Bakgrund: Sepsis och septisk chock är ett akut livshotande tillstånd där en tidig behandlingär livsavgörande. Många människor drabbas och fler människor överlever idag jämfört medför några år sedan. Detta leder till fler komplikationer och konsekvenser som kan påverkamänniskans vardagliga liv exempelvis nedsatt ADL. Vid akut sjukdom genomgår människanen traumatisk upplevelse som kan påverka hälsa, välbefinnande och livskvalitet.Syfte: Syftet med denna studie är att, ur ett patientperspektiv, beskriva upplevelser av hurlivet påverkas efter sepsis eller septisk chock.Metod: Studien är en kvalitativ innebördsanalys. Informanter kontaktades viaFacebookgruppen, Sepsisforum. Informanterna beskrev hur deras liv påverkades efter sepsisoch septisk chock. Analysen framställde fyra teman vilket lade grund till resultatet i studien.Resultat: Resultatet belyser fyra teman; oro och rädsla hos personer skapar lidande, enobeskrivlig trötthet, att inte klara av vardagen och uppnå hälsa, bristande eftervård ochvårdpersonalens ansvar.Konklusion: Komplikationerna som kan uppstå efter sepsis eller septisk chock är mångaoch kan vara livslånga. Detta påverkar personen på olika sätt såsom livskvalité och hälsa.Vården har ett stort ansvar och eftervården behöver utvecklas.

Introduktion: Sepsis och septisk chock är ett livshotande tillstånd som drabbar cirka 49 miljoner människor varje år. Intensivvårdssjuksköterskan har en central roll i överlevnaden hos patienten och använder evidensbaserade omvårdnadsåtgärder för att främja patientens hälsa. Nuvarande forskning visar att både beroende respektive oberoende specifika omvårdnadsåtgärder är nödvändiga för att patienten ska överleva. Syfte: Att belysa intensivvårdssjuksköterskans omvårdnadsåtgärder vid vård av patienter med sepsis och septisk chock. Metod: En integrativ litteraturstudie har genomförts. Litteratursökning har skett i databaserna CINAHL och PubMed. Totalt inkluderades 10 vetenskapliga artiklar som svarade på studiens syfte. Resultat: Utifrån inkluderade artiklar sammanställdes tre huvudteman: 1. “Att arbeta strukturerat” 2. “Övervakning och bedömningar". 3. "Specifika omvårdnadsåtgärder”. Konklusion: Intensivvårdssjuksköterskan utför flera omvårdnadsåtgärder för att främja patientens hälsa vid sepsis och septisk chock både på intensivvårdsavdelningen och på andra vårdavdelningar. Ofta samlas omvårdnadsåtgärderna i ett protokoll som intensivvårdssjuksköterskan har till hjälp för att på ett säkert sätt effektivisera vården. En förutsättning för att uppnå en strukturerad vård är att intensivvårdssjuksköterskan samordnar vården och kommunicerar med andra professioner.

Sepsis är ett allvarligt sjukdomstillstånd och dessa patienter behöver tidigt behandlas för att undvika allvarliga komplikationer så som fysiska, psykiska och kognitiva funktionsnedsättningar samt mortalitet. Sepsis kan vara svårt att identifiera prehospitalt för att symtomen kan härledas till andra diagnoser. Nya riktlinjer har implementerats i ambulanssjukvården för att förbättra bedömning, prioritering och minska tiden till antibiotikabehandling. Syftet med denna uppsats var att undersöka ambulanssjukvårdens följsamhet av omhändertagandet efter införande av ny nationell riktlinje för patienter vid misstänkt sepsis och det fortsatta vårdförloppet på sjukhus avseende behandlingar, vårdnivå, vårdtid, slutdiagnos och mortalitet. En kvantitativ, retrospektiv observationsstudie genomfördes av patientjournaler med misstanke om sepsis. Det var 134 patienter som inkluderades och prehospitalt hade 65% av patienterna en andningsfrekvens >30/min, 15% hade ett systoliskt blodtryck <90mm/hg och 60% en saturation <92%. Andelen patienter som prehospitalt behandlades med syrgas var 78%, 49% fick infusion Ringer-Acetat, och 29% behandlades med Paracetamol. Majoriteten av patienterna (n=87) diagnostiserades med sepsis och det var en signifikant skillnad av andelen patienter med sepsis (74%) jämfört med andra diagnoser (45%) som fick antibiotikabehandling inom 60 minuter (p=0,001). Ingen signifikant skillnad i mortalitet på sjukhus observerades mellan sepsispatienter (5%) och patienter med andra diagnoser (13%) (p=0.098). Uppföljning av nya riktlinjer är viktigt och i denna studie identifierade ambulanssjukvården sepsis patienter i hög grad och dessa fick sedan antibiotika på akutmottagningen. En del i detta snabba handhavande kan vara på grund av att ambulanspersonalen identifierat dem. Denna studie kan inspirera till fortsatt uppföljning och utveckling även för de patienterna med andra infektionsrelaterade diagnoser.

