Thesis (M.S.)--Brock University, 2009. / Includes bibliographical references (leaves 76-81).

Thesis (M.Phys.Ed.)--Memorial University of Newfoundland, 2003. / Restricted until October 2004. Includes bibliographical references.

Thesis (M.S.)--Humboldt State University, 2007. / Includes bibliographical references (leaves 21-24). Also available via Humboldt Digital Scholar.

A dissertation submitted in partial compliance with the requirements for the Master's Diploma in Technikon: Chiropractic, Technikon Natal, 1998. / Mechanical low back pain is a common clinical entity which needs professional treatment (Margo 1994). Due to the nature of mechanical low back pain, recurrence of pain is a common entity that can cripple a patient and the ~tate financially. It is for'this reason that the professionals need to establish a cost effective method of treatment that helps maintain the pain free state and prevent recurrences / M

Magister Scientiae (Physiotherapy) - MSc(Physio) / The aim of the study was to determine the effect of astatic stretching programme on injury prevention. Educational pamphlets and a static stretching regime were implemented to the experimental group. / South Africa

Context: Many musicians experience playing-related pain and injuries. One of the recommended injury prevention strategies is to warm-up prior to playing a musical instrument. However, this recommendation is not always supported with empirical data. Additionally, multiple terms are used to describe warm-ups and may differ between authors, creating confusion around this injury prevention strategy. Objectives: The objectives of this thesis are to search for evidence-based studies that would support the benefit of warm-ups for musicians, reduce the confusion around musicians’ warm-ups, and bring clarity to the definition of warm-up. Methodology: In order to do so, this thesis presents two studies. The first study consisted of doing a systematized review of English published articles in order to identify if there was evidence to support the statement that warm-ups prevent injury. The methodology and results of each included article were evaluated using the American Academy for Cerebral Palsy and Developmental Medicine (AACPDM)’s levels of evidence. The second article consisted of a terminology review and taxonomy in order to identify terms, organize them into categories and define warm-ups. The corpus contained the same articles that were included in the systematized review. Terms were identified from the corpus and the most frequently mentioned terms were used for the definition of warm-up. Terms were also categorized in a taxonomy in order to illustrate the different types of warm-ups that are recommended to musicians. Results: Twenty-nine studies were included in the analysis of the systematic review. Of these 29 studies, only one ranked at level I, which is the highest level of evidence, and most studies ranked at level V. The one study that was ranked at level I indicated that all three tested warm-up conditions did not have a muscular effect. Therefore, at the moment, there seems to be no evidence that supports the statement that warm-ups prevent injury. The terminology review led to the following definition of warm-up: “A routine, habit or exercise(s) that is/ are completed prior to playing repertoire or learning new material on a music instrument in order to prepare physically and mentally the musician. The following can be included as part of a musician’s warm-up: physical warm-up (completed without the instrument, for example stretches), musical warm-up (completed with the instrument, for example: scales, familiar tune/ favorite tune, long tones), and psychological warm-up.” It was also determined that stretching should also be defined as it is not always perceived as a warm-up. Stretching was defined as “Slow, controlled and progressive movements that are maintained for at least 20-30 seconds. These are done at various intervals throughout the day such as prior, during (breaks), and after the practice of a music instrument. They are referred to as physical exercises (away from the instrument). The following are some examples of stretching exercises: wrist rotations, forward neck roll, oppositional finger-wrist press, hand-finger extensions, fist clench and unclench, arms-bicep curls, handshakes, arms-triceps extension, and fingers clenched and unclenched.” The taxonomy indicated three warm-up categories: physical, musical and psychological. The physical and musical warm-ups were then subcategorized. It was not possible to subcategorize psychological warm-ups due to a lack of definition and examples in the literature. This study was a first step towards standardization, but further research is necessary in order to standardize a methodology and protocol.

Bakgrund: Handbollen tillhör idag en av de största lagidrotterna världsligt och spelas i så många som 150 länder totalt. Sporten är kraftigt skadedrabbad och skadeprevalensen hög. Stretching är ett brett begrepp vilket syftar till att öka muskulär flexibilitet och minska muskulär styvhet. Ett minskat muskulärt rörelseomfång hos idrottare antas kunna öka den totala risken att drabbas av en skada i samband med fysisk aktivitet, fysisk träning och eller i idrottsspecifika moment. Syfte: Syftet med studien var att undersöka i vilken mängd och omfattning stretching utövas bland aktiva handbollsspelare i Norrbottens län samt kartlägga skadeprevalensen bland dessa. Metod: Insamling av data skedde via en enkät med totalt 18 stycken frågor. Enkäten skapades i Google Formulär och skickades via mejl tillsammans med ett informationsbrev om studien och dess syfte till två lag i samma förening i Norrbottens län. Enkäten gick ut till 36 spelare och besvarades av 27 spelare. Alla ifyllda och inskickade enkäter analyserades med en deskriptiv dataanalys och inkluderades i studiens slutliga resultat. Resultat: De tillfrågade spelarna utövade totalt en hög mängd belastande träning. Den totala mängden stretching som utövades skilde sig individer emellan och var i sin helhet relativt låg i förhållande till mängden träning. Skadeprevalensen bland de tillfrågade spelarna var hög. Konklusion: Resultatet av studien påvisade en hög skadeprevalens inom handbollen i Norrbottens län. En hög träningsmängd i förhållande till en liten mängd stretching kan ses som en bidragande faktor till uppkomst av skador på både muskler, senor och ligament.

Bakgrund: Många som stretchar innan eller efter fysisk aktivitet gör det i syfte att minska ömhet, risken för skada och förbättra prestationsförmågan. Prestationsförmågan innefattar muskulär maxkraft, muskulär uthållighet, sprinthastighet, explosivitet och spänst. Akut stretching innebär stretching i samband med fysisk aktivitet i till exempel uppvärmningssyfte och har visats ha negativ effekt på prestationsförmågan. Kronisk stretching som innebär stretching som inte utförs i samband med fysisk aktivitet är däremot mindre utforskat och effekten på prestationsförmågan är mindre självklar.Syfte: Syftet med studien var att sammanställa vetenskaplig litteratur som undersöker effekten på den fysiska prestationsförmågan efter kronisk stretching hos fysiskt aktiva personer.Material och metod: PubMed, Cinahl, Sportdiscus och AMED var databaserna som användes för litteratursökningen. MeSH-terms, Cinahl Headings och Thesaurus användes för att få en mer specifik sökning. Sökningen resulterade i totalt femton inkluderade artiklar efter granskning med hjälp av inklusions- och exklusionskriterier.Resultat: Åtta av femton studier visade på en signifikant förbättring på prestationsförmågan efter att ha utfört kronisk stretching. Sex studier resulterade i icke-signifikant effekt på prestationsförmågan och en studie visade på negativ effekt. Kvalitetsgranskningen av artiklarna enligt PEDro-score gav ett genomsnittligt betyg på 6.4/10 vilket är god kvalitet.Konklusion: Resultatet i denna litteraturöversikt påvisade att kronisk stretching på nedre extremiteter kan ha en prestationshöjande effekt hos fysiskt aktiva. För att kunna dra någon slutsats om den generella effekten av kronisk stretching behöver det även göras fler studier på övre extremitet, då dessa studier inte inkluderade detta i något av sina program.

Bakgrund: Stretching är en metod innehållande specifika rörelser med syfte att tänja ut muskelfascia, ligament och senor. Det finns olika varianter av stretching med gemensamma karaktärsdrag. Stretching har visats ha en positiv inverkan på rörelseuttag, både på kort och lång sikt. Inom idrott utsätts deltagarna för biomekaniska påfrestningar vilket kan resultera i skador. För att reducera antalet skador har stretching och träning blivit en vanligt förekommande intervention, trots att tidigare forskning har påvisat ett varierat resultat. Syfte: Syftet med studien var att sammanställa litteratur som undersöker stretching som enskild skadepreventiv intervention eller i kombination med träning hos idrottare. Metod: En litteratursökning genomfördes i databaserna Cinahl, AMED, Pubmed, SPORTDiscus, Web of science och PEDro för att sammanställa vetenskap inom ämnet. För att öka specificitet i sökträffarna användes kontrollerade ämnesord i de olika databaserna. Efter urvalsprocessen inkluderades 10 artiklar i studien. Resultat: Åtta artiklar påvisade ett minskat antal skador hos deltagarna som utförde stretching enskilt eller i kombination med träning, varav sju av dessa med statistisk signifikant skillnad mellan interventions- och kontrollgrupp. I fem av artiklarna genomförs stretching tillsammans med träning och i två artiklar utförs enbart stretching. Tre artiklar är av tvärsnittsdesign och det var därmed svårt att utläsa hur interventionerna utfördes. Den metodologiska kvalitetsgranskningen enligt PEDro-skalan gav ett genomsnittligt värde av 4,4/10. Konklusion: Resultatet i denna studie påvisade att stretching enskilt eller i kombination med träning kan vara en skadepreventiv intervention hos idrottare. Studiernas varierande design och låga kvalitetspoäng medför att evidensgraden inte kan bedömas. Vidare forskning krävs med fler undersökande RCT-studier med en mer standardiserad utformning.

This study was to examine the effect of estrogen on mechanical stretching-induced cardiac dysfunction in an isolated heart model. The isolated rat hearts were perfused via the Langendorff system and exposed to left ventricular stretching. One group hearts (n = 6) were perfused with 17β-estradiol (100 nM) and the other group hearts (n = 6) were perfused with estrogen plus its receptor antagonist ICI182,780 (1 μM) before myocardial stretching was performed. Control hearts (n = 6) were perfused with perfusion buffer. Cardiac functions were recorded. At the end of perfusion, the hearts were harvested and the levels of tumor necrosis factor-alpha (TNF-alpha), phospho-p38 mitogen-activated protein kinase (MAPK) and nuclear factor-κB (NF-κB) binding activity were examined. Acute ventricular stretching resulted in significantly decrease in left ventricular developed pressure (LVDP) by 42.7%, maximal positive and negative values of the first derivative of pressure (+dP/dt and -dP/dt) by 43.2%, and 43.5%, respectively. The levels of TNF-alpha, phospho-p38 MAPK and NF-κB DNA binding activity were significantly increased following myocardial stretching. In 17β-estradiol treated hearts, the myocardial functions were significantly improved. The levels of TNF-alpha, phospho-p38 MAPK, and NF-κB binding activity in myocardium were also significantly reduced by 35.7%, 56.9%, and 50%, respectively, compared with untreated stretched hearts. The beneficial effects of 17β-estradiol on the stretched hearts were abolished by ICI182,780. The results suggest that pharmacological dose of 17β-estradiol will attenuate stretching-induced cardiac dysfunction in an isolated heart model. The mechanisms could involve in blunting p38 MAPK and NF-κB signaling.