Fastän psykologer och psykologins ställning i samhället ofta sägs ha förändrats så finns det väldigt lite forskning gjord på yrket. Särskilt saknas det studier som inriktar sig på att undersöka omdaningar i den svenska psykologprofessionen över tid. Syftet med uppsatsen är att granska, beskriva och analysera den svenska psykologprofessionen mellan åren 1990 och 2010. Studien empiriska material utgörs av de nummer av Psykologtidningen, vilket är Svenska Psykologförbundets officiella tidning, som utgivits under dessa år. Dessa har analyserats med hjälp av en diskursanalytisk ansats som utgår från de metoder och teorier som den franska historikern och filosofen Michel Foucault utarbetade. Som analysredskap har även Foucaults begrepp styrningsmentalitet (eng.governmentality) använts för att kunna positionera fynden i ett större historiskt perspektiv.   Resultatet visar på att diskursen om psykologprofessionen har genomgått ett antal förändringar sedan början av nittiotalet. Den dominanta ställning som psykoterapeutpositionen haft sedan 1980-talet har börjat luckras upp och i dess ställe har nya yrkesuppgifter såsom testning, handledning och chefskap vuxit fram med konsekvensen att yrket blivit mer heterogent. Det har även skett en förskjutning i fokus från vikten av att inrikta sig på att behandla psykisk ohälsa till att främja hälsa, vilket medfört att man börjat röra sig bort från de psykiatriska verksamheterna. Istället framhävs vikten av att arbeta inom förebyggande verksamheter såsom vårdcentraler, skolor och företagshälsor.  Utöver detta har yrket omformulerat sitt förhållande till det omgivande samhället. Sedan mitten på 1990-talet så har det börjat ses allt mindre självklart att psykologer skall arbeta inom den offentliga sektorn. Psykologkåren har även försökt anpassa yrkesrollen till att bli mer gångbar i media. Dessutom har man börjat uttrycka psykologins förtjänster i mer ekonomiska termer, i syfte att konkret kunna visa på ens nytta för samhället. Slutligen har synen på yrkets kunskapsgrund skiftat då psykoanalysen tappat i inflytande. Istället har en mängd andra teorier och modeller brett ut sig med implikationer för yrkets vetenskapsfilosofiska antaganden. Samtidigt har det skett en mer praktisk och politisk kodifiering av vilka former av kunskap som ses som trovärdiga, i och med etablerandet av en specialistordning samt den omskakande debatten om evidensbasering. Dessa händelser har påverkat vilken forskning som ses som tillförlitlig för psykologens arbetsutövning.   Förändringarna gällande diskursen kring psykologyrket kan förstås i ljuset av en förskjutning i den dominerande styrningsmentaliteten i det svenska samhället, från en välfärdbaserad till en neoliberal styrningsform. Detta har medfört att psykologprofessionen har haft nya samhälleliga krav och behov att förhålla sig till, mot vilka man har artikulerat sin samtida yrkesutövning.

<p>Under det senaste decenniet har svensk lagstiftning ändrats vid två tillfällen som möjliggjort för homosexuella par att gemensamt prövas som adoptivföräldrar och för lesbiska par att få barn med hjälp av assisterad befruktning inom den svenska sjukvården. I anslutning till att lagförslagen lagts fram har Sveriges Psykologförbund fungerat som remissinstans.</p><p>Syftet med studien är att närmare undersöka och skapa en fördjupad förståelse för Sveriges Psykologförbunds ställningstaganden i frågor som rör homosexuellas familjebildningar. Undersökningen består av nio enskilda intervjuer med personer som funnits i Psykologförbundets ledning under den aktuella tidsperioden. Materialet har analyserats med hjälp av kvalitativ metod inom det diskursanalytiska fältet.</p><p>Resultatet visar att homosexuella familjer framställs som problematiska med hjälp av två diskurser, vilka i sin tur är relaterade till vilken fråga som behandlas. En diskurs om svårigheter som tillförs familjen utifrån, i form av negativa samhällsattityder till homosexualitet, är retoriskt användbar i argumentation mot homoadoptioner. Frågan om assisterad befruktning för lesbiska par framställs däremot som problematisk genom argumentation som knyts till svårigheter som tillstöter inifrån familjen. Genom att jämföra den lesbiska familjen mot en heterosexuell norm skapas föreställningar om problem som kretsar kring ett underskott av män och ett överskott av kvinnor som föräldrar. Normativa bilder av biologi, kön och sexualitet framträder, vilka analyseras och diskuteras i uppsatsen.</p>

Under det senaste decenniet har svensk lagstiftning ändrats vid två tillfällen som möjliggjort för homosexuella par att gemensamt prövas som adoptivföräldrar och för lesbiska par att få barn med hjälp av assisterad befruktning inom den svenska sjukvården. I anslutning till att lagförslagen lagts fram har Sveriges Psykologförbund fungerat som remissinstans. Syftet med studien är att närmare undersöka och skapa en fördjupad förståelse för Sveriges Psykologförbunds ställningstaganden i frågor som rör homosexuellas familjebildningar. Undersökningen består av nio enskilda intervjuer med personer som funnits i Psykologförbundets ledning under den aktuella tidsperioden. Materialet har analyserats med hjälp av kvalitativ metod inom det diskursanalytiska fältet. Resultatet visar att homosexuella familjer framställs som problematiska med hjälp av två diskurser, vilka i sin tur är relaterade till vilken fråga som behandlas. En diskurs om svårigheter som tillförs familjen utifrån, i form av negativa samhällsattityder till homosexualitet, är retoriskt användbar i argumentation mot homoadoptioner. Frågan om assisterad befruktning för lesbiska par framställs däremot som problematisk genom argumentation som knyts till svårigheter som tillstöter inifrån familjen. Genom att jämföra den lesbiska familjen mot en heterosexuell norm skapas föreställningar om problem som kretsar kring ett underskott av män och ett överskott av kvinnor som föräldrar. Normativa bilder av biologi, kön och sexualitet framträder, vilka analyseras och diskuteras i uppsatsen.