Bakgrund: Sepsis definieras som en kroppslig reaktion på infektion och klassificeras som ett livshotande medicinskt tillstånd. Post-sepsis kännetecknas av hög mortalitet och morbiditet samt svår återhämtning. Därför är det viktigt att identifiera och sammanställa de problem patienter träffar på efter sepsis vård genom att bedöma deras livskvalitet efter sepsis. Syfte: Syftet med studien var att beskriva skillnader i livskvalitet efter genomgången sepsis, vid olika tidpunkter och i jämförelse med andra grupper i befolkningen. Metod: Litteraturstudien innefattar åtta empiriska studier med kvantitativ metod och sökning gjordes i databaserna Pubmed och Cinahl. Artiklarna kvalitetsgranskades, analyserades och sammanställdes i text och tabeller. Resultat: Artiklarna använde olika mätinstrument som inkluderar Short-Form Health Survey (SF-36), EuroQol-5 Dimensions (EQ-5D) och Sickness Impact Profile (SIP).Domänerna i mätinstrumentet omgrupperades för att anpassa resultaten till varandra och SF-36 användes som grundparametrar. Deltagarna upplevde ett signifikant nedsatt fysiskt och psykisk förmåga efter genomgången sepsis. Konklusion: Sepsis är en livshotande sjukdom som visade sig ha en hög grad påverkan på patienternas fysiska och mentala livskvalitet, under en lång period och återhämtning kan vara svår. Detta innebär att sepsis överlevande behöver vård under sjukhusvistelse samt även efter utskrivning. Ökad förståelse och kunskap behövs för att främja insatser som lindrar samt förbättrar livskvalitet hos sepsis överlevande. / Background: Sepsis is defined as a disturbed bodily reaction to infection and is classified as a life-threatening medical condition. Post-sepsis is characterized by high mortality and morbidity as well as difficult recovery. Therefore, it is important to identify and compile the problems patients encounter after sepsis care by assessing patients’ quality of life after sepsis. Aim: The purpose of the study was to describe differences in quality of life after surviving sepsis, at different times and in comparison, with other population groups. Methods: The literature study contains eight empirical studies with quantitative methods found in Pubmed and Cinahl. The articles were cross-examined, analyzed, and compiled in text and tables. Results: The articles used various quality-of-life measuring instruments that include the Short-Form Health Survey (SF-36), EuroQol-5 Dimensions (EQ-5D) and the Sickness Impact Profile (SIP). The domains in the measuring instrument were regrouped, and domains from SF-36 were used as base parameters. Patients experienced impaired physical and mental ability after sepsis. Conclusion: Sepsis is a life-threatening disease that has been shown to have a high degree of impact on patients’ physical and mental quality of life over a long period of time, and recovery can be difficult. This shows that sepsis survivors need care during the hospital stay and after discharge. Increased understanding and knowledge are needed to promote efforts that alleviate and improve the quality of life of sepsis survivors.

Bakgrund:Befolkningen blir allt äldre och kräver en mer komplex vård, vilket gör att framtidens sjukvård måste kunna interagera med andra verksamheter. Intensivvårdssjuksköterskan och sjuksköterskan på akutmottagning har ett nära samarbete vid det akuta omhändertagandet av allvarligt sjuka patienter. Ett multiprofessionellt team i omhändertagandet ger snabbare diagnos ochhandläggning på akutmottagningen, vilket förkortar tiden till rätt vårdinstans. Professionerna i teamet kompletterar varandra, ökar patientsäkerheten och möjliggör personcentrerad vård. Ökad kunskap hos vårdpersonalen kring patientens upplevelse av det akuta omhändertagandet på akutmottagningen är väsentligt för att kunna förbättra vården för patienten i det initiala skedet, men fokus bör även riktas mot sjuksköterskors erfarenheter av akut omhändertagande för att identifiera riskfaktorer som kan påverka patienten negativt. Syfte:Syftet var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av akut omhändertagande av patienter med trauma och patienter med svår sepsis eller septisk chock.Metod: Metoden i studien utgick från en kvalitativ, induktiv ansats där 14 intervjuer genomfördes, varav sju var sjuksköterskor på akutmottagning och sju var intensivvårdssjuksköterskor på intensivvårdsavdelning. Samtliga intervjuer analyserades utifrån en kvalitativ, manifest innehållsanalys. Resultat: Analaysprocessen resulterade i fem olika kategorier: ‘Kommunikation är A och O’, ‘Vikten av att veta sin roll’, ‘Arbete över gränserna’, ‘Att arbeta utifrån en tydlig struktur’ och ‘Vård på olika villkor’. Slutsats: Det finns en otydlig struktur i det akuta omhändertagandet av patienter med svår sepsis eller septisk chock, som var en följd av otydliga roller och bristfällig kommunikation i omhändertagandet. Det framträder fördelar med att införa tydliga riktlinjer i det akuta omhändertagandet av patientgruppen med svår sepsis eller septisk chock, förslagsvis genom checklistor eller någon form av medicinskt larm i likhet med traumalarm, och där ett multiprofessionellt team samverkar kring patienten. / Background: The population is aging and requires more complex healthcare. This means that in the future, interaction with other healthcare departments is essential. Such interaction would lead to increased demand on the ability to cooperate among healthcare personnel. The intensivecare nurse and the nurse in the emergency department have a close cooperation when managing the acute severely ill patient. A multiprofessional team gives a faster diagnosis and management in the emergency department, which shortens the time to the final instance of care. The members of the team complement each other, increasing patient safety and enabling person-centered care. Increased knowledge with the nursing staff on the acute management in emergency department is essential to be able to enhance the care for the patient in the initial stage, but focus should also be at the nurse’s experience of the acute management to identify risk factors that could pose a negative influence on the patient.Aim: The aim of this study was to describe nurses’ experience of acute management of patients with trauma and patients with severe sepsis or septic shock.Method: The method used was a qualitative, inductive approach where 14 interviews were conducted, seven with nurses from the emergency department and seven intensive care nurses from the intensive care department. The interviews were analysed using a qualitative, manifest content analysis.Result:The analyzation process resulted in five different categories: ‘Communication is A&O’, ‘The importance of knowing one’s role’, ‘Work over the borders’, ‘Working from a clear structure’ and ‘Care on different terms’. Conclusion: There is an unclear structure in the emergency care of patients with severe sepsis or septic shock, which was a result of unclear roles and inadequate communication in the care. It appears to be advantageous to introduce clear guidelines in the emergency care of the patient group with severe sepsis or septic shock, suggestively by checklists or some medical alert like a trauma alarm, and where a multi-professional team interacts around the patient.

Bakgrund: Bedömning av näringstillstånd och näringstillförsel är komplicerad vid svår sepsis och septisk chock beroende på sjukdomenskomplexitet. Patienternas upplevelser om mat, dryck och ätande under och efter intensivvård utgör en viktig parameter för bedömning avnäringstillförsel men är sparsamt undersökt. Syftet var att kartlägga dokumenterad bedömning av näringstillstånd och näringstillförsel samt undersöka patientens upplevelse om mat, dryck och ätande vid svår sepsis och septisk chock. Metod: Studien genomfördes med case study design där mixade metoder användes. En kvantitativ journalgranskning av näringstillförsel och näringstillstånd kombinerades med en kvalitativ innehållsanalys av fem patienters upplevelser och minnen. Resultat: Skiftande bedömning av näringstillstånd och näringstillförsel framkom, alltifrån detaljerad dokumentation till sparsam och fragmenterad. Fastlagda rutiner för näringsbedömning följdes inte. Etablerade metoder fångade inte risk för näringsproblem. Dokumentation om näringstillförsel var detaljerad under intensivvårdstiden och mer knapphändig under vårdtid på vårdavdelningarna. Patienterna hade unika minnen och upplevelser, av törst, förlorad hungerkänsla och förvåning över hur fort orken försvann, men sedan kom tillbaka.Slutsats: En systematisk och regelbunden uppföljning av näringstillförsel och en individuell, personinriktad vård behövs för förståelse för patientens unika tillstånd vid kritisk sjukdom. Ytterligare studier behövs för utveckling av instrument för detektering av näringsproblem under och efter intensivvård. / Background: Assessment of nutritional status and support are complicated in the care of patients with severe sepsis and septic chock due to complexity of disease. Patient opinions on food and food intake may serve as important parameters when deciding the amount and kind of nutritional support but are sparsely investigated. The purpose was to describe assessment of nutritional status and nutritional support in patients with severe sepsis and septic chock and to investigate patient experiences of food, drinking and eating during and after intensive care. Method: A case study design was conducted using mixed methods. Assessment of nutritional status and support in medical record were investigated quantitatively in five patients. Experiences and memories were analysed qualitatively using content analysis. Result: Diverse results emerged from detailed to sparse and fragmented judgements, planning and measures taken. Established assessment tools didn´t capture nutritional problems. ICU documentation was detailed while documentation during ordinary ward care was scanty. The patients had unique experiences and memories of thirst, weight, loss of hunger and astonishment of quick loss and return of energy. Conclusion: A systematic and regular control of nutritional support and individual care is required to understand the uniqueness of patient status incritical disease. Further investigation is needed concerning tools for detection of nutritional problems during and after intensive care.