Bakgrund:Befolkningen blir allt äldre och kräver en mer komplex vård, vilket gör att framtidens sjukvård måste kunna interagera med andra verksamheter. Intensivvårdssjuksköterskan och sjuksköterskan på akutmottagning har ett nära samarbete vid det akuta omhändertagandet av allvarligt sjuka patienter. Ett multiprofessionellt team i omhändertagandet ger snabbare diagnos ochhandläggning på akutmottagningen, vilket förkortar tiden till rätt vårdinstans. Professionerna i teamet kompletterar varandra, ökar patientsäkerheten och möjliggör personcentrerad vård. Ökad kunskap hos vårdpersonalen kring patientens upplevelse av det akuta omhändertagandet på akutmottagningen är väsentligt för att kunna förbättra vården för patienten i det initiala skedet, men fokus bör även riktas mot sjuksköterskors erfarenheter av akut omhändertagande för att identifiera riskfaktorer som kan påverka patienten negativt. Syfte:Syftet var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av akut omhändertagande av patienter med trauma och patienter med svår sepsis eller septisk chock.Metod: Metoden i studien utgick från en kvalitativ, induktiv ansats där 14 intervjuer genomfördes, varav sju var sjuksköterskor på akutmottagning och sju var intensivvårdssjuksköterskor på intensivvårdsavdelning. Samtliga intervjuer analyserades utifrån en kvalitativ, manifest innehållsanalys. Resultat: Analaysprocessen resulterade i fem olika kategorier: ‘Kommunikation är A och O’, ‘Vikten av att veta sin roll’, ‘Arbete över gränserna’, ‘Att arbeta utifrån en tydlig struktur’ och ‘Vård på olika villkor’. Slutsats: Det finns en otydlig struktur i det akuta omhändertagandet av patienter med svår sepsis eller septisk chock, som var en följd av otydliga roller och bristfällig kommunikation i omhändertagandet. Det framträder fördelar med att införa tydliga riktlinjer i det akuta omhändertagandet av patientgruppen med svår sepsis eller septisk chock, förslagsvis genom checklistor eller någon form av medicinskt larm i likhet med traumalarm, och där ett multiprofessionellt team samverkar kring patienten. / Background: The population is aging and requires more complex healthcare. This means that in the future, interaction with other healthcare departments is essential. Such interaction would lead to increased demand on the ability to cooperate among healthcare personnel. The intensivecare nurse and the nurse in the emergency department have a close cooperation when managing the acute severely ill patient. A multiprofessional team gives a faster diagnosis and management in the emergency department, which shortens the time to the final instance of care. The members of the team complement each other, increasing patient safety and enabling person-centered care. Increased knowledge with the nursing staff on the acute management in emergency department is essential to be able to enhance the care for the patient in the initial stage, but focus should also be at the nurse’s experience of the acute management to identify risk factors that could pose a negative influence on the patient.Aim: The aim of this study was to describe nurses’ experience of acute management of patients with trauma and patients with severe sepsis or septic shock.Method: The method used was a qualitative, inductive approach where 14 interviews were conducted, seven with nurses from the emergency department and seven intensive care nurses from the intensive care department. The interviews were analysed using a qualitative, manifest content analysis.Result:The analyzation process resulted in five different categories: ‘Communication is A&O’, ‘The importance of knowing one’s role’, ‘Work over the borders’, ‘Working from a clear structure’ and ‘Care on different terms’. Conclusion: There is an unclear structure in the emergency care of patients with severe sepsis or septic shock, which was a result of unclear roles and inadequate communication in the care. It appears to be advantageous to introduce clear guidelines in the emergency care of the patient group with severe sepsis or septic shock, suggestively by checklists or some medical alert like a trauma alarm, and where a multi-professional team interacts around the patient.

Bakgrund: Bedömning av näringstillstånd och näringstillförsel är komplicerad vid svår sepsis och septisk chock beroende på sjukdomenskomplexitet. Patienternas upplevelser om mat, dryck och ätande under och efter intensivvård utgör en viktig parameter för bedömning avnäringstillförsel men är sparsamt undersökt. Syftet var att kartlägga dokumenterad bedömning av näringstillstånd och näringstillförsel samt undersöka patientens upplevelse om mat, dryck och ätande vid svår sepsis och septisk chock. Metod: Studien genomfördes med case study design där mixade metoder användes. En kvantitativ journalgranskning av näringstillförsel och näringstillstånd kombinerades med en kvalitativ innehållsanalys av fem patienters upplevelser och minnen. Resultat: Skiftande bedömning av näringstillstånd och näringstillförsel framkom, alltifrån detaljerad dokumentation till sparsam och fragmenterad. Fastlagda rutiner för näringsbedömning följdes inte. Etablerade metoder fångade inte risk för näringsproblem. Dokumentation om näringstillförsel var detaljerad under intensivvårdstiden och mer knapphändig under vårdtid på vårdavdelningarna. Patienterna hade unika minnen och upplevelser, av törst, förlorad hungerkänsla och förvåning över hur fort orken försvann, men sedan kom tillbaka.Slutsats: En systematisk och regelbunden uppföljning av näringstillförsel och en individuell, personinriktad vård behövs för förståelse för patientens unika tillstånd vid kritisk sjukdom. Ytterligare studier behövs för utveckling av instrument för detektering av näringsproblem under och efter intensivvård. / Background: Assessment of nutritional status and support are complicated in the care of patients with severe sepsis and septic chock due to complexity of disease. Patient opinions on food and food intake may serve as important parameters when deciding the amount and kind of nutritional support but are sparsely investigated. The purpose was to describe assessment of nutritional status and nutritional support in patients with severe sepsis and septic chock and to investigate patient experiences of food, drinking and eating during and after intensive care. Method: A case study design was conducted using mixed methods. Assessment of nutritional status and support in medical record were investigated quantitatively in five patients. Experiences and memories were analysed qualitatively using content analysis. Result: Diverse results emerged from detailed to sparse and fragmented judgements, planning and measures taken. Established assessment tools didn´t capture nutritional problems. ICU documentation was detailed while documentation during ordinary ward care was scanty. The patients had unique experiences and memories of thirst, weight, loss of hunger and astonishment of quick loss and return of energy. Conclusion: A systematic and regular control of nutritional support and individual care is required to understand the uniqueness of patient status incritical disease. Further investigation is needed concerning tools for detection of nutritional problems during and after intensive care.