Straw phonation is a semi-occluded vocal tract exercise (SOVTE) that has long been used as a therapeutic device for the voice. The purpose of this study was to compare outcomes following voice lessons that included a straw phonation protocol to those that did not include a protocol. The primary outcome measures were the shortened version of the Singing Voice Handicap Index (SVHI-10), which is a validated health status instrument for singers, and Perceived Vocal Efficiency (PVE). Ten student singers in a large college of music consented into the study and participated in both lesson conditions, serving as their own control. They completed six voice lessons over a six week period with lessons alternating between the straw phonation protocol and no straw phonation protocol conditions. Outcome measures were collected following all six lessons. Repeated measures one-way analysis of variance (RM-ANOVA) revealed no statistically significant effect of the straw phonation protocol on either dependent variable. However, a small effect was found for PVE, indicating that straw phonation led to a perceived improvement in vocal efficiency. There was significant variation in individual responses to straw phonation and participants who had more prior experience with the SOVT experienced less perceptual change across lesson conditions. Most singers reported finding straw phonation a useful addition to their voice lesson and felt it improved their vocal efficiency. These results indicate that straw phonation could be regularly integrated into voice lessons and may be most helpful to students who find the SOVTE worthwhile. Future studies should examine the effects of a similar protocol using multiple SOVTEs, tailored to what is most efficacious for individuals, and should use a separate control group.

Tube phonation is a voice treatment method for patients with voice disorders. The purpose of this study was to map speech language pathologist’s (SLPs) use of tube phonation in Sweden and to investigate the underlying factors for how the method is realized. The study consisted of a web-based questionnaire survey which 54 voice SLPs participated in. The survey consisted of closed end, open end and a combination of both. The open-end questions were partially analyzed quantatively, partially through a qualitative categorization method and were presented descriptively. The main results show that there is a strong consensus among SLPs in Sweden regarding materials used during tube phonation. The majority responded that they use glass tubes that are 27 cm long with a diameter of 9 mm, and an open bowl. These results are consistent with the recommendations in Simberg and Laine’s (2007) study where they analysed the method. In the present study, tube phonation was most commonly used to treat phonastenia, vocal nodules and vocal fold paralysis. Future treatment studies are warranted where Simberg och Laine’s (2007) recommendations are compared with other voice treatments. It would also be of interest to investigate the treatment effect of tube phonation on different voice disorders, and to investigate how SLPs should realize the treatment to achieve best possible effect. / Rörfonation är en röstbehandlingsmetod som används för patienter med röststörningar. Syftet med denna studie var att kartlägga hur röstlogopeder i Sverige använder rörfonation, samt att undersöka bakomliggande faktorer till hur metoden utförs. Studien bestod av en webbaserad enkätundersökning där 54 röstlogopeder deltog. Undersökningen bestod av slutna frågor, öppna frågor samt en kombination av båda. De öppna frågorna analyserades dels kvantitativt, dels genom en kvalitativ kategoriseringsmetod och presenterades deskriptivt. De centrala resultaten i denna studie är att röstlogopeder i Sverige är överens om vilka material som används vid rörfonation. Majoriteten av logopederna i studien använder sig av glasrör som är 27 cm långa med en diameter på 9 mm, samt en öppen skål. Dessa resultat stämmer överens med rekommendationer som Simberg och Laine (2007) ger efter att ha undersökt metoden. I föreliggande studie användes rörfonation i störst utsträckning till att behandla fonasteni, stämbandsknutor och stämbandspares. Framtida behandlingsstudier är nödvändiga för att jämföra rörfonation enligt Simberg och Laines (2007) rekommendationer med andra röstbehandlingsmetoder. Det skulle även vara intressant att undersöka utfallet/effekten av rörfonation vid olika röststörningar och hur logopeder bör utföra behandlingen för att uppnå bäst effekt.

Detta är en kvalitativ studie med kvantitativa inslag med syftet att undersöka sångares upplevelser avnedsjungning efter högintensiv sång. Till en början har specifikt designade sångövningar förmedlats till sex medverkande sångare om fyra kvinnor och två män under individuella sånglektioner. Deltagarna har i en variant av crossover design skattat sin dagliga rösthälsa i EASE- självskattningsformulär för friska röster. Testperioden om tre veckor följdes sedan av kvalitativa intervjuer. Resultat visar att även om sångares vardag är komplex, i och med inre och yttre påverkande faktorer, har nedsjungning en upplevd effekt i avseendet förbättrad rösthälsa efter högintensiv sång. Detta gäller särskilt de kvinnliga sångarna som beskriver att nedsjungning bidragit till en mer samlad röst med minskad heshet och svullnad. Vidare rapporteras om större lätthet inför att sjunga i lägre delen av bröstregistret, en mer egaliserad röst och en förbättrad tal- och magstödsteknik tillsammans med större lätthet inför påföljande sångpass. Nedsjungning ses också ha skapat ett andrum i vardagen där minskad stress, prestationskrav och resultatinriktning omvänts till en samlad känsla av avslut. Likväl är begrepp som nedsjungning, att sjunga ned, kyla ned, eller att stretcha rösten nya begrepp som rekommenderas att vidare studeras och förmedlas till elever och studenter, framför allt då föreliggande studies resultat visar tydliga attitydskillnader avseende rösthälsa och röstvård emellan de olika könen. / This is a study regarding singers' experiences of a vocal-cool down routine preceded with a heavy vocal load. The study is mainly based on a qualitative approach with quantitative elements. At first individual singing lessons where held, whereas specifically designed vocal-cool down exercises were taught to six participating singers; four women and two men. With a modification of a crossover design the singers in this study have estimated their daily voice health in the Evaluation of the Ability to Sing Easily survey (EASE). After a three week period of tests the singers were interviewed. The result of this study shows that even if singers' everyday lives are complex due to internal and external factors, vocal- cool down where perceived as an improvement of voice health. It is mainly the female singers' that describes an increased vocal well-being, with less hoarseness and swollen vocal folds after a heavy vocal load, followed by a vocal -cool down routine. Furthermore a greater sense of ease was reported in terms of transitions between registers in the singing voice, where fatigue in the surrounding muscles also decreased alongside with a positive impact on the speaking voice, reaching lower notes in chest register and extended diaphragm breathing. The vocal cool-down routine itself also gave an unexpected finding in terms of being contemplative and relaxing for the singers; creating a breathing space in everyday life where stress, performance anxiety and other concerns where easier to let go of, with an overall feeling of closure. Vocal cool down, cooling down the voice, vocal stretch, or warming down your voice are all relatively new concepts that are recommended to be studied further, spread and taught to students and pupils, - especially as the result in this study indicates clear differences in attitudes regarding voice health in-between the male and female genders.