Syftet med studien var att behandla talutrymme ur ett genusperspektiv med fokus på lärarens uppfattningar kring sin fördelning av ordet. Empirin samlades in genom att en observations- samt intervjustudie genomfördes med åtta lärare i grundskolans tidigare år. Resultatet från observationen syftade till att en jämförelse mellan lärarens utsaga och det faktiska utfallet kunde genomföras. Talutrymme, det vill säga den plats som kommunikation och interaktion tar i klassrummet och som inkluderar samtliga elever och läraren, har i denna studie fått vara en arena där vi har studerat lärarens genusmedvetenhet i sin fördelning av ordet till eleverna. Resultatet analyserades och diskuterades sedan utifrån fyra frågeställningar, med utgångspunkt i tidigare forskning inom området samt som nämnt ur ett genusperspektiv. Resultatet av studien påvisade att pojkar tar/får den största platsen i det gemensamma talutrymmet. Men hur stor pojkarnas dominans var varierade mellan klasserna. Vi kunde dock inte påvisa att det är pojkar som grupp som får det största utrymmet, utan att det var individer, då främst pojkar, som tog/fick störst plats i det gemensamma talutrymmet. Efter att ha studerat lärarens uppfattningar kring sin fördelning av det gemensamma talutrymmet kan det konstateras att ett individperspektiv styr läraren i dennes fördelning. Genus är relativt oreflekterat som fenomen och något som många lärare aktivt väljer bort i sin undervisning. Därför efterlyser vi en ökad reflektion kring genus i skolans arbete för att på så sätt bryta mot de rådande könsstereotyperna som finns i klassrummet.

Syftet med studien var att undersöka hur verktyg som glasspinnar/lappar användes för att fördela ordet i fyra besökta klassrum på ett sätt som hade förutsättningar att vara ett verktyg för demokratiska arbetssätt. Med glasspinnar/lappar menas att alla elevers namn stod på varsin glasspine/lapp och läraren drog en för att fördela ordet till eleverna. För att kunna studera strategier för fördelning av ordet och få en uppfattning om hur de användes i klassrummen var det relevant att använda observation som metod. Utöver observationen gjordes även intervjuer med lärarna. Intervjuerna gav lärarna en chans att berätta deras syn på strategin samt vilka anpassningar och komplement som den kräver. Studien genomfördes hos fyra olika lärare på tre olika skolor på Gotland. Resultatet visar att man kan använda glasspinnarna/lapparna på flera sätt, bl.a. genom att man kan efter dragen glasspinne lägga tillbka den i högen eller lägga pinnen åt sidan. Strategin anpassas efter undervisningens syfte och elevernas individuella behov. Resultatet visar även att eleverna som befann sig i klassrummet underobservationstillfällena fick ordet minst en gång. Eleverna fick under lektionens gång lyssna och reflektera över varandras svar genom de olika livlinor som de kunde ta till hjälp. Lärarna kompletterar glasspinne-strategin med andra strategier, t ex handuppräckning, för att de ser användandet av glasspinnar/lappar som en hjälp till att få elever delaktiga. Eleverna tränar sig i deliberativ demokrati genom att uttrycka åsikter, tankar och argument samtidigt som de får lyssna till klasskompisarnas svar. Genom att undervisa eleverna i demokratiska arbetssätt förbereder man eleverna för att bli aktivt deltagande samhällsmedborgare.