Syftet med föreliggande studie är att undersöka om det finns ett samband mellan nominalfraskonstruktion och betygsnivå på Tisus. Studien genomförs på åtta texter hämtade från delen för skriftlig färdighet av Test i svenska för universitets- och högskolestudier (Tisus). Fyra av texterna är godkända och fyra underkända och det är okänt för mig vilka de godkända är under studiens gång. Performansanalys används som modell för att besvara frågorna som delats upp i en kvantitativ och en kvalitativ analysdel. Utifrån resultatet av de båda metod- och analysdelarna har jag bedömt vilka fyra som är de godkända. Det resultatet jämför jag med bedömningsunderlagen för Tisus. Analysen visar att det är möjligt att det finns ett samband mellan komplexa nominalfraser och en avancerad språkbehärskning. Men det gäller bara under den förutsättningen att de komplexa nominalfraserna i stort sett är helt korrekta. Andra resultat visar att bestämdheten inom kongruensen ger störst antal fel på nominalfraser även på en mer avancerad nivå av språkbehärskningen. Analysen visar även att komplexiteten på nominalfrasen ofta går före korrektheten i språkutvecklingen. Man kan dock inte dra generella slutsatser på ett så litet underlag. Övriga resultat i min undersökning pekar på att en helhetsbedömning av Tisus är nödvändig för bedömningen godkänd eller underkänd på den skriftliga färdigheten.

I denna uppsats är syftet att undersöka på vilket stadium i processbarhetsteorin några bedömda och betygsatta uppsatser författade av studenter med svenska som andraspråk befinner sig. Jag utgår från hypotesen att de studenter som har fått underkänt på uppsatserna ligger på lägre nivåer enligt processbarhetsteorin, medan de studenter som har fått godkänt ligger på högre nivåer. Med processbarhetsteorin som utgångspunkt har jag analyserat 19 såväl godkända och underkända Tisus-texter och fört anteckningar om centrala morfologiska och syntaktiska aspekter motsvarande varje stadium i PT för att beskriva på vilket stadium respektive skribent befinner sig. Anteckningarna har sammanställts i olika tabeller motsvarande varje stadium och utifrån dessa tabeller har jag dragit olika slutsaser rörande relationen satt betyg och det stadium som framgått av resultaten att skribenten befinner sig på.

I denna uppsats redovisas en jämförelse av den skriftliga delen mellan tio godkända uppsatser från nationella provet i Svenska som andraspråk B och tio godkända uppsatser från Test i svenska för universitets- och högskolestudier (Tisus). I uppsatsen görs först en analys av två syntaktiska konstruktioner, därefter en undersökning av förekommande bisatstyper och till sist en global bedömning av texternas funktionalitet. Analyserna visar att majoriteten av testtagarna har god behärskning av syntaktiska strukturer i svenskan. Skillnaderna som förekommer, på en syntaktisk nivå, mellan uppsatserna handlar om individuella informanters brister och några generella slutsatser kan inte dras. Däremot finns större skillnader gällande den globala bedömningen. Testtagarna för Tisus har mer strukturerade och läsarvänliga texter.

Denna undersökning testar och analyserar läsförståelse hos elever som går sista året på yrkesförberedande program på gymnasiet och har svenska som andraspråk. Resultaten jämförs med en kontrollgrupp som har svenska som modersmål. Elevernas läsförståelse testas i undersökningen med hjälp av läsförståelsedelen av TISUS-testet, ett behörighetsgivande test för studenter med utländsk gymnasieutbildning. Testet består av vardagliga texter med läsförståelsefrågor. Andraspråkseleverna har svårigheter med läsförståelse både när det gäller ordkunskap, genrer och informationssökning men klarar att svara på frågor där svaren finns direkt i texten och att göra enkla inferenser. I jämförelse med förstaspråkseleverna presterar andraspråkseleverna med några få undantag sämre i läsförståelsetestet både totalt och i de flesta av de olika typerna av frågor. De största svårigheterna för andraspråkseleverna finns i informationssökning och i frågor som innefattar flera olika steg som måste behärskas för att eleven ska kunna svara på frågan.

Syftet med den här masteruppsaten är huvudsakligen att undersöka hur Tisus, ett språkprov som kan ge behörighet i svenska för universitetsstudier, uppfattas av testtagarna. Detta görs medelst en enkät med 227 respondenter, varav drygt hälften hade godkänts på testet och de övriga hade underkänts. Enkäten följdes upp av en intervjustudie med åtta av nämnda respondenter. Två av dem hade underkänts på Tisus men godkänts på annan väg; den ena genom betyg från behörighetsgivande utbildning och den andra genom Swedex B2 vilket accepterades av det finländska universitet hen sökte sig till. I enlighet med fenomenografiska studier fokuserade intervjuerna på hur respondenterna upplevde språkprovet och de universitetsstudier de följde och vilka känslor de hade rörande kraven på Tisus i jämförelse med hur de erfor de språkbehov de hade på universitetet. De åtta respondenterna skiljer sig åt inbördes vad gäller förstaspråk, studieinriktning, studieort och hemland. Även om respondenterna skilde sig något åt i vissa avseenden så var de ändå förvånansvärt lika i det att de, med kanske ett undantag, lyckas oerhört väl med sina studier. Majoriteten av dem tycker också att Tisus fungerar som språkprov inför högskolestudier och att kraven på Tisus stämmer någorlunda väl överens med de krav de upplever på högskolan. Under studiens gång ställde jag mig ofta frågan om den här intervjustudien hade attraherat vissa studenter mer än andra. Enkätsvaren visar nämligen en delvis annan bild, nämligen att det bland de godkända respondenterna finns ett antal individer som menar att de inte har tillräckliga språkfärdigheter för att klara högskolestudier och/eller anger att de inte möter språkkraven för C1 så som de uttrycks i enkäten. Samtidigt uttryckte flera underkända enkätrespondenter att de språkligt skulle ha klarat av att läsa på universitetet, om de bara hade getts chansen. Tydligt är att det finns gott om utrymme för vidare studier inte bara på ämnet high stake-testning inför universitetsstudier, utan fler studier som inkluderar andraspråkstalande högskolestudenters syn på saken måste också genomföras. / The aim of this master's thesis is mainly to investigate how a Swedish language entrance test for university studies, Tisus, is received by the test takers. This is done by a survey study that covers 227 test takers of which little over half have passed the test and the others had not. The survey was followed by interviews involving eight of the test takers, among which two had failed the Tisus test but had been granted admission to university studies after having had their language skills tested and approved by means of other, different language tests. In accordance with phenomenographic studies, the interviews focused on how the respondents perceived the entrance language test and their university studies and how they felt about the requirements for passing the test in comparison with the experienced language demands on students at their university. The eight respondents represented a diverse group regarding their L1, their choice of studies and university, and home country. However, even though they differed slightly in some regards, they were surprisingly similar in that they, with perhaps one exception, all succeeded extraordinary well as students. The majority of the respondents mainly approve of the requirements of the Tisus test and finds it reasonably comparable to the language needs they experience at university. The question arises if an interview study such as this one attracts some students more than others, because from the results of the survey it is clear that not all students who passed the test have the necessary language skills, according to themselves, and many have not yet become students. At the same time, a number of the survey respondents, who had failed at the test, were of the opinion that the requirements were too high and that they, given the opportunity, might well have managed university studies. It is clear that there is a lot of room for more work in this area, looking at the gate keeping task that high stake testing for university studies needs to fulfill. Also, more studies need to be conducted to gain knowledge about student’s views on the matter.

I denna magisteruppsats undersöks med hjälp av en samtalsanalytisk metod hur testtagare och testledare orienterar sig mot problem i interaktionen vid samtalsdelen av Tisus. Det mest övergripande syftet är att undersöka hur testtagare och testledare förhåller sig till varandra i en samtalssituation där det huvudsakliga målet är att testtagarnas språkliga förmåga ska bedömas. Frågeställningarna syftar till att ta reda på hur testtagarna och testledaren orienterar sig mot problem i interaktionen, samt hur problemsekvenser skiljer sig åt beroende på om interaktionen äger rum mellan testtagare och testledare eller mellan flera testtagare. En vidare frågeställning syftar till att diskutera hur testtagare och testledare förhåller sig till samtalets ramar och mål vid problemsekvenser. Slutsatserna är att det tycks finnas skillnader i hur problem relevantgörs beroende på mellan vilka interaktionen äger rum. I interaktion mellan testtagarna relevantgörs problem i den egna språkliga förmågan hellre än i andras, vilket hänger samman med att testtagarna, då de interagerar med varandra, tycks värdera samtalets sociala mål högt. I interaktion med testledaren verkar testtagarna dock vara mer restriktiva med att relevantgöra problem som bottnar i den egna förmågan. Detta har förmodligen att göra med att testledaren på ett tydligare sätt orienterar samtalet mot prestationsmålet och därigenom tar mindre hänsyn till testtagarnas sociala ansikte. En vidare slutsats är att det i vissa problemsekvenser verkar uppstå osäkerhet bland testtagarna hur de ska förhålla sig till de olika målen i samtalet. Dels uppstår ibland krockar mellan de sociala och meningsskapande målen och dels verkar prestationsmålet också leda till förvirring. I problemsekvenserna antas prestationsmålet samspela med det sociala målet. Då en testtagare orienterar sig mot problem i en annans yttrande blir detta inte bara hotande mot den sociala stämningen i gruppen utan riskerar också att lyfta fram brister i den andras och den egna språkliga förmågan, vilket kan ses som ofördelaktigt utifrån prestationsmålet. Med andra ord verkar testtagarnas osäkerhet i vissa fall kunna förklaras med faktorer som bottnar i bedömningssamtalets icke-autentiska natur snarare än i bristande språklig förmåga, något som kan vara viktigt att ta hänsyn till vid bedömningen.