten i vatten behandlat med fotokatalytisk TPU applicerad titandioxid kunde dras ner till tusenfalt drickbara nivåer. Analyser av SEM-bilder gav en ökad förståelse för varför de olika beläggningsmetoderna fungerade så som de gjorde. Då både den foto- katalytiska analysen och bakterieanalysen indikerade på att en reaktion mellan titandi- oxiden och UV-ljuset uppstått med önskad effekt.

Introduktion UV (ultraviolett) -ljus kommer från solens strålar och kan både ge oss fördelar och nackdelar. UV-ljus delas upp som UVA, UVB och UVC. Det positiva är att bildningen av vitamin-D startas upp av UV-ljus. Negativt är risken för erytem (solbränna) och därefter den ökade risken för utveckling av hudcancer. För att slippa erytem kan åtgärder som heltäckande kläder och solskyddsmedel användas. Solskyddsmedel kommer i många former som t.ex. kräm, spray, och stift men även med olika SPF (sun protection factor). Lågt solskydd är SPF 6 och 10, medelhögt SPF 15, 20 och 25, högt skydd är SPF 30 och 50 och mycket högt skydd är SPF 50+. En metod för att mäta hur mycket skydd som sitter kvar efter exponering av vatten är att använda sig av en aktinometer KI (kaliumjodid) som reagerar vid exponering av solljus. Syfte Syftet är att undersöka hur mycket av olika solskyddsmedel som sitter kvar efter exponering av vatten. Metod Denna studie är en laborativ undersökning och utgick från att mäta det kvarvarande skyddet av fyra olika solskyddsmedel efter vattenexponering. Detta gjordes med kaliumjodid som är en aktinometer och kunde ge ett värde på skillnaderna mellan de olika testen. I metoden för artikelsökningen användes sökord som kunde generera relevanta artiklar, varav tre originalartiklar till diskussionen hittades, samt två till inledningen. För att begränsa antal träffar på sökningarna användes filter. Sedan hittades fem källor till inledningen med hjälp av ledande sökord på google.se. Resultat Resultatet för den egna laborationen sammanställdes med diagram och det visades inte vara någon större skillnad mellan solskyddens absorption av solljus, förutom Sollotion SPF 50+ som klarade av vattenbadet sämst. Diskussion Resultatet visade skillnader mellan de olika solskydden gällande deras egenskaper att stå emot vatten. Det visade sig ett en del solskydd klarade av ett vattenbad bättre än andra. Vad detta kan bero på är att solskydden innehåller olika solskyddsämnen och vattenresistenta ämnen. Även metoden för utförandet av laborationerna både den egna och artiklarna skiljde sig åt, vilket kan ge olika resultat för solskyddsmedlen. Slutsats Beroende på vilket solskydd som testas visar solskydden olika bra egenskaper att behålla sitt solskydd efter vattenexponering. För att dra generella slutsatser om alla solskyddsmedel krävs en större mängd material och forskning.

Bakgrund: För att barn inte ska behöva känna oro vid tumörterapi blir de nedsövda med anestetikum. Vid behandling av tumörer används joniserande strålning. Dock har tidigare studier funnit att exponering av joniserande strålning hos barn kan vara en bidragande faktor till kognitiva dysfunktioner. Man har också sett en synergistisk effekt mellan anestetikum och joniserande strålning. Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka samverkanseffekten mellan olika anestetika och joniserande strålning. Metod: NMRI möss exponerades på postnatal dag 10. Totalt var det 6 exponeringsgrupper. Mössen exponerades antingen med ketamin (7,5 mg/kg) eller propofol (20 mg/kg). Individerna som exponerades för strålning (200 mGy) fick detta 1 timme efter administration av singeldos anestetikum. Provtagningen skedde 24 timmar efter exponering. Metoden qPCR användes för att undersöka uppregleringen och nedregleringen av gener. Resultat: En korrelation kunde observeras för generna Keap1 & Nrf2, BDNF & Grin2b och Jagged-1 & Hes5 genom att studera Spearmans korrelationskonstant. Inga signifikanta resultat erhölls för generna som studerades (p <0,05). Medelvärdena visade ingen signifikant förändring i relativ FC. Slutsats: Kombinationsbehandling med anestetikum + joniserande strålning visade inga större skillnader mellan exponeringsgrupperna i motsats till tidigare genomförda studier. Detta kan bero på tiden mellan exponering och provtagning. Det finns en korrelation mellan gener som har en teoretisk sammankoppling